Mig veterligen har jag aldrig stått i någon sådan kö. Däremot har jag en gång på en mässa fått ett ämbar, som jag sedan kunde fylla med material från de olika utställningsborden. Inte illa. Vanligtvis brukar man få en kasse av något slag.
Själv har jag en gång fyllt ett ämbar med frukt och liksom fått ämbaret på köpet. En gång tackade jag nej till ett ämbar, som delades ut på revyn i den bästa av stadsdelar. Dubbelmorfar blev galen:
- Varför tog du det inte, frågade han gång på gång.
Nå, jag har en så konstig moral att jag tyckte att jag inte kunde ta emot ämbaret, för att ungdomsföreningen bjöd på min biljett.
- Men du jobbade ju, morrade dubbelmorfar.
- Jo, men ändå. Föreningen behöver allt stöd den kan få, så de orkar hålla igång.
- Men dom får ju reklam när du skriver.
- Ja, men ändå.
Gissa om jag ångrade att jag överhuvudtaget hade sagt något om det där utdelandet av ämbar. Nästa gång det såldes ämbar till specialpris, så köpte jag ett rosa och förärade det åt dubbelmorfar.
- Va ska jag med det, frågade han utan att ens säga tack.
- Men du tyckte ju att jag skulle ta det där ämbaret från revyn.
- Ja, men...
- Jag trodde att du behövde ett.
Då muttrade han något ohörbart om galna kvinnor. Jag hoppas verkligen att han inte menade mej!
I fredags, för en vecka sedan fick jag ett helt ljuvligt ämbar:
Det var fullt av kalla flaskor! Och nej, nej, inte sådana flaskor, utan smaksatta vichyvatten flaskor. Bubbligt vatten med olika vitaminer i. Helt fantastiskt. Tack för den fina gåvan.
- Det där behöver jag, sa dubbelmorfar.
- Nej, det är mitt. Du får int ta det, svarade jag och fyllde ämbaret med garn och har nu gömt det i hobbyrummet!
Igår hade vi besök och firade en dag försenat svägerskans ettåriga pensioneringsdag!
Det var bra att hon kom på besök, för så fick vi slut på onsdagens Britatårta!
Ha nu ett riktigt skönt veckoslut!
2 kommentarer:
...med lilla My ser det ut som tycker jag :)
Jo, ett superfint ämbar och nog som gjort för garn. Kan inte smutsa ner Lilla My i trädgården!
Skicka en kommentar