Förr i världen

Kära vänner, handen på hjärtat, när har ni senast besökt er hemtrakts museum? Just precis, det är länge sedan, inte sant? Jag rådde bot på den bristen i mitt kulturella liv idag och besökte stadens museum. Där pågår just nu en utställning som heter: Hundra byars bygd. Intressant och givande. En återblick över hur det var förr i världen då jordbruken var självförsörjande.

Och man gjorde ju faktiskt allting själv. Höll får, som klipptes, ullen kardades, linet bråkades och så kom spinnrocken fram. Det gick liksom inte att åka iväg till första bästa affär och köpa lite garn.

Egen säd behövde man både till mjöl och till kreaturen. Det var ett tufft och hårt liv.

Och var man en ung dam, så gällde det också att kunna sy och brodera, för brudkistan skulle utrustas. Annars var man utan hemmets textilier.

Och vet ni, i parken utanför museet, så träffade jag äntligen herr Pargasit livslevande! Så glad jag blev att äntligen få prata med honom. Han tycker att det är tråkigt när det inte finns någon folkdans att filma. Ja någon dans överhuvudtaget. Men, det gäller ju att ta det lugnt och hålla sig i skinnet, så inte coronan sprids på samma sätt som i Sverige! Huu! Fallen har ju ökat också här i Finland, de flesta som smittats nu är under 30 år. De är alltså ute och festar och rumlar runt och glömmer säkerhetsavstånd och allt annat. Inte bra, inte alls bra. Jag vill kunna undervisa i höst och jag vill ha "riktiga" kurser, inte alla på distans!