Beklagar, eller ni kanske tänker, tack och lov? Igår blev ni igen utan blogginlägg. Det beror förstås på vädret och framförallt på att jag var ledig med stort L igår! Jag hade inte alls på datorn på hela dagen. Vem har nu tid med sådant? Idag har jag dock suttit framför datorn och jobbat hårt, trots att jag kanske borde ha varit ledig idag med. Men nu är jag absolut på bättre sidan vad gäller kursplaneringen inför nästa läsår och så snart jag slutar skriva här, så stänger jag datorn för idag. Skönt!
Igår när jag satt ute på balkongen med pannan i djupa veck och försökte lösa svåra korsord i Mästarkrysset, så hörde jag en bildörr slå igen. Det var minstingen, som kom på besök. Han hade bestämt sig för att nu var det dags för modern att komma igång efter allt stillasittande framför datorn. Puuust, stånk, stön. Jag var riktigt slut redan efter uppvärmningen:
– Lyft knäna högre. Lite bättre fart.
Samtidigt sa han vänligt och bestämt att jag skulle göra allting i min egen takt. Förstås var det lite svårt när min Personliga Tränare pushade på: Lite till, du orkar nog.
Sedan var det dags för själva övningen. Puuust! Varmt och svettigt, men rätt roligt, för minstingen hade med sig sin Nintendo Switch och Ring Fit Adventure. Det gjorde onekligen övningen lite roligare. Förstås blev han besviken, då jag sa att det räcker med en övning. Å andra sidan kom dubbelmorfar hem från grannbyn just då, så det passade bra att sluta precis där, så jag inte behövde fortsätta med squats- eller yogaövningar. Jag skulle garanterat ha ramlat omkull eller fått knäna att låsa sig så att jag inte skulle ha kunnat gå.
Då jag satt i gungstolen och drack vatten efter slutstretchingen, så drog minstingen fram switchen och sa att det var dags för hjärngymnastik. Milda makaroner. Jag skulle räkna så fort som möjligt och skriva svaret på frihand med en penna. Det tog sin lilla tid och blev förstås fel, så apparaten sa att min hjärna är på en 80-årings nivå. Höh! Jag kan inte rå för att jag per automatik lägger ett streck över sjuan och maskinen gör sina egna galna tolkningar.
Ge mej ord att hitta på. Det klarar jag, men siffror... Nå, till de där hjärnövningarna hörde efter första testet att snabbt läsa upp en text högt. Texten var tagen från en tidningsartikel och förstås på engelska och förstås rättade jag mitt uttal, vilket gjorde mej långsam...
Sen var det dags för räknande igen. Rätt enkla tal egentligen, men som sagt, maskinen hade lite tolkningsproblem med mitt skrivande, vilket slöade ner mej och ledde till och med till fel svar! Och sist, men inte minst, tvingade min PT mej att lösa ett sudoku! Huuu! Dock, det är på något sätt lättare att lösa sudoku på en maskin, för när du trycker på en siffra, så blir alla rutor där just den siffran finns färgade. Det blir alltså lättare att se var man kan placera siffran i de rutsystem, som den saknas. Håhåjaaa, som sagt, siffror är inte riktigt min grej. Jag gillar ord, så är det bara. Å andra sidan, mina små grå fick ju sig en rejäl dos med gymnastik nu. Och hjärnan gillar nya utmaningar, så...
Idag fick jag ledigt, tack, tack, från övandet alltså. Men i morgon kommer min PT igen. Dubbelmorfar retades och frågade om jag tänker smita undan. Hmmm, kanske inte läge, för min kondition är verkligen körd i botten efter allt stillasittande framför datorn.
Varför han heter gråspett när han är ganska grön är svårt att förstå. Kanske för att gröngölingen är helgrön? Jag trodde faktiskt att det var en gröngöling jag fotade i november förra året, men det var alltså en gråspett. Nu har då också dubbelmorfar sett den, så han är nöjd och glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar