När jag öppnade dörren till hemmet sniffade jag i luften. Mmmm, det doftade så gott. Vad kunde det vara?
Jag nästan störtade iväg till köket. Därifrån kom den ljuva doften, som jag inte riktigt kunde identifiera. Det var en lite kryddig och varm doft. Diskbordet var tomt. Äldsta sonen satt vid köksbordet utan tallrik framför sig. Och far i huset var någonstans på språng.
Mystiskt, ingen mat alltså. Men vad kunde det då vara?
Jag hittade lite udda grejer på ena arbetsbordet. Far i huset hade tydligen städat skåp igen. Nu flög hjärtat upp i halsgropen. Vad kunde han ha hittat på medan jag var på jobb?
Kan ni gissa?
Far i huset hade alltså städat mjölskåpet och beslöt att pröva på att baka:
- Det är ju jobbigt, konstaterade han. Jäsning, knådning osv. Bra att han har fått upp ögonen för det. Nu förstår han att uppskatta ens insats ordentligt. Han hade något recept han utgick från, men experimenterade rätt fritt. Bra vågat! Det verkar, som om han har gjort allting precis rätt. En del bläddrade han i kokböcker för, annat har han plockat upp från olika kockprogram i TV:n. Så till exempel, sprutade han vatten på brödet för att få en fin skorpa.
Det hemska med varmbröd är att de tar så fort slut för att det är så gott!
Apropå bröd, igår fick vi supergoda hembakta semlor (frallor) med ost på i kurspausen. Det gjorde susen, så vi orkade med filhantering hela kvällen. Idag blev vi bjudna på smaskig blåbärskaka under kurspausen. Som sagt, pauserna är viktiga.
På hemväg från kursplatsen i grannkommunen idag, var det dags för ett besök hos mamma. Vi trodde knappt våra ögon:
För att ni nu inte skall störas av mina glada uppåt-uppåt uppdateringar här på bloggen, så måste jag ju berätta saker direkt ur verkligheten också, inte sant?
Det går ju inte an att ha en fnutte-pnutte blogg, som gulligullar hela tiden. Nä, hur skulle det se ut?
Så, här kommer den krassa verkligheten:
Igår tog jag snällt en sked med hostmedicin innan jag gick och lade mej. Dessvärre smakade den inte salmiak, så där som den gjorde när jag var barn. Och inte var det Expigen heller med den roliga kråkan på etiketten. Den minns jag också från min barndom.
Jag svalde alltså min medicin, som jag fick receptfritt från apoteket. Men se det skulle jag inte ha gjort! Jag låg faktiskt och hostade halva natten!!! Inte kul alls för jag hade tidig väckning och så iväg till grannstaden för att först hålla kurs där. Så här ser alltså den bistra verkligheten ut. Inte gullilull här inte. Nej, bara host, host, host och host igen. Och det värsta av allt! Minstingen kommer inte på besök i helgen för att vi är så förkylda här i östra delen av landskapet. Buääääh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar