Skadad ända

Ja, alltså nu talar jag ingalunda om min egen ändalykt. Och nej, inte heller om far i husets, utan om en stickända. Spetsen på en av mina rundstickor är defekt.

Det syns kanske inte så bra på det här fotot. Jag är inte bra på makrofotografering i halvmörker. Hur som helst så är spetsen på den här rundstickan obrukbar. Detta är väl nu då problemavfall? Problem för att jag skulle behöva den där rundstickan och avfall för att jag ska nog göra mej av med den. Ingen mening med att samla på söndriga grejer.

Förkylningen är nu ett obestridligt faktum, tyvärr. Jag skulle inte ha tid med sånt. Som det nu ser ut blir det inget bakat i det här huset och ingen hemkokad ost heller. Tur att jag köpte färdiga muffins idag. Ska bara gömma dem i skåpet så de inte försvinner imorgon. Jag köpte faktiskt också vårkyssar inspirerad av Carita. Kan vara bra att ha ifall nån vågar titta in här under helgen.

Det kusliga med den här förkylningen, som nu grasserar här i huset är att ikväll när jag talade med mamma i telefon så började hon också frysa och nysa. Kan det verkligen vara så smittsamt?

Far i huset har farit fram som en virvelvind här idag. Han letar efter foton på sin kusin, som fyller 50 år nästa månad. Och han letar och letar. Och det står ju skrivet: "Den som söker han skall finna". Finner gör far i huset minsann. Och gissa vart han öser alla fynd? Rätt gissat i hobbyrummet, som nu ser riktigt kaotiskt ut. Jag kommer nog aldrig att få nån ordning där längre. I min enfald trodde jag att han redan för länge sedan hade sorterat ut alla våra foton och placerat dem i det där hörnskåpet som står intill öppna spisen. Men se icke. Det saknas tydligen ett eller flera fotoalbum. 

Håhåjaa, det här var före digitalfotonas tid. Tänk så enkelt det skulle vara att sätta honom framför datorn och låta honom bläddra bland tusentals digifoton! Mycket enklare än att gräva bland alla ouppackade flyttlådor! :) Det värsta är att han påstår att han bara hittar garn och sticktidningar. Det kan väl inte vara sant?

För ser ni jag hittar däremot inte garn. Ja, ni läste rätt. Jag hittar inte svart garn av 7-bröder grovlek och kvalitet. Och jag behöver det för att kunna slutföra den virkade tuppgrytlappen jag håller på med. Ack, ack, varför köper jag aldrig garn i rätt färg? Och varför letade jag inte efter ett svart nystan i mataffären idag? 
Förstås för att jag var så säker på att jag hade svart garn hemma. För visst kom jag ju ihåg den där svarta jumpern som jag stickade åt den nästyngsta. Men det var ju redan i april år 2011. Så hur skulle det finnas ett svart nystan nånstans kvar längre? Eller finns det nånstans i den där villervallan? Borde det ordnas en stor garninventering hos mej? Nån som känner sig kallad? Men först borde jag väl få lagringsutrymme? Nånstans att placera alla garnnystan. Eller ska jag gömma dem i garderoben? :)

Nu kan jag sjunga nästan som Povel Ramel men dock med lite andra ord: "Var är garnet syster, var är garnet, var, var, var?"

Ikväll lovade jag min mor att härefter ska jag utgå från det garn jag har innan jag låter olika mönster inspirera mej. Det låter väl bra? först kolla garnet och sedan hitta lämpligt mönster.
Och nu ska jag sluta leta efter garn och i stället sitta en stund och glo på dumburken med näsdukspaketet nära till hands. Inte för att jag börjar gråta utan för att snyta mej. Och kanske jag ska smutta på en värmande och lindrande konjak eller whisky om far i huset bjuder på ett glas? Och sedan krypa ner mellan lakanen och vila, vila, vila. Disken får stå kvar.

Ha en riktigt skön fortsättning på skärtorsdagskvällen och ta det lugnt imorgon på långfredagen.


Blogg 100/24