Syndigt gott

Idag borde jag ha haft sovmorgon. Märk väl borde! Redan före klockan åtta var jag uppe. Min lediga dag har gått åt till tvätt, disk och slavarbete i firmans kontor. Nu börjar jag bli lite rastlös för jag vill ju sticka. Vad annat ska man använda sina lediga dagar till?

Igår var det farsdagslunch här hos oss med alla barn på plats utom minstingen som för tillfället bor i vårt västra grannland. Också min mamma var bjuden på mat och hon hade med sig köttfärsbiffar samt len och god potatismos.

Nästyngsta sonen tillredde Syndigt god porterstek och oj vad vi åt. Själv behövde jag endast fixa en chokladtårta till efterrätt.

Allt det där försvann och ändå var vi inte flera än åtta personer vid bordet.
Undrar var sonen har fått sina talanger ifrån. Själv är jag mera som en kratta i köket.

Dagen till ära var bordet festligt dukat. Svärdottern undrade om vi redan firade jul, men servetterna är ju gula!

Huvudet upp

Ja, ja, nu tror ni förstås att jag inte vet att det heter upp med hakan. Klart att jag vet det, men mitt senaste färdiga projekt är gjort av ett garnnystan som heter just Heads Up. så det så.
Det finns förstås annat som också heter Heads Up, bland annat en frågesportsapp.

Stickade en mössa förra veckoslutet och så tog det ända till igår innan jag fick den ihopsydd. Och det var minsann på tiden för här föll första snön igår. Lite finns kvar på marken ännu idag.

Modell: Mössa, engelsk beskrivning på garnbanderollen

Garn: Heads Up från Sirdar

Åtgång: 50 g

Stickor: Nr 4

Tänk att 50 gram garn räckte. Nu skulle jag vilja ha en halsduk i samma färg. Antar att tofsarna som följer med garnet får sys fast i var ände.
Garnet är helt ljuvligt mjukt och skönt och precis min färg.

Ingen inredare

Det är bara att erkänna: Jag är ingen inredare. Jag har inte den där tredimensionella blicken och jag springer inte runt med måttbandet för att kolla vilka skåp som skulle passa var. För att nu inte tala om lampor, gardiner, tapeter, färger. Huh, allt det där har faktiskt far i huset tagit hand om och jag har låtit honom hållas.

Det är klart att jag drömmer om riktiga bokhyllor från Boknäs, men så länge vi inte har råd med det så nöjer jag mig med det far i huset hittar på. För tillfället är de fletröttnervös på det. Han har packat upp lådor i racerfart medan jag varit på jobb. Och han fick kontoret färdigt förra veckan och allting är faktiskt helt perfekt här. Det enda som fattas är att jag packar upp min andel av viktiga papper, men det får allt anstå till nästa vecka.

Jag beundrar alla som vet hur det ska se ut i rummen för att det ska bli trivsamt och som vet vad de skall göra med olika grejer så där som X-bondmooran i stan. Sällan som jag besitter sådan förmåga.
Men så i somras, då bara visste jag att den där måste jag ha. Jag talade inte ens om någonting för far i huset utan underhandlade direkt med Janne på återvinningscentralen och betalade det begärda priset för att jag precis råkade ha den summan i plånboken. Tur att far i huset inte visste att jag inte ens försökte pruta.
Sent omsider varseblev far i huset att han skulle kånka ut en kista till min bil och då skulle ni ha hört:
- Men va ha du nu köpt? Vi har int rum för den där? Vart ska du sätta den där...
Och jag bara log milt och nynnade på Ted Gärdestads Himlen är oskyldigt blå.

Hur skulle jag ha kunnat lämna den här dyrgripen efter mig? Nu är den full av tyg och godis som jag har gömt. Och visst hittade far i huset en plats för den här träkistan. En helt perfekt plats verkligen.

Julafton hela veckan

Det började i måndags:

Jag fick ett presentkort på 30 € till den lokala garnaffären i stan

och en vacker blombukett. Och då hade jag inte gjort någonting annat än mitt jobb. Rörd och tacksam.

I tisdags hann jag till min stora glädje delta i stickcafé i stan. Vi hade så roligt mellan stick- och virkvarven. Vi skrattade så tårarna rann. En av de snälla damerna gav mig en splitterny vit blus. Oj, tack!
I onsdags hade far i huset fixat till kontoret så att jag nu har min datahörna som jag vill ha den. Nu har han sedan jobbat på med hyllor och skåp så snart är allting på plats. Evigt tacksam är jag.

I torsdags fortsatte julafton: Fick en bukett eterneller, som doftar sommar.

Fick en flaska glögg (21%) och ett spännande Nalle Puh-paket,

som innehöll ett vackert ljus i precis mina färger. Jag uppskattar verkligen omtanken allt från valet av presentpapper till den härliga färgen på ljuset. Tack!

Och så fick jag en Lyckobok. Den står nu här på mitt databord, så om det krånglar till sig kan jag läsa några rader och riktigt känna hur lyckligt lottad jag är.

På kvällen hade vi en gäst från Tyskland. Hon gav mig en vacker pashminasjal

och sin mammas fina garner, som hon städat ur barndomshemmet. Nu blev det 378 gram till i mitt garnlager. Far i huset hickade till, men vad kunde han göra? Så rörd och tacksam för att ha fått fira julafton i en veckas tid.

Och inte nog med det. Den gångna veckan var också en kulinarisk höjdare.
I måndags började det på dagen med hembakta semlor (frallor) och bondost (äggost) i Hindersby och på kvällen bjöd nästyngsta sonen och hans sambo på köttfärsröra och spaghetti till middag.
I tisdags på stickcaféet kalasade jag på citronmarängpaj. Mums. Det syrliga som möter det söta... Så glad att de hade den i kakvitrinen i tisdags.
På kvällen dök igen nästyngsta sonen med sambo upp och bakade scones till kvällsteet och så inledde vi också glöggsäsongen.
I onsdags blev jag bjuden på hembakat surbröd (rågbröd) med ost på i Hindersby och senare på kvällen då jag kom hem bjöd far i huset på jordärtskockspuré och älgkött. En kulinarisk höjdare.
I torsdags hade vi avslutningskaffe i stan med grundkursen i data och då dukade kursdeltagarna upp idel läckerheter: Skinkpaj, nygräddade bullar, blåbärskaka och chokladkex. Oj, oj, oj, så mycket gott.

I fredags visade igen far i huset prov på sina kulinariska talanger och bjöd svärmor på middag. Vi kalasade på onsdagens rester, jordärtskockspuré och älgkött samt fräsch sallad och vackert upplagda rårivna morötter.
Igår var det min tur att laga mat och då gjorde jag makaronilåda. Mamma skickade nybakt varmt jästbröd till oss.
Ikväll har igen nästyngsta sonen med sambo varit här. De stekte plättar åt oss allihopa. Mumsfilibabba. Det är bra med sådana här matgäster som dyker upp och tillreder maten här i vårt kök. Mera sådant, tack!
Imorgon blir det väl som vanligt igen, fast vem vet vad allt som kan hända...

Ute på vift

Förra veckan var jag minsann ute på vift. Och det tär lite smått på krafterna än. Nå, nej, det gör det inte. Det som tär är söndagens klockomställning. Min kropp protesterar, det går inte att vrida tiden så där bara. Men tillbaks till den fartfyllda förra veckan:
På måndag kurs i Hindersby, på tisdag iväg med far i huset till Tammerfors (missade stickcaféet, snyft), på onsdagkväll igen kurs i Hindersby, på torsdagkväll iväg till grannstaden, på fredag igen till Tammerfors med far i huset, på lördag lite arbetsuppgifter och en loppisrunda i stan tillsammans med svärdottern, på söndag höstmiddag i Hindersby osv...

Huh, ni börjar kanske förstå att tröttheten tar vid och att jag inte har fått mycket gjort här hemma. Men, vad gör det så länge jag har roligt?

För en vecka sedan var jag alltså iväg med min stickväninna på specialkväll i teeteeshop i grannstaden. Sånt är farligt, ytterst farligt, men jag var rätt förståndig, fråga vem som helst så får ni höra! :)
Träffade faktiskt en hel del bekanta där i vimlet, riktigt trevligt.

Se så underbart, massor av garn att klappa och det finns hur många hyllor som helst. 

Som vanligt tog de röda korgarna slut. Men numera är stickväninnan och jag så garvade i gamet att vi vet att man ska grabba en köpkorg åt sig genast när man kommer innanför dörren. Många överfulla korgar sågs. Och nej, nej, jag ska inte ha mera garn... eller... :)

Vi fick se en modevisning med höstens uppstickade mönster. Intressant att se hur det ser ut i verkligheten. Ger en verklig inspirationskick. Vi fick två mönstertidningar i gåva samt ett helt underbart nystan med Lumi-garn. Och det var kraftig rabatt på garn och tillbehör. Jag passade på att köpa mig Knit Picks T-nålar för kommande monteringsprojekt.

Jämfört med det ställe, AVK, som jag fick besöka både i tisdags och fredags förra veckan, så var nog torsdagens besök i grannstadens garnaffär bra mycket trevligare.

En ny UFO?

- Nu har jag hittat en ny UFO åt dig, sade far i huset häromsistens något exalterad. Han har lärt sig ett nytt ord: UFO.
Jag stönade inombords och undrade vad han nu skulle dra fram. Har jag faktiskt flera nästan antika projekt? Det kan jag väl inte ha? Det räcker så bra med det tjugotalet påbörjade projekt ända från år 2009 som väntar på en mindre eller större insats för att bli färdiga.

