Kära nån, i morse steg jag upp först efter klockan 10.30. Det är nog sovrekord för min del.
– Nu får du bråttom, sa dubbelmorfar spefullt då jag dök upp i köket med ögonen i kors.
– Hur så?
– Nå, du ska ju hinna äta frukost och lunch och sen är det tvåans kafferast.
– Jag får nog hoppa över frukosten eller så får jag ta brunch.
Hur i hela fridens namn kunde jag sova så länge? Visserligen var jag uppe ett varv vid halvtvå på natten och följande gång halv fem. Då var jag faktiskt så hungrig att jag vaknade av magens kurrande! Men inte orkade jag stiga upp så tidigt, så magen fick nöja sig med ett cream cracker-kex innan jag lade huvudet på dynan och mot förmodan somnade om och sov sedan som en stock.
Enligt drömforskaren, som uppträdde i Efter nio i måndags, så drömmer man mera om man sover länge. Men tyvärr, tyvärr, jag minns inget av några drömmar från i morse. Jag kanske sov så tungt att jag inte alls drömde? Vem vet?
På tal om någonting helt annat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar