Färgblind

Snudd på panik idag då jag skulle vara extra duktig och visa att jag minsann också kan återvinna. Jag vill ju liksom vara en duktig martha och dra mitt strå till stacken så här lite på efterkälken i Sluta slösa-veckan.

Men ack, ack. Visst hade jag hittat restgarn i en låda i huset vi ska flytta till, men...

... tycker ni att det här ser ut som samma färg kanske? Ack nej, det blå till vänster är Nalle blåklocka från Novita och det lila till höger är dotterns ostoppade socka. Den är stickad i Nalle syren. Ah, nu måste jag nog få ordning på det här packlådslivet annars...
Men hur kunde jag vara så färgblind att jag inte såg skillnad mellan blått och lila?

Stoppsvampen, den splitternya, hade jag däremot stenhård koll på. Men nu får den fortsättningsvis ligga oanvänd.
Och om jag bara hittar en stoppapparat på något loppis så får svampen ligga orörd också i fortsättningen.
Ikväll  när jag levererade köttsoppa åt min mor från mitt storkok - ja, alltså jag kokade 8 liter soppa åt tre personer!!! - så berättade hon att hon någonstans borde ha en sådan där apparat bland sin mosters gamla grejer. Hmmmm, borde kanske ha loppis hos min mamma istället?

Ett par lila barnvantar

- Du som tycker om att sticka, kan du sticka ett par vantar åt L, frågade min kusins fru på Facebooks chatt i mars. Och jag funderade så det knakade i hjärnvindlingarna. Vantar, kan jag sticka vantar? Jag som har hållit mig till fingerlösa saker och som har så svårt att få den andra färdig och som ju nu just är såååå långsam, så lååångsam. Öh...
Lite försiktigt svarade jag att om det får ta tid så kan jag försöka.

Och sedan utbröt fullständig panik, modell, var hittar jag ett mönster på en barnvante som sitter bra? Och hur stor vante ska en fyraåring ha?
Jag blev så desperat att jag var tvungen att investera 4,90 € i Novitas Vanttidning, en tidning som jag faktiskt tänkte att jag inte alls behöver för jag ska då INTE sticka vantar! :)
Lila garn hade jag redan hemma, så det var inget problem. Och så ville jag ju pröva den där spiralkanten, som jag fick lära mig i stickcaféet.

Så jag stickade lila barnvantar med spiralkant och indisk tumme som jag hittade beskrivning på i vanttidningen. Och jag tyckte att vantarna såg så små ut, de kunde då aldrig passa.
På påskdagen besökte min kusin med familj mamma och då fick dottern sina vantar. Och hon var alldeles till sig över dem och sprang runt med vantarna på händerna. Och de passade, så jag kunde dra en suck av lättnad. Och nej, det blir inte fler beställningsarbeten i framtiden. Det tror jag bestämt. Jag ska ligga i hårdträning för att kunna säga NEJ!

Modell: Vantgrundmönster med indisk tumme från Novitas Vanttidning + spiralkant (modell 27)
Garn: Nalle Taika (spiralkanten) och Wool, båda från Novita
Åtgång: 24 g
Stickor: Nr 3

Neonhönor

Så har vi då kommit fram till första vardagen efter påskhelgen. Och kan ni tänka, jag har överlevt! Har till och med hunnit sticka lite. Inte alls illa. Ett litet beställningsjobb av mormor till vår nästa äldsta, som högt och ljudligt meddelat:
- Jag ska sen inte ha något stickat.
Då brukar jag förstås reta honom och säga att han kanske föredrar virkat. Men nej, han betackar sig för allt som har med garn att göra. Sådana gåvor vill han INTE ha, inte ens sockor.
Det tycker förstås jag och mamma att är urtråååååkigt. Det är ju så roligt med garn och diverse alster.

Apropå garn, tyvärr hann jag inte fånga det på bild, MEN igår stod faktiskt far i huset och grävde i garnhyllan. Ja, ni läste rätt, han gick direkt till garnhyllan och när jag nästan hade gett upp och suckat över att just den färgen i det garnet inte längre fanns kvar så sträckte han på sig i hela sin längd och grävde fram fyra nystan. Ja, se vad allt gör han inte för sin svärmor! :)

Den här neonhönan landade hos min mor igår när hon bjöd på en delikat påskmiddag.

Modell: Söta kycklingar-mönster från Hemmets Veckotidning nr 16/2014
Garn: Tivoli från Novita, 100% acryl i neonränder
Åtgång: 16 g för två
Stickor: Nr 3

Jag lämnade bort fötterna för jag fick dem inte riktigt som de skulle vara och mamma förstod sig inte heller på dem och hur de skulle rynkas.

Den här åkte iväg västerut och jag hann precis få den färdig innan nästäldsta sonen tillsammans med fästmön återvände hem i lördags. Hon gillade den, men han bara muttrade! :)
Det konstiga är dock att den här första blev mindre än den andra, som min mor fick.
Garnet är förresten hennes. Först sade hon att jag fick låna det, men nu skall hon ändå inte ha det tillbaka. Funderar lite smått vad jag ska göra med resten. Kanske virka en korg?
Det här var ett roligt litet mellanjobb, men ack så pilligt och många trådar att fästa, för att nu inte tala om allt syende. Men vad gör det när jag lyckades få det färdigt?!