Men sakta i backarna nu. De här har jag inte ens stickat. Hmmmm, måste vara någon av sönerna som i tiderna har roat sig med att dra upp trådändar i tåändan. Håhåjaaa, klarar jag av att lappa de här eller ska jag bara slänga dem i bastu-ugnen?

Nästan antik UFO

- Jag har en överraskning åt dig i korgkistan i ditt pysselrum. Jag räddade den från det stora vindsbålet, sade far i huset häromsistens.
- Oj, spännande, svarade jag och fortsatte med mitt. Senare på kvällen kom jag ihåg den utlovade överraskningen och gick iväg till mitt blivande hobbyrum.
- Du milde, vrålade jag i falsett då jag öppnat kistlocket. Far i huset stod vid min sida inom sju röda sekunder.
- Vad är det? Gjorde du dig illa?
Själv var jag mer eller mindre förstummad och visste faktiskt inte om jag skulle gråta eller skratta.
Jovisst, far i huset hade varit snäll och räddat en nästan antik UFO från eldens lågor, men...

- Du, du har räddat en urgammal UFO, stammade jag fram mellan skratt-tårarna.
- Ja, jag tänkte att när det nu fanns kvar garn ännu, så..., svarade han lite tveksamt och iakttog mig smått förskräckt.
Och så fick jag förstås förklara vad en UFO är alltmedan jag bekämpade min besvikelse över att det inte var den utlovade nystkronan som hittats. Jag misstänker faktiskt att min svärmors nystkrona har försvunnit nånstans för länge, länge sedan och inte alls finns på vinden i vårt gamla hus. En vind som nu håller på att tömmas i snigelfart.

Men vad jag skall göra med de här jumperdelarna, som jag stickat när jag var tonåring, vet jag inte. Vem vill ha någonting sånt här?
Mönstret ser jag ännu framför mig. Det hade ett svartvitt foto och ingick i tidningen Hennes, som lades ner år 1977. Mönstret har tillsammans med alla mina andra urgamla mönster blivit lågornas rov. Unisont ansågs det att jag hade så många mönstertidningar redan att jag inte behövde de där gamla mönstren till någonting. Buuuäh, dit försvann bland annat gamla Allersbilagor med härliga virkmönster och Hönsestrikk-mönster från det färgglada 1970-talet. Håhåjaaa, man får sitt straff när man inte är med och räddar sina dyrgripar. Å andra sidan, som dottern brukar konstatera: "Har du inte använt grejerna det senaste året så behöver du dom inte heller". Och det är ju sant.

Men vad ska jag göra med den här jumpern? Sy ihop den och försöka konstruera nån sorts polokrage? Eller ge bort delarna? Till någon loppis? Eller till någon stackare i stickcaféet? Hmmm...
Om jag syr ihop jumpern, så vem månne vill ha någonting sånt här? Rött är inte precis favoritfärgen bland släkt och vänner. Hmmm...
Men, tänk att jag ändå stickade någorlunda jämnt redan i ungdomens dar. Märkväl någorlunda! :)

Nu blommar också...

... halsduken!
Den här blev färdig förra veckan. Jag gör alltså annat än flänger omkring och köper garn. Ja, faktiskt, jag stickar och virkar lite mellan varven också! Det trodde ni inte, eller hur?
Få se vad förra veckans födelsedagsbarn säger när hon får den här. Hoppas att den kommer till användning. Med i paketet smög en av hennes gamla kalendrar från hennes skoltid. Den hittades i förra veckans vindsröjning i "det gamla". Egentligen borde vi fortsätta vindstömningen idag, men energi och inspiration saknas. I morgon ska både far i huset och undertecknad på jobb så då blir det nog inget röjande. Och sedan kommer den intensiva arbetsveckan emot...

Modell: Mosstickad halsduk, lade upp 17 m och stickade mosstickning över 15 av dem och sedan kantmaska i början och slutet.
Garn: Flower Alize
Åtgång: 200 g
Stickor: Nr 7

Farligt, farligt

- Det är sen garnköpsförbud hela den här månaden och nästa, sa far i huset när han snällt gav mig hela 25 € i kontanter då jag åkte iväg till hösttorget i Ringborg. Jag hickade förstås till, lite skamset, men gladde mig åt kontanterna och insåg att han nog inte har besökt de här lantliga tillställningarna. Här finns/fanns inget garn så långt ögat nådde. Men fisk och annat hemlagat gott. Så jag kom hem med ett stort fint hembakat jästbröd och en torrkaka med smak av vanilj. Båda är redan, idag på söndagen, uppätna.

Säger bara att det var minsann tur att jag lyckades smuggla in 1 400 g garn i tisdags då jag kom från stickcaféet i stan. Vår instruktör sålde de här fina Nallegarnen för 2,90 €/100g (= ett nystan). Hon hade fyndat dem i fabriksbutiken i Koria.

Det är tänkt att de här nystanen ska förvandlas till en värmande filt i mormorsrutor. Svärdottern sitter och virkar rutor i blå och vita nyanser och det ser så lockande ut.
Nu började jag ändå fundera om jag skulle virka mig en sjal av det där rosa garnet, men...

Det är alltså farligt värre att besöka stickcaféet nuförtiden. Inte nog med att det finns så mycket inspiration att jag blir alldeles yr i huvudet. Nu har jag börjat shoppa garn där också. Huuuu. Nå, en tröst i bedrövelsen är att jag sällan har kontanter på mig så kanske jag kan motstå den värsta frestelsen. Vem vet? Men sluta besöka stickcaféet, det kan jag bara inte.

Nu blommar...

... löken?
Nej, nej,

garnet förstås. Garnet blommar!

För två veckor sedan levde jag minst sagt farligt för vi hade Lankava i huset! Och nu ska jag då genast säga att detta INTE är ett sponsorerat inlägg i min blogg. Absolut inte.
Nej, det var så att vi på min arbetsplats, Lovisa Mi, bestämde oss redan i våras för att delta i Lovisa Historiska Hus. Vi verkar i ett gammalt hus byggt i slutet av 1800-talet för kommunalläkaren Ekelund. Sedan har huset hunnit fungera både som skattebyrå och klassrum för mellanskolan och gymnasiet som ligger ett stenkast från oss. Ett hus utan verksamhet är ju inte så mycket att visa upp så rätt hastigt beslöts det att vi har en arbetsdemonstration i övre våningens språkklass = knyppling av spetsar till folkdräkter. Östnyländska folkdräkter fanns utställda där. 

Nere i konstklassen hade då Lankava dukat upp frestande garner.

Och Molla Mills höll virkkurser både på lördag och söndag.

Tyvärr kunde jag inte delta i nån av dem för jag var på jobb på lördagen på ett helt annat ställe och på söndagen var jag husvakt i Mi-huset.

Efter att mitt arbetspass tagit slut på söndagen måste jag ju bara gå och klappa lite garn.

Vem som helst kan ju bli galen av sånt här.

Och jag borde nog börja väva igen...

... tänk så fina plädar det kunde bli...

eller borde jag virka mattor istället...

... så många lockande färger... vill ha, vill ha, men ack så förnuftig jag var, finns ju redan här hemma två stora svarta plastsäckar fulla med mattväft...

... eller jag kanske ska virka någonting helt annat?

Oj, oj, oj... Ack alla dessa frestelser och val...

- Det är precis din färg, utropade mina kolleger då de fick se den här rosa stickade sjalen. Och visst är det min färg, precis min färg så förstås måste jag ju köpa några nystan av det där glittriga mohairgarnet. Enligt den trevliga försäljaren skulle sjalmönstret finnas på Lankavas hemsida. Men inte har jag hittat det än. Och tjaa inte har jag ju tid med vare sig virkning eller stickning nu just heller. Förra veckan inledde vi höstterminen och jag startade upp sex nya undervisningsgrupper. I morgon skall jag starta upp den sjunde och så får det rulla på i sex veckor framåt. Sen faller vissa grupper bort och nya kommer till. Spännande, utmanande och omväxlande minsann. Bäst att bara fortsätta med min stillsamma lilla krokning. Kanske halsduken hinner bli färdig innan vintern är förbi?

Garnambulans

Idag hamnade jag ut för far i husets snabba ryck och iväg iväg. Hann knappt innanför dörren när jag kom hem från jobbet innan vi skulle iväg österut. Inget illa i det, men jag hade en hel del annat som skulle fixas på datorn så här sitter jag nu mitt i natten och får igen skjuta upp de lite mera krävande digitala jobben till i morgon och hoppas att jag är piggare och mera skärpt då.  Å andra sidan bjöd far i huset gäster till i morgon kväll så det blir inte stort bättre då heller.

Idag var vi iväg med dotterns Adam plåtlåda och fick den besiktigad. Sedan beslöt vi oss för att vara lite äventyrliga och tog en liten omväg hemåt. Lite bonus måste väl fadern få för välförrättat jobb? Så från Fredrikshamn körde han till Inkeroinen där vi hittade en stor Robin Hood-affär mitt ute på en åker. Den här gången var det tack och lov ingen rusning, såsom i måndags. Rätt sansat vandrade vi omkring och fyllde kundvagnen med kattmat. Inte heller i den här garnhyllan fanns det garnet mamma är på jakt efter för att kunna avsluta en halsduk åt sig själv. Hittade det ju inte heller i måndags. Nu har det ju kommit in en massa nya höst- och vintergarner så en hel del andra garnsorter har helt enkelt rensats ut.

Snälla som vi är beslöt vi oss för att åka via Koria och Novitas fabriksbutik. Och kan ni tänka er, jag fick gå in alldeles själv!!! Far i huset visade stort förtroende, ett förtroende som jag inte svek för jag köpte endast sex nystan åt mamma och inte ett endaste ett åt mig själv. Det ni!

Det här är annars ett mycket farligt ställe för en garngalning (= farligt för mig). Den här gången agerade vi garnambulans och levererade garnet genast i kväll åt min mamma. Hon blev hellycklig. Det finns inte så mycket annat att göra än att sticka då regnet bara öser ner.

Testa håret

Igår var det stressigt värre här i huset då en drös med karlar bestämde min tidtabell. Det började med överraskningsgäster till frukostbordet då nya husbonden med sambo inte hade något att äta hemma hos sig. Tur då att vårt kylskåp här är fullt av allt möjligt. Dock hade jag inte vare sig kamomillte eller honung i skåpen. Allt det hade jag ju lämnat kvar i gamla huset.

Den unga husbonden meddelade vidare att han vill ha mat klockan 16. Och nu blev det fart på mig. Snabbt som sjutton tillredde jag pripelsås (=sås på köttfärs) och sade bestämt ifrån åt far i huset att han skulle sätta på potatisen. Själv räknade jag med att vara hemma först vid halv fyratiden och eftersom unga husbonden skulle iväg på kvälls/nattjobb så var det bäst att hålla tidtabellen om han alls skulle få någonting i sig. Om ni undrar varför jag alls ställde upp som hushållsslav så beror det på att sonen varit lite krasslig och sambon kommer hem från sitt jobb när han åker iväg så det blir ingen gemensam middag för dem.

Och jag då, vad skulle jag göra i stan? Jo, äntligen, äntligen kom jag iväg till frissan. Hade inte klippt håret sedan den 4:e april, så det var risigt i överkant. Jag skäms lite grann över att jag är en så dålig frissakund och över att jag inte sköter om mig själv bättre, men... ja det är nu inte min starka sida att beställa tid och sedan sätta sig ner i stolen och njuta.

Jag störtade hem och fick förstås ta hand om potatiskokningen. Efter middagen försvann far i huset och gav stränga order åt mig att jag skulle vara beredd. Höh, där satt jag sen snällt hemma och väntade medan han grejade på vid det gamla stället.
Klockan kvart över sju dök han upp här i huset och så skulle vi iväg med blixtens fart till Robin Hood. Vi har 24 km dit, det tar ungefär 20 minuter att köra och affären stänger klockan 20. Och jag vill inte vara ute och flåsa genom butiken på knappa 15 minuter. Suck!

- Men nu kan du ju testa håret, sa far i huset övertalande.
Bläh, det ändrade ju inte på grundförutsättningarna, men frissan hade gjort ett bra jobb och jag är ju snäll så på sju röda sekunder stod jag vid bilen och väntade på far i huset.
- Idag ska du sen inte tala data med karlar, sa far i huset när vi steg ur bilen vid Robin Hood. Han nämnde till all tur inget om vare sig garn eller tidningar för då kanske jag skulle ha exploderat.

Mellan hyllorna råkade jag på en okänd karl som vänligt tilltalade mig och frågade var kassorna fanns och funderade sedan på att ta lotto osv.
I bilen började jag fnissa. Håret fungerade ju!!! En främmande man hade sett mig och inlett ett samtal med mig. Far i huset var lite skakad.
Och jag hade varit lydig och inte alls talat data såsom hänt de senaste två gångerna jag varit i Robin Hood.

Och lite tröst måste jag ju ha för språngmarschen i affären så den här tidningen med tryckfel på pärmen fick slinka med till kassan.

I Kreativ stickning nr 4/2014 hittade jag den här fina modellen, som jag skulle vilja göra i vinter. Den ser skön ut. Tror ni jag har lämpligt garn till den?
 

Berömd

Stackars far i huset. Igår var han på sin mammas kusins begravning. Där var många människor och han fick träffa småkusiner han inte sett tidigare. Och det blev ett vimmel med namn. Men han klarade av det riktigt bra. Dock kunde han inte för en dam från grannbyn identifiera sig. Hur han än sade sitt namn och försökte förklara vem han var blev det till ingenting. I rena rama desperationen sade han till sist:
- Jag är Inges man.
Ahaa, sade damen och kunde genast placera far i huset och efter det blev det diskussion om datakurser.
Tänk jag är berömd!
Och stackars, stackars far i huset som inte fick identifiera sig som sin mors son utan som sin frus man!

Krokning

Igår kväll körde jag iväg med min stickväninna till grannstaden. Vårt mål var teeteeShop. Där fick vi lära oss en ny virkteknik, krokning. Ja, alltså tekniken är gammal, men ny för mig. Vi var ett tiotal kvinnor som fick goda råd och vägledning. Några försvann rätt fort, men vi satt koncentrerat och krokade på för allt vad tygen höll. Och plötsligt hade klockan hunnit bli 20.05 och det var dags att återvända hem.

Och vad ska nu det här bli då? Kanske en halsduk? Om lusten tar slut så kanske jag får nöja mig med en pannlapp?
 
Krokning är kul, ena varvet plockar du upp maskor och det tar lite tid för du ska plocka från höger till vänster och från vänster till höger. Andra varvet, då du så att säga kommer tillbaka, virkar du ihop två maskor tills endast en ensam maska återstår. Och hej vad det går undan. Men det går inte att se på TV och kroka, man måste nog vara lite koncentrerad. Lite roligt var det också när Niina Kaakkurivaara från teetee berättade att de fick ringa till damen som gjort mönsterdesignen och fråga hur de nu riktigt skulle göra för att krokningsresultatet skulle bli rätt.

Stort tack till stickväninnan för trevligt sällskap. Sånt här borde vi göra oftare, inte sant?
Tack också till teetee som arrangerade en intressant temakväll.

Vill inte

Ibland så vill jag bara inte. För det mesta är jag dock pigg på små äventyr och är först ute i bilen och får vänta på far i huset, som inte riktigt hänger med i svängarna. MEN när han får för sig att vi sent på kvällen ska iväg till Robin Hood så då vill jag inte. Att rusa i affären i en halv timmes tid innan de stänger är inte riktigt min grej. Och då brukar jag protestera. För någon vecka sedan resulterade min protest i de här nystanen:

Vad jag ska göra med dem vet jag inte. Månne de kan användas som disktrasegarn? Men bättre 300 g garn än tröstätande av godis, inte sant?

När jag förra veckan igen hamnade ut för samma flåsande i Robin Hood då köpte jag inte garn, nej då, för det finns ju gränser även för mig. Jag köpte senaste numret av Lyckokrysset. Mina geniknölar är så rostiga efter sommaren att jag vet inte om det alls går att lösa någonting i den där tidningen.

Igår råddade far i huset till min tidtabell och jag hamnade igen iväg till Robin Hood. Den här gången dock i god tid och nu behövde jag faktiskt köpa en ny dyna så det gick riktigt bra.
För övrigt så kan jag konstatera att jag är bortskämd då äldsta sonen både igår och idag har lagat mat och tagit hand om disken. Kan livet bättre bli?

Gammal surmjölk

Surmjölk = filmjölk
Vad göra när man hittar en liter surmjölk av äldre datum i kylskåpet?
Kasta bort?
Inte då!
Jag bakade, inte bröd, men kakor.

 

En blåbärskaka...

 och en vaniljkaka. Snart är gästerna från Ekenäs här.

Och så gick veckorna...

... och i måndags var jag tillbaka på jobbet efter sommarlovet. Känns overkligt hur många hörn jag fick riva av från kalendern. Vart tog den tiden vägen?

Idag var jag första dagen i datasalen och jag kom till och med ihåg lösenordet. Jippiii!
När jag kom hem från jobbet väntade ett dukat bord och en nygräddad makaronilåda. Vilken lyx! Tack till äldsta sonen och dottern!

Under sommaren har jag bläddrat flitigt i mönstertidningar, men inte hittat de mönster jag vill ha. Den här Moda-tidningen damp förra veckan ner i postlådan.

Dämpad färgskala

Någonting har hänt med mina färgval. Eller vad säger ni om det här?

Beige nyanser och ja ni ser alldeles rätt. De här nystanen ska bli till en väst riktigt åt mig själv. Måste bara hitta mönstret i det totala kaoset i mitt blivande hobbyrum först. Nystanen fick jag av min mamma som födelsedagspresent då vi efter midsommaren var iväg till Novitas fabriksbutik i Koria.

Men lugn bara lugn...

... allting är inte beige, grått osv. Jag fick också nästan två kilo Hankogarn (nystanet i mitten), som i vinter ska förvandlas till en tjock och skön pläd. Mamma valde färgen åt mig. Finns inte några granna färger i den garnkvaliteten. Beror på att det är återvunnen bomull.
Och den här gången vet jag faktiskt var mönstret finns. Lite ordning i det totala kaoset. Om ingen flyttar på nånting vill säga. Men om far i huset råddar ännu mera, så...

Kaisla i förgrunden ska bli till en tröja med huva åt mig, så det finns ett och annat nystan till i samma färg. Också det mönstret är på villovägar, ja hela Novita-tidningen är borta. Säkert undansatt på ett säkert ställe.

Och Polkka nystanet längst borta ska förstås bli sockor, nångång... Bra med framtidsplaner, inte sant?
Ett stort tack till min snälla mamma som vet precis vad en galen dotter önskar sig.

Some serious shopping

Dagens strategi = hålla sig undan i källarvåningen. Vår gradstock visar 29 i skuggan! Puuuust! Hängde just tvätt och fick på en ny maskin och den arbetsuppgiften fick redan svetten att rinna. Bäst alltså att ligga lågt, mycket lågt.

Och nån bilfärd kommer absolut inte på fråga idag. Men fredagen den 18 juli var jag iväg med min stickväninna på allvarlig shopping. Här skulle minsann handlas. Förra året kvistade vi ju över till Tallinn. I år höll vi oss förståndigt till närområdet och åkte inte längre än till Kouvola.
Vi startade i Koria ABC där Novitas fabriksbutik ligger. Och förstås var jag tvungen att köpa liiite, liiite garn när jag nu en gång var igång.

Några nystan grå Miami färdigt till nästa års sommartopp.

Några nystan Alpaca så att jag tillsammans med de övriga nystan jag har i lager kan sticka en sjal med flätor.

Och två nostalgiska nystan, som kan bli till sockor eller tofflor, eller... ja, ni ser, det här var ett impulsköp, men 150 g garn för 2,95 € säger jag inte nej tack till.
Från Koria passade jag också på att köpa en t-shirt, två par bambustrumpor och sedan ännu ett par shorts åt nästäldsta sonen.
Hittade också 4 nystan med Tivoli-garn och rundsticka nr 5½ åt mamma.

Några kilometer från Koria ligger köpcentret Veturi och dit styrde vi kosan. När man är ute på seriös shopping så ska man ju först sitta hemma och planera, kolla in vilka affärer man vill gå i osv. Annars springer man runt som huvudlösa hönor. Och såna är då inte stickväninnan och undertecknad. Nehej, vi hade precis klart för oss vilka  tiotals affärer vi absolut måste gå in i. Sagt och gjort vi vandrade in och ut hela dagen lång. Funderade i skoaffären på att utnyttja sommarrean, men kom till att fötterna var för svullna för att jag med säkerhet skulle ha kunnat säga om skon passade eller inte.

Min favorit för dagen var utan tvekan Clas Ohlson där hittar man vad som helst. I en bokhandel förlorade jag mig i alla ljuvliga Mumingrejer så till den milda grad att jag höll på att glömma att köpa korsordspennor. Det var ju nog dem jag skulle ha och inte Mumin i parti och minut, men...

I Glitter, som hade -75% på örhängen och väskor serverades vi läskande saft. Tack för den servicen. I Sinelli köpte jag kortbottnar färdigt till julkortspysslet och avstod förståndigt nog från att köpa mera garn. I Tiger hittade jag massor av nyttiga saker och lite onyttiga med, men bäst av allt var att de sålde Läkerol till specialpris. Kläder köpte jag inte endast två scarfar. Det var alldeles för hett för att prova kläder och efter att ha rensat ut i garderoben vill jag inte fylla den genast igen.

Trötta och belåtna kom vi hem och nu lär det väl dröja något år igen innan vi ägnar oss åt dylik shopping. Å andra sidan, vem vet vart vi åker nästa sommar? Några förslag? Vi kanske ska beta av alla garnaffärer i Finland? Hur många somrar skulle det ta? Hmmm... men när ska vi hinna sticka och virka då?

Gallervirkning

Puuh, för tillfället är jag helt renons på idéer och har faktiskt ingenting för händer. Skulle verkligen ha behövt en liten stickning idag på sjukhuset i grannstaden då jag var med min mor på hennes årskontroll. De var 45 minuter försenade och dessutom var vi i enlighet med min mammas önskan ute i extra god tid. Jag funderade på det igår, men orkade inte lägga upp en sockstickning fastän det kliar i fingrarna att börja med det nya sebragarnet. Det var lite för svettigt för mig. Ja och så tömde vi ju ännu lite i det gamla och plötsligt var det redan sen kväll. Dessutom skulle jag faktiskt nu vilja bli av med lite UFO:n. Det är bara det att ett av dem är stickat i luddigt garn, så...
 
Förra veckan fick jag dock den otroligt smarta idén att jag skulle återknyta bekantskapen med gallervirkning. Sagt och gjort. Jag letade upp garn och virknålar och satte ivrigt igång. det här skulle bli en grann oval duk.

Längre än så här kom jag inte innan jag rev upp alltihop. Suck.

Nya Novitagarner

I det förra inlägget berättade jag ju om vår lilla juliutflykt, men glömde att berätta om det roligaste av allt. Vi kom hem via Orimattila och handlade lite mat i det splitternya fina och svala S-market där. Jag var mycket koncentrerad och rusade iväg för far i huset väntade otåligt utanför i bilen. Jag slängde fort diverse matvaror i kärran och ångade på till kassan.
- Men sidu garn, utropade svägerskan och fick mig omedelbums på avvägar. Så där stod jag och muttrade mitt sedvanliga mantra: Jag ska inte ha mera garn, jag ska inte ha mera garn, jag ska inte ha mera garn... och så kisade jag med vänstra ögat lite och vips hade jag två 200 grams nystan i kärran. Det var det nya Onni-garnet som precis hade dykt upp i affären.

I kassan hamnade jag i glatt samspråk med damen på andra sidan apparaten. Svägerskan var förvånad, tänk att det finns så mycket att orda om garn och stickningar. Damen i kassan hade samma utmaning som undertecknad: Hur smuggla in garnet förbi den äkta hälften?
Nu just har jag inget sådant problem för som far i huset krasst konstaterade:
- Det är så råddigt i ditt hobbyrum att jag kan inte säga om du har hämtat till mera garn.
Ingen fara jag är nästan oskyldig.

Far i husets uppsyn var inte nådig då jag kom ut med garnnystanen i högsta hugg. Han fnyste bara åt min förklaring att nystanen var inhandlade med tanke på min mor, som stickar halsdukar på löpande band och nu hade tänkt övergå till en babyfilt. Lugn, bara lugn jag är totalt oskyldig och ska inte bli vare sig farmor eller mormor. Det är en annan liten höstbaby som ska bli ihågkommen av min mor. För säkerhets skull körde far i huset hem via svärmor. Han ville med egna ögon se att garnnystanen verkligen kom i hennes ömma händer.

Det är roligt att ha kunnat smitta ner sin mor med både stick- och garniver. Torsdagen den 17.7 var vi iväg på det månatliga matuppköpet med min mamma. Och förstås styrde hon ivrigt stegen till garnhyllan. Hon ville se de nya garnen. Hon föll inte för 7 bröders djungelgarn, men nappade ett nystan Onni till.

Inspirerad av min stickväninna som dagen innan sänt mig ett sms om de nya garnen, (ja, alltså vi har ett liknande system som fågelskådarna som sänder runt meddelanden om sällsynta fågelarter, fast vi är ju på hugget visavi garn och mönstertidningar) så köpte jag det sebrarandiga sockgarnet och från billiga korgen öste jag på med julrött och påskgult bomullsgarn. Kanske bäst att börja virka julduken redan nu? 

Djupfryst garn

Åååh, äntligen, äntligen har vi rejäl internetkontakt här i det nya huset. Fick den och  min dator installerade i fredags, men har inte haft tid att uppdatera den här bloggen förrän nu.
Igår var jag alldeles för orolig och lessen för att kunna skriva något. Och det för att minstingen återvände till det västra grannlandet efter ynka fem dagars vistelse i Finland. Tiden med honom gick alltför fort och längtan var stor då vi följde honom till färjan i fredags. Hans återfärd igår kantades av klantiga SJ, som var 80 minuter försenad så att han missade bussen och den utlovade taxin av SJ stod sen inte att hitta nånstans.
- Aldrig mera tåg, konstaterade han lakoniskt idag.

Nu vet jag ju då inte om det alls lönar sig att skriva något här. Tänk om jag har förlorat alla mina bloggläsare under min inaktiva period? Hmmm...
Kan konstatera att bloggen också varit djupfryst.

Sommarmånaderna har hittills gått alltför fort. Det finns hela tiden någonting som skall göras här i huset, så stickning och virkning har tyvärr haft låg prioritet. Däremellan har jag varit på äventyr tillsammans med far i huset och införskaffat en liten frys, en dammsugare, osv...

Tisdagen den 15.7 åkte vi iväg till Tammerfors tillsammans med far i huset och min svägerska. Vi inledde med ett besök i bageriet Lähimmäinen (Medmänniska) i Mäntsälä och fortsatte sedan och levererade varor i Tammerfors och besökte Verkkokauppa medan svägerskan besökte klädbutiker och en väskaffär. På återvägen åt vi i Toijala och fortsatte sedan till Tavastehus och det stora loppiset där.
Och javisst är det förbjudet för mig men...
- Ta inte de där, du får pälsängrar, sade far i huset.
Men haaaa, inte då. Jag placerade fyndet i frysen.

Fanns inte en chans i världen att jag skulle ha lämnat de här läckra nystanen kvar i Tavastehus. Vem vill nu inte ha Crazy Zauberball? Det bruna garnet är en blandning av ylle och silke och det skall bli nattsockor till i vinter. Fast nu just i över 30 graders hetta känns det minst sagt konstigt med sockor på fötterna. Men vänta bara, snart är kylan tillbaka. :)

Ja och trots förbudet köpte jag också två gamla Eevaneule-tidningar, en från år 1982 och en från år 1985 samt två Suuri käsityötidningar, en från år 1999 och en från år 2005. Alltid lika intressant, men jag ska nog inte ha flera tidningar heller, men de kostade enbart 50 cent/tidning, så...