En prototyp

Häromsistens när jag bläddrade bland mina blogginlägg insåg jag att jag alldeles har glömt bort att berätta om min fritt virkade sjal, en prototyp, som blev färdig i april i år och ungefär i samma veva redan hittade ett nytt hem på andra sidan "potten". Antagligen därför, som jag totalt glömt bort den.

Modell: Sjal i fri virkning enligt mitt eget huvud
Garn: Butterfly från Sandnes (mohairblandning, som troligen inte tillverkas längre)
Åtgång: 336 g
Virnknål: Nr 4

Från början hade jag en riktigt bra idé, som ni ser i den där trekanten. Sedan fick jag för mej att hålen blev för stora och att sjalen därför inte skulle värma tillräckligt, så jag komponerade lite tätare mönster vid nacken och lade till kanten.

Eftersom det här garnet har legat länge i mitt lager var jag rädd för att det skulle ta slut. Jag har ju inget annat att skarva i med!

Och det här är verkligen en unik prototyp, som det finns endast ett exemplar av, nu i vårt västra grannland.

Igår kväll satt morfar i huset, som vanligt och glodde på fotboll i TV:n. Dötråkigt program. Jag tränade min hjärna med lite korsord och halvsov mellan rutorna. Plötsligt hörde jag ordet Schmeichel nämnas.
- Är det Schmeichel, frågade jag och spärrade upp ögonen.
- Jovisst.
- Men hur kan han spela ännu. Han är ju bra gammal nu.
Morfar i huset såg förundrat på mej och skakade sedan medlidsamt på huvudet.  Själv satte jag på mej glasögonen och iakttog noggrant figuren i den danska målburen.
- Men det där är ju inte Schmeichel, ropade jag argt när jag fick in en närbild på den danska målvakten.
- Jovisst är det Schmeichel, sa morfar i huset övertygande och undrade om jag hade blivit helt snurrig.
- Men det är inte Peter, världens bästa målvakt.
- Nä, det är hans son Kasper. Har du levt i fotbollsdimma de senaste 15 åren, frågade morfar i huset och frustade ut i skratt.
- Du är allt bra rolig du, fortsatte han hickande mellan skrattanfallen.
Jag fnyste förnärmat, steg tvärt upp och sade Go natt.
Jag gick och lade mej med Cato Isaksen istället.