Eilen valmistui saappassukat lapsenlapselle.
Puikot: 3½
Stickor: 3½
Mönster: Kumpparisukat, s. 73 Käsityön ABC 22 Sukat
Önskar er alla en skön fortsättning på måndagen!
En smula Hänsyn och lite Omtanke betyder så mycket, sa Nalle Puh
Eilen valmistui saappassukat lapsenlapselle.
Söndagsmiddagen, grisfilé, kokt ris, stekt lök, majs och strimlad vitkål, är aväten och diskmaskinen snurrar på. Mycket sticktid har alltså gått förlorad i köket. Sånt är livet, man kan tyvärr inte sitta och sticka hela tiden!
I morse vaknade jag redan klockan sju och kravlade mej ur sängen. Vid halvtiotiden anlände yngsta sonen och tog mej med österut. Västra grannstaden får skylla sig själv, som inte tillåter ett Prisma-bygge!
Lite planlöst vandrade jag omkring i det stora varuhuset. Jag hade nog med en inköpslista där det stod smör, ägg, mjölk och svarta gympatossor åt Lillan. Först kollade jag som vanligt tidningshyllorna, men jag köpte faktiskt inget. Det ni!
På vägen österut diskuterade vi bland annat hur äckligt våldsam ishockey är. Jag gillar inte när man pucklar på någon som redan ligger på isen efter att man hakat fast spelaren med sin klubba. När jag tittade upp från min sockstickning häromkvällen fick jag se en sådan scen i Finland – Sverige matchen (herrarnas). En svensk drar omkull en blåvit spelare och sätter sedan ett knä i ryggen på den blåvita som ligger på isen. Och inte nog med det, svensken slår med knytnävarna mot den blåvitas huvud. Det är ju inte klokt! Jag var tvungen att lämna min gungstol och ta mej bort från tv:n. Jag hoppas verkligen att svensken fick en utvisning. Ishockey verkar inte det minsta sportslig om man tar ut sin frustration på det där sättet. Ville svensken att motståndaren skulle bäras ut på bår med huvudskador? Räckte det inte med det som skedde i matchen mellan Kanada och Schweiz? Nä, ishockey är ingenting för mej. Det är för mycket våld.
Annat vi diskuterade i bilen med yngsta sonen var alla kommande födelsedagar med början i nästa vecka då nästyngsta sonen har födelsedag, sedan blir det bisin mins tur, äldsta sonen, A, Lillan, dottern, M, undertecknad och Lilleman. När jag gick där i varuhuset var jag sedan så inspirerad att jag hittade hela tre födelsedagspresenter färdigt till barnbarnen. Inte illa alls. Strunt nu i att bisin min flinade när han fick syn på dem här hemma och sa:
– Ha, ha, du kommer inte att hitta dem sen när du har gömt dem.
Vi var en knapp timme i varuhuset i östra grannstaden innan vi återvände hem, så redan vid halvtolvtiden var jag hemma igen. Det blev alltså en snabb tripp österut.
– Va, av vem har du fått blommor, frågade bisin min förvånat idag då han äntligen lade märke till tulpanerna.
– Av D igår.
Sedan hummade bisin min lite och tyckte att äldsta sonen varit duktig, som kom med blommor.
Igår på eftermiddagen hade vi besök av dottern med döttrar. Dottern körde iväg med M till ishallen i stan där det ordnades vändagsdisco på isen. Lillasyster A stannade hos oss. Jag frågade om hon var hungrig, då klockan började närma sig middagsdags, och fick ett jakande svar.
– Hörde du dåligt, frågade A när inget började hända.
Jag försäkrade henne om att jo, jo, det skulle nog bli mat, men först gjorde jag salladen. A var verkligen hungrig och åt med god aptit upp sin hamburgare och sina pommes frites, som hon dippade i ketchup. Enligt A var det en riktig festmåltid. Hon mumsade också både på sallad, strimlad vitkål och tomater. Duktig flicka.
Nu kallar sockstickningen på mej.
Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan, som för en del innebär sportlov. Men vi pensionärer vet inte av sådana lov! 😀
Idag tänker vi på nära och kära. Jag är glad för att vi i Finland kallar den här dagen för vändag istället för något annat. Här i huset är det inte aktuellt med vare sig presenter eller blommor. Bisin min tycker att den här dagen är ett kommersiellt påfund från det numera galna landet i väst. Vändag är det varje dag och kärleken handlar mest om att inte ta varandra för givna samt alla de där små sakerna man gör för varandra i vardagen. Det behövs liksom inga stora gester och presenter på en viss dag i året. Själv är jag tacksam för att bisin min står ut med min (garn)galenskap, över min familj och över mina vänner. 💕
Lite hjärtan har vi i alla fall haft, för det här var vår efterrätt igår. En runebergstårta med hjärtdekoration.Ända sen min sjukhusvistelse i augusti förra året har min matlust varit minimal. Detsamma gäller också för min lust att överhuvudtaget laga mat. Här i veckan kom jag fram till att jag behöver skärpa mej och gjorde alltså en veckomatsedel. Riktigt slaviskt kommer jag inte att följa den, men försöka få in fisk en gång per vecka, likaså soppa.
