Stackars mej

Här sitter jag på fredagseftermiddagen, lite småfrusen och vrålhungrig. Tyvärr kan jag inte äta, för jag är bedövad och har ingen känsla i läpparna. Jag har inte precis styv överläpp, men däremot känslolös nedre läpp. Far i huset hittade ett sugrör, så lite vatten har jag sörplat i mej. Men äta får jag inte på nån timme än. Jag körde direkt från jobbet i grannstaden till tandläkaren i grannkommunen, så jag hann inte äta före tandisbesöket. Stackars mej!

Tandläkaren vill dessutom att jag ska återkomma på granskningsbesök. Jag lär ha flera hålbörjan och så måste en visdomstand bort. Misstänker att tandsten också måste tas bort. Suck! Hur ska jag hinna? Och hur ska jag ha råd? Ser ni framför er hur många garnnystan, som nu blir oköpta. Stackars mej!

Och så det absolut värsta: Jag stickade fel på sockan i onsdagskväll!!! Gråt och tandagnisslan. Man ska INTE sticka efter diagram och se på TV tillika eller samtala med sin äkta hälft. Igår fick jag riva upp allting ända ner till resårkanten. Hade utrustat mej med livlina och det gick riktigt bra att riva upp och få bort felet. MEN sen visste jag inte var i mönsterdiagrammet jag var. Skulle jag börja på varv 5 eller 7 eller... Ja, så det var bara att fortsätta rivandet. Stackars mej! 

Imorgon är det ny dag med nya utmaningar och kanske jag kan äta lite senare ikväll? Och kanske jag hinner sticka något varv innan På spåret börjar ikväll. Så kanske det inte är så synd om mej i alla fall? Eller vad tror ni?

Ha nu ett riktigt skönt veckoslut och rör er försiktigt så att ni inte halkar omkull eller kör i diket.

Här är åtminstone en som vet att hålla sig ordentligt fast!