Mera garn

Nu har veckan rusat förbi igen med expressfart. Jag har igen startat upp två nya kurser och inte hunnit med mycket annat än undervisning. Bra så, men jag skulle ju vilja sticka, sticka och sticka igen. Inkommande veckoslut lär det inte heller bli mycket stickat dessvärre för det är så mycket annat som skall hinnas med.
Och jag som så vill sticka. På kvällen när jag lägger mej surrar det i huvudet av alla projekt som lockar mej. I lördags fick jag en socka färdig så långt att det nu återstår att dra ihop de sista maskorna med en nål och sedan fästa trådändarna. Tror ni att jag har fått det gjort? Åh, nej, där ligger den än och så länge maskorna inte är från stickorna så kan jag ju inte sätta upp för socka nummer två. Uj, uj, måste skärpa mej.
Fast ikväll kommer jag att koncentrera mej på en disktrasa istället. Vill ju ha nånting färdigt nån gång.

Igår när jag intet ont anande jobbade på som vanligt närmade sig en kursdeltagare lite försiktigt. Det prasslade i hennes fina marimekkokasse och jag undrade smått förvånad vad hon ytterligare skulle dra upp därifrån. Hon hade ju redan halat upp surfplattan.
- Är det inte så att du stickar, frågade hon.
- Jaadå.
- Vill du ha dom här.
- Oj, jo, men ska du verkligen ge bort de här nystanen?
- Jo, de är dina om du vill ha dem. Hos mej samlar dom bara damm.

Åååh, så glad jag blev och stammade fram min tacksamhet i alla tonarter. Tänk att nån är så snäll med mej! Tack, tack!

Gissa vad far i huset gjorde när jag visade min fina gåva?
Jo, han stönade förstås. Och minstingen konstaterade:
- Vad var det jag sa? Du är en garnmagnet.