Dundermedicin

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg och det beror på att jag först klockan 22:48 skulle ha haft tid att sätta mej framför datorn. Det var alldeles för sent för mej. Att jag blev färdig så sent med mina sysslor igår kväll beror i sin tur på att jag igår sov ända till 10:35. 

Tänk, ända till halvelva! Det var så skönt! Inte en enda hostning på hela natten. Bisin min blev riktigt orolig då han inget hörde från sovrummet, ingen som fräste näsan, ingen som hostade och inte minsta lilla snarkning ens! Då vet man att man har sovit gott minsann! Halvfemtiden var jag uppe och gick för säkerhets skull på toan. När jag kröp ner mellan lakanen igen började jag fundera på livets små gåtor. Det för att inte hamna in i det där träsket med eländestankar, som gör att det är mer eller mindre omöjligt att sedan hitta sömnen igen.

Nej, jag funderade på om det finns berlinermunkar i Berlin. Svaret på den gåtan fick jag på eftermiddagen av E. Jo, det finns en massa olika sorters munkar i Berlin, men inte såna berlinermunkar som vi har här i Finland.
Och när jag nu var inne på Berlin, så gled mina tankar vidare till Hamburg och närmare bestämt, hamburgare. När kom dom till Finland? I min ungdom fanns det flera grillkiosker, men inte en enda av dem hade hamburgare, som jag minns. Nej, man var glad om man hade så många mark i fickan att man fick en hotdog med en eller två knackkorvar. Annat man kunde köpa var knackkorvar med senap, bäst var Fryysarns senap i västra grannstaden. Förstås fick man ju välja ketchup också. Köttpirog med eller utan knackkorv och så nånting som hette porilainen, alltså björneborgare. Svärsonen förklarade igår att det är en korvbiff mellan två brödskivor. Tror att jag aldrig åt någon sådan. Och visst fanns det väl också pommes frites till salu, men det var hotdog jag hade råd med och inget annat.

Till all tur, så finns Google, så jag har kunnat ta reda på att hamburgaren kom till Finland 1952 i samband med olympiska spelen. Svärsonen mindes att McDonalds öppnade i Tammerfors i början av 1980-talet. Och han har rätt, för den öppnades 1984. Och ja, hör och häpna, hamburgaren kommer faktiskt från Hamburg!
En äkta porilainen gjordes/görs med lökkorv. Säkert därför jag aldrig smakat på en sådan. Spännande att dyka ner i grillkioskens historia, men nån expert på det ämnet är jag då rakt inte. Väldans mycket grillmat har jag inte ätit under min livstid heller. Nuförtiden tycker jag oftast att den är på tok för fet.

Alla de där funderingarna kring grillmaten gjorde att jag somnade gott och sov, som en stock och vaknade först halvelva igår på dagen. Det var rena rama dundermedicinen, för ingen hosta, ingen snuva. Att sova och vila var precis det min kropp törstade efter.

Igår var vi iväg till flygfältet med E. Det har varit så trevligt att ha henne här och vara iväg ut på dagsutflykter med mera. Nu blev det tomt och ödsligt igen och jag utan sällskap på mina små rundor.

På hemvägen var vi och hälsade på Kerttu. Hon är så söööt! Flickorna visade allt nytt och fint de hade fått, skolväska och penal, pennor, sudd och pennvässare. Allt som kan behövas inför skolstart och dagisstart. Jag glömde dessvärre fråga dottern om hon har kommit ihåg att köpa bokplast. Det blir ju en del som ska plastas in.

På kvällen var bisin min  riktigt aktiv och kokade saft på svarta vinbär och krusbär.

Rena rama dundermedicinen!

Och så god sen! Mycket godare än farmors dunderhonung!

Nu önskar jag er alla en riktigt skön torsdagskväll.