Igår när jag steg upp före jag vaknat, så tänkte jag att nu gör jag det, det som alla andra gör! Jag har inte vågat förut, men nu kände jag mej supermodig. Så det gällde att dra fram verktygen och material. Jag gick till den vackra plåtburken med en iris på och letade. Men nehej, inte hittade jag några verktyg där inte. Var sjutton kunde de vara? Nu gällde det att gnugga de små grå, vilket var svårt med tanke på mitt halvsovande tillstånd.
Efter några lugna djupandningar kom jag på att verktygen kunde vara i den ena rosafärgade projektväskan. Jag tog mej en hastig titt, men nej, inte syntes verktygen till där heller.Tiden gick oroväckande fort och snart skulle jag inte hinna mer. Frustrationen växte och i takt med den växte också det hafsiga planlösa letandet. Satte mej ner och funderade så det knakade. Gick till rosa projektväskan på nytt och grävde ordentligt igenom innehållet. Och se där, där på kassbottnen hittade jag äntligen mina verktyg. Nu var det bara att sätta igång!
Nu gjorde jag alltså, som alla andra gör, åtminstone dem jag följer på Instagram: Jag morgonstickade! Tänk att jag vågade! Och jodå, jag kom i tid till jobbet ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar