I morse var det full fart hemma i vårt kök. Far i huset låg på knä, nej, nej, inte för att fria, utan för att torka upp de värsta fläckarna. Och jag yrde runt som en virvelvind. Nu gällde det att fort som sjutton åstadkomma någonting till kaffet. Dottern ringde nämligen och meddelade att hon och sambon var på ingång från grannstaden.
Det fick bli snabba äppelkakan, ett obeprövat recept. Ibland måste man bara ta risker. Det som tog längst tid var att skala och klyfta äpplena. Jag kan varmt rekommendera receptet. Det enda vi saknade var vaniljglass till den varma kakan. Tyvärr hann jag inte heller fixa en vaniljsås. Jag ville ju hinna umgås med gästerna också. Idag hade vi alltså alla barn utom de nygifta som nu just befinner sig på Hawaii på bröllopsresa samlade. Härligt.
Mindre härligt är att vi alldeles nyss fick en inbjudan till 60-års kalas. Eller jo, alltså det är nog härligt med kalas. Men måste det just vara lördagen den 14.11????? Jag skulle ju till Tammerfors då. Ack, ack, vad ska jag göra nu? Jag som hade glatt mig så... hur ska jag kunna sova i natt. Kanske åtra lördagens mässbesök och åka på söndagen istället? Varför skall allting alltid vara på samma gång så att jag måste välja?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar