Bröllopsresan 2024

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg och det beror på att jag var iväg med bisin min på årets bröllopsresa. Vi avreste strax efter halvtio på morgonen och återkom efter 22.30. Då var det på grund av olika orsaker hög tid för kvällste och en smörgås innan vi stupade i säng. Tyvärr fanns det ingen tid för bloggskrivande eller ork för den delen.

Igår, 14 juni, hade det alltså gått 44 år sedan vi stod framför prästen vid altaret och lovade älska varandra i nöd och lust. Vanligtvis brukar bisin min glömma bort vår bröllopsdag och jag har gjort lite olika uppvaktningar strax före midnatt. Jo, jag vet att det är fräckt av mej att ge honom hans choklad i dygnets sista minuter och säga: "Glad bröllopsdag", men jag kan inte låta bli.

Jag trodde faktiskt att gårdagen skulle bli likadan, så jag hade garderat mej med de här chokladhjärtanen:

Och nej, 44 hjärtan finns här inte, trots att E hjälpte till och gav en extra ask! Tack för den!

Den här gången hade bisin min inte glömt dagen utan han var ivrig att komma iväg på vår bröllopsresa. Att åka iväg ut på äventyr är en tradition vi haft från och till. Ibland har vi nöjt oss med middag ute på kvällen, men i år blev det alltså en liten utflykt. Vart vi skulle visste endast bisin min! Och här kommer nu rapporten, som E bett om att få, så skyll inte på mej om det blir långrandigt!

När vi startade strax efter halvtio på morgonen var vi enligt bisin min redan en timme försenade. Första stoppet blev bensinmacken i stan. Det går ju inte att köra med tom tank.

Andra stoppet blev i Hyvinge där vi gjorde en snabbvisit hos I och R. Deras son P råkade komma dit samtidigt med oss, så I blev verkligt överraskad när vi steg in i hans kölvatten. En stund stannade vi och pratade innan vi fortsatte vidare. R fyller 90 år i juli, så kanske det blir en ny Hyvingeresa nästa månad, vem vet.

Följande stopp blev Ullan Pakari i Riihimäki. Bisin min påstod att jag i fem års tid har tjatat om att få besöka stället och nu ville han vara snäll och ta mej dit. Avsikten var att vi skulle ta en kaffe/tepaus här, men det var så mycket människor att bisin min ville ut härifrån fortare än kvickt. Lite bröd hann jag dock köpa.

Paus tog vi sen i Loppis på ett litet café. Vid det här laget hade jag gärna ätit lunch på något spännande ställe. Men nej, bisin min skulle vidare.

Och då stannade han vid traktorskroten. Suck! 
Ingen skrotgubbe var på plats, så bisin min körde vidare till...

... lastbilsskroten! Jag fick sitta i bilen medan bisin min gick innanför stängslet och handlade lite delar. I det här läget började jag ana oråd, för han hade visst en helt egen hemlig agenda!

Många nya vindmöllor hade kommit upp längs med vägen, här tre av dem.

Och mycket riktigt, när vi kom till Vittis besökte han en grävmaskinsaffär! Jag vet inte riktigt vad han hade där att göra, för nån grävmaskin ska vi inte ha, på sin höjd nån liten i sandlådan hos Lillan. Men det är också allt.

I Vittis finns också Kivikyläs galna länk. Vi besökte fabriksbutiken där och försåg oss med både kött, korv, senap, såser, inlagda gurkor och inlagda rödbetor. Kylkassen hade vi med oss, men inga kylklampar, för det tyckte bisin min att var onödigt att släpa på ifall vi inte skulle köpa nånting. Nå, till all tur får man köpa kylklampar där i affären.

Från Vittis körde vi vidare till Sastamala. Nu var det absolut dags för mat. Vi snurrade lite hit och dit på måfå utan att riktigt hitta nånting.

Den här "restaurangen", snarare en pizzeria, hittade vi.

Bisin min tyckte att vi tar en hamburgare här och äter sedan en riktig middag lite senare. Jag nickade lydigt, för nu var klockan redan 17 och lunchtiden förbi för längesedan.

Nästan vägg i vägg låg Kotajärvis Bil- och traktormuseum. Bisin min tyckte att vi skulle gå in där, så att jag också skulle få uppleva nånting trevligt!

Det första vi fick syn på var den här skönheten, Triumph Herald, alltså Tramp-Harald! Härlig bil och synd att den jag/vi hade i början av 1990-talet såldes.

En tysk traktor, Steyr 180.

Och en söt Grålle! Resten av bilderna besparar jag er från!

När vi körde därifrån ett kvarter längre söderut, så då hittar vi en Bistro, där vi skulle ha fått mat!

Min telefon dog, batteriet var tomt. Nu var goda råd dyra, var skulle vi hitta en affär med laddningskabel?

Vi hittade en Tokmanni och jag stod och funderade framför alla kablar. Min telefon har USB-C och den kabel jag hittade hade två USB-C ändar. Men till navigatorns laddare behövs en annan ände. Till all tur kom jag ihåg det, så jag köpte en A adapter. Tur att jag inte är helt tappad bakom en vagn i dessa sammanhang. Att batteriet tömdes berodde på att vi delvis använde min telefon, som navigator. Jag hade nu inte riktigt räknat med det så...

När vi fortsatte vägen fram från Tokmanni hittade vi två elektronikaffärer! Där kunde jag ha frågat, men bra kvinna reder sig själv, eller hur?

Från Sastamala körde vi vidare till Urdiala. 

Kyrkan där är vacker med sina snickerier. Skulle ha varit intressant att få gå in i den. 

Lite dött i centrum. Inte många människor i rörelse och inte bilar heller.

För något år sedan träffade vi skickliga glaskonstnärer i Bruket i Strömfors. De berättade att de hade ett konstverk på en skolvägg i Urdiala. Bisin min skulle gärna ha velat se konstverket, men inget annat syntes än detta glaskonstverk här i Urjalan yhtenäiskoulu och Väinö Linnan lukio. Bisin min steg ut ur bilen och gick in på fotbollsplanen där han frågade en fotbollssparkande kille. Jodå, visst finns glaskonstverket i skolan, men det är alltså inne i skolan!

Efter det körde bisin min hemåt med ett tankstopp i Monninkylä och ett kiss-stopp i Shell i Borgå. Nån bröllopsmiddag blev det aldrig och särskilt romantisk kan jag ju nu inte påstå att resan var.

Följande iakttagelser gjorde vi: Det är vackert och lummigt i Finland just nu, ljuset på kvällen helt fantastiskt och på nästan varenda en gårdsplan på landet var det stora högar av ved. Landsborna förbereder sig för en bister vinter. Vi kunde också se att regnet har verkligen fallit ojämnt. På en del åkrar var det översvämning och andra var hur frodiga och gröna som helst medan en del av grödorna utsatts för torka. Rikliga arealer med kumminodlingar. Det skulle finnas så mycket att se på, på de olika ställena att man borde ha mycket mera tid på sig, helst övernatta någonstans.

Idag har jag varit iväg på Stickfest, men den historien får vänta till i morgon!

Önskar er en riktigt fin söndag!

När man inte kan bestämma sig

Idag har jag igen varit iväg med bisin min på en mansresa! Ni vet, endast besöka minst sagt konstiga och rätt trista ställen. Såna ställen som män, som bisin min, gärna besöker.

Han körde så långt västerut som till Östra Helsingfors. Det som en gång var Sibbo innan deras stora stygga granne blev snål och annekterade området.

Här satt jag i bilen utanför Akkukellari och väntade.

Mitt enda sällskap var en kråka och Radio Vega.

Batteriet, det som vi i dagligt tal kallar akku, hade anlänt till Finland, men fanns i hamnen. Gick alltså inte att få ännu. Ett textmeddelande kommer då batteriet finns i "källaren", alltså här i affären.

Från väst tillbaka mot öst, raka spåret med motorvägen till vår västra grannstad.

Den här gången fick jag sitta i bilen parkerad bredvid firmans, Porvoon mittaletkus, bil. Och fråga mej inte vad det var för delar som hade vittrat sönder och behöver ersättas med splitternya. Fråga mej inte heller om delarna behövs till skoplastaren eller nån truck eller...
Lite skamset erkänner jag att jag inte riktigt har hört på!

Vid det här laget började magarna knorra, för nu var det lunchdags för länge sedan! Bisin min körde till sitt favoritställe, Ripakka.

Och här blev det svårt för mej, stekt strömming eller pannbiff med lök? Jag ville jättegärna ha båda.

När man inte kan bestämma sig, så får man improvisera lite. Jag bad försiktigt om en strömming till min lunchportion med pannbiff och lök. Strömmingen kom nog på sidan av moset, men bisin min spexade till det hela och lade fisken på toppen av moset istället!

Han åt ärtsoppa med plättar till efterrätt. Är det torsdag, så är det!

När bisin min fick in sina plättar till bordet, passade jag på att beställa en portion åt mej också. Det tyckte förstås bisin min att var lite fusk, för jag hade ju inte ätit ärtsoppa. Men självklart får man beställa plättar till vilken rätt som helst. Och det var riktigt gott med efterrätt. Jag har inte ätit plättar på jättelänge, så det var nog på tiden.

Från Ripakka iväg söderut till en pensionerad montör. Igen fick jag sitta i bilen och vänta. På hemvägen var jag ganska trött och hade svårt att hålla ögonen öppna. Jag började sjunga "Åå Pandora, åå Pandora" och måste sedan fråga bisin min om det alls finns en sådan låt. Jodå, svarade han:
– Det är Rauli Baddings låt.
Jag var tveksam, så ikväll sökte jag Somerjoki på Youtube och hittade låten Ikkunaprinsessa. Jepp, rätt låt, men han sjunger Glendora i refrängen. Jag visste att det var någonting skumt med min lyrik!

Här hemma har jag pysslat lite grann.

Jag drog fram mitt syskrin och hittade rätt färgs sytråd. Ja och så nålar förstås. Det här syskrinet har jag faktiskt fått av bisin min och det har han köpt i Motonet, var annars?

Jag lappade en liten Muminklänning. Nu ska jag ännu sy lite nyvirkade fem minuters hjärtan på, så man inte ser hur jag dragit ihop hålen. Ena ärmsömmen måste också få lite tillsyn. Tror att jag riktigt ska testa med symaskin. Hoppas att jag vågar.

Nu på kvällen har jag roat mej med att lösa korsord. Jag fick eminent hjälp av E. Tack för den! Nu är hela detta kryss löst.

Och nu ska den här gumman i säng!

Önskar er alla en riktigt härlig fredag!

Cafédag

Onsdag eftermiddag är bokad för stickcaféet och så också idag. E, som följde med till Bistro Kronan, var min chaufför idag. Men jag drack inget annat än vatten ändå.

Man behöver inte alls sticka för att delta i stickcaféet. Det räcker riktigt bra med att delta och prata om ditten och datten. Idag funderade vi bland annat på olika ord. Heter det strukit eller strykit? Finskans piisi för spis var ett nytt ord för många. Vi mindes också gamla lärare och delade skolminnen. Ja, och som ni ser, så fanns det riktigt flitiga stickerskor på plats. Underbart mjukt garn där, men en beskrivning på danska, som inte alltid var så lätt att tyda. 
Själv stickade jag lite grann på andra sockskaftet till min gröna broken sead socka. Och så fäste jag garnändar i ett litet restgarnsprojekt.

Till lunch testade jag nyheten, texmex sallad. Riktigt gott, lagom mättande och lagom kryddigt.

Från Bistro Kronan gick vi till Mias med E. Jag hittade härliga plagg åt alla tre flickor. Hoppas att de gillar dem. Om inte, så kanske någon annan vill ha dem. Mias är en helt ljuvlig affär med både gammalt och nytt. Och fina gedigna leksaker, inget plastskräp här inte. Jag försöker att inte gå alltför ofta in där, för det fastnar alltid nånting i händerna. Å andra sidan, visst får en mommo/famo skämma bort sina barnbarn? Det är ju just det den äldre generationen är till för, eller hur?

När vi anlände här till vår gårdsplan stod äldsta sonen i dörren och önskade oss välkomna. Han hade precis fått middagen färdig. Så E och undertecknad bänkade oss vid matbordet och njöt av kyckling och ris. Rena rama lyxen att inte alls behöva laga mat idag.

En bubblande glad M ringde och det är riktigt, riktigt roligt att tala i telefon med henne. Ibland pratar hon så snabbt att jag har lite svårt att hänga med. Det har hon nog efter sin mor.

Nu måste jag iväg ut och vattna de växter som är under tak och inte fick regn på sig i morse.

Önskar er en riktigt fin torsdag.

Tre rätters

Igår på eftermiddagen var jag iväg till Rosso i västra grannstaden. Där blev jag och min chaufför bjudna på en tre rätters middag av den tredje kvinnan vid bordet.

Vi började med en aperitif, en uppfriskande och läskande god Limoncello Spritz. Den består av 6 cl mousserande vin, 4 cl limoncellao, sodavatten och citron.
Chauffören fick förstås hålla sig till läsk, men det hade hon inget emot.

Till förrätt valde jag tomatsoppa. Den var fyllig och god.

Och till varmrätt valde jag parmesankyckling. Den där pestoröran, som var utanpå kycklingfilén, var jättegod. Jag skulle hellre ha ätit ris med kycklingen, men man kan ju inte få allt heller.

Till dessert valde jag marinerade jordgubbar med havrecrumbla och vaniljglass. Supergott.

Medan jag satt där på middagen ringde min telefon. Inget nummer jag kände, så jag försökte ignorera det hela. Men när samma nummer ringde tredje gången blev jag orolig att något hade hänt, så jag svarade.
– Hej, kvittrade en glad röst.
Jag försökte placera rösten och jovisst var det barnbarnet M, som hade fått en alldeles egen mobiltelefon till födelsedagsgåva. Nu blir det ringa av!

Oj, vad mycket vi hade att diskutera igår kväll. Tiden gick så fort att vi inte riktigt hann med. När vi ville beställa in lite dricka till, så var klockan redan 21 och det var stängningsdags! Fem timmar hade försvunnit i ett nafs med god mat i härligt sällskap. Vi hann avhandla allt mellan himmel och jord, bland annat tradwifes och Lovisagate. Men vi hade också mycket roligare samtalsämnen. Gemensamt var nog konstaterandet att världen är galen, finns ingen tvekan om den saken.

En pytteliten stund stod vi utanför Rosso på gatan och funderade om vi ännu skulle gå nånstans och fortsätta prata. Men chauffören skulle tidigt upp idag, så vi kramade om varandra och försvann hemåt efter en synnerligen trevlig kväll.

Idag har jag varit iväg till stan på lunch tillsammans med yngsta sonen. Och den här gången åt vi faktiskt ute, för vi gick till Thai Foodvagnen på torget.

Jag valde Pad Thai och det var allt tur att yngsta sonen kunde förklara att det handlar om nudlar, grönsaker och kyckling/gris eller tofu. Jag valde gris. Riktigt gott och förhoppningsvis också hälsosamt.

Jag hann ännu understöda ungdomarnas café på torget genom att köpa några munkringar med hem.
Och jag har förstås talat i telefon idag med M. Få se när nyhetens behag går över och det blir trist att ringa till mommo!

Nu dags för lite stickning.

Hoppas att ni får en fin onsdag!

På barnkalas

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på livet och att jag igår kväll petade lite med det ena och det andra. Sedan hamnade jag också iväg sent på kvällen på en akut utryckning och plötsligt var det midnatt. Ingen tid alls för skriverier alltså.

Igår steg jag faktiskt upp klockan sju, så man tycker ju att jag skulle ha hunnit med massor av grejer. Men icke då. Jag smög mej försiktigt, försiktigt till köket, för jag ville inte väcka bisin min. Han slocknade på soffan framför tv:n och EM i friidrott på fredagskvällen. Jag vet inte vilken gren, som var så urtråkig att det gick bra att somna till. Jag var knäpptyst, vågade knappt röra mej. Lite oroande var att det också var knäpptyst från soffan! Inga snarkningar, ingen som vände på sig...

Vid tiotiden dök äldsta sonen upp från gästrummet i källaren:
– Var e faare?
– Va? E han int där på soffan?
– Nää.
– Nå, då vet jag int. Jag har inte sett honom.

Där hade jag suttit tyst som en mus och virkat med tilltrasslade restgarnsnystan i väntan på att bisin min skulle vakna! Men han hade smitit iväg hemifrån tidigt, tidigt på morgonen. Det för att hinna med allt innan vi skulle iväg västerut på barnkalas.

Där bjöds det bland annat på hot dog med tillbehör, chips och dipp, blåbärspaj och vaniljglass. Nu har vårt äldsta barnbarn redan hunnit bli sju. Vart har tiden tagit vägen? Hur kan hon ha vuxit så snabbt?

Eftersom vårt kylskåp var tomt här hemma, beslöt bisin min att vi far ner till stranden i stan och äta.

Det gjorde vi och jag valde grillbiff, för jag tänkte att när det inte är nån sås på biffen, då kan jag inte klotta på min skjorta. Men hej, vad jag bedrog mej. Jag lyckades förstås få en liten fläck kryddsmör på den nytvättade skjortan. Suck!

Senare på kvällen när vi väl kommit hem, frågade bisin min:

– Va gör du? Int ha du väl börja påta åter, så som du gjorde hela förra somarn?
– Nä, jag virkar lite av restgarner, svarade jag som just hade tagit fram mina...

... tre knapprör och lilla knapp-påsen.
– Det där e int restgarner, sa bisin min då jag...

... hällde ut ett rör på bordet och började leta efter två lämpliga knappar.
– Nä, det här är loppisfynd från år 2015, men de behövs också!
Jag hittade mina två knappar och hann sy i den ena igår kväll. Få se om jag hinner med den andra idag.

Bondost på frukostbrödet är rena rama lyxen, som jag fått njuta av två morgnar i rad nu.

Lurvinge har lekt i trädgårdslandet och grävt upp lökar där. Enligt bisin min är katten min, så därför hör det till mej att sätta löken på nytt. Dessvärre hinner jag inte idag med nånting sånt, så han får nog ta hand om det hela och ha en allvarlig pratstund med katten. Hur nu det ska gå till?

Önskar er en skön fortsättning på dagen och kvällen.

 

Från Sverige

Yngsta sonen var iväg på arbetsresa till västra grannlandet. Han kryssade över och hade ingen bil med sig utan rörde sig till fots och med kollektivtrafiken. Han undrade om jag ville ha nånting och joo, förstås fanns det ett och annat. Men jag ville inte att han skulle behöva släpa på en massa tunga grejer för min skull. Jag vet ju hur tung redan den bärbara datorn är.

De här tidningarna fick jag, precis vad som behövs nu under sommaren. Jag bläddrade genast i Mästarkrysstidningen.

Och där hittade jag den här intressanta figuren i Profilen-krysset. Om ni tror att jag redan har fyllt i rätt så många gula rutor, så tror ni helt rätt. Jag blev så ivrig, för jag vet vem det är. Vet ni?

Den snälla sonen hämtade också godis, både åt oss och en hel del andra. Men nuförtiden gäller det att vara noggrann med vad man köper i taxfreen, för ibland är det dyrare där än vad det är på land.
Tack för tidningar och godis!

Idag har jag försökt komma ikapp med det som blev ogjort under den gångna veckan då jag flängde än hit och än dit. Rätt så bra har jag lyckats och jag har till och med fått ett virkprojekt färdigt. Retfullt att det ofta stannar av i slutskedet, då det endast återstår att fästa garnändar.

På eftermiddagen hämtade E och K bondost och...

... goda småbröd åt oss från hembygdsmarknaden i norra grannkommunen. Tack för godsakerna!

Inget regn har vi fått här ännu heller. Det dammar i regnmätaren och jorden är kruttorr.

Önskar er alla en skön söndag!

Det piper

I morse, då jag höll på att skiva den sista gula tomaten från Lindbergs trädgård, ringde min telefon.
– Vad gör du, frågade yngsta sonen.
– Ingenting, svarade jag. Så nu vet ni det, att skiva tomat är att göra ingenting!
– Kan du skjutsa mej till Borgå?
– Ja, det går bra.
Vi kom överens om tidpunkt för avhämtning och sen var det bara för mej att ta på mej stadskläderna och köra iväg. Tur att vi tankade min plåtlåda igår. Nu kunde vi kurva direkt in på motorvägen.

Yngsta sonen uträttade sitt ärende och jag satt för säkerhets skull kvar i bilen. Visserligen stod det att man fick stå parkerad 2 timmar där med en parkeringsskiva, men sånt litar jag inte på i västra grannstaden. Och mycket riktigt, när sonen återkommit och jag backade ut från parkeringsrutan uppenbarade sig två blåklädda damer. De lappade bilen längst borta, så vi kunde dra en lättnadens suck.
Via Motonet och lunch, tillbaka österut med ett stopp vid S-market där jag köpte svindyra inhemska jordgubbar. Men det är ju hälsosamt godis, så det är kanske okej? Eller nää, icke, för de där första inhemska jordgubbarna ska ju köpas först till midsommaren, eller hur?

Här hemma mötte jag igen bisin min i dörren. Han skulle också iväg till västra grannstaden. Klokt nog frågade han inte ens om jag ville följa med. Jag hade ju inte riktigt tid heller, jag vill ju göra annat än sitta i bilen dagen lång.

När det blev tyst och lugnt här hemma hörde jag plötsligt ett pipande ljud. Jag kunde inte lokalisera det och började fundera om min hjärna spelade mej ett grymt spratt. Jag blundade och lyssnade koncentrerat, men nej, jag blev inte klokare på ursprunget. Tänk om jag hade fått tinnitus?
– Vad är det som piper, frågade äldsta sonen då han kom upp från gästrummet i källaren.
– Hör du det också? Jag trodde att jag blivit snurrig. Men jag vet inte. Kan det vara boxen?
Sonen kollade boxen, men nej, den lyste grönt och allting var okej därvidlag.
– Kan det vara pumpen, frågade han.
– Kolla om den lyser rött, men förra gången den krånglade hade den nog inget ljud.
Nej, det var inte pumpen heller och ljudet kom inte utifrån.
Småningom försvann ljudet och vi andades lättade ut och återgick till våra sysslor.

Så återkom det oförklarliga pipandet. Vad sjutton kunde det vara? Vare sig sonen eller jag kunde erinra oss att vi skulle ha hört det där ljudet tidigare. Vi mappade in det under rubriken "Mystiska saker händer" och lämnade det hela därhän.

Jag var på väg ut, för att utföra ett litet uppdrag, som bisin min hade ålagt mej. Men först skulle jag bara gå på toan. Och då, då riktigt tjöt vattenbyttan! Inget litet pipande mer inte. Så var den gåtan löst. Men ändå inte, för bisin min kunde inte ge en plausibel förklaring till varför den piper emellanåt.

Idag fick jag äntligen pelargonerna i balkonglådan! Men trots bisin mins försäkran om att det inte var myggor i farten, för att det blåste, så hittade de små marodörerna mej ändå!

Senare på eftermiddagen höll jag på med hysch-pysch! Snart ska vi på kalas. Det är roligt att paketera, men bara till en viss punkt. Tur att jag hittade såna där fina hjärtpåsar igår i Puuilo. Synd bara att jag inte köpte fler än en förpackning av dem.

Vet ni, i morgon händer det så mycket i stan med omnejd att jag blir alldeles vimsig och vet inte vad jag ska välja. Det är Lovisa Forum, Fun Run, öppna byardag, hembygdsmarknad, sommartorg och jag vet inte allt vad. Bäst att stanna hemma och ta det lugnt.

Hoppas att ni får en fin och intressant lördag.

Sommarträff på Kapellet

Idag har jag varit iväg till stan, närmare bestämt till Kapellet. Där var det sommarträff för Nya Östis medarbetare. Det var trevligt att träffas. Vi ser ju annars inte varandra, utan var och en jobbar enskilt för sig hemifrån. Inget dyrt redaktionsutrymme har hyrts för tidningens räkning. Vi skulle parvis idea hur vi skulle skriva nyheten om den nya stadsdirektören. Det var härligt att bolla idéer med en annan skribent. Det är det jag saknar mest när jag sitter ensam hemma och kämpar med en text.
Förr kunde jag alltid ringa till min hulda mor då jag kört fast och säga: "Ge mig ett ord". Det gjorde hon och då kom jag vidare. Jag har försökt fråga bisin min, men då får jag till svar: "Du vet nog bäst själv." Nä, det gör jag inte, för jag har kört fast.

Tidningen bjöd på en salt eller söt bit. Jag valde igen Skagensmörgås, som fick bli min lunch idag också. Riktigt gott och mättande. Här är röran serverad på en skärgårdslimpskiva.

Jag fick också nytt presskort, som nu gäller till 2026. Mitt gamla kort gick ut förra året. Nu skulle jag då behöva få lite energi att orka ta mej an uppdrag och börja skriva. För tillfället njuter jag allra, allra mest av den totala friheten i att ha en tom kalender och vara ledig med stort L.

Jag hann knappt hem sent på eftermiddagen från stan, innan jag var iväg igen. En ostmacka hann jag få i mej och sen till östra grannstaden med bisin min. Den här gången handlade han i Risto Rämä.
– Här finns ingenting för dig så du behöver inte komma in, sa bisin min då han steg ut ur bilen.
Nähä, inte då och riktigt bra att jag inte behövde tränga mej in i de där manliga sfärerna.

Från Risto åkte vi till Puuilo, så bisin min kunde köpa presenningar och andra viktiga saker. Han tvingade mej att gå förbi garnhyllan och blev riktigt nervös då jag klappade lite grann på mjuka sköna nystan. Men nej, jag hade ingen lust att öka på mitt garnlager.

Hem kom vi via Sale i Broby, Pyttis, för lite glass kunde vi gott unna oss.

Önskar er alla en riktigt fin fredag.

Två cafébesök

Äntligen några grader svalare och en härligt fläktande vind. Idag är det onsdag och det innebär stickcafé. Jag var riktigt modig idag och tog med mej en socka med mönster, flätor:

Alltså den här sockan. Det är ingen bra idé att ha med sig nånting med mönster, för man får sen sprätta upp allt det man stickat när man kommer hem. Det är inte så enkelt att diskutera och sticka mönster samtidigt, åtminstone inte för mej. Däremellan går det nog att multitaska, alltså göra många saker på en gång, men inte när det gäller mönsterstickning.

På tal om att sprätta, i morse upptäckte jag att jag har stickat flätmönstret fel, för jag har lämnat bort de aviga maskorna i flätan. Verkligen harmfullt och jag skulle just dra ut stickorna och börja sprätta när jag mindes hur knepigt det var med de där två aviga maskorna i varje fläta. Det här får duga tänkte jag morskt. Om jag skulle ha sprättat nu, så skulle också det här sockparet sällat sig till alla andra ofärdiga projekt. Dessutom, ingen vet ju att det ska vara på något annat sätt, utom nu ni och jag!

På stickcaféet i Bistro Kronan åt jag igen en Skagensmörgås till lunch. Lätt och bra i sommarvärmen. Ja och så gott förstås också.

Jag hann vare sig umgås eller sticka så mycket innan jag körde hem igen, för jag hade träff med svärdottern. Ungefär tio minuter hann jag vara hemma innan hon plockade upp mej och körde iväg till stan.

Allra först hämtade vi Lillan på dagis. Jag höll mej lite försynt i bakgrunden, för jag var inte säker på om Lillan kom ihåg mej. Tycker att det är jätte längesen vi träffades senast. Men jag hade inte behövt oroa mej. Så fort grinden till lekgården öppnades kom Lillan rusande med raketfart, ropade "Fammo" och upp i min famn för en kram. Sen sprang hon tillbaka till mamma, som väntade vid lekgården.

Vi tre flickor passade på att gå på café! Den här gången var det Café Favorit, som gällde. Så supergod rabarbersoda och britatårta! Lillan hade bråttom med att springa runt, men till sist satte hon sig på bänken bredvid mej och åt av sin croissant.
Och nu ber jag om ursäkt för att jag använder substantivet flickor. Jag har fått veta att man helst ska använda könsneutrala ord, som personer, människor osv., men hittills identifierar vi oss nog som det kvinnliga könet.

Från caféet åkte vi hem via stora varuhuset.

Och där är det garnrea! Några nystan råkade fastna i min kundvagn. Bland annat det där nya bomullsgarnet Aurora måste ju testas, eller hur.

Den här tidningen måste jag bara köpa, för där står "Helpot ja nopeat", alltså lätta och snabba. Perfekt för varma sommardagar. Men som sagt, nu just sockor, som behöver bli färdiga fortare än kvickt.

Hoppas att ni får en fin torsdag!

Tillbaka i bloggosfären

Kära vänner av förekommen anledning har jag haft ett litet uppehåll i mina skriverier. Det blev längre än tänkt, men ibland tar verkligheten över och det virtuella får stå åt sidan. Dessutom har det varit rejält svettigt att sitta framför skärmen, så datorn har fått vara i fred sen i torsdags ända till igår då jag sent på kvällen blev färdig med en artikel jag lovat skriva. Och så har jag varit ute på vift nästan för jämnan.

Den efterlängtade handarbetsresan till Tallinn i fredags gick inte riktigt som på Strömsö. Önskar att jag kunde vrida tiden tillbaka, men tyvärr låter det sig inte göras.

Jag har aldrig varit på en handarbetsresa tidigare, men nog på andra stickiga grejer, så jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mej. Tyvärr blev hela den där stickgrejen på båten på morgonen något av en besvikelse. Stickdesignern Niina Laitinen berättade om hur hon började sin bana, som designer.

Sen övergick hon till att gå igenom den här tidningen och berätta nånting om varje socka. Höh, var fanns sticktips och knep som förenklar livet för stickerskor? Jag bara undrar. En annan sak som jag inte tycker är okej, är den att tio av de här sockmönstren har ingått i Suuri Käsityötidningen exklusivt, alltså endast för prenumeranter. Och nu, nu finns de här i den här socktidningen fritt fram för alla. Dåligt, dåligt om ni frågar mej. Det är liksom lite att luras, inte sant?

I Tallinn väntade tre bussar på oss, för att föra oss till Karnaluks. Svettigt värre med trettio grader ute och ett helt uppgrävt centrum.

Karnaluks har tre våningar och förstås ingen hiss. Jag stannade på nedre våningen, alltså tygavdelningen, för jag ska ju inte ha mera garn. Jag hade faktiskt inte ens minsta lilla lust att dra mej upp till garnavdelningen på översta våningen. I min idioti så lovade jag vakta kärran, som ni ser det röda handtaget av, då två för mej okända damer ville iväg upp och undersöka garnavdelningen. Så där satt jag på en stol och väntade och väntade och väntade. Efter 45 minuter dök damerna upp och bad så mycket om ursäkt. Håhåjaa...

På grund av hettan och grävkaoset blev det inte av att strosa i Tallinn utan det var raka vägen tillbaka till terminalen med en taxi, som körde i vansinnes fart och tog genvägar över cykelvägar och refuger.

På hemvägen fick vi på kvällen ett glas skumpa och möjlighet att umgås med Niina Laitinen. Men igen inte ett enda sticktips eller något annat matnyttigt för handarbetsmänniskor.
Förresten, den där champagnen var den enda alkohol jag drack på hela resan, bortsett från två smakprov på lonkero i taxfree shopen. En torr resa alltså. Men i den där hettan var det nog vatten, som gällde. Fick lära mej att Still water betyder utan kolsyra.

Och hela arrangemanget från det att ingen från arrangörs håll, tidningen Suuri Käsityö och Viking Line tillsammans, mötte i avgångsterminalen eller ens i båten, tycker jag att var svagt. Konferensrummet var litet och trångt, så det var knepigt att vara social och kontakta andra likasinnade.

Nå, nu har jag då varit på två handarbetsresor, min första och min sista. Nu vet jag alltså vad det går ut på och nej, jag är inte imponerad och inte det minsta intresserad av handarbetsresan till Stockholm, som arrangeras i oktober.

Jag kom till den slutsatsen att teetee shop i västra grannstaden och Lankamaailma i Åggelby är bra mycket bättre än Karnaluks. Specialgarn kan alltid beställas från nätet, vid behov.

Och vad köpte jag då?

Jo, en projektväska och det fastän jag inte alls behöver en sådan och stickväninnan V har förbjudit mej att köpa flera sådana.
– Sen slänger du bara in ditt projekt i väskan, som blir liggande i knuten, sa hon. Förstås har hon den kloka människan helt rätt, men... ja, ni ser ju att den här väskan har katter på sig...

Och så köpte jag en hel del sysaker, som jag hoppas att jag kanske nån gång har nytta av. Det lite lustiga eller konstiga var att inga priser stämde. Allting var förmånligare än vad det stod på prislapparna! Den enda grejen, som höll priset var den där trådträdaren till symaskin längst ute till höger. Det stod att den kostade 1,90 € och det gjorde den också när jag betalade enligt kvittot jag fick.

Den där resan tog på så till den milda grad att jag sov från halv tolv på fredagsnatten till kvart före tolv på lördagen. Bisin min blev orolig då han inte hörde mej snarka ens en gång. Jag sov, som klubbad. Det blev lite bråttom att hinna med bisin min till flygfältet i Vanda och möta E och hennes son, för jag hade sovit bort halva dagen.

På hemvägen stannade vi och åt på Veljekset i Söderkulla. Jag tog en iskender kebab och se så fint riset är format, som en stjärna. Bisin min var inte alls nöjd med restaurangen:

– Här finns inget man kan äta, smågnällde han den stackaren. Nej, de hade ingen sås och potatis på menyn. Det är lunchmat och inget annat.

På andra sidan husets terrass pågick en studentfest och vi hann också lyssna till Spitfires soundcheck. Det lät riktigt bra ska jag säga, men vi hade inte tid att stanna kvar på deras spelning.

På lördagskvällen vid halvniotiden var jag sedan ännu ett snabbt varv till mataffären tillsammans med yngsta sonen, innan det var dags att ta det lugnt.

Söndagen är ju vilodag, så det tog jag fasta på så gott det nu gick, för att på måndag morgon bli väckt av bisin min. Nu skulle vi igen iväg, den här gången via Kellokoski efter packningar, som skulle köpas i Vanda i Tiivistekeskus. Nix, fanns inte packningar till de där cylindrarna och jo, de var beställda och borde ha anlänt redan 22.5, men...

Från Vanda vidare till östra Helsingfors och Akkukellari och nej, just batteriet till den trucken hade sålts slut, men det kommer flera...

I det här läget påminner blåsan mej om att nu skulle det vara dags för en tömning, så iväg till Navetta. Det regnade lite smått och det var proppfullt inne i cafeterian. Bisin min blev så nervös över folkmängden och oljudet där inne, att vi tog smörgåsen med oss ut och åt den i bilen. Lite bröd och bullar handlade jag förstås. Bisin min tyckte att det var för mycket, men ett bröd försvann genast igår till hans stora syster.

Han körde sakta gamla vägen och vi vek av till Lindbergs trädgård. Så nu har vi:

En vacker ampel...

... tre pelargoner i ljuvliga röda nyanser. De ska planteras i en balkonglåda.

Och till min stora förvåning, så fick jag faktiskt en tomatkruka! Nu gäller det att jaga tjuvar! 

Vi köpte också Timo sättpotatisar, lök, fem frilandsgurkplantor och ärter. Bisin min har plötsligt blivit trädgårdsintresserad igen. Nu saknas endast sallad, dill och persilja. Men det är för hett på dagen och för många myggor på kvällen för att så.

Just när bisin min hade slagit sig ner i gungstolen igår, fick han ett textmeddelande. Nu hade de beställda packningarna anlänt. Så idag har vi igen åkt iväg till Vanda och därifrån till Kellokoski till den pensionerade experten på cylindrar. Sedan vidare till Juustoportti i Mäntsälä på lunch och därifrån till Lähimmäinen på dricka och munk. Förstås köpte jag igen bröd.

På hemvägen kurvade vi via E. När vi satt där ute i skuggan i den gamla trädgårdsgungan i all sköns ro, knakade det till några gånger. Sedan hördes ett väldigt brak och plötsligt satt vi alla tre på marken då gungans kättingar hade gett upp. Vi klarade oss med blotta förskräckelsen. Inte så bra att sätta sig i en gammal trädgårdsgunga, som har stått ute i ur och skur.

Puuh, det här blev långt, men nu är ni uppdaterade.
Önskar er alla en fin onsdag!

Plagiat?

Svettig, torsdagskväll och lite resfeber. Provat byxor i parti och minut, för nu skulle det behövas stora vida tygbyxor istället för de jeans jag brukar använda. Men, men, det ser inte så bra ut i garderoben. Inte hittar jag några sköna sommarbyxor där inte. Klänning, shorts eller kjol är uteslutet. Bisin min påstår att om man är famo eller mommo ska man inte mera visa sina knän. Hmm... må det. Men på riktigt känner jag mej bekvämast med byxor. Gamla utslitna sommarklänningar kan jag strutta omkring i här hemma, men absolut inte utomlands!

Vad säger ni om det här? Plagiat? Till vänster Sirdars modell, som ingick i senaste numret av Kotiliesi Käsityö och till höger en finsk modell från Novitas virktidning. antagligen går det inte att variera virkade rutor i all oändlighet, men ändå.
Måtte vara svårt att vara designer i dagens läge då man ska kolla och dubbelkolla att ingen har kommit på samma idé, som man själv.

Och medan jag kommer ihåg, i morgon blir ni utan mitt dagliga inlägg, för jag yrar runt i Karnaluks på andra sidan viken. Jag håller hårt i min handlingslista, där det inte står nånting alls om garn, men en hel massa om syattiraljer. Bisin min har sagt att nytt garn får inte komma in i huset förrän gammalt garn försvunnit ut. Så där kommer jag att vandra muttrandes: "inte köpa garn, inte köpa garn, inte köpa garn"... Men hej, se där ett så härligt mjukt garn i en så vacker rosa nyans...det måste jag nog ha...
Äldsta sonen tycker att jag ska köpa en hel del flaskor. Jag har vänligt förklarat att det nog inte ryms så mycket i min lånade dra-maten väska! Håhåjaa, kanske jag borde vara oftare på kryssning?

Och bli nu inte oroliga om ni inte hör av mej på lördagen heller, för då ska jag igen ut på ett litet äventyr. 29 grader varmt har utlovats, så då kommer jag nog att vara som en urkramad disktrasa när jag är hemma igen.

Bra saker idag:

• Fick äntligen igång en tvättmaskin och äldsta sonen hängde snällt upp kläderna.
  
  
• Klarade av mitt uppdrag i stan och hann tillbaka inom utsatt tid. Men plötsligt hade bisin min inte alls bråttom nånstans!
  
  
• Besökte bageriet och fick hela fem euros rabatt. Tack för det. Här har det goda brödet stor åtgång.
  
  
• Tog äntligen i bruk Viking Line appen!
  
  
• Städade plånboken och lämnar hem "onödiga" kort.
  
  
• Fick också igång diskmaskinen nu på kvällen.

Nu återstår för mej att packa ner en extra blus i väskan och att fixa frukostmackan färdigt inför morgondagen. Och sen i säng!

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut!