Vilken lycka!

Så är då årets sista dag här. Kanske dags för en kort återblick? Ja och då kan jag konstatera att året har varit gott. Grumlet i champagneglaset som ska höjas i kväll är från senhöstens fula påhopp/svek av människor i min närhet. Människor, som jag litat på och sett som vuxna, mogna individer. Det gör ont att inse hur fel jag haft. Men eftersom det inte bekommer dem det minsta så tänker jag strunta i det hela. Tyvärr är det helt andra oskyldiga människor som fått ta smällen av de skyldigas handlande. O, heliga enfald kan jag bara säga! Och bort med alla "dåliga människor" från mej och min familj!

Annat smolk i glädjebägaren är förstås att jag inte alls hunnit delta i höstens stickcafé. Snyft, snörvel. Att jag kan sakna den gemenskapen. Men jobb är jobb och jag har ju förmånen att ha ett, som jag älskar. Bra så.

Årets absoluta höjdpunkt var utan tvekan då de två blev ett och vi fick en ny fru Ekholm! Vilken lycka!

Minstingen flyttade tillbaka till Finland. Vilken lycka!
Under våren och sommaren gjorde vi många spännande resor och utfärder. Det gjorde vi också med far i huset, samt med dottern och svärsonen. Vilken lycka!
Och jag hann till och med iväg på en liten utlandstripp.

Handarbetsmässigt kan jag konstatera att jag fastnade rejält i diskhavsträsket i somras. Det i sin tur gör att jag kan stoltsera med hela 34 stycken färdiga projekt under år 2015. Ja, alltså jag tror nu inte att jag hinner få den påbörjade sjalen färdig idag, så därför kan jag summera redan nu. Och jag har gjort av med 1 844 g mera garn i år än förra året. Bra jobbat trots allt, eller hur? 13 projekt lyckades jag få färdiga år 2014, så det här året har varit betydligt bättre.
Hur mycket garn har jag då köpt? HUPS! Måste jag räkna det? Man kan väl aldrig ha för mycket garn?

Det blev 7 ofärdiga projekt, UFO:s, i år mot 2 stycken förra året. Hmmm, vad ska jag säga om det? Ju mera jag får gjort, desto mera tycks också bli ogjort.

Förväntningar inför nästa år då? Högst upp på listan står förstås att nära och kära ska ha det bra, få vara friska och ha inkomst så de klarar sig.
Mina egna löften kommer att igen vara: Sticka eller virka minst 1 varv per dag. Tror att jag kommer att kunna hålla det. Eller jaaa, hoppas åtminstone. Vågar absolut inte lova att jag inte ska köpa mera garn, för vänta bara när våren kommer med alla garnnyheter. Fast jag kan ju lova att försöka minska på handlandet och istället för att flänga omkring hit och dit enbart sitta hemma och handarbeta. Får väl säga som min hulda moder:
- Först ska jag ha den här garnlådan tom innan jag köper nytt.
Frågan är bara vilken av alla garnlådor jag ska ha tom först?

Sen antar jag att jag måste lova mej själv att vara lite snällare med mej själv och börja ta hand om mej bättre. Åtminstone om jag får tro på de två årshoroskop jag läst under julhelgen. Ett hos mamma och ett här hemma. I bägge stod det att jag måste börja ta min hälsa på allvar. Hmmm, visst måste man väl tro på horoskopen då de är så här samstämmiga?  

Att jag alls läste årshoroskop beror på att jag före julen investerade i den här tidningen:

Året Runt nr 52-53. Och tur var det att jag köpte den för inuti hittade jag den här ljuvligheten:

Åååh, vilken lycka! En så fin spetssjal. Ytterligare ett evighetsprojekt att börja på.

Och nu, nu önskar jag er alla 
ETT RIKTIGT GOTT NYTT GARN- OCH HANDARBETSRIKT ÅR 2016!