Oemotståndlig lockelse

Igår var jag tvungen att nästan skippa stickcaféet för andra veckan i följd. Far i huset skulle ha min Adam plåtlåda samt mig fysiskt närvarande i egenskap av betalande kortperson. Suck! Jag ville ju sticka och umgås med likasinnade. Smet dock in på caféet och satt och njöt av en god getostsallad och härligt stickflitigt sällskap i 45 minuter innan jag styrde kylaren hemåt.

Här träffade jag på svägerskan som fick både kaffe och mjöd innan hon skulle cykla hemåt mot Valkom. Själv kunde jag ytterst nöjt konstatera att husets karlfolk fått potatisen i jorden utan min insats! Och det innan den lilla regnskuren tömde sig på sitt innehåll Jippiiii!

Det underlättade på färden österut. Det som däremot gjorde mig betänksam var hemfärden och vårt akuta behov av kylskåpspåfyllning för far i huset vägrade blankt att åka via Prisma. Nej, på underliga bakvägar från Motonet-besöket hamnade jag till slut i en S-market. Och visst hittade jag bröd, mjölk och pålägg. Inga problem där inte. Men det som drog mig till sig som en magnet var Billiga korgen. Alla de där röda lapparna med minusprocenter utgör en oemotståndlig lockelse på mig, dessvärre. Men den här gången var jag tyvärr ytterst förnuftig.

Köpte endast två nystan!!! med 7 bröder Tweed från Novita. Tänk bara två!!! De kostade enbart 3,19 €/100 grams nystan. Väl hemma kollade jag på Novitas hemsida och där tar de 4,95 per nystan och då är det liksom specialpris. Ack, ack, ack, varför tömde jag inte hela korgen på allt garn. Det skulle ju absolut ha varit en lönande affär, inte sant?
Tror ni att jag på något sätt lyckas övertyga far i huset om att jag genast måste iväg till Kotka på nytt?
Varför är jag så super förnuftig ibland när det ändå slår fel? Suck!

Nu får ni ha en riktigt fin, skön och glad Valborg! Med mycket stickande och mindre drickande! :)

Färgblind

Snudd på panik idag då jag skulle vara extra duktig och visa att jag minsann också kan återvinna. Jag vill ju liksom vara en duktig martha och dra mitt strå till stacken så här lite på efterkälken i Sluta slösa-veckan.

Men ack, ack. Visst hade jag hittat restgarn i en låda i huset vi ska flytta till, men...

... tycker ni att det här ser ut som samma färg kanske? Ack nej, det blå till vänster är Nalle blåklocka från Novita och det lila till höger är dotterns ostoppade socka. Den är stickad i Nalle syren. Ah, nu måste jag nog få ordning på det här packlådslivet annars...
Men hur kunde jag vara så färgblind att jag inte såg skillnad mellan blått och lila?

Stoppsvampen, den splitternya, hade jag däremot stenhård koll på. Men nu får den fortsättningsvis ligga oanvänd.
Och om jag bara hittar en stoppapparat på något loppis så får svampen ligga orörd också i fortsättningen.
Ikväll  när jag levererade köttsoppa åt min mor från mitt storkok - ja, alltså jag kokade 8 liter soppa åt tre personer!!! - så berättade hon att hon någonstans borde ha en sådan där apparat bland sin mosters gamla grejer. Hmmmm, borde kanske ha loppis hos min mamma istället?

Ett par lila barnvantar

- Du som tycker om att sticka, kan du sticka ett par vantar åt L, frågade min kusins fru på Facebooks chatt i mars. Och jag funderade så det knakade i hjärnvindlingarna. Vantar, kan jag sticka vantar? Jag som har hållit mig till fingerlösa saker och som har så svårt att få den andra färdig och som ju nu just är såååå långsam, så lååångsam. Öh...
Lite försiktigt svarade jag att om det får ta tid så kan jag försöka.

Och sedan utbröt fullständig panik, modell, var hittar jag ett mönster på en barnvante som sitter bra? Och hur stor vante ska en fyraåring ha?
Jag blev så desperat att jag var tvungen att investera 4,90 € i Novitas Vanttidning, en tidning som jag faktiskt tänkte att jag inte alls behöver för jag ska då INTE sticka vantar! :)
Lila garn hade jag redan hemma, så det var inget problem. Och så ville jag ju pröva den där spiralkanten, som jag fick lära mig i stickcaféet.

Så jag stickade lila barnvantar med spiralkant och indisk tumme som jag hittade beskrivning på i vanttidningen. Och jag tyckte att vantarna såg så små ut, de kunde då aldrig passa.
På påskdagen besökte min kusin med familj mamma och då fick dottern sina vantar. Och hon var alldeles till sig över dem och sprang runt med vantarna på händerna. Och de passade, så jag kunde dra en suck av lättnad. Och nej, det blir inte fler beställningsarbeten i framtiden. Det tror jag bestämt. Jag ska ligga i hårdträning för att kunna säga NEJ!

Modell: Vantgrundmönster med indisk tumme från Novitas Vanttidning + spiralkant (modell 27)
Garn: Nalle Taika (spiralkanten) och Wool, båda från Novita
Åtgång: 24 g
Stickor: Nr 3

Neonhönor

Så har vi då kommit fram till första vardagen efter påskhelgen. Och kan ni tänka, jag har överlevt! Har till och med hunnit sticka lite. Inte alls illa. Ett litet beställningsjobb av mormor till vår nästa äldsta, som högt och ljudligt meddelat:
- Jag ska sen inte ha något stickat.
Då brukar jag förstås reta honom och säga att han kanske föredrar virkat. Men nej, han betackar sig för allt som har med garn att göra. Sådana gåvor vill han INTE ha, inte ens sockor.
Det tycker förstås jag och mamma att är urtråååååkigt. Det är ju så roligt med garn och diverse alster.

Apropå garn, tyvärr hann jag inte fånga det på bild, MEN igår stod faktiskt far i huset och grävde i garnhyllan. Ja, ni läste rätt, han gick direkt till garnhyllan och när jag nästan hade gett upp och suckat över att just den färgen i det garnet inte längre fanns kvar så sträckte han på sig i hela sin längd och grävde fram fyra nystan. Ja, se vad allt gör han inte för sin svärmor! :)

Den här neonhönan landade hos min mor igår när hon bjöd på en delikat påskmiddag.

Modell: Söta kycklingar-mönster från Hemmets Veckotidning nr 16/2014
Garn: Tivoli från Novita, 100% acryl i neonränder
Åtgång: 16 g för två
Stickor: Nr 3

Jag lämnade bort fötterna för jag fick dem inte riktigt som de skulle vara och mamma förstod sig inte heller på dem och hur de skulle rynkas.

Den här åkte iväg västerut och jag hann precis få den färdig innan nästäldsta sonen tillsammans med fästmön återvände hem i lördags. Hon gillade den, men han bara muttrade! :)
Det konstiga är dock att den här första blev mindre än den andra, som min mor fick.
Garnet är förresten hennes. Först sade hon att jag fick låna det, men nu skall hon ändå inte ha det tillbaka. Funderar lite smått vad jag ska göra med resten. Kanske virka en korg?
Det här var ett roligt litet mellanjobb, men ack så pilligt och många trådar att fästa, för att nu inte tala om allt syende. Men vad gör det när jag lyckades få det färdigt?!

Tidig påskhare

Påskharen har varit ovanligt tidig hos oss i år. Dels försvann redan två stora fyllda påskägg iväg till grannstaden förra fredagen och dels fick jag en påskpresent på skärtorsdagen.

Det här är den trettonde halsduken min mamma har stickat i år. Mönstret är hennes eget påhitt och garnet är Novitas Puro Batik, 100% acryl. Det gör halsduken mjuk och skön. mamma vill inte sticka i luddigt material och inte heller i sådant ylle som blir stickigt mot halsen. Den här är över 160 cm lång.

Undrar om hon har börjat på sin femtonde halsduk redan? Måste ringa och kolla vad hon hade för sig i natt.

Och så fick jag de här fyra nystanen med Kaste, en blandning av bomull och viskos. Också de från Novita. Mamma köpte dem från Koria när vi besökte Novitas fabriksbutik i ABC för någon vecka sedan. Hon tyckte de blev för hårda halsdukar av det här garnet. Nu undrar jag vad jag skall göra med de här 400 grammen. En sommartopp? En sjal? Färgen är inte riktigt min så det måste nog bli ett alster åt någon annan.

Det roliga med att ha en mamma som stickar är förstås att nu är hon också intresserad av garn och förstår dotterns (alltså min) passion på ett helt annat sätt än tidigare. Hon fastnar nämligen själv i stickningen och tänker att bara ett varv till, ja, och så ett till och så ännu ett och hups! så har klockan hunnit bli tre på natten!

Aj, det fååret

Kolla vad Fååret gjorde idag:

 GLAD PÅSK!

Slöjdvecka

Det är inte bara stilla veckan just nu utan det pågår också slöjdveckan.

Och med anledning av den sistnämnda dukade min kollega idag upp ett mycket intressant bord. Här finns garn, virknålar, stickor och de där looms-grejerna som man kan göra blommor med, samt förstås beskrivningar. På dagens personalmöte visade hon dessutom handgripligen hur man virkar hängen till påskriset. Vi ska ju inte använda påskfjädrar längre för fåglarna kan vara plågade.
Önskar så att jag hade haft tid att stanna lite längre på jobbet och sätta mig ner och virka några hängen eller kycklingar.

Skaft på tvären

Idag hann jag iväg till stickcafét och det var som vanligt givande och intressant. En pytteliten panikattack fick jag när jag insåg att jag inte riktigt hade någon lämplig stickning att ta med mig. Det blev att leta med ljus och lykta efter ett lämpligt UFO-projekt. Jag vill absolut inte starta med något nytt och intressant just nu då jag har upp över öronen fullt med annat, ni vet sådana där småsaker som en flytt, kalasförberedelser, vuxna barn på besök, påsk och förstås allt annat vanligt och ovanligt jobb.

Hittade till all tur en UFO som har färdigstickade ärmar och hittade till och med en mönsterkopia på beskrivningen till bakstycket, så det tog jag med mig och lade upp och hann med sju mönstervarv mellan allt pratande och beundrande av alla andras fina alster.

Och så fick jag lära mig nytt, sockskaft på tvären.

Det borde vara förbjudet att visa och lära mig sådant här, i synnerhet som jag faktiskt har nystan Med Nalle-garn i sovrummet. Och de nystanen väntar otåligt på något projekt. Jag försökte skriva upp steg för steg så jag skulle komma ihåg allt. Enbart ett sådant där diagram med rutor räcker nämligen inte för mig. Efter två veckor har jag garanterat glömt det mesta om jag inte skriver.

Visst är det ett vackert sockskaft? Tack till Desiré Kantola för inspiration. Mönstret hittade hon i en bok.

IKH

Under den gångna veckan har jag inte gjort annat än åkt omkring. Puuuust! Sånt tar minsann på och så hinner jag inte med nånting alls. Och jag som har så mycket som jag skulle vilja sticka och virka. Suck! Jag har inte ens fått ett par små barnvantar färdiga. Hur sjutton kan det bli så? Hoppas att det enbart är tillfälligt och att jag snart får lite tid för mig själv. Håller tummarna.

Förra veckans måndag var jag iväg tillsammans med far i huset till hans favoritaffär IKH i Vanda. Det är nu inte riktigt mitt förstahands val vad gäller affärer, men jag följde snällt med. Och jag strövade omkring där i allsköns ro och förstod inte ens vad hälften av verktygen ska användas till. Jag stirrade också på de där fina små modellerna av traktorer, men ack, ack en MF 35:a kostade hela 69 euro. Och då är det ju ändå en sorts leksak, fast jag tror inte att jag skulle våga lämna en sådan dyrgrip i barnhänder.
Far i huset fick tag på den startmotor han så väl behöver samt två ackumulatorer och jag vandrade så där halvslött bland proppfulla hyllor.
Haaaa, sen fick jag syn på nånting som har med segling att göra och jag visste förstås precis till vad de här kan användas, så jag slog till och köpte hela två förpackningar av dem. Far i huset höjde smått förvånat på ögonbrynen:
- Vad ska du med dem till, frågade han misstänksamt.

- Jo, när jag lagar kassar förstås.
Snällt utelämnade jag ett litet om som snabbt kan förvandlas till ett stort OM. För inte har ni sett mig sy kassar inte! Men ringarna kan ju vara bra att ha ändå, inte sant?
Och apropå kassar så hittade jag en splitterny tygkasse för 1,50 € på loppis i torsdags. Hur skulle jag kunna sy till det priset?

Nu hoppas jag verkligen att det kommer att dröja ett tag innan jag ska iväg till IKH nästa gång.

Nej, inte har du...

- Nej, inte har du varit och köpt garn utan mej, utropade min mor torsdagskväll för en vecka sedan.
Innan jag hann dra efter andan blev far i huset vild:
- Va, int har du köpt garn nu igen?
-Nä, njaa
- Jo, såg du inte när vi var på loppiset, hickrade äldsta sonen glatt.
- Va, när hann hon med det?

Där ser man. Det är bäst att vakta mej hela tiden och inte springa så fort ut till bilen.



Jag fyndade faktiskt de här nystanen för 2 €. Förmånligt kilopris om man tänker tvåhundra gram.


Men vad ska nu jag med brunt helylle garn?

Jo, jag hade tänkt kombinera dem med de här nystanen, som jag fick av min mor för två veckor sedan. Idag när jag undersökte saken närmare insåg jag att Nostalgia från Novita är grövre, så nu får jag allt hitta på något annat projekt för det bruna garnet.

Och min mor blev lugn då jag lovade ta henne till en riktig garnaffär. Tyvärr vill hon inte till Lankamaailma. Hon tycker att det är för långt att åka till huvudstan. Och ja, kanske lika bra att inte åka dit för hon skulle garanterat bli garngalen hon med. Stickivern har ju redan smittat av sig från mig, så...
I morgon, fredag ska vi åka iväg. Få se vartåt det bär...

Crochet inside

Inget gör mig så glad som när jag hittar en ny tidning. Och det gjorde jag i lördags i matbutiken. Och snabbt som ögat nappade jag den åt mig.

Crochet inside heter den här engelska tidningen. Tur att jag inte såg på priset före köpet. Väl hemma hickade jag till. Men så finns här också 49 olika mönster.

Apropå virkning ännu, så har jag störtförälskat mig i de här prästkragemormorsrutorna. Det kliar riktigt i fingrarna att få sätta igång.

Spiralkant i repris

På Gunborgs begäran ska jag nu beskriva hur spiralkanten görs.

Lägg upp önskat antal maskor, skall vara delbart med fyra. Du kan använda garn som randar sig själv, men då ska det helst vara långa partier med en färg så det inte blir så spräckligt. Det här är förstås en smaksak och var och en gör som den själv vill.
Om du vill bli av med restgarner är det här idealiskt och du byter färg vid varje varv.
Sticka rätstickning i sex varv. På följande varv: sticka 4 m och vrid maskorna bortåt från dig själv, ett varv runt liksom, sticka igen 4 m och upprepa vridmomentet, gör detta varvet ut. Sticka ytterligare ett varv räta maskor och dela sedan upp maskorna på strumpstickor om du vill ha kant på sockor eller vantar. Spiralkanten kan ju också göras för tröjkanter, ärmkanter med mera.
Tänk svårare än så här är det inte.

Själv är jag nu lite osäker på vilken sida jag skall använda för att fortsätta med vanten. Den övre bilden visar rätsidan och den nedre avigan. Hmmmm, kanske bäst att riva upp alltihop och låna lite restgarn från en av mammas halsduksstickningar.

UFO förvandlas till FO

I dag är det den internationella lyckodagen och vad kan göra en garntokig stickgalen dam lycklig? I synnerhet då hon verkligen inser att mera garn är ABSOLUT FÖRBJUDET att köpa och faktiskt inte har råd att handla heller?
Jo, att få ett UFO (UnFinished Object = ofärdigt projekt) förvandlat till ett FO (Finished Object = Färdigt objekt). Och den bedriften lyckades jag med i morse. Fick trådändarna äntligen fästa på torgvantarna. Den stickningen påbörjade jag den 5:e maj är 2013, så det var verkligen på tiden att få den färdig. Mönstret är av Kråkspark och jag har inte alls lika snygga tumkilar, men...
Mönstret är förresten trevligt att sticka och garnet helt ljuvligt från Peru.

Modell: Torgvantar enligt Kråksparks mönster

Garn: Cascade 220 Heathers från Cascade Yarns

Åtgång: 58 gram

Stickor: Nr 3,75

LYS

I går missade jag tyvärr stickcaféet för jag var iväg till grannstaden med vintersemestrande barn. Som kompensation besökte jag istället en LYS (Local Yarn Shop =  lokal handarbetsaffär). Hur lokal den sen nu är med tanke på att vi först körde igenom grannkommunen innan vi hamnade där. Finns ju en affär närmare här i hemstaden, men tyvärr, nu ville västnylänningarna österut, så...

Jag besökte alltså Kangas Keidas, som finns i Prisma. Det var första gången jag tittade in i affären och hemskt nog, så kom jag ju inte tomhänt ut därifrån.

Två nystan Regia Fantastico sockgarn = 300 gram. I affären fanns det ena garnet ljuvligare än det andra, men jag skall INTE ha garn. Nej, nej, nej... jag skall INTE.

MEN...

... de här två nystanen med Nallegarn bara hoppade i min kundvagn i Citymarket och jag lyckades inte schasa bort dem. De kostade enbart fem euro så jag förbarmade mig över dem. Ytterligare 200 gram och så har jag igen ett halvt kilo garn till i lagret. Håhåjaaa....

Utpressning

I lördags idkade jag kallblodig utpressning gentemot far i huset. Gulp! Jag går fortfarande omkring med dåligt samvete. Och trots det är jag inspirerad till tusen. Nu ska det minsann bli fart på stickandet!

För att göra en lång historia lite kortare:
Redan på fredagskvällen meddelade far i huset att vi följande dag skulle iväg till Robin Hood och bunkra upp kattmat. Min vana trogen var jag tidigt igång på lördagsmorgonen medan far i huset stannade i bädden och låg och drog sig. Sent omsider intog han frukost och jag hoppade omkring honom som ett vilset åsnesto.
- Ska vi fara nu?
- Njaa, nääe, jag ska bara...

Så gick hela dagen och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till i väntan på avfärden. Stickade sockorna färdiga och började sedan jobba. Och förstås hittade far i huset på att vi skulle starta vid 17-snåret då jag är mitt i ett arbete.
- Jag kommer inte med, snäste jag.
- Kom nu, lockade han.
- Nej, det är sent och det är inget roligt när inte jag får köpa nånting eller titta på nånting.
- Men kom nu.
- Nej, kattmat är trååååååkigt.
- Men om du får köpa garn.
Swoooooooooosch och jag satt ute i bilen och väntade.

Och så blev det några garnnystan, alla var till salu för specialpris.

Tre nystan med Nallegarn, som ska bli till sockor eller vantar, 300 gram

 

Två nystan med Nalle Taiga-garn. Tänkt som spiralkant på vantar eller sockor, 200 gram.

Och så två nystan Wool, som ska bli till åtminstone ett par barnvantar, 100 gram. Kameran ljuger lite för färgen är i verkligheten mörkare. Är lite nervös för det här projektet, som är ett beställningsjobb. Jag har inte stickat vantar på jag vet inte när...

Nu blev det alltså 600 gram garn i ett litet huj och jag ska ju INTE ha mera garn. Suck!

Garnåtgång augusti 2013

Ja, du läste rätt, augusti 2013. Inser att jag ligger rejält efter med uppdaterandet av garnåtgångstabellen. Vet inte om det är någon tröst att jag kan hoppa över både september och oktober förra året. Jobbade så mycket då att inget blev färdigt, så det så.

I augusti förra året fick jag i alla fall de här två kreationerna färdiga:

• Surf and Sand-mössa     54 g
• Kattpannlapp                  78 g

Inalles: 132 g

 

En Geisha-ask

- Nej tack, jag ska int ha, sa dottern idag då jag lycklig och glad överräckte en Geishalåda åt henne.
- Jag har chokostrejk.

- Men kan du inte se vad det finns i lådan i alla fall?
- Mina sockor, sa hon och lyste upp som Nådendals sol. Tyvärr ingen stoppning av sockor här inte.

- Va ska jag med dom här, frågade hon. Sedan insåg hon väl kanske att ett litet tack var på sin plats. Men helt tydligt var det att hon allra helst vill ha sina väl ingångna och sköna söndriga sockor tillbaka, fixade och hela.
Och jag som var så stolt. Jag hade ju faktiskt lyckats inom loppet av två veckor sticka hela två stycken sockor. Det är nog snudd på rekord för mig, det. Månne jag har kommit över SSS nu? Den andra sockan brukar oftast bli liggande halvfärdig, men nu gick det minsann undan.

Modell: Helt vanliga yllesockor i damstorlek med förstärkt häl
Garn: Nalle Taika från Novita

Åtgång: 86 g

Stickor: Nr 3

Ny familjemedlem

I måndags anlände han, ja det är nog en han, råder ingen tvekan om den saken, så inget hen här inte. Han satt bältad på passagerarsätet i min bil då far i huset hämtade mig från jobbet. Sheriffen har ju specialövervakning den här veckan. Men till far i husets stora besvikelse blev de inte stoppade. Kanske just för att de använde bilbältena?

Får jag lov att presentera Fååre?! Visst är han söt?

 

Gullig oberoende från vilken sida man ser på honom.

Spiralkant

Idag hade jag glädjen att kunna delta i stickcaféet i stan. Och jag fick lära mig någonting nytt, nämligen att sticka spiralkant. Ja, jag tror att det heter så, åtminstone tänker jag kalla det för spiralkant, så det så.

Det är vår instruktör Desiré Kantola som handleder, inspirerar och lär oss nya saker och som här visar upp sin kant och pigga orangefärgade socka. Visst är den fin?

Handarbete höll också min mamma på med igår. Mums!

Och förlåt att jag glömt ge svaret på gissningstävlingen i januari. Det ni såg på bilden var inget annat än ett redskap för att känna om potatisen är färdigkokt, alltså om den är mjuk. Fiffig återanvändning, inte sant?

Nytt igen?

- Är halsduken redan färdig, frågade far i huset med något överansträngt i rösten igår morse när han såg hur jag startade en ny stickning.
- Nä, men sockor behövs ju alltid...
- Men ska du verkligen starta på något nytt igen?

Stackars honom, jag hade packat alla mina UFO:n i den väska han skulle ha i måndags. När stickningarna låg utspridda var de liksom inte lika många. Men nu när han upptäckte dem alla på samma gång blev det för mycket. Har nu lovat, mer eller mindre motvilligt, att ta itu med det ofärdiga så fort jag har min nya stickning färdig.

Våra katter har bra skyddsfärg, inte sant?