Tidig påskhare

Påskharen har varit ovanligt tidig hos oss i år. Dels försvann redan två stora fyllda påskägg iväg till grannstaden förra fredagen och dels fick jag en påskpresent på skärtorsdagen.

Det här är den trettonde halsduken min mamma har stickat i år. Mönstret är hennes eget påhitt och garnet är Novitas Puro Batik, 100% acryl. Det gör halsduken mjuk och skön. mamma vill inte sticka i luddigt material och inte heller i sådant ylle som blir stickigt mot halsen. Den här är över 160 cm lång.

Undrar om hon har börjat på sin femtonde halsduk redan? Måste ringa och kolla vad hon hade för sig i natt.

Och så fick jag de här fyra nystanen med Kaste, en blandning av bomull och viskos. Också de från Novita. Mamma köpte dem från Koria när vi besökte Novitas fabriksbutik i ABC för någon vecka sedan. Hon tyckte de blev för hårda halsdukar av det här garnet. Nu undrar jag vad jag skall göra med de här 400 grammen. En sommartopp? En sjal? Färgen är inte riktigt min så det måste nog bli ett alster åt någon annan.

Det roliga med att ha en mamma som stickar är förstås att nu är hon också intresserad av garn och förstår dotterns (alltså min) passion på ett helt annat sätt än tidigare. Hon fastnar nämligen själv i stickningen och tänker att bara ett varv till, ja, och så ett till och så ännu ett och hups! så har klockan hunnit bli tre på natten!

Aj, det fååret

Kolla vad Fååret gjorde idag:

 GLAD PÅSK!

Slöjdvecka

Det är inte bara stilla veckan just nu utan det pågår också slöjdveckan.

Och med anledning av den sistnämnda dukade min kollega idag upp ett mycket intressant bord. Här finns garn, virknålar, stickor och de där looms-grejerna som man kan göra blommor med, samt förstås beskrivningar. På dagens personalmöte visade hon dessutom handgripligen hur man virkar hängen till påskriset. Vi ska ju inte använda påskfjädrar längre för fåglarna kan vara plågade.
Önskar så att jag hade haft tid att stanna lite längre på jobbet och sätta mig ner och virka några hängen eller kycklingar.

Skaft på tvären

Idag hann jag iväg till stickcafét och det var som vanligt givande och intressant. En pytteliten panikattack fick jag när jag insåg att jag inte riktigt hade någon lämplig stickning att ta med mig. Det blev att leta med ljus och lykta efter ett lämpligt UFO-projekt. Jag vill absolut inte starta med något nytt och intressant just nu då jag har upp över öronen fullt med annat, ni vet sådana där småsaker som en flytt, kalasförberedelser, vuxna barn på besök, påsk och förstås allt annat vanligt och ovanligt jobb.

Hittade till all tur en UFO som har färdigstickade ärmar och hittade till och med en mönsterkopia på beskrivningen till bakstycket, så det tog jag med mig och lade upp och hann med sju mönstervarv mellan allt pratande och beundrande av alla andras fina alster.

Och så fick jag lära mig nytt, sockskaft på tvären.

Det borde vara förbjudet att visa och lära mig sådant här, i synnerhet som jag faktiskt har nystan Med Nalle-garn i sovrummet. Och de nystanen väntar otåligt på något projekt. Jag försökte skriva upp steg för steg så jag skulle komma ihåg allt. Enbart ett sådant där diagram med rutor räcker nämligen inte för mig. Efter två veckor har jag garanterat glömt det mesta om jag inte skriver.

Visst är det ett vackert sockskaft? Tack till Desiré Kantola för inspiration. Mönstret hittade hon i en bok.

IKH

Under den gångna veckan har jag inte gjort annat än åkt omkring. Puuuust! Sånt tar minsann på och så hinner jag inte med nånting alls. Och jag som har så mycket som jag skulle vilja sticka och virka. Suck! Jag har inte ens fått ett par små barnvantar färdiga. Hur sjutton kan det bli så? Hoppas att det enbart är tillfälligt och att jag snart får lite tid för mig själv. Håller tummarna.

Förra veckans måndag var jag iväg tillsammans med far i huset till hans favoritaffär IKH i Vanda. Det är nu inte riktigt mitt förstahands val vad gäller affärer, men jag följde snällt med. Och jag strövade omkring där i allsköns ro och förstod inte ens vad hälften av verktygen ska användas till. Jag stirrade också på de där fina små modellerna av traktorer, men ack, ack en MF 35:a kostade hela 69 euro. Och då är det ju ändå en sorts leksak, fast jag tror inte att jag skulle våga lämna en sådan dyrgrip i barnhänder.
Far i huset fick tag på den startmotor han så väl behöver samt två ackumulatorer och jag vandrade så där halvslött bland proppfulla hyllor.
Haaaa, sen fick jag syn på nånting som har med segling att göra och jag visste förstås precis till vad de här kan användas, så jag slog till och köpte hela två förpackningar av dem. Far i huset höjde smått förvånat på ögonbrynen:
- Vad ska du med dem till, frågade han misstänksamt.

- Jo, när jag lagar kassar förstås.
Snällt utelämnade jag ett litet om som snabbt kan förvandlas till ett stort OM. För inte har ni sett mig sy kassar inte! Men ringarna kan ju vara bra att ha ändå, inte sant?
Och apropå kassar så hittade jag en splitterny tygkasse för 1,50 € på loppis i torsdags. Hur skulle jag kunna sy till det priset?

Nu hoppas jag verkligen att det kommer att dröja ett tag innan jag ska iväg till IKH nästa gång.

Nej, inte har du...

- Nej, inte har du varit och köpt garn utan mej, utropade min mor torsdagskväll för en vecka sedan.
Innan jag hann dra efter andan blev far i huset vild:
- Va, int har du köpt garn nu igen?
-Nä, njaa
- Jo, såg du inte när vi var på loppiset, hickrade äldsta sonen glatt.
- Va, när hann hon med det?

Där ser man. Det är bäst att vakta mej hela tiden och inte springa så fort ut till bilen.



Jag fyndade faktiskt de här nystanen för 2 €. Förmånligt kilopris om man tänker tvåhundra gram.


Men vad ska nu jag med brunt helylle garn?

Jo, jag hade tänkt kombinera dem med de här nystanen, som jag fick av min mor för två veckor sedan. Idag när jag undersökte saken närmare insåg jag att Nostalgia från Novita är grövre, så nu får jag allt hitta på något annat projekt för det bruna garnet.

Och min mor blev lugn då jag lovade ta henne till en riktig garnaffär. Tyvärr vill hon inte till Lankamaailma. Hon tycker att det är för långt att åka till huvudstan. Och ja, kanske lika bra att inte åka dit för hon skulle garanterat bli garngalen hon med. Stickivern har ju redan smittat av sig från mig, så...
I morgon, fredag ska vi åka iväg. Få se vartåt det bär...

Crochet inside

Inget gör mig så glad som när jag hittar en ny tidning. Och det gjorde jag i lördags i matbutiken. Och snabbt som ögat nappade jag den åt mig.

Crochet inside heter den här engelska tidningen. Tur att jag inte såg på priset före köpet. Väl hemma hickade jag till. Men så finns här också 49 olika mönster.

Apropå virkning ännu, så har jag störtförälskat mig i de här prästkragemormorsrutorna. Det kliar riktigt i fingrarna att få sätta igång.

Spiralkant i repris

På Gunborgs begäran ska jag nu beskriva hur spiralkanten görs.

Lägg upp önskat antal maskor, skall vara delbart med fyra. Du kan använda garn som randar sig själv, men då ska det helst vara långa partier med en färg så det inte blir så spräckligt. Det här är förstås en smaksak och var och en gör som den själv vill.
Om du vill bli av med restgarner är det här idealiskt och du byter färg vid varje varv.
Sticka rätstickning i sex varv. På följande varv: sticka 4 m och vrid maskorna bortåt från dig själv, ett varv runt liksom, sticka igen 4 m och upprepa vridmomentet, gör detta varvet ut. Sticka ytterligare ett varv räta maskor och dela sedan upp maskorna på strumpstickor om du vill ha kant på sockor eller vantar. Spiralkanten kan ju också göras för tröjkanter, ärmkanter med mera.
Tänk svårare än så här är det inte.

Själv är jag nu lite osäker på vilken sida jag skall använda för att fortsätta med vanten. Den övre bilden visar rätsidan och den nedre avigan. Hmmmm, kanske bäst att riva upp alltihop och låna lite restgarn från en av mammas halsduksstickningar.

UFO förvandlas till FO

I dag är det den internationella lyckodagen och vad kan göra en garntokig stickgalen dam lycklig? I synnerhet då hon verkligen inser att mera garn är ABSOLUT FÖRBJUDET att köpa och faktiskt inte har råd att handla heller?
Jo, att få ett UFO (UnFinished Object = ofärdigt projekt) förvandlat till ett FO (Finished Object = Färdigt objekt). Och den bedriften lyckades jag med i morse. Fick trådändarna äntligen fästa på torgvantarna. Den stickningen påbörjade jag den 5:e maj är 2013, så det var verkligen på tiden att få den färdig. Mönstret är av Kråkspark och jag har inte alls lika snygga tumkilar, men...
Mönstret är förresten trevligt att sticka och garnet helt ljuvligt från Peru.

Modell: Torgvantar enligt Kråksparks mönster

Garn: Cascade 220 Heathers från Cascade Yarns

Åtgång: 58 gram

Stickor: Nr 3,75

LYS

I går missade jag tyvärr stickcaféet för jag var iväg till grannstaden med vintersemestrande barn. Som kompensation besökte jag istället en LYS (Local Yarn Shop =  lokal handarbetsaffär). Hur lokal den sen nu är med tanke på att vi först körde igenom grannkommunen innan vi hamnade där. Finns ju en affär närmare här i hemstaden, men tyvärr, nu ville västnylänningarna österut, så...

Jag besökte alltså Kangas Keidas, som finns i Prisma. Det var första gången jag tittade in i affären och hemskt nog, så kom jag ju inte tomhänt ut därifrån.

Två nystan Regia Fantastico sockgarn = 300 gram. I affären fanns det ena garnet ljuvligare än det andra, men jag skall INTE ha garn. Nej, nej, nej... jag skall INTE.

MEN...

... de här två nystanen med Nallegarn bara hoppade i min kundvagn i Citymarket och jag lyckades inte schasa bort dem. De kostade enbart fem euro så jag förbarmade mig över dem. Ytterligare 200 gram och så har jag igen ett halvt kilo garn till i lagret. Håhåjaaa....

Utpressning

I lördags idkade jag kallblodig utpressning gentemot far i huset. Gulp! Jag går fortfarande omkring med dåligt samvete. Och trots det är jag inspirerad till tusen. Nu ska det minsann bli fart på stickandet!

För att göra en lång historia lite kortare:
Redan på fredagskvällen meddelade far i huset att vi följande dag skulle iväg till Robin Hood och bunkra upp kattmat. Min vana trogen var jag tidigt igång på lördagsmorgonen medan far i huset stannade i bädden och låg och drog sig. Sent omsider intog han frukost och jag hoppade omkring honom som ett vilset åsnesto.
- Ska vi fara nu?
- Njaa, nääe, jag ska bara...

Så gick hela dagen och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till i väntan på avfärden. Stickade sockorna färdiga och började sedan jobba. Och förstås hittade far i huset på att vi skulle starta vid 17-snåret då jag är mitt i ett arbete.
- Jag kommer inte med, snäste jag.
- Kom nu, lockade han.
- Nej, det är sent och det är inget roligt när inte jag får köpa nånting eller titta på nånting.
- Men kom nu.
- Nej, kattmat är trååååååkigt.
- Men om du får köpa garn.
Swoooooooooosch och jag satt ute i bilen och väntade.

Och så blev det några garnnystan, alla var till salu för specialpris.

Tre nystan med Nallegarn, som ska bli till sockor eller vantar, 300 gram

 

Två nystan med Nalle Taiga-garn. Tänkt som spiralkant på vantar eller sockor, 200 gram.

Och så två nystan Wool, som ska bli till åtminstone ett par barnvantar, 100 gram. Kameran ljuger lite för färgen är i verkligheten mörkare. Är lite nervös för det här projektet, som är ett beställningsjobb. Jag har inte stickat vantar på jag vet inte när...

Nu blev det alltså 600 gram garn i ett litet huj och jag ska ju INTE ha mera garn. Suck!

Garnåtgång augusti 2013

Ja, du läste rätt, augusti 2013. Inser att jag ligger rejält efter med uppdaterandet av garnåtgångstabellen. Vet inte om det är någon tröst att jag kan hoppa över både september och oktober förra året. Jobbade så mycket då att inget blev färdigt, så det så.

I augusti förra året fick jag i alla fall de här två kreationerna färdiga:

• Surf and Sand-mössa     54 g
• Kattpannlapp                  78 g

Inalles: 132 g

 

En Geisha-ask

- Nej tack, jag ska int ha, sa dottern idag då jag lycklig och glad överräckte en Geishalåda åt henne.
- Jag har chokostrejk.

- Men kan du inte se vad det finns i lådan i alla fall?
- Mina sockor, sa hon och lyste upp som Nådendals sol. Tyvärr ingen stoppning av sockor här inte.

- Va ska jag med dom här, frågade hon. Sedan insåg hon väl kanske att ett litet tack var på sin plats. Men helt tydligt var det att hon allra helst vill ha sina väl ingångna och sköna söndriga sockor tillbaka, fixade och hela.
Och jag som var så stolt. Jag hade ju faktiskt lyckats inom loppet av två veckor sticka hela två stycken sockor. Det är nog snudd på rekord för mig, det. Månne jag har kommit över SSS nu? Den andra sockan brukar oftast bli liggande halvfärdig, men nu gick det minsann undan.

Modell: Helt vanliga yllesockor i damstorlek med förstärkt häl
Garn: Nalle Taika från Novita

Åtgång: 86 g

Stickor: Nr 3

Ny familjemedlem

I måndags anlände han, ja det är nog en han, råder ingen tvekan om den saken, så inget hen här inte. Han satt bältad på passagerarsätet i min bil då far i huset hämtade mig från jobbet. Sheriffen har ju specialövervakning den här veckan. Men till far i husets stora besvikelse blev de inte stoppade. Kanske just för att de använde bilbältena?

Får jag lov att presentera Fååre?! Visst är han söt?

 

Gullig oberoende från vilken sida man ser på honom.

Spiralkant

Idag hade jag glädjen att kunna delta i stickcaféet i stan. Och jag fick lära mig någonting nytt, nämligen att sticka spiralkant. Ja, jag tror att det heter så, åtminstone tänker jag kalla det för spiralkant, så det så.

Det är vår instruktör Desiré Kantola som handleder, inspirerar och lär oss nya saker och som här visar upp sin kant och pigga orangefärgade socka. Visst är den fin?

Handarbete höll också min mamma på med igår. Mums!

