Grön smörja

Det är ju det jag alltid har sagt: Jag skulle inte klara mej utan mina stickväninnor. Så är det nu bara. De är omtänksamma, vänliga och givmilda.

Igår fick jag den här gröna smörjan av stickväninnan B. Hon i sin tur hade fått tips om den av stickväninnan E. Jag smorde alltså in mitt onda knä igår kväll och sedan sov jag som en stock ända till morgonen. Nu vet jag inte om det beror på den här gröna salvan eller om det beror på att jag fick en sådan friskluftschock igår. I princip spelar det ingen roll. Huvudsaken är att jag fick sova. Idag har jag försiktigt haltat omkring här hemma och jobbat på distans. Dubbelmorfar föreslog att han skulle skaffa mej en gåbock. Haaa! 

Minstingen grälade på mej och menade att ett läkarbesök är det enda rätta. Haaa! Men han är också en vänlig själ, så han skaffade ett mahjongspel åt mej. Det för att han vill att jag ska ta det lite lugnt och vila knäet. Han blev inte särskilt glad då han fick höra om mina planer för i morgon. Tur att jag inte räknade upp hela veckans program! Då skulle han inte alls vara nöjd. Men det går nog bra om jag tar det lugnt och sakta och undviker tvära svängar, häftiga knyckar och trappor.

Stort tack till stickväninnan B och minstingen för gåvorna och omtanken.

Friskluftschock

Idag har jag tillbringat nästan hela dagen utomhus i ljuvliga trädgårdar. Jodå, jag haltade fram och klarade mitt uppdrag, trots mitt onda knä. Jag såg vackra blommor och planteringar, men höll ständigt utkik efter någonstans att sitta ner. Alla loppisar undvek jag tyvärr och dubbelmorfar var tack och lov chaufför. Annars skulle det inte ha fungerat alls.

Medan jag satt här under äppelträdet och lyssnade till insekternas surr, så ringde min mobil. Stickväninnan B hade läst bloggen och hade tips om vad som kunde vara till hjälp för mitt knä. Så dit åkte vi och blev bjudna på kaffe/te med dopp. Och det var riktigt bra, för så orkade vi hela dagen. Vi var inte hemma förrän klockan halvsex och då hade vi inte stannat nånstans för att äta! Det är så då man åker med dubbelmorfar. Han ska från punkt A till B, på snabbast möjliga sätt. Och då är det inte tal om pauser inte.

Stort tack till stickväninnan B! Hoppas att dundermedlet har effekt. Rapporterar i morgon.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!

Invalid

Ack ja, jag håller definitivt på att bli gammal. Igår gled ju kameraväskan ur mitt grepp med den påföljd att UV-filtret till kameraobjektivet gick i kras. Och idag när vi sent omsider åkte iväg västerut på jakt efter det där filtret, lyckades jag vrickla till mitt högra knä så att det knappt håller att gå på. Och det gör fruktansvärt ont när jag försöker stöda på det. 

AJ, ropade jag i affären och trodde att jag skulle trilla pladask. Till all tur hade jag tagit en stor och tung kundvagn, som jag kunde hålla mej i. Jag försökte ta mej framåt, för jag hade på riktigt behövt varor därifrån, men det gick bara inte, så jag stod helt stilla och väntade på dubbelmorfar.

Vi fick inget filter och det beror på att dubbelmorfar inte liksom fattar att det idag är lördag och att affärerna då stänger klockan 14, kameraaffärerna alltså, och de tekniska stängde klockan 16. Eftersom han kom hem först klockan 15 och hojtade att nu ska vi iväg, så var ju loppet redan kört.

Kontentan av det hela är att kameran fungerar, tack och lov, men objektivet har inget UV-filter till skydd. Och att jag är invalid eller kanske jag borde säga rörelsehindrad istället.
När vi återvänt hem kom dubbelmorfar på att han borde ha kört mej raka vägen till sjukhusets akutintagning när vi nu ändå var där i stan. Jag morrade bara till svar. Jag är inte säker på att jag vill fastna i deras rullor. Jag vill ju bara att knäet ska fungera. Men kanske jag ändå borde ha åkt in på akuten, för då hade jag kunnat få starka värkmediciner med muskelavslappnande effekt och kanske ett stödförband. Å andra sidan vet jag inte riktigt om det hjälper. Kanske ett grötomslag? Men, det hjälper knappast heller, för det handlar ju om det att jag inte kan gå eller stöda på knäet. Inte att det liksom skulle värka. Förstås kunde ju doktorn kanske ha förklarat åt mej om det är bra att anstränga knäet eller bättre att låta det vila. Hmm...
Jag hoppas på snar bättring och det senast i morgon, för jag har fullt program inkommande vecka.

Nu på kvällen har jag försökt hålla mej lugn och har därför suttit och virkat färdigt det här projektet. Det hämtade ju dubbelmorfar hem i december föra året. Så nu har jag färdigställt det i kväll. Och det känns riktigt bra.

Önskar er alla en riktigt skön söndag.
Vi får hoppas att solen lyser lagom varmt hela dagen och att jag är lite rörligare än nu ikväll.

Mellan hägg och syren

Idag har det varit bra flyt hela dagen ända till en mindre katastrof på eftermiddagen. Jag hade precis kommit hem från en trevlig utfärd till skärgården till ett ställe jag aldrig tidigare besökt, trots att det ligger i min hemkommun. När jag kom in med händerna fulla av kassar, så gled min kameraväska ur mitt grepp och landade på det hårda kakelgolvet. Åååh nej, och jag som behöver kameran hela tiden.

Jag var alldeles otröstlig, trots att dubbelmorfar ideligen försökte övertyga mej om att kameran nog fungerar, att han provfotat och inga speglar verkade vara sönder inuti. Det enda som har en stor spricka tvärs över objektivet är det yttre skyddet, som just ska skydda. Jag har inte vågat titta efter, men jag ska småningom ta mod till mej och se hur provfotona blev. Håll tummarna att kameran är hel och att det går att få den där skyddsdelen på linsen från stan, så vi inte behöver åka iväg långa vägar i morgon. Men jag är tveksam. Det finns ju ingen fotoaffär i stan längre.

Dubbelmorfar är snäll och ville trösta mej, så han hämtade en ljuvligt doftande syrenkvist från grannbyn. Jag vill också ha syrener på vår gård.