Igår började jag helt lätt med en skinkomelett! Jag skulle gärna ha haft i lök, plommontomater, riven ost och paprika. Men det är sånt som bisin min inte äter, så jag klippte en kruka bladpersilja över omeletten istället. Och serverade den tillsammans med strimlad vitkål, skivad paprika och tomatklyftor samt rågbröd. Gott och lagom matigt om ni frågar mej. Förr i världen gjorde jag bondomelett med överbliven skinka och kokta potatisar, men så blev det inte igår.
Och lugn, bara lugn, jag kommer inte att plåga er med en massa middagsbilder framöver. Nä, det är nog stickning och virkning, som gäller. Nu skulle jag faktiskt vilja lära mej våffelstickning. Tror ni att det är för svårt för mej?
Önskar er alla en riktigt fin och glad vändag!
– Du har fått Året Runt, hojtade äldsta sonen igår då han hämtade in posten.
– Va, det måste vara fel. Postiljonen har råddat, vad står det för adress, svarade jag från datarummet.
– Nä, det står ditt namn och din adress.
Nu såg jag ut som en fågelholk i nyllet. En Året Runt-tidning? Hur har den hamnat i vår postlåda? Jag har inte beställt nån tidning och det har nog ingen annan gjort i mitt namn heller. Är det här nån sorts skämt? Eller något lurendrejeri?
När jag var färdig med mitt gick jag iväg och kollade posthögen på matbordet. Diverse reklamblad, tidningen och två brev, men ingen Året Runt. Smått konfunderad bläddrade jag igenom posthögen en gång till. Nääe, ingen Året Runt, men nog ett...
... brev från Året Runt. Men vad sjutton, skickar de faktura på en prenumeration jag inte har gjort? Lite smått förargad öppnade jag brevet och funderade redan på hur jag skulle få stopp på eländet.ÅHÅ! Det här hade jag inte väntat mej. Nån gång i slutet på förra året har jag faktiskt skickat in korsordsbilagan från Året Runt, som jag köpte ett lösnummer av. Och tänka sig, jag har vunnit! Tjohooo!Och hur gick det med mina lotter? Jo, på den ena skrapade jag i morse fram 50 kronor. Åt det skrattade bisin min gott och undrade om jag alls visste vad det är i euro. Jo, klart att jag vet, men det gör inte så mycket. Det är ändå roligt att vinna!
Och nej, jag tänker inte kvista över västerut med färjan för att lösa ut lotten. Jag tänker inte heller skapa svenskt spelkonto, så det så! För mej räcker det att jag vet att jag lyckades lösa ett kryss. Hurraaa!
Nu önskar jag er alla en fin fortsättning på fredagen den trettonde. Var försiktiga, ta det lugnt och lös ett korsord! Själv håller jag mej till sockstickning, för det känns tryggt och bra. Ja, och så värmer det ju fötterna.
I torsdags för en vecka sedan hämtade yngsta sonen hem min julklapp från paketautomaten i stan.
Förra årets julklapp från Adlibris! Härligt att få julklapp ännu i februari.För egna pengar beställde jag de här ljuvligt mjuka nystanen, mohair och silke. De här är också 25 grams nystan och jag vet precis vad jag ska sticka av dem. 250 gram mjuk ljuvlighet, som det ska bli riktigt spännande att sticka av.
Idag på eftermiddagen har jag varit i grannbyn och tagit hand om Lilleman. Jösses vilken fart han har! Vi lekte med bollar och bilar. Till all tur lyckades jag locka ner honom från soffan innan han fick för sig att börja hoppa. Mellan springandet ville han upp i min famn för någon minut innan det var fullt ös igen. ❤️
När jag kom hem hann jag knappt byta till vinterkängor innan det var dags att bege sig till stan. Nu blev det fjärde dagen på raken som jag var iväg till stan. Den här gången körde äldsta sonen och han hjälpte mej också att veckohandla. Idag fyllde vi verkligen på förråden, för jag har planerat maten för en vecka framåt. Så ska man ju göra, men jag misstänker att vi hamnar att komplettera, för jag glömde en del ingredienser, bland annat sopprötter. Men i princip ska vi inte behöva åka nånstans alls på veckoslutet. Det är skönt att få vara hemma.
Nu blir det lite sockstickning före sängen kallar.
Önskar er alla en skön fredag!
Idag har jag igen varit iväg till stan, för tredje dagen i följd. Jag körde iväg till stickcaféet, som idag var hos H. Det var riktigt trevligt att träffas. Och riktigt bra att jag beger mej ut och kör i vinterväder. Tänk om jag inte skulle göra det, utan endast sitta hem och uggla! Eller bli en så ovan vinterföreschaufför att jag skulle ligga i diket hela tiden! Huuu!
Innan jag körde iväg hann jag i morse lägga upp för en ny liten sockstickning. Den här gången blir det alldeles vanliga sockor utan krusiduller.Värdinnan hade letat fram garn, som hon ville bli av med. Farligt värre, för jag kom hem med riktigt mjukt babygarn:
Oj, oj, oj, vad månne jag ska sticka av det här Untuvagarnet? Har ni några förslag?I morse gick det på tok. Jag stickade några varv på mössan och vips när jag skulle börja med minskningarna, så var garnet slut! Totalt slut!
Hjälp! Panik! Vad göra? Det hjälper inte att jag redan visste att det skulle gå så här. Jag vill ju sticka! Jag vill inte att garnet ska ta slut mitt i själva arbetet.Idag har jag krupit ut ur min vinterbubbla och kört iväg till stan. Bäst att passa på då kvicksilvret visade -5 istället för -15. Jag träffade en väninna på Café Favorit.
Absolut stans bästa ställe vad gäller te och bakverk. Idag valde jag grönt te med citron och ingefära. Tekannan serveras tillsammans med timglas. Den gröna är för just grönt te. Till lunch fick det bli skink-paprika paj med sallad och efterrätten blev en fastlagsbulle med lemon curd. Mumsfilibabba!Med hem köpte jag en örfil, alltså kanelbulle och ostscones. 😋Tänään sain pieni virkkausprojekti valmis.
Puuh! Det här räknar jag som en arbetsvinst, för att virka kanten på grytlappen till höger tog lång tid då jag rev upp hela fyra gånger. Och ändå blev det inte riktigt snyggt. Suck! Men huvudsaken är ju att grytlapparna går att använda utan att man bränner händerna, eller hur?
Till sist struntade jag i mönsterbeskrivningen och virkade först ett varv med smygmaskor, sedan fasta maskor och sist ännu ett varv med smygmaskor. Där tog det mörklila garnet slut liksom också mitt tålamod!
Önskar er alla en skön fortsättning på söndagen.
Kära vänner, igår blev ni tyvärr utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror inte på att vi skulle ha firat Runebergsdagen, så häftigt att jag skulle ha vilat hela dagen igår. Inte ens fastän vi på kvällen fick de här av yngsta sonen:
Runebergstårtor från tyska butiken. Med stort vemod och värme minns jag de goda runebergstårtorna, som serverades i datakurspausen i Hindersby. Goda och saftiga, hembakade.Solen skiner och gnistrar i snökristallerna här utanför fönstret. Hur kallt det är ute har jag ingen som helst aning om. Jag är inte som bisin min, han går och kollar graderna direkt när han har stigit upp. Eftersom jag inte behöver jobba utomhus har graderna inte stor betydelse för mej. Hur det än är så ska man ju klä sig i lager på lager när man går ut nu på vintern. Fryser jag här inne klär jag på mej och har jag varmt skalar jag av mej ett extra lager. Svårare än så är det inte.
Igår kväll då jag satt sida vid sida med bisin min medan han såg på OS-curling och jag på min virkning, spände han plötsligt ögonen i mej och frågade:
– Vad håller du riktigt på med?
– Jag virkar en pannlapp, svarade jag glatt och visade stolt upp min rutiga virkning.
– Ja, det är bra, för det där är på din nivå.
Har ni hört något värre? Han tycker att jag är så dålig på handarbete att jag ska hålla mej till grytlappar! Hrmpf! Nog för att han senare försökte släta över och säga att lappen är fin och att han behöver den i köket. Men då var det för sent, alldeles för sent. Han lever faktiskt lite farligt nu, för i lördag om en vecka är det vändagen. Nu kan det faktiskt hända att bisin min blir utan choklad i år. Det skulle väl vara rätt åt honom, eller hur? Om han inte sköter sig kan det hända att jag till och med drar in hans födelsedagspresent. Tänk, två missade chokladmöjligheter! Å andra sidan, så borde bisin min ha fått sin chokladkvot fylld, då han förra veckan smaskade i sig det sista av vår julklappschoklad.
Idag är det Runebergsdagen, brukar ni fira den? Det gör vi tyvärr inte här i huset, vi har inte ens runebergstårtor att njuta av idag. Kanske jag ska leta efter Fänrik Ståls sägner i vår råddiga bokhylla och sen deklamera en och annan vers därifrån ikväll? Eller så inte, kanske bäst att jag håller mej till virkning och stickning. I synnerhet virkning är bra nu då bisin min kommer att glo på sport på tv, för när jag virkar måste jag se på arbetet hela tiden, annars kan virknålen hamna fel.
Igår var bisin min snäll och skjutsade mej till stickcaféet. Sen hämtade äldsta sonen mej när han kom från jobbet. Han ville prompt att vi skulle handla på hemvägen. Jag var inte så jätteintresserad i synnerhet som vi inte åkte söderut för att hämta ut mitt julpaket beställt från Adlibris. Men jag travade snällt in i mataffären och plockade lite håglöst i det vanliga i kundvagnen, gurka, sallad, frukt, mörkt bröd, yoghurt, mjölk osv. Vissa grejer såsom kattmat, toapapper med mera, tog äldsta sonen hand om. Hur det nu var så hamnade jag i den gången där tidningarna finns och så kom jag hem med den här onödigheten:
En tidning med mönster för restgarner! Optimistiskt står det på pärmen att man ska sticka sin garnkorg tom. Hmmm, vilken av alla garnkorgar? Sen är det inte precis enkelt heller, för rätt många mönster är skrivna för lite finare och dyrare garner. Och vad hittar jag i min restgarnslåda? Jo, mest 7 bröder, lite Nallegarn och några små, pyttesmå rester av specialgarn. Men jo, här finns en hel del inspirerande sockmönster och det ska väl på något sätt gå att räkna om till de garner jag har.När jag stod i kassakön mindes jag en grej som flimrat förbi i KAJ-fancluben på Facebook, en bild från ett korsord. Den tidningen måste jag ju ha! Så jag spurtade iväg till andra änden av kassorna, där de svenska tidningarna nuförtiden styvmoderligt är placerade. Och jepp, jag hitta den:
Kuriren nummer ett! Äldsta sonen skakade på huvudet och tyckte jag var tokig. Kan så vara, men visst ska jag stöda finlandssvenskt så länge den här tidningen finns, eller hur?Onsdag, veckans bästa dag, för idag var det igen stickcafé hemma hos G-M. Vi var en liten med naggande god fyra personers grupp, för tre hade lyckats få annat program under eftermiddagen.
G-M bjöd som vanligt på idel delikatesser, eller vad sägs om varma smörgåsar med köttfärsbiff, äppelpaj som smälte i munnen, serverad med gammaldags vaniljsås. Mums filibabba.
Under januari månad blev det många, många tidningar, kanske för många? Dels fyndade jag ju på loppis en hel hög med mönstertidningar och en splitterny dito. Ja, och så köpte jag en.
I tisdags för en vecka sedan fiskade bisin min upp den här tidningen från vår postlåda:
Jag trodde inte Novitatidningen skulle komma alls, för den svenska upplagan har avslutats. Stickväninnan B berättade dessutom att hon fått sin veckan innan, så jag funderade redan om jag skulle behöva vidta åtgärder. Nu är då den här tidningen på finska, så nu borde den väl komma till oss prenumeranter samtidigt som till tidningshyllan i butikerna.Eilen valmistui Jyjy-26 projekti nro 6. Harjoittelin hunajakennotekniikka. Onneksi projekti oli pieni.
Skönt med ett litet projekt, som faktiskt snabbt blir färdigt . Enda nackdelen är förstås att det inte går åt så mycket garn. Garnen jag har använt här är från restgarnslådan, vilket också är bra.
Nu har jag dessutom lärt mej en ny teknik, bikupemönster. Alltid kul att lära sig nytt. Det här mönstret kan till exempel användas på sockor. Stickad tumme utan kil är första gången för mej och jag klarade av det också!
I morse steg jag upp före jag hade vaknat, närmare bestämt före klockan halvsju.
Och så bakade jag scones, för jag längtade så efter varmt bröd med smör som smälter utanpå. Den här gången använde jag marthornas recept. Men jag hade i laktosfri mjölk, istället för surmjölk, som vi inte har hemma. Djupfrysta lingon har vi inte heller, för alla lingon bisin min plockade i höstas, kokade han till lingonsylt. Jag hade inte tid att göra små scones utan valde såna här större istället, för jag var riktigt hungrig! De här fick bli dagens havregrynsgröt och bra så.Tyvärr, tyvärr, nån garngalning här i vårt hus köpte mera garn under årets första månad. 🙈
Med tanke på hur långsamt jag stickar verkar det som om jag aldrig kommer att få garnlagret att minska. Suck!
Kvar från december 2025: 22 563 gram