Och förlåt att jag glömt ge svaret på gissningstävlingen i januari. Det ni såg på bilden var inget annat än ett redskap för att känna om potatisen är färdigkokt, alltså om den är mjuk. Fiffig återanvändning, inte sant?

Nytt igen?

- Är halsduken redan färdig, frågade far i huset med något överansträngt i rösten igår morse när han såg hur jag startade en ny stickning.
- Nä, men sockor behövs ju alltid...
- Men ska du verkligen starta på något nytt igen?

Stackars honom, jag hade packat alla mina UFO:n i den väska han skulle ha i måndags. När stickningarna låg utspridda var de liksom inte lika många. Men nu när han upptäckte dem alla på samma gång blev det för mycket. Har nu lovat, mer eller mindre motvilligt, att ta itu med det ofärdiga så fort jag har min nya stickning färdig.

Våra katter har bra skyddsfärg, inte sant?

Köpgalen?

Köpgalen, jag? Nääe, men galen ja.
Ändå så har jag inom loppet av en knapp vecka lyckats samla på mig ett halvt kilo garn. Oj, vad det låter mycket, det är ju bara 500 gram!

Ingen fara dock, 200 gram  är redan uppstickat och 100 gram reserverat för sockstickning, sååå...
Förra onsdagen, då jag hade sportlov, var jag iväg med mamma till Robin Hood. Hon köpte tre nystan Naava-garn åt mig.

Igår var jag på nytt till Robin Hood på väg hem från grannstaden. Den här gången tillsammans med far i huset. Jag passade på att plocka åt mig två nystan med lilafärgat Nalle Taika-garn. Och den här gången betalade jag alldeles själv. Och hela vägen till kassan morrade far i huset. Inget av mina honungslena argument hjälpte. Till saken hör ju att jag faktiskt INTE alls har handlat garn på tre månader. Så visst har jag varit en ytterst duktig garnoman? Inte fyndat ett endaste nystan från januarireorna. Och som sagt, snart är de här nystanen slut och för mig är det dags att ta itu med allt som ligger halvfärdigt. Men emellanåt måste man ju bara få bekanta sig med nya garnsorter och färger, inte sant?

Från och med i onsdag blir det en sex veckors ekofastekur för mig. Har lovat att handla mindre och det kommer att gå hur bra som helst. Dessutom kommer jag förstås att återanvända, sortera, spara på vatten och el. Men det är ju sådant som jag ju gör ändå alla dagar, så...

Högsta prioritet

Nu är det kris i grannstaden. Dotterns socka ser ut så här:

- Det här har sedan högsta prioritet, sa hon igår mycket strängt på bästa tjänstemannamanér.

Jo, jo, men stammar nu mamma lite frånvarande och undrar om det ändå inte skulle vara lättare att sticka ett par nya?
Hmmm, men vem orkar rota i flyttröran i det "nya" huset på jakt efter garn?
Garn behövs förstås också till stoppandet, hmmm...

Långsamt som kvällsskyn

Att jag kan vara långsam, på tok för långsam. Verkar som om jag inte får någonting alls ur händerna.
Långsamt som kvällsskyn blev dessa sockor färdiga. De påbörjades den 16.11.2013 och i måndags fick jag dem färdiga alltmedan jag satt i en timmes tid i min bil och väntade på far i huset. Ja, se karlar!

Till saken hör att jag lider av SSS = Second Sock Syndrome = den andra sockan blir aldrig färdig!
Verkligt synd för det är ju bra att ha såna där projekt på gång, som jag just kan ta med mig när jag ska iväg med far i huset. Projekt som inte kräver alltför mycket räknande och inte innehåller mönsterrapporter.
Ursprungligen var ju de här sockorna ett buss-stickningsprojekt på väg till och från Tammerfors. Samtidigt ville jag ju bli av med lite restgarner. Men jösses så lång tid det tog för mig att få detta par sockor färdigt. Så plan A = att det skulle bli en hemstickad julklapp gick i stöpet. Nå, det är en födelsedag på kommande i söndag, så...

Randningen har jag gjort alldeles själv och det var ju lite spännande att se om restgarnen skulle räcka till. Hälarna är svarta, vilket inte syns på fotot.

Modell: Ett par alldeles vanliga herrstrumpor

Garn: 7-bröder och Oi villasukka (det gröna) från Novita

Åtgång: 158 g

Stickor: Nr 4

Ända till klockan två

- Hela natten har jag stickat, ända till klockan två i natt, kvittrade min mor glatt i telefon i lördags.
På vändagen i fredags gjorde vi en liten rundtur tillsammans. Vi startade i Liljendal för hon hade ärende dit och så stack vi oss in till Sale. Där köpte hon förutom närodlad potatis också 4 nystan USVA-garn. Ännu mera garn köpte hon när vi besökte S-market i stan. Ytterligare åtta 100 grams nystan hamnade i hennes köpkorg. Och nej, jag uppmuntrade inte även om jag ju tycker att det är jätteroligt att hon vill sticka och är inspirerad. Jag hjälpte henne däremot att hitta stickor och köpa rundstickor för att spara på hennes axlar. Sedan lade jag upp maskorna åt henne och stickade de första varven. Idag meddelade hon att hon endast hade 15 cm kvar att sticka på sitt projekt. Det gick snabbt.

Vändagen firades alltså i min moders sällskap tillsammans med äldsta sonen. Vi hälsade också på i servicehuset i stan och hade med oss lite hjärtegodis.
 
På torsdagen fick jag så här fina tulpaner av mina kursdeltagare.

Du får inte

En liten varning, ifall ni påträffar mig livs levande: Jag kanske går omkring och muttrar för mig själv och uppvisar nervösa ryckningar. Det här tillståndet beror enbart på karlarna, både de som finns i huset och de som finns längre borta. Ja, alltså inte alla karlar så där över lag utan då "mina" karlar. Vet ni vad de gör? 

Jo, för det första så har de flyttat alla mina stick- och virkverktyg till det "nya" huset, likaså kilovis med mönstertidningar och garner. Och allting finns nu huller om buller så att hela min fina garntabell i Excel är ett enda kaos och jag kommer nog aldrig mer att hitta ett endaste nystan när inspirationen faller på. Suck!

För det andra är det alltid jag som ska tömma "mina" skåp. Och det utan löfte om att få packa upp kläderna, böckerna, sakerna inom en rimlig framtid.... Jag får aldrig ett slutligt datum på när vi ska flytta så där på riktigt.

För det tredje, det är ju faktiskt meningen att vi ska göra oss av med saker, men varje gång jag föreslår att vi ska slänga det ena eller det andra är det tvärstopp och höga skri av fasa. Nej, nej, inte kan vi kasta det eller det. Suck!

För det fjärde, och värst av allt:
- Du får inte, säger karlarna i korus. Jag får INTE köpa garn, INTE köpa böcker, INTE fynda på loppis, INTE det ena och INTE det andra. Men dom får minsann. Och dom handlar och köper, men så fort jag vill ha nånting så är det tvärstopp. Och ändå släpar far i huset med mig till Robin Hood, trots mina vildsinta protester, men han måste förstås ha med sig nån som betalar hans anskaffningar. Och varje gång jag närmar mig garnhyllan får far i huset nånting stirrigt i blicken och rösten blir vass när han igen förbjuder mig. Jag skulle förstå om han vänligt och medlidsamt skulle konstatera:
- Du är en garnaholoc, du behöver inte mera garn...
MEN
när han säger INTE så bestämt vaknar ju snorungen inom mig och jag har lust att kasta mig raklång på butiksgolvet invid garnhyllan sparka och skrika:
- Jag vill ha, jag vill ha...
Och det fastän jag på riktigt INTE ens vill ha. Men alla de här förbuden har gjort att livet är småtrist och att det inte finns nånting spännande i sikte. Hur kan det finnas då jag inte får köpa garn? :)


Och till råga på allt har den yngsta sonen flyttat till grannlandet. Han som var den enda som förstod min garnnöd! :)
Så när vi en dryg vecka före han avreste förra månaden strosade runt i Tiimari (affär med bland annat hobbymaterial, numera nedlagd på grund av konkurs) hittade jag förstås en sorts "garn" till fyndpris -50%. Och sonen var högeligen imponerad och förbjöd mig inte alls!

Nej, vänta nu lite...

Oj, så fort den här månaden har runnit iväg. Jag hinner inte alls med, skulle helst vilja stiga åt sidan och se på när andra rusar, men...
Ja, jag är alltså själv inne i processer, som för min del gärna skulle få ta tid, men andra i omgivningen har så bråttom. Jag vill säga:
- Nej, vänta nu lite...

Förra veckan var nästyngsta sonen, han som ska ta över detta 110 år gamla hus och gården, hemma och jagade på. Skåp efter skåp tömde han medan jag var på jobb. Mina garner, virknålar och stickor har försvunnit. Sonen svor på att han burit minst 300 kilo mönstertidningar. Men det tror jag då inte på. Han måtte skämta. Olyckligtvis hittade han badrumsvågen, som jag gömt under sängen just för att han inte skulle kunna väga tidningshögarna och börja räkna ut den totala vikten.

Sonens lediga vecka råkade sammanfalla med min fullspäckade arbetsvecka. Så ni förstår att jag inte var värst mottaglig för order om att tömma det eller det skåpet, när jag kom hem från arbetet.
Och ja, vi ska alltså flytta från det här huset. Så vi håller på att packa ihop ungefär 30 år av våra liv här. Och det är inte det lättaste. Dels får jag uppmaningen att slänga massor med grejer, men så fort jag försöker göra det kommer far i huset och himlar sig. Nej, nej, det där är ju det som vi fick därifrån och det där hade ju hans pappa och... Suck!

Lätt är det inte. Jag har tömt ett gammalt björkskåp och fått en stor plastsäck full med kläder, som ska gå till ett lokalt loppis. 
Och jag ser halva mitt liv passera revy inför mina ögon. Där är den vita halvkjolen jag skulle ha på mig när jag stod brud. Det slutade med att jag lånade mammas brudklänning. Tur att hon hade sparat den. Man kanske inte skall slänga allting ändå?
Halvkjolen hade jag sedan på en kollegas bröllop, så visst kom den till användning.
Där är den där spetsblusen i silkigt nästan genomskinligt material, som har knapparna i ryggen och som far i huset blev rasande på då han alltid fick knäppa fast dem när vi gick på fest.
Och där finns haremsbyxorna, som min lillasyster sydde åt mig till en maskerad, osv...
Det är svårt att inte bli sentimental. Och det finns förstås plagg jag omöjligt kan slänga. Den vackra spetsblusen som lillsyrran sydde åt mig och som jag haft på åtskilliga fester. Den sparar jag ännu i en låda. Antagligen kommer jag inte att använda blusen, men lillsyrran kan inte längre sy, så...
 
Parallellt med det här har jag tvättat mängder med kläder, handdukar, sänglinne och försökt låta bli att tänka vart den mängden skall iväg.
Vår yngsta son flyttar till västra grannlandet. Beslutet kom snabbt och jag har inte hunnit med.
- Nej, vänta nu lite...
Men det är ju bra att det inte blir ett alltför långdraget farväl. Saknaden klöser redan hål i mitt bröst.
Även om han redan varit borta hemifrån i några år är det ju skillnad på att ha honom inne i stan i en lägenhet mot att ha honom över 6 h väster om Stockholm.
Så vem ska nu ge mig kloka råd, få mig att skratta, steka biffar till middag, skoja med mig, uppmuntra mig att gå utanför min bekvämlighetszon, dryfta filosofiska frågor och se till att jag inte förköper mig? Och vem ska följa med mig till Amarillo och äta?

Många förändringar på en gång och som sagt det går alldeles för snabbt. 
- Nej, vänta nu lite...
Och ja så är mitt jobb lediganslaget... borde jag söka det? :)

Det ska bli roligt att flytta, tro nu inget annat, men jag hinner inte med. Far i huset har både köpt och hängt upp gardiner. Det var lite bråttom, för lördagen den 18 januari hade vi nästyngsta sonens dimissionsbjudning i vårt nya hus.
- Nej vänta nu lite...

Jag skall ju få ett hobbyrum och har drömt om att få inreda det med vitrinskåp och garnen fullt synliga bakom glasdörrar och inte som nu i plastlådor. Jag har försökt framföra mina önskemål och planer och reserverat olika skåp åt mig. Men....
Istället för bäddsoffan jag ville ha för gäster så har jag nu dotterns gamla loftsäng, som fyller en hel vägg i mitt hobbyrum.
- Men där finns ju massor av bordsutrymme under, sade både far i huset och nästyngsta sonen i samma andetag som de konstaterade att ingen kan nog ändå sova där. Takhöjden är lägre...

Det ena vitrinskåpet har redan försvunnit till ett rum i nedre våningen. Lundiahyllan där jag förvarat mönstertidningarna är alldeles för skranglig för att sätta upp på nytt i mitt hobbyrum och vitrinskåpet härifrån är för stort och passar inte in och...
- Nej, vänta nu lite...
Ska jag inte alls få bestämma nånting? Diskussionens vågor gick höga och jag fick höra att det ena och det andra inte ryms in i rummet. Och ändå fanns det planer på att en vävstol skulle få plats där.
Till sist ritade nästyngsta sonen upp rummet och placerade ut möblerna och förklarade verkligheten. Jag insåg att rummet dessvärre faktiskt är mindre än i mitt huvud. Vävstolen är nu tills vidare skippad för det senaste är att jag måste få datorn att rymmas i hobbyrummet. I det här skedet bad jag med matt röst att få se på den där rumsritningen. Humm, humm...
- Men var ska jag sitta och sticka då?
Hastigt ritade nästyngsta sonen in en stol vid fönstret. Men ingen har kunnat svara på frågan var jag skall förvara allting som skall få rum i det där rummet: Garn, tidningar, böcker, stickor, virknålar, pysselmaterial, datakurspapper...

Gissa vad?

Egentligen skulle jag nu just vilja gå och lägga mig, men det är knappast särskilt lyckat ätt lägga sig vid 22-tiden och sedan vakna vid femsnåret och hoppas på att man håller sig datasmart hela dagen mellan klockan 9 - 16 i morgon.
Far i huset håller på att driva mig till vansinne, han går igenom tidningshögar och frågar om jag ska ha kvar Marthabladet, MikroPc-tidningen osv. Hur sjutton ska jag veta det utan att ha bläddrat i dem först? Och hur ska jag kunna koncentrera mig på kursförberedelser när jag är tvungen att ta ställning till alla de där svåra frågorna. Till sist blir mitt enstaviga svar: Släng.
Måste nog gömma Suuri käsityö som damp ner i postlådan idag. Tänk om far i huset slänger den också? Och jag som inte ens har hunnit bläddra i den ännu.


Början av veckan har innehållit Glädje med stort G. I måndags, på självaste trettondagen, var jag först iväg med den äldsta och yngsta sonen till Robin Hood. Och nej, jag köpte inte ett endaste ett nystan med garn. Trots all rea och nedsättningsprocent.
På hemvägen tog vi en runda via min mor. Sedan blev det full fräs för jag skulle iväg till stan på bio. Och jösses så glädjefyllt det var att stå i kö. Hela biosalongen var proppfull. Sånt händer inte alltför ofta i lilla Lovisa ska jag säga er. När jag närmade mig kassan blev jag kallsvettig. Det är ett tag sen jag senast var på bio, har enbart deltagit i konserter och fester i biosalongen, så jag hade totalt glömt bort att man ska ha kontanter!!!
Men tack och lov för min mor som försett mig med en tia, så jag kom in i salongen, sjönk lättad ner bredvid en nästan främmande herreman och sedan började skrattfesten. Säga vad man vill men svenskarna kan göra film och Robert Gustafsson är fenomenal i Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

Igår var det idel glädje hela eftermiddagen för jag hade äntligen möjlighet att besöka stickcaféet IRL och fick träffa min stickväninna livs levande. Vi har inte setts på länge. Och jag var inte precis lat heller för jag har ena sockan nästan färdig efter kvällens sticksession.

Idag började jag jobba på allvar efter helgen och nu är det full rulle med dataundervisning varenda dag fram till nästa veckas torsdag. Ja, du läste helt rätt, jag har undervisning under veckoslutet också.
Hoppas att det går bra och att grupperna är intresserade och att mitt material och upplägg passar ihop med deltagarna och att...
Dagens glädjechock fick jag av att träffa vår datastödperson. Han uttalade de magiska orden:
- Du ska få ny dator.
Hurra, så glad jag blev, äntligen, äntligen kommer jag att kunna snabbt slå upp datorn och kolla e-post, gå in på intranet mm. Det urgamla tröskverket som nu står på mitt skrivbord har vägrat samarbeta det senaste halvåret.

Julen är ju redan förbi och bra så. Vi fick en hel del spännande julklappar, bland annat en flaska med vikingaglögg.

Men kan du gissa vad det är som hänger utanpå glöggflaskan?

Fina skinkpajen

På allmänhetens begäran presenterar jag härmed receptet på:

FINA SKINKPAJEN

Pajdeg:
150 g smör eller margarin
4 dl vetemjöl
3 msk grädde
3 msk vatten
1 kryddmått salt

Fyllning:
250 g julskinka
1 gul lök
2 dl gräddfil
2 äggulor
2 dl riven ost
salt och peppar
2 äggvitor

Pajdeg: Arbeta ihop matfett och mjöl till en grynig massa. tillsätt grädde, vatten och salt och arbeta snabbt ihop en deg, som får vila kallt ca 1 timme.
Kavla ut degen och kläd en smord ugnssäker form (folieform är också bra). Spara lite deg till remsor över pajen.
Förgrädda i 225 grader 10 - 15 minuter.
Till fyllningen hackas och fräses löken mjuk i smör eller margarin. Blanda ner skinktärningar, gräddfil, gulor och riven ost. Salta och peppra.
Vispa vitorna till hårt skum och vänd ner dem försiktigt i skinkblandningen. Fyll pajskalet med smeten. Lägg degremsor i rutmönster över. Grädda pajen i 225 grader ca 20 minuter.
Ca 6 portioner.

Receptet är saxat ur Köksalmanack 1981 s. 157

Personliga kommentarer: Det här receptet har följt med i min familj sedan år 1981 och det är en storfavorit.
Jag gör alltid dubbelsats och gräddar i långpanna. För att kunna kavla ut bra och jämnt lägger jag lite mera vätska i än den angivna mängden. Och för att få en lite saftigare deg brukar jag byta ut en del av vetemjölet mot lite havreflingor, men obs lite! Idén är ju att ändå behålla frasigheten i pajskalet.
Förutom julskinka kan du också använda kokt skinka, rökt skinka, kalkon osv.
Och svartpeppar är det som jag använder när jag kryddar.
 
Det här är det godaste sättet att göra sig av med resterna av julskinkan om ni frågar oss.
Serveras med en fräsch och krispig grönsallad med någon lätt italiensk betonad dressing till.
SMAKLIG MÅLTID!

Kalas på rester

Min vilda framfart i köket fortsätter. Idag bjöd jag på en av familjens stora favoriter, Fina skinkpajen, och blev samtidigt av med julskinkan.

Receptet hittade jag redan år 1981 i det årets Köksalmanack, som jag fick till julklapp 1980. Antar att mina anförvanter var lite oroliga för hur jag någonsin skulle klara av hushållet och att laga mat, därav julklappen. På något sätt måste det ju ha klarat sig för alla fem barn har blivit vuxna och far i huset har inte ännu tynat bort på grund av mitt köksarbete. Med betoning på ännu. Inte sagt att jag kommer ut i köket sedan när jag har mitt hobbyrum färdigt inrett och i bruk. Då smyger jag nog mig dit, stänger dörren och sjunker ner i stickfåtöljen och är tyst som en mus så ingen hittar mig. Kommer fram först när någon ropar att maten är färdig!

Överbliven bulle

Vad gör man med övergivna och överblivna bullskivor? Jo, man tar dem förstås tillvara och bjuder karlfolket i huset på en rejäl kvällsöverraskning.

Serverades med lätt vispad grädde och jordgubbssylt. Karlarna tycker att det nya året startat rätt skapligt. Vad annat när de lyckats få mig aktiv i köket?

ÖNSKAR ER ALLA ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR MED MÅNGA GARNPROJEKT!