tisdag, juli 30, 2024

Ett telefonsamtal

Oj vet ni, igår natt fastnade jag framför tv:n då bisin min såg på OS Mountainbike. Jag blev nästan sjösjuk av farten. Det var otroligt hur de forsade fram på cykeln över stockar sten, skvättor och trädrötter. Allt det där flimrade för min inre syn ännu när jag sent omsider lade mej.

I natt drömde jag om min väninna. Jag drömde att hon behövde mera garn och att jag skulle leverera det till henne. När jag vaknade hade jag svårt att skaka mej loss ur den drömmen, så jag tänkte att jag måste nog ringa henne något tag på dagen. Och gissa vad som händer? Jo, hon ringer själv! Är inte det alldeles fantastiskt underbart? Tänk att det kan råka så! Hon måste ha känt på sig att jag drömde om henne i natt, eller hur? Om det här nu skulle vara en deckare, så skulle minsann inte kommissarien tro på sammanträffandet, eller hur?

I morse tänkte jag vara riktigt stickflitig, men...

... så här såg min sockstickning ut då jag drog fram den ur projektväskan i morse. Jag blev tvungen att börja med en utredning, dock inte sån som de håller på med i deckare!

I morgon ska vi iväg till flygfältet och då kanske den här säkerhetsvideon från British Airways behöver studeras lite extra? Och jag som trodde att nyzeeländarna hade den mest episka säkerhetsvideon. Men hej vad jag bedrog mej!

Igår kom jag att tänka på det här citatet av Tage Danielsson, mest för att en massa surgubbar fortfarande gnäller över den formidabla OS invigningen i Paris i fredags, men också för att påminna mej själv om att inte fastna i eländesträsket :
"Det är en skyldighet att hålla glädjen levande. Det kan vara tungt, men man måste försöka. Om man ger upp och drunknar i sorgen ökar man världens elände."
Så sant, som det är sagt, så nu är det bara att kämpa på. Behöver man stöd och hjälp med att hitta det roliga, så kan man ju alltid lyssna på Lindeman!

Önskar er en riktigt skön onsdag!
 

Inga kommentarer: