... och ännu bättre blev det...

Igår hade jag just satt mej bekvämt till rätta och tagit fram en hysch-pysch-stickning (jag kan alltså inte visa den här och nu eftersom det är en överraskning!) när det knackade hårt på dörren. Jag blev överraskad och kastade en snabb förtvivlad blick på min utstyrsel. Vågade jag gå och öppna så där slarvigt hemmaklädd? Jag hade ju precis klarat av disken och...

Äh, tänkte jag när det knackade en gång till.
- Vem e de, hojtade jag.

Jag fick inget svar och försökte stirra intensivt genom det vattrade dörrglaset, men det syntes inte mycket annat än nånting rött på utsidan. Försiktigt öppnade jag dörren, kippade efter andan och blev så glad, så glad. Där stod minstingen!! Hurra!

Vi satte oss ute på balkongen och hade så mycket att prata om. Av alla fyra söner och en dotter, är han den som inte fnyser och gör narr av mej. Tvärtom, han försöker bilda mej och förklarar snällt sånt jag inte förstår inom t ex scifi. Annat vi talar om förutom det personliga är bland annat böcker, musik, filmer och tv-serier. Det var han som fick mej att kolla på bland annat True Detective. Han vet också en hel del om olika bilmodeller, så jag borde alltid ha honom med när jag är ute i bilsammanhang. Och det var ju också han som tog mej ut på semesteräventyr förra sommaren. Då fick jag lära mej en hel del om pansarvagnar minsann.

Vi hade det skönt och bra där på balkongen. För vet ni vad? Jo, min mamma gav mej en mycket för tidig födelsedagspresent i torsdags:

Ett balkongmöblemang med dynor och allt! Stort tack. 
I morse intogs frukosten här fastän det blåste lite kallt. Men har man ett bord (som minstingen snällt skruvade ihop igår medan både den äldsta sonen, unga husbonden och far i huset bara hade gått förbi det omonterade bordet! Där ser ni, minstingen rules! :) ) så har man och det skall förstås användas!

Gåvorna tog inte slut där, utan jag fick också den här fina spetsduken till vårt långa matbord i "matsalen". Tack mamma, så fin duk, bara att torka av om karlarna spiller på den! :)
- När det är sommar ska det var spetsduk, sa min mor mycket bestämt.
- Nu kan vi ha fest, tillade hon sedan. Och jo, det skulle vi ju nog kunna ha...

Tror ni att det var slut med gåvorna nu? Åh, nej, ingalunda.

Jag fick också fyra pelargoner. Tre av dem har jag planterat i balkonglådorna på framsidan av huset och den ljust, ljust rosa pryder balkongbordet. Ljuvligt. Tack mamma än en gång!

När minstingen frågade vad jag önskar mej till födelsedagen, kunde jag svara att egentligen ingenting. Nu har jag ju det så bra, så bra. Dessvärre har han inte längre semester sedan så vi kan inte göra någon intressant garnresa så som förra året. Och det kanske är lika bra det, eller hur? Inget mera garn åt mej, inget mera garn åt mej, det är ju så mitt mantra ska lyda.

Far i huset var först lite purken över balkongmöblemanget, för han envisas med att kalla den där smala utbuktningen på baksidan av huset för terrass! 
I morse när unga husbonden knackade på dörren för att låna ägg och jag lockade honom till balkongen för att se på min fina för tidiga födelsedagspresent frågade han:
- Av vem har du fått den?
- Min mamma förstås.
Då sade far i huset att det är nog lite från honom också. Pytt säger jag bara! Vi klarade av allting själva, frakten från affären osv. Han var inte ens hemma då när vi lyfte in och bar och... men schhh säg inget åt honom, stolarna är så lätta att jag orkar bära båda två på en gång! :)

Sent igår kväll började jag på ett nytt projekt. Rasande roligt att sticka och så enkelt spetsmönster att till och med jag klarar av det. Mönstret är från Allers, juli år 2014.

Jag kunde inte hålla mej och det fastän jag borde blocka hysch-pyschet och plocka upp kantmaskor och sy i knappar och... men äh... jag vill ju sticka.. och dagens plan är faktiskt att jag ska göra det nu resten av dagen. 
Men först är det dags för lunch. 
Igår intogs den sent omsider i stan på Pahuna i sällskap med äldsta och yngsta sonen. Och maten var riktigt, riktigt god. Det har jag hört alla säga, som ätit där och i maj var jag där första gången. Igår bjöd ägaren oss på Mango lassi till efterrätt. Vi blev minsann glatt överraskade. Helt perfekt avslutning på vår måltid.
Gissa vart vi ska med mamma och äta nästa gång? :)

Blogg 100/96