En påse från Australien

Hela veckan har rusat förbi och varje dag under veckan, som gått har jag nånting fått. Det är helt förunderligt underbart. Hur kan just jag få så mycket? Och hur ska jag nånsin kunna ge igen? Dela med mej av allt det jag får?

Det började förra söndagen då min hulda mor bjöd ut oss och äta och så fick jag den här tidningen.

Nån sorts motion behöver jag ju i alla fall, så det här fick bli min insats under sportlovet. Tack mamma!

I måndags blev jag bjuden på panini och så fick jag två ytterst efterlängtade krysspennor. 

Visserligen betalade jag för pennorna i torsdags, men omtanken, det att någon tar sig tid att gå och köpa dem åt mej, värmer. Tack för både mat och pennor!

I tisdags fick jag en fruktpåse från Australien!

Den innehöll dock inga frukter, tack och lov! Nej, bättre upp, restgarner till mina Qvidi-Minarutor!
Och är det nu inte det jag alltid har sagt? Damerna i stickcaféet är givmilda och vänliga, förutom goda råd, tips och idéer, så delar de med sig av garn också! Tack Desiré!

I onsdags fick jag två böcker.

Tack för dem!

I torsdags blev jag igen bjuden på mat, fick ost, bröd och en fastlagsbulle. Tack för det!

Och igår, igår fick jag igen en bok.

Den här gången en klassiker utgiven år 1944.

Boken heter Stormvindar och är skriven av Emily Brontë. Den här kommer att bli min klassikerläsning i sommar.
- Det är svårt att köpa böcker åt dej. Du har redan läst alla, klagade far i huset. Han blev dock mycket nöjd med att jag inte har läst den här boken. Och de facto, jag har inte alls läst alla böcker, inte ens alla de jag skulle vilja läsa...
Tack för boken!

Jag blev så glad över gåvan igår att jag fixade en Rör-ihop-kaka med ananas till far i husets stora glädje. Gästerna uppskattade också kakan, men ostarna och fransbrödet uppskattades ännu mera. Det blev en riktigt trevlig fredagskväll i all enkelhet utan att jag behövde städa desto mera. Svägerskan, som går med kryckor kunde inte ta sig ner för avsatsen till vardagsrummet, så vi satt alla samlade runt matbordet.

Så här fina rosor fick jag av den yngre svägerskan. Tack för dem.
- Va, är det inte mina, frågade far i huset. Men se nej, rosorna är mina. Det är ju precis min färg. Om han är snäll kan han få dofta på dem! :)