Så tacksam

På förmiddagen i lördags, då jag var ensam hemma och förberedde vår gemensamma (med alla barnen) lunch, så knackade det på ytterdörren. Mycket förvånat torkade jag av händerna och drog koket från spisplattan och gick för att öppna. Jag försökte kisa genom det vattrade glaset, men blev inte klokare av det så jag öppnade dörren.

Och där stod han, den unge mannen, snyggt uppklädd i svarta byxor, svart väst och röd slips.
- Grattis, sa han och överräckte en chokladask och en...

... blombukett precis i mina färger.

- T sade att du har haft födelsedag, fortsatte den unga mannen och gav mej en kram. För en gångs skull kände jag av min ålder. Jag blev så rörd att jag hade svårt att hålla tårarna tillbaka. Det är sånt som kommer med åldern har jag för mej.

Det var en sån överraskning, minstingens kompis uppvaktade mej. Jag är fortfarande tagen av den generositeten. Så tacksam.

Så tacksam är jag också över att jag fick nästan alla barn att sitta samlade vid lunchbordet i lördags. Och så tacksam för alla fina gåvor, som bestod både av flaskor, burkar, spännande böcker, godis, jordgubbar, ärter, en bordsgrill, mitt balkongmöblemang, fredagens lunch, en jättefin topp och jag vet inte allt vad. Tack! 

Och håll i er nu, för jag fick också två rullar med murarsnören. Nån har tydligen kollat i min blogg! :)
Nu gäller det att mäta balkongbordets diameter (eller heter det omkrets?) och så sätta igång att virka. Jag vet redan vilket mönster jag skall använda.

Och så fick jag verktyg, 80 cm rundstickor i olika tjocklek. De kommer väl till pass.

Och jippiii! Mitt favoritgodis. Det var ju det jag sa, jag blir bara barnsligare med åren. Tänk att raringarna sänder mej en tanke när de är ute och kryssar! Tur för mej att de här inte finns i matbutiken utan är uppblandade med lakritsbåtar i lösgodislådan. Annars skulle det bli hallonbåtar istället för garn och sticktidningar! :)

Tack också till unga herr och fru Ekholm för jordgubbs-snoppandet! Hur skulle jag klarat mej utan er?

Det här är en gåva från några år tillbaka, en underbart vacker pion. Den blommade i grannbyn tills far i huset klippte av den och gav till mej. Borde anlägga en pionrabatt här så jag får mina blommor därifrån hit. Men när ska man flytta dem? Hortonomen säger när som helst. Men tänk om de tar illa upp och slutar blomma?