Mellan högg och syren ska vi bara njuta, inte sant?

Nu måste jag dock motvilligt kolla och ta in bilderna från kameran. Håll tummarna. 

Sen skulle det kanske vara dags att starta ett litet, ytterst litet stickprojekt. Kanske något åt Barbie, så borde det fort bli färdigt.

Solgnuttor

I morse försov jag mej, så därför sitter jag nu här nästan mitt i natten. Eller nåja, försov och försov, jag hade egentligen ingen tid att passa, men jag hade tänkt få undan det jobb jag nu fick sitta med här i kväll. Jag vaknade först klockan halvtio och då hade ju halva dagen redan gått! Men det var skönt att få sova ut och att jag sov så länge beror nog på att det har varit mörkt och dystert också idag. När jag liksom aldrig skymtade soluppgången, så snarkade jag lugnt vidare.

Men riktigt lika mörkt och dystert, som igår var det ändå inte idag, eftersom vi fick rart besök av två solgnuttor! M och A var på besök och dubbelmorfar och morbror D fick vara barnvakter medan mormor jobbade i Teamsmöte och flickornas mamma var iväg på ett livemöte.

M och A lyste alltså upp vår annars så regniga tillvaro och de är förstås världens ljuvligaste och underbaraste små varelser. Minstingen hann också dyka upp medan de var här och A såg lite fundersam ut: Vem var den där resliga unge mannen?
Nå, när flickorna åkt hem igen, så förvandlades den mannen till min PT och det är så roligt att dra sitt pass med honom. Nu har jag egen utrustning, så han behöver inte släpa sin utrustning från och till. Snällt lovade han komma också i lördag. Det är bra att han har koll på mej, så jag inte slipper undan passen. Han varnade mej också för att ta i för hårt och sa med sträng röst att jag ska vila om det gör ont. Samtidigt uppmuntrade han mej att vara ute minst en halvtimme per dag. Hmmm, mellan regnskurarna? Eller räknas det om jag står under tak på balkongen/terrassen?

Äldsta sonen ville vara hjälpsam och klippte gräset för någon dag sedan före regnet. Dessvärre körde han gräsklipparen i racerfart över alla blommor. Dubbelmorfar var inte precis glad och tacksam. Han ville ha kvar blommorna, i synnerhet tulpanerna som han hade planterat lite här och där.

Den här tulpanen klarade sig dock, men idag hade regnet slagit sönder den. Få se nu hur det ska gå med grödorna. Åkern här nedanför vårt hus ser ut som om där skulle gå att odla ris. Stackars bönder.

Mörkt och dystert

Jösses vad det regnar och blåser här idag. Mörkt och dystert är det också. Tänk att det är maj och lampan måste vara tänd redan tidigt på eftermiddagen. Och jag är trött, jättetrött, skulle kunna krypa ner under täcket redan nu och då är klockan inte ens sju!

För att få upp stämningen lite grann, så har jag bläddrat i den här. Tidningen smet in i min kundvagn idag då jag spurtade genom mataffären. Jag hade bråttom hem till ett distansmöte.

Hur har ni gjort för att muntra upp er i den här regnstormen?
 

Konstig logik

Idag på eftermiddagen när jag satt och tog igen mej efter arbetsdagen dök plötsligt min PT upp. Jag blev verkligt förvånad, för han skulle ju inte komma idag. Samtidigt blev jag förstås jätteglad att se honom. Han hämtade en gympamatta åt mej. Vi diskuterade från och till vad vi skulle göra. Klockan var 17, alltså middagstid och jag hade inte hunnit äta ordentlig lunch eftersom jag mellan två Zoom-möten var tvungen att hasta iväg till stan.
– Vet du nåt bra matställe vi skulle kunna fara till, frågade jag.
– Nåt lite utöver det vanliga, fortsatte jag bedjande.
– Jo, men det är i Borgå.
– Ska vi fara dit, frågade jag hoppfullt.

Och så diskuterades det hela fram och tillbaka. Jag ville inte besvära minstingen, för han ska iväg till Borgå i morgon också. Det beslöts dock att vi skulle åka iväg för dubbelmorfar behövde en målspruta från Puuilo. Och kan man tänka sig, jag behövde också en grej därifrån. Minstingen å sin sida skulle till en elektronikaffär.

I Puuilo är det minst sagt konstig logik. En målspruta borde ju finnas där målningsgrejerna är placerade. Men tror ni att vi hittade en sådan på det stället? Jo, nej, som västnylänningen säger. Målsprutan fanns med elverktygen. Min logik säger att de verktygen har liksom med el att göra. Ack ja... Men vi hittade den och bra så.

Middagen intog vi på Kimchi.

Lite villrådigt läste vi igenom menyn. Och så beställde vi båda BBQ Bulgogi nötköttsvarianten, utan att vi nu riktigt visste vad det var för nånting. In på bordet kom en sådan här stekpanna på ett bräde och en risskål. Först trodde vi att vi skulle dela på portionen, men det var liksom en stekpanna per person! Riktigt gott, speciellt den där såsen! Och mättande.

På hemvägen handlade vi ännu lite matvaror. En riktigt skön tisdagskväll fick jag tillsammans med minstingen. Kändes skönt att få komma ut och lufta på sig lite och få umgås på tumanhand.

Och vet ni vad? Jo, jag har fått en så superfin födelsedagspresent i förskott. Rörd och tacksam över kärleken och omtanken.

Också fina dagar har ett slut, för nu måste jag i säng. Jag ska tidigt upp i morgon, eller nåja tidigt och tidigt, men jag kan inte sova hur länge som helst för det är möte igen i morgon. Den här gången i stan, så det går inte att kliva direkt från frukostbordet till datorn och mötas på distans. Vi är sex personer på plats med mycket utrymme emellan, så det borde ju vara tryggt.

Små gula solar

Idag har vi haft solsken hela dagen och gissa vad jag då har gjort? Jo, jobbat inomhus framför datorn. Ett litet, pyttelitet varv hann jag vara ute. Bra så. Jag har äntligen fått lite fart på saker och ting och det betyder mera åtaganden och mera jobb förstås. Och inte nog med det. Det blir tajta tidtabeller också. Men det gillar jag, alltså att det finns mycket att göra. Och det är alltid roligt att få vara kreativ på jobbet. I morgon ska jag sitta på skolbänken igen och lära mej nya saker. Så glad att man kan lära sig nytt hela livet igenom. Mellan utbildningarna så ska jag hinna iväg till stan på ett supersnabbt varv. Få se hur det går.

Ikväll tänker jag inte plåga er med rapporter från ishockey-VM, räcker kanske att konstatera att både svenska laget och finska laget fick stryk igår.

Just nu brottas jag med mitt vanliga dilemma, får de här små gula solarna vara kvar i gräsmattan? Eller ska de dras upp? Men alla insekter och fjärilar då? Var ska de finna sin näring?

Men vad ska grannen säga om gräsmattan ser ut som ogräsmatta? Å andra sidan läste jag att man ska övergå till ogräsmattor, för gräsmattor fyller ingen funktion. Och det är ju sant.

Nu dags att krypa ner under täcket med mitt korsord. Min rundstickning skulle visserligen endast ha fem varv kvar och så skulle den vara färdig, men... nu är det liksom 100 maskor per varv, så den får bli färdig i morgon istället.

Och så regnar det igen

 – Stackars svenskar, sa dubbelmorfar i morse då jag kravlat mej ur sängen.
– Ja, de kom inte in blad de tio bästa, sa jag något förvånat.
– Va dillar du om nu?
– Ja, och tänk Finland kom på sjätte plats, fortsatte jag glatt.
– Jag vet int vad du talar om nu.
– Nå, Eurovision förstås.
– Bah, det skräpet.
– Det är inget skräp. Det är världens största underhållningsprogram, sa jag mycket bestämt och stampade nästan med foten.
– Nä, det är nog flera som ser på ishockey-VM.
– Nå, höpö, höpö. Tror du att man ser på ishockey i Grekland? Cypern? Malta? Israel?
I det här läget tystnade dubbelmorfar, så jag fick riktigt själv ta reda på att Danmark vann över Sverige igår i ishockey-VM. Så jo, stackars svenskar. Det var nog inte deras dag igår. Men så går det här i livet, både upp och ner.

Jag har haft min PT här idag igen och benmusklerna känner av övningen. Nu blir det av olika orsaker paus ända till i torsdag. Han sa att jag ska försöka öva och hålla igång på egenhand. Hmmm, människan är ju av naturen lat...

Nu kan jag i varje fall inte gå ut och röra på mej för det regnar. Eller nåja, det finns ju enbart dåliga kläder, så... Men nej, jag ska ägna mej åt mera stillsammare saker.

Jag ska bläddra i den här tidningen, som kom i torsdags. Jag har inte hunnit tidigare, för jag har suttit med pannan i djupa veck över de tomma rutorna i korsordstidningen. Ett korsord är redan avklarat och snart ett till.

Lite konstig make-up där på pärmbilden. Är det där modernt nu?

Kvällen avslutar jag med lite rundstickning och sedan raka spåret i säng, för i morgon är det tidig väckning. Klockan 9 ska jag redan sitta med headsetet på i Teamsmöte.

Nu önskar jag er alla en riktigt bra start på den nya veckan. 

Stickade, stickade runt

Brrr! I morse när jag kravlade mej ur sängen var det kyligt. Jag blev tvungen att överge min sköna lätta sommarklänning för hemmabruk och dra på mej långärmat, byxor och på fötterna förstås yllesockor. Vad annat än just yllesockor i den finländska sommaren?

Nu just lyser solen och vinden har avtagit, så det är dags att ta sig ut. Jag väntar dock att dubbelmorfar och mr J är färdiga i köket, så jag kan ta mej en tallrik med rårivna morötter. Sedan kan jag gå ut ett varv. Enligt min PT så borde jag röra på mej också idag och inte enbart varannan dag. Tyvärr finns det så mycket annat som lockar; läsning, korsord och stickning...

Just nu håller jag på med en liten rundstickning. Nåja, liten och liten, jag började faktiskt med 150 maskor och har nu minskat till 100. Det rosa bomullsrestgarnet tog förstås slut, så nu skarvar jag i med följande bomullsgarnsrest, som till all tur råkar passa. Ibland är det knepigt med restgarner. De passar liksom inte alltid ihop. Medan jag stickar sjunger jag på den roliga norska barnsången, Känner ni historien om tre fiskar små. Jag har ändrat orden lite grann och sjunger: Hon stickade, stickade, stickade runt, för stickning är sunt. Av nån konstig anledning tycker dubbelmorfar att jag kan vara riktigt tyst när jag stickar. Det var det fräckaste, inte sant?

I dagens Instagram-flöde såg jag att stickare nu har laddat upp med bland annat sjalstickning inför både Ishockey-VM och Eurovision. Det första tänker jag skippa, för jag står inte ut med det där meningslösa våldet på isen. Eftersom Eurovisionen går av stapeln mitt i natten, så kommer jag nog inte att vara så skärpt att jag klarar av någon som helst stickning just då.

Önskar er alla en riktigt skön lördagskväll oberoende av vad ni tänker ägna er åt!

Snabba ryck

Ve och fasa, i morse sov jag ända till klockan 10! Och det beror förstås på Eurovisionen. Jag fick för mej att jag skulle se på semifinal 2 igår. Den slutade efter midnatt. Och sånt nattsudd straffar sig förstås.

Idag har jag igen varit iväg till västra grannstaden med dubbelmorfar. Han behövde ett och annat i verktygsväg och jag fick följa med. Till all tur var vi den här gången till Puuilo, så jag kunde också köpa nånting..

Jag hade verkligen inte tänkt köpa garn, men... när jag såg den här färgen och kände på det supermjuka garnet, så visste jag direkt att jag måste ha det. Det ska bli ett par nattsockor. Jag har redan ett sockmönster, som jag skulle vilja pröva på.

Förstås måste jag också ha den här färgen. Det här ska bli ett par spetsmönstrade sommarsockor. Och nu, fastän jag har mönstret färdigt också till de här nystanen, så nu, nu vet jag förstås inte vilket jag ska börja med. Alpaca eller Fabel?

Vi var på ett ytterst snabbt besök hos barnbarnen. Dubbelmorfar hade bråttom hem, för han skulle hjälpa mr J med en bil. Synd. Vi hann inte ens börja leka med M. Med dubbelmorfar är det snabba ryck, som gäller, utom då han själv är en tidsoptimist och jag får stå och vänta och vänta och vänta...

Jag har haft min PT här i kväll och nu vill inte mina stackars ben ta ett enda steg till. Få se om musklerna alls lyder i morgon?

Önskar er alla ett riktigt trevligt veckoslut!

Dagens post

Tur att det har varit grått och regnigt hela dagen idag, för jag har suttit framför datorn och jobbat hårt. Jag har också, så där i sista stund, lämnat in min jobbansökan. Hoppas att jag får fortsätta här i stan. 

Jag började jobba redan i morse innan jag hade fått i mej frukosten. Då handlade det om korrekturläsning av den kommande kursbroschyren. Och så svårt det är att kolla och dubbelkolla att allting stämmer, datum, dag, klockslag, kursplats... Och ja, förstås också kursbeskrivningen.
Sen bara fortsatte det i oförminskad styrka. Nu skulle jag verkligen må bra av en promenad, men vätan är en bra ursäkt för att hålla mej inomhus.

Jag borde ännu göra två saker här på datorn, men jag har ingen lust eller ork längre, för det är dags att ta itu med dagens post. Dessutom måste jag komma ihåg att jag faktiskt jobbar endast 60%! Inte jobba för mycket alltså.

Förutom tidningen med stort T, så kom också den här med dagens post:

Vilken krysslycka! Självklart hinner jag inte med mera datoriserande nu. Vilken tur att jag köpte de där pennorna. Nu kan jag börja fylla i rutor med liv och lust.

Nej, nu ska jag ta en liten bit rabarberpaj och så bara njuta. Datorn får vara riktigt ensam!

Årets första

Idag på eftermiddagen, då jag precis flämtande hade satt ner mej vid matbordet med iskallt vatten, så dök dubbelmorfar upp.
– Ser du vad jag har med mej? Nu ska vi fira.
Jag stönade, hur skulle jag orka? Visserligen har jag också längtat mej halvt fördärvad, men...

Efter en stund fick jag av mej stadskläderna, vi hade nämligen närmöte idag på jobbet, och tog itu med att baka en rabarbersmulpaj.

Årets första rabarberpaj, såg alltså dagens ljus här idag. Och gotteligott var det minsann. Det är något speciellt med de där första mjälla stjälkarna. Rabarbern är från grannbyn. Hos oss har något djur ätit på bladen, så jag vet tyvärr inte om vi alls får egen rabarber av det som dubbelmorfar planterade förra året. Jag undrar vad det kan vara för djur, som gillar rabarberblad? Kanske jag borde ringa naturväktarna och fråga? Eller fråga elektroniskt. Det är bara det att man måste ju sedan lyssna på programmet också, för att få svar.

Hjääälp! Nu kom min PT!

Blixt och dunder

Idag har det varit fullt ös nästan hela dagen och jag har med andan i halsen hoppat från det ena till det andra. Det började i morse då jag i allsköns ro stod i duschen.
– Vi ska fara nu, hojtade dubbelmorfar.
– Va, men jag ska ju börja klockan ett.
– Vi hinner nog tillbaks till dess.
– Lovar du?
– Jo, jo, ta det lugnt.

Nå, ta det nu lugnt med en tidsoptimist. Vi startade ju inte förrän halv elva, så det blev rätt bråttom och vi hann endast lämna in mitt förlängda arbetsavtal med västra grannstaden och så iväg till Motonet. Min Adam plåtlåda brummar lite väl mycket, så avgasröret behöver förnyas. Två månader kvar till besiktningen. Vi hade lite andra ärenden också i västra grannstaden, men dem fick vi skippa på grund av tidsbrist.

Och jag hann, klockan 13.02 satt jag uppkopplad med hörlurarna på och redo att delta på distans. En liten halvtimmes paus innan nästa arbetspass körde igång. Det avslutades lite tidigare och abrupt på grund av åskmuller.
Rätt ordentligt dundrade och blixtrade det igår kväll. Störtregnet slog till med hård styrka och dubbelmorfar, som just då var ute, blev dyblöt på en liten minut.

Igår kom det mycket post till mej och det var ju roligt. Dels ovannämnda arbetsavtal, som skulle undertecknas och återlämnas, sedan ett positivt beslut och så ett kuvert fullt med nyttiga broschyrer om att skriva lättläst och likaså tala och så kom den här...

... mönstertidningen. Och kan ni tänka er, dubbelmorfar sa inte ett jox om den! Hmmm, månne han har tappat stinget?
Jag bläddrade hastigt i den, men kan inte säga att jag föll för någonting så där direkt.

På stickfronten har det varit alldeles för lugnt. Alla projekt ligger till sig i respektive väska. Idag drog jag dock fram två av dem och stickade några varv. Och det var ju riktigt roligt, men sen kunde jag inte bestämma mej för vilken jag ville göra färdig, så nu ligger de båda igen...

Colin Firth

 – Va, har du köpt den där skräptidningen igen, gormade dubbelmorfar här på veckoslutet, då han upptäckte förra veckans Allers på matbordet, där jag slarvigt nog hade lämnat den fullt synlig. (Åhå, nu fick jag en rekordlång mening igen!)
– Jo, det är ett billigt litet nöje.
– Nä, det är ju samma skrot i varje tidning, precis samma som i den förra.
– Nå, så e de nu int. Korsorden är ju nya och recepten, svarade jag mycket bestämt.
– E du säker på det? Det enda som är nytt i den här är Kronblom, fnyste dubbelmorfar.

Tja, säker och säker. Det kan jag ju inte vara för jag har ju inte sparat alla korsord. Jag borde kanske kopiera dem? Alltså dem som jag har löst och sedan kolla mot lösningarna. Men, äh, det är nog för mycket jobb. I korsorden återkommer ju vissa ord och uttryck, men inte har jag mej veterligt stött på ett korsord som skulle vara samma. Men kanske det förekommer? Att man liksom återanvänder korsord?

Nå, i morse hade jag äntligen, äntligen tid att ta itu med Colin Firth. Intressant. Jag klarade alla gula rutor! Jippiii! Nu har jag endast några vita rutor kvar, som får ligga till sig, tills jag har bättre tid för grubblerier.

Och apropå grubblerier, ibland står det helt stilla i hjärnkontoret. "Finns i GT" stod det i korsordsnyckeln och jag hade fem tomma rutor. Jag lade pannan i djupa vecka och gick igenom alla figurer jag mindes från Gamla testamentet (GT). Adam, Eva, Kain, Abel, Abraham, Sara, Lea, Rakel, Rut, Ester, Lot, Jona, Hagar, Josef, Moses, Aron, Esau men vad sjutton hette nu hans tvillingbror igen? Noa är för kort och hade hans hustru något namn?
Nå, hur jag än funderade, så kom jag inte på något lämpligt namn. När jag med möda började lösa korsande ord, så fick jag C i den sista tomma rutan och småningom gick det upp en talgdank. Det var inte fråga om Gamla testamentet utan om drinken Gin och tonic, alltså en GT. Så nu är frågan om jag har druckit för lite? Eller om jag är totalt värdelös på korsord?

Idag har jag varit effektiv och till lunch fått undan arbetsuppgifterna, e-posten besvarad och kolumnen iväg till redaktionen. Och så har jag hunnit med digistöd på distans. Skönt! Jag har hunnit med min hemuppgift i kursen jag går i. Igår vågade jag till och med öppna Min Skatt och rätta till min deklaration där. Nu är det bara att hålla tummarna att det blev rätt.
Den här veckan måste jag ännu komma ihåg att söka mitt jobb, som nu ligger ute lediganslaget. Nån som är intresserad?

 
För tillfället väntar jag på min PT, som kommer hit igen idag. Huuu! Det är något nytt på gång igen, få se om jag klarar av det.

Önskar er alla en riktigt bra vecka!

Varannan dag

Tjära nån, det verkar som om det här har blivit nån sorts varannan dags blogg. Igår blev ni igen utan inlägg, beklagar. Jag ska försöka skärpa mej med det snaraste. Dock, det finns tyvärr inga garantier för att jag vare sig hinner eller orkar sitta framför datorn alltför mycket. Men småningom borde jobbtrycket lätta lite och då kan det bli trevligt att sitta en liten stund framför datorn.

Det som hände igår var att precis när jag skulle ta en liten stödmacka och en mugg te, efter att ha fixat pajdegen och lagt den att vila i kylskåpet, då dök min PT upp. (Jösses! Det där blev en överlång mening och jag som ska lära mej att skriva lättläst!!!) Jag fick alltså skippa mackan och pajdegen fick vila lite längre än planerat.

Vet inte om jag precis kan säga att det gick bättre med övningarna igår, men jag har i alla fall kommit en bit på vägen och bra så.
– Lite djupare, sa min PT då jag skulle göra mina huksittningar.
– Aj, aj, aj, sa jag då det började kännas i oanvända muskler.
– Lite till, du klarar det nog, sa min PT uppmuntrande.
När banan var slut så var jag det med och ville inte fortsätta med något annat än slutstretchingen. En PT ska verkligen ha goda nerver, så tur att minstingen har stort tålamod med sin moder.

När jag sedan skulle göra färdigt Fina skinkpajen, som dubbelmorfar tjatat om i evigheter att han vill ha, så visste jag knappt hur jag skulle orka gå och stå.
Pajen blev färdig omsider, så vi kunde äta kvällsvard vid 19-tiden. Jag tycker att det är en arbetsdryg rätt. Visserligen god, jo, men först ska pajdegen lagas enligt konstens alla regler, så den blir lagom frasig. Igår blev den för länge i kylskåpet och var hart när omöjlig att kavla ut.
Till fyllningen ska gulorna skiljas från vitorna. De sistnämnda ska vispas till hårt skum, som vänds i fyllningen med skinka, äggulor, gräddfil och... Det är just de här äggvitorna, som är pricken över i:et. Men tänk, så mycket enklare det skulle vara att använda färdig pajdeg från frysdisken (huu!) och sedan göra en äggstanning av något slag med skinkan som huvudingrediens. På nolltid skulle allting vara färdigt! Men se nej, det ska vara just den här skinkpajen, som jag introducerade i vårt hushåll år 1981! Annars är inte dubbelmorfar nöjd. Så är det bara. Nu har jag dock sagt ifrån, det blir knappast Fina skinkpajen mer det här året. Så det så, härefter enbart lätt- och snabblagat om jag ska stå i köket!

Jag gjorde till all tur dubbelsats igår, så det räckte till dagens lunch. Skönt, då klarar jag mej med mindre bök och stök i köket idag.

Minstingen ringde idag och frågade försiktigt hur det känns. Och jag berättade om sjuka benmuskler och passade på att fråga när de omtalade endorfinerna kickar in. Det blev tyst en lång stund, sedan kom svaret:
– Jag vet inte. De kanske inte alls kickar in när du övar.
Oj, nej, hur ska det sluta? Övandet blir en stor plåga och ett måste? 

Halva natten grubblade jag igår över vad som skulle kunna vara en rolig motionsform. Och hur jag än funderade kom jag endast på två saker: Simning och dans. Och ingendera utövar jag just nu. Med värkande benmuskler verkade nog dans, som en stor utopi igår!

Nu önskar jag er alla en skön fortsättning på söndagen.

Egen PT

Beklagar, eller ni kanske tänker, tack och lov? Igår blev ni igen utan blogginlägg. Det beror förstås på vädret och framförallt på att jag var ledig med stort L igår! Jag hade inte alls på datorn på hela dagen. Vem har nu tid med sådant? Idag har jag dock suttit framför datorn och jobbat hårt, trots att jag kanske borde ha varit ledig idag med. Men nu är jag absolut på bättre sidan vad gäller kursplaneringen inför nästa läsår och så snart jag slutar skriva här, så stänger jag datorn för idag. Skönt!

Igår när jag satt ute på balkongen med pannan i djupa veck och försökte lösa svåra korsord i Mästarkrysset, så hörde jag en bildörr slå igen. Det var minstingen, som kom på besök. Han hade bestämt sig för att nu var det dags för modern att komma igång efter allt stillasittande framför datorn. Puuust, stånk, stön. Jag var riktigt slut redan efter uppvärmningen:
– Lyft knäna högre. Lite bättre fart.
Samtidigt sa han vänligt och bestämt att jag skulle göra allting i min egen takt. Förstås var det lite svårt när min Personliga Tränare pushade på: Lite till, du orkar nog.

Sedan var det dags för själva övningen. Puuust! Varmt och svettigt, men rätt roligt, för minstingen hade med sig sin Nintendo Switch och Ring Fit Adventure. Det gjorde onekligen övningen lite roligare. Förstås blev han besviken, då jag sa att det räcker med en övning. Å andra sidan kom dubbelmorfar hem från grannbyn just då, så det passade bra att sluta precis där, så jag inte behövde fortsätta med squats- eller yogaövningar. Jag skulle garanterat ha ramlat omkull eller fått knäna att låsa sig så att jag inte skulle ha kunnat gå.

Då jag satt i gungstolen och drack vatten efter slutstretchingen, så drog minstingen fram switchen och sa att det var dags för hjärngymnastik. Milda makaroner. Jag skulle räkna så fort som möjligt och skriva svaret på frihand med en penna. Det tog sin lilla tid och blev förstås fel, så apparaten sa att min hjärna är på en 80-årings nivå. Höh! Jag kan inte rå för att jag per automatik lägger ett streck över sjuan och maskinen gör sina egna galna tolkningar.
Ge mej ord att hitta på. Det klarar jag, men siffror... Nå, till de där hjärnövningarna hörde efter första testet att snabbt läsa upp en text högt. Texten var tagen från en tidningsartikel och förstås på engelska och förstås rättade jag mitt uttal, vilket gjorde mej långsam...
Sen var det dags för räknande igen. Rätt enkla tal egentligen, men som sagt, maskinen hade lite tolkningsproblem med mitt skrivande, vilket slöade ner mej och ledde till och med till fel svar! Och sist, men inte minst, tvingade min PT mej att lösa ett sudoku! Huuu! Dock, det är på något sätt lättare att lösa sudoku på en maskin, för när du trycker på en siffra, så blir alla rutor där just den siffran finns färgade. Det blir alltså lättare att se var man kan placera siffran i de rutsystem, som den saknas. Håhåjaaa, som sagt, siffror är inte riktigt min grej. Jag gillar ord, så är det bara. Å andra sidan, mina små grå fick ju sig en rejäl dos med gymnastik nu. Och hjärnan gillar nya utmaningar, så...

Idag fick jag ledigt, tack, tack, från övandet alltså. Men i morgon kommer min PT igen. Dubbelmorfar retades och frågade om jag tänker smita undan. Hmmm, kanske inte läge, för min kondition är verkligen körd i botten efter allt stillasittande framför datorn.

På morsdagen hade vi besök av gråspetten. Och den var själaglad åt vår stora fettknöl.

Igår återvände han och såg smått förtörnad ut: Vem hade tagit fettknölen? Det undrade vi med. Klockan fyra igår morse hängde den ännu på sin plats. Men senare på morgonen var fettknölen försvunnen. Så vem har varit så snål att den har tagit hela?

Varför han heter gråspett när han är ganska grön är svårt att förstå. Kanske för att gröngölingen är helgrön? Jag trodde faktiskt att det var en gröngöling jag fotade i november förra året, men det var alltså en gråspett. Nu har då också dubbelmorfar sett den, så han är nöjd och glad.

Nu önskar jag er alla ett riktigt skönt veckoslut!

Svettigt värre

Igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg, beklagar. Det beror dels på vädret och dels på dubbelmorfar. Vädret, för att det var så vackert, soligt och varmt att björkens mössöron sprack ut. Jag jobbade från 10 - 17, så jag bara måste ut på kvällen och njuta.

Dubbelmorfar, för att han mitt i allt fick för sig att vi skulle bada bastu. Det var skönt, men svettigt värre och efter bastun hade jag inte längre någon lust att sitta framför datorn. Det märks att åldern inte kommer ensam då man blir helt utslagen efter bastubadet! Oj, så skönt det skulle ha varit att få rulla sig i snön eller doppa sig i plurret, men...

Dumt nog tänkte jag igår kväll att, nå lite stickning orkar jag alltid med. Men ack och ve, det rosa fluffet gled galant från stickan och att få hoptagningar och omslag rätt tillbaka upplockade lyckades inte riktigt. Så nu har jag lite fel i mönstret i ena ytterkanten. Snyft, snörvel. Kanske bäst att byta till någon annan stickning i stället? Fast då är nog risken överhängande att det rosa fluffet förblir en UFO, ett oavslutat projekt.

Svettigt värre var det i stan idag, då jag var och bunkrade upp. 24 grader är inte fy skam, men inte särskilt trevligt då man sitter i en plåtburk. Och vet ni någonting hemskt? Jo, jag gick inte ens förbi tidningshyllan idag! Så pass råddig var jag på grund av det plötsliga sommarvädret.
– Tänk om det blir så här varmt hela sommaren, retades dubbelmorfar.
Nå, joo, så här varmt får det vara, men inte 30 grader dag och natt.

Tills vidare orkar mina fina morsdagsrosor också med, men ack hur länge om det blir ännu varmare...

Önskar er alla en riktigt skön helgdag i morgon.

Själv har jag bestämt mej för att vara ledig med stort L! Inget jobb på datorn i morgon, så det så!

Plötsligt var dom här

Aj och ack, idag har jag igen suttit alltför länge framför datorn. Det känns i hela kroppen, inte bra, inte alls bra. Men jag har fått ett stort arbete uträttat och dubbelbokningar undanröjda. Puuuh! Tänk att jag hade planerat två kurser åt mej själv på samma kväll. Inte klokt, alltså! Vilken tur att jag dubbelkollade. Det är bra att vara noggrann, inte sant?

Som vi har väntat och spanat efter dem och plötsligt i lördags var de här:

Steglitsarna, alltså. Härligt. Fåglarna minskar nuförtiden med sådan fart att man blir lite orolig då man inte får syn på sina vänner småfåglarne.

Önskar er alla en riktigt fin vecka. I torsdag är det helg och då tänker jag försöka vara ledig.

Firat i förtid

Sent igår kväll upptäckte jag en mycket farlig sak: Jag trivs utmärkt i vår "coronabubbla". Jag har ingen större lust att åka iväg någonstans eller just nu göra annat än sitta och sticka. Jag har nämligen grävt fram det rosa fluffet från förra året och nu är jag verkligen inspirerad. Jag skulle liksom inte riktigt ha tid med något annat.
Det finns alltså en överhängande risk att jag kommer att stanna kvar i den här sköna bubblan och inte alls längre bege mej någonstans oberoende av om restriktionerna lättas eller ej. Farligt, farligt...

Igår firade vi morsdagen i förtid med bastu och hemkörd pizza, som den nästyngsta bjöd på. Det blev en riktigt mysig kväll och vi var precis så många man får vara inomhus just nu, alltså sex personer.

På förmiddagen hamnade jag att jobba lite, då jag översatte från finska till svenska. Och sånt är inte alltid lätt. Jag blev så pass bortblandad att jag inte riktigt visste vad jag skulle baka till efterrätt. Tårta var uteslutet för det hade jag inte ingredienser till och ingen skulle ha orkat med det heller efter pizzan. Invecklade recept med mycket vispande och rörande skippade jag också. Till sist blev det så att jag riskerade och satsade på ett helt nytt av mej obeprövat recept från nyaste Allers-tidningen, Brownies.

Mycket enkelt rör-ihop-recept och gott blev det. Lite fick jag improvisera eftersom jag inte hade tillräckligt många mörka chokladknappar. Det vita ni ser skymta fram är alltså knappar av vit choklad. Så kan det gå då man ändrar sig i sista stund och inte har skaffat hem alla ingredienser.

Önskar er en skön fortsättning på morsdagen/söndagen.

Småbyxor åt dockan, igen

Apropå virka ännu, jag har ju virkat dockkläder helt på frihand enligt eget huvud och förra månaden fick jag igen ett par småbyxor åt dockan färdiga.

Modell: Virkade småbyxor på frihand helt från mitt eget huvud

Garn: Muskat från Drops och rosa bomullsgarnsrest

Åtgång: 30 g

Virknål: Nr 3½

Så, nu har jag använt bägge garnnystan från Puuilo, så vad än dubbelmorfar säger, så var det ju nu inte ett onödigt köp. Jag har förstås rester kvar och får fundera ut vad jag ska göra med dem. Men kanske jag ska göra lite andra saker än dockkläder nu. Eller, hmmm, varför inte dockkläder? De blir ju åtminstone färdiga!

Önskar er alla en riktigt trevlig fortsättning på lördagen.

 

Lär dig virka

I söndags, då jag var iväg med dubbelmorfar till varuhuset i stan, så kunde jag inte låta bli att ta en liten, liten titt i garngången. Väldigt långt in bland de där lockande nystanen vågade jag mej inte, men där i början av gången finns ett tidningsställ. Och där hittade jag den här:

En "Lär dig virka tidning". På riktigt vet jag nu inte om jag behöver lära mej virka, men alltid kan man ju lära sig nya saker. Och jodå, jag vet att man kan titta på youtubevideor och lära sig den vägen, men jag är så gammaldags att jag liksom vill kunna bläddra på riktigt utan att ha blandat in datorn i det hela. Eller surfplattan eller smarttelefon. Dessutom finns här ju riktigt trevliga virkmönster. Och ifall jag tröttnar på den här tidningen, så kan jag ju alltid ge den till nån annan, nån som verkligen vill lära sig virka.

En regnig småruskig eftermiddag

Ja, vad kan man göra en regnig småruskig onsdagseftermiddag/tidig kväll i maj, då man tröttnat på isoleringen och distanskontakter? Jo, man kan ju följa med dubbelmorfar österut, som tekniskt och moraliskt stöd och i ärlighetens namn, den som håller i plånboken.

Igår eftermiddag körde vi österut och där i en stor affär med allt möjligt intressant, som nästan gjorde mej hagalen, så fick jag syn på precis det jag behöver dagligdags.

Det första jag fick syn på i den där affären, var nämligen kontorsmaterial och där bland post-it-lappar, alltså fästisar, och annat dylikt, så hittade jag den här förpackningen:

Pilots Frixion Clicker pennor. Ljuuuvligt! Nu kan jag fylla i många tomma korsordsrutor. Och det bästa av allt, i den här förpackningen följer det med en extra penna och tre fyllningspatroner. Tror ni att den här ny räcker över hela sommaren? Eller borde jag ha tagit två förpackningar?

Men vilken tur alltså att jag snällt följde med dubbelmorfar igår.

Idag har karlarna bestämt att morsdagen firas i lördag med bastu. Det låter ju bra, inte sant? Men ingen har talat om för mej vem som ska städa och baka? Eller om det ska vara nån sorts kvällsvickning? Är det mor i huset?

Sista glaset

Gymnastik och idrott är farligt, visste ni det? Igår lyckades jag försträcka en muskel i övre delen av vänstra armen. Jag skulle bara tänja lite, men det gick ju nu inte så bra, tyvärr. Man ska ju hålla igång, för att musklerna inte ska förtvina, men.. ja, idag känns det liksom inte alls bra och det gjorde det inte igår heller.

Jag har försökt att inte röra så mycket på vänster arm, för att slippa de där ilningarna av smärta, som uppstår vid vissa vridningar. Men det är enklare sagt än gjort. Jag har inte tidigare tänkt på att jag använder den vänstra armen så mycket, som jag gör.

Dubbelmorfar stirrar misstänksamt på mej, då jag säger att jag inte kan komma ut på vedbacken med honom. Han tror att jag maskar, alltså att jag hittar på undanflykter för att slippa vedjobbet. Men, så är det inte. Det är mitt gymnastiserande, som har lagt käppar i hjulet för vidare aktiviteter nu just.
Så vad ni än gör, var nu lite försiktiga med gymnastiserandet!

Idag är det onsdag, men det blir ingen frukostbild utan istället en bild på...

... det sista glaset mjöd och en struva, som jag smaskade på här hemma när vi idag hade vårt veckomöte på distans.

Ha nu en riktigt skön onsdagskväll.

Jubileumskyssar

I lördags då vi var iväg västerut, så fick vi smaka på jubileumskyssar. De var så goda att när dubbelmorfar tvingade mej till varuhuset i stan i söndags, så köpte jag med mej hem en låda.

 
Supergoda svartvinbärskyssar och precis lagom sex stycken i lådan. Just så många, som för tillfället får träffas på ett ställe.
OBS! Detta är INTE ett sponsrat inlägg. Jag får alltså inte extra godis från Brunberg, men jag vill trots det berätta om den här lite syrligare varianten av deras kyssar.

Och apropå Ekenäs ännu, där vet dom inte vem Mikko Alatalo är! Kan ni tänka! Här lever vi alltså i ett mycket finskare kulturklimat, för här känner vi minsann igen Känkkäränkkä och Stanna lite längre. Eller kan det vara en åldersbetingad fråga?

Och nu, nu sitter jag här igen framför datorn och har jobbat alldeles för länge... bäst att göra undan det sista nu med fart och sedan ta det lugnt med en stickning.

Alltid provlapp först

Av dumt huvud får man lida, så var det i lördags för mej. Jag hade tänkt vara så förnuftig att jag skulle ha använt restiden i Adam plåtlådan till stickning. Med väldig fart fixade jag 24 maskor på åttans stickor och tänkte att nu kör vi.

Den nya stickningen lade jag i Stinky-kassen, men utan både måttband, sax eller alternativa stickor i olika storlekar.

Och så gick det som det gick. Åttans stickor blev för mycket för det här projektet. Det blev för brett och för löst stickat. Man kan inte ha stora hål i halsduken. Jag hade behövt sjuans eller sexans stickor. Det blev alltså inget stickat på färden.

Men däremot på  parkeringsplatsen utanför varuhuset, där dubbelmorfar rusade runt för att hitta lyktljus till graven vi alltid besöker i väst.

På varuhusets parkering stickade jag alltså de här varven och där kom en ung dam med två gröna nystan sockgarn och strumpstickor. Hon log igenkännande åt hantverket medan äldre herremän glodde förundrat: Där sitter en dam i framsätet och stickar!

Det är alltid lättare att vänta på någon då man har något för händerna. Tiden går mycket fotare då.

Gissa om jag var sur på mej själv, då jag insåg att jag nog hade garn, men inga lämpliga stickor. Jag borde kanske ha rusat in till varuhuset?
Igår rev jag upp alltihop och började istället på en helt annan liten stickning, också den i rosa.

Men vad lärde vi oss av detta? Jo, sticka alltid en provlapp först och därmed basta!

Nu önskar jag er alla en riktigt bra vecka!

Hälsningar från...

 ... Ekenäs! Dit styrde vi Adam plåtlådans kylare igår. Och det var riktigt trevligt komma loss från vår lilla bubbla här och njuta av kärt sällskap.

När vi provianterade i en av ortens mataffärer, såg vi, eller nåja, rättare var det så att dubbelmorfar såg, för han satt ute i bilen på parkeringen medan jag gick runt och plockade ihop matvaror till en ex tempore middag, folk som sprang runt med håvar.

Men vad sjutton höll de där människorna med håvar på med?

Jo, de fångade en tjäderhona, som hade förirrat sig in till stan och var en fara mest för sig själv, men också för trafikanter. Den skulle transporteras till Svartå och släppas ut i skogen där. Hoppas att den hittar en hane åt sig , då raggandet i stan inte lyckades.

Rätt lugnt på vägarna och radio nostalgi att lyssna på. Och förstås blev det lite diskussion om vem som uppförde vilka låtar, låtar som vi förövrigt skrålade med i för fulla muggar. Det här är ju till stora delar vår musik! Dubbelmorfar hade igen glömt att det är The Troggs som sjunger Wild Thing och inte Rolling Stones. Inte mindes han heller att det är Diana Ross som framför Touch me in the morning. Ändå påstod han att han har den där LP-skivan. Han trodde att det var Gloria Gaynor. Haaa!

Och så visste han inte vem som sjunger Layla! Vilken tur att han har mej, som har koll på sådana här saker! Fattar dock inte varför han inte förstår att uppskatta min kunskap, utan blir irriterad och påstår att jag är en besserwisser. Höh, själv talar han om bildelar som ingen fattar ett skvatt av utom då förstås mr J. 

På hemvägen såg vi över 20 hjortdjur och fem älgar, alla på behörigt avstånd, tack och lov! Och riktigt skönt var det att få lägga sig i sin egen säng på kvällen efter vår lilla utflykt.

Virkad dockklänning

Ifall ni, mot förmodan, funderar att hur blev det nu sen igår med vår valborgsmässoafton, så kan jag berätta att det blev riktigt bra. På eftermiddagen hade vi mr J här på mjöd. Han var så glad och nöjd över att få hemlagad mjöd. Han berömde min mjöd och sade att den smakar precis som hans mammas. Och det är väl nog högsta betyg man kan få av en karl i kökssammanhang, inte sant?

Rätt sent på eftermiddagen styrde vi kosan västerut för dubbelmorfar måste prompt iväg till Motonet. Bläää! Tråkig affär. Visserligen sade mr J:
– Men där finns ju godis.
Nå, jo, men allting annat är sedan sånt där som... ja som har med maskiner eller fiske att göra. Skulle ha varit mycket, mycket trevligare att få vandra i Puuilo. Där finns ju både garn och en massa pysselmaterial!

Nå, dubbelmorfar fick mej med på färden enbart genom att säga att vi skulle fara och hälsa på flickorna. Och där satt vi sedan en liten stund tillsammans med dottern och hennes familj, drack mjöd och lekte. Jösses, vilken fantasi M har. Hon blev lite ledsen när mommo måste åka hem så snabbt, liksom mitt i leken. Hon utvecklade nog en idé om att dubbelmorfar ju kunde åka hem och sen skulle hennes pappa skjutsa hem mej. Men hon fick nöja sig med lillasyster som lekkamrat, för jag följde snällt med dubbelmorfar hem. Och här hemma vankades förstås knackkorv, potatissallad och annat tilltugg. Och kvällen avslutades med lite slötittande på tv, bland annat på Mikko Alatalos 70-årskalas.

Och apropå kalas, tror ni att stickläger skulle vara en bra present till en dam som fyller jämna år i juni? Visst skulle det vara fint att åka iväg och göra något lite annorlunda i sommar? Om nu covid-19 tillåter det förstås. Och jag skulle självklart följa med som sällskap. Inte kan man ju släppa iväg en dam ensam till Österbotten, eller hur?

En sån här har jag förresten hunnit få färdig, igen en virkad dockklänning. Jag verkar ha snöat in på det här med dockkläder.

Modell: Virkad dockklänning på frihand helt från mitt eget huvud

Garn: Eco Cotton från Novita

Åtgång: 108 g

Virknål: Nr 4

Det goda med dockkläder är ju att de blir färdiga och det är skönt. Den här gången var bomullsgarnet betydligt grövre, så det blev en stadig klänning. Man tager liksom det man har i garnlagret. Inte tal om att köpa nytt garn, inte.

Och nu lämnade jag bort knappen på baksidan. Den här modellen blev liksom lite annorlunda mot den tidigare. Produktutveckling!

Ha nu en riktigt skön lördag.