HUPS!

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg och det beror på att jag var hemma först efter klockan 22.30. Och det är på tok för sent för en tant i min ålder, i synnerhet med tanke på att det var full fräs hela dagen. Jag hann inte ens öppna datorn igår.

Det började med att yngsta sonen ringde igår morse och frågade vad jag höll på med. Jag svarade förstås: "Ingenting", för i ärlighetens namn hade jag ganska nyligen stigit upp just då. Det hade han också gjort, så vi beslöt oss för att inta frukosten i stan.

Där satt vi sedan i bilen utanför Café Favorit och väntade i tio minuters tid på att caféet skulle öppna! Och vet ni vad? Jo, vi var inte de enda, för det bildades en liten kö nedanför trappan! Tänka sig i Lovisa, kö för att få frukost. Jag valde en rågsmörgås och grönt te med citron och ingefära. Till efterrätt fick det bli mandelcroissant. 

Från stan styrde vi österut och hamnade i vår östra grannstad. Där började vi med ett besök i Motonet och det för att tillfredsställa bisin mins behov av en reservdel. Och fråga nu inte mej vad det hette, som jag köpte. Jag hade till all tur med en lapp, som jag kunde visa killen på andra sidan disken. Utan den lappen skulle jag inte ha kunnat handla rätt del. Jag tvingade bisin min att skriva ner exakt vad jag skulle ha och det fungerade! Men en annan grej, som han behöver fanns inte längre. Den var helt slut, tyvärr. Men det var inte mitt fel, så det så!

Från Motonet körde sonen till Prisma, för han skulle ha en grej därifrån. Yngsta sonen stack iväg fortare än kvickt när vi anlände till affärskomplexet. Själv trillade jag dit, så det bara sjöng om det! För igår vet ni, då var Kangas Keidas öppen och utanför fanns stora korgar med förmånligt garn. Det är sällan, som den affären har varit öppen när jag har besökt Prisma!
HUPS! Jag fastnade där och undersökte innehållet i korgarna, fastän jag inget skulle ha. Så går det då jag inte har nån övervakare med mej!

Det här sockgarnet Perfect Premium har jag varit nyfiken på länge. Nu är det dags att testa.

Det här sockgarnet skulle jag verkligen inte ha, men jag tycker färgerna är så häftiga. Ja, och så var det 15% rabatt!

De här ljuvliga små nystanen skulle jag inte heller ha, egentligen. Men de är mulesingfria och det var 20% rabatt på de här fluffiga nystanen. Tyvärr kommer Gedifra att lägga ned tillverkningen av det här garnet. Det innebär förstås att jag borde ha tagit flera nystan, eller hur?

HUPS! Hur gick nu det där till? Jag handlade sånt jag inte alls skulle ha!
Jag skyndade mej in till Prisma och genast när yngsta sonen fick syn på mej, såg han att jag hade varit ute på villovägar och handlat garn.

Från Prisma kom jag hem med Novitas jultidning och det fastän jag inte skulle köpa fler jultidningar!

Jag var hemma nångång vid ett tiden, drack lite te och blev uppringd av nästyngsta sonen. Passade det om de hämtade Lilleman till farmors vid tretiden? Jo, förstås passade det jättebra, förutsatt att jag skulle hinna till norra grannkommunen i tid för countrykvällen. Jo, det fick jag löfte om.

Jag skuttade snabbt som en vessla i duschen, hann få på mej kläderna och håret kammat innan Lilleman var här. Tjohooo! Han fick ligga på en handduk på bordet och sprattla. Och så vi pratade och så härligt det är att se honom skratta. En stund sov han i min famn och det finns inget ljuvligare än att känna hans hjärta slå och lyssna på hans snusande andetag.

Jag hann riktigt bra till Lindkoski.

På Lindarås hade ungdomsföreningen, ställt till med en härlig countrykväll. De hade dekorerat i salen och strött halm på golvet.

Där uppträdde Little Valley Country Duo, som består av Kettil Fredriksson och Kimmo Valkama. Längst till vänster här på fotot. I den vackra låten As Lights Fall, får Kettil hjälp av Trubadual, som består av Amanda Sallinen och Joel Enqvist. De sjöng så fint ihop.

Idag har jag fnattat runt som en tokstolle. Jag förstår inte hur jag har lyckats samla så många prylar på matbordet. Ja, och på stolarna runt omkring matbordet, för den delen. Det finns tyvärr ingen annan än mej själv att skylla på. Det blev ett evigt rantande med saker från matbordet till sovrummet, till datorrummet, till hobbyrummet, till klädrummet... Och när allt det var färdigt, var det hög tid att ta itu med vår enkla farsdagsmiddag, mos och knackkorvssås. Det gick bra då äldsta sonen skalade potatisarna och fixade moset medan jag gjorde såsen. Maten uppskattades av alla andra utom nästyngsta sonen, som hellre skulle ha ätit korvsås gjord på HK:s blå! Nå, det får nog bli till en annan gång.
Vi skulle för övrigt aldrig få bisin min med ut på farsdags lunch nånstans ute på restaurang. Det är för mycket folk, för snofsigt och för dyrt. Dessutom har han inte tid.

Till efterrätt bjöd jag på Dajmtårta, inköpt på Prisma igår, jultårtor också från Prisma och citronjaffakex. Det var riktigt svårt att orka med efterrätten efter att ha ätit mos och knackkorvssås.
När yngsta sonen och nästyngsta sonen med sin familj åkt hem satte jag mej på en stol och tog igen mej en stund. Men hur jag än försökte trolla, snällt böna och be, så inte hoppade disken i maskin, inte. Får väl ta i med hårdhandskarna i morgon! Bisin min påstår att jag ska vara uppe före klockan sex i morgon och fixa frukost åt honom. Sällan, jag vill sova, så jag är utsövd när jag igen ska iväg på ett uppdrag!

Önskar er alla en riktigt fin start på den nya veckan!