Blå timmen

Och hur ska jag nu inleda det här? Jo, genom att för det första konstatera att jag INTE alls borde sitta framför datorn utan vid köksbordet och kontera verifikat. Suck och dubbelsuck!
Och för det andra, genom att konstatera att jag är en Idiot med stort I. Nåja stort I använder jag ju annars också, men...

Idag har jag hastat iväg till grannstaden för att starta upp vårterminens sista kurs. Lite spännande eftersom det igen var många nya namn och ansikten för mig. Minuset var just att jag skyndade mig iväg hemifrån efter en underbar morgon. Jag var framme kl 11.50 och kanslisten såg mäkta förvånad ut när jag i ett huj klädde av mig, kopierade kursmaterial och begärde min dagbok.
- Men, sa hon, inte börjar du ju än.
- Jo, klockan 12, svarade jag tvärsäkert.
- Näääe, sa hon lite tveksamt och började febrilt bläddra i Hellewi (kursdatabasen) medan jag själv drog fram min kalender och....
AAAAAAAAAAH, jag började ju faktiskt först klockan 12.30. Håhåjaaa, märks att jag varit ledig, kanske för länge?

I söndags var det en underbar solig dag, men jag kände mig lite blå. Det blir så när huset blir tomt och barnen försvinner efter intensiv och trevlig samvaro. Jag tror att jag aldrig kommer att vänja mig vid deras adjö. Inte så att jag skulle stå och snyfta och gråta när de åker iväg. Nej, inte då, men visst hugger det till i hjärtat varje gång. Och nu är ju då ingen av dem utomlands utan på hyggligt bilavstånd.
Samtidigt tycker jag ju att det är skönt här hemma på tumanhand med far i huset, att själv få rå om min tid, strunta i matlagningen de dagar jag inte har lust (nästan alla!), breda ut mitt pyssel och syssel på köksbordet, äta upp all glass själv osv. :)

Blå timmen i söndags var så vacker.

Lika vackert var det igår kväll, men då körde jag ju in till stan. Fotona ovan är tagna av far i huset.

Själv plåtade jag en blåmes efter att ha stått stilla länge, länge, länge. Och jag frös om fingrarna så mycket att det var svårt att låta bli att skaka.

En som var betydligt mera medgörlig som fotomodell var Lurvinge. Hon njuter av den värmande solen.

Idag har jag varit till Stickcaféet. Diskussionen böljade som vanligt fram och tillbaka. Idag var det mycket allvarliga saker, såsom sjukdom och död, som avhandlades. Men också förstås pågående projekt, inkommande nattstickning och utställning. Själv kommer jag inte att delta i utställningen med några sockor, för jag har inte stickat ett endaste par åt min mamma. Nu ska ni inte tro att jag är fräck med avsikt. Nej, ingalunda. Det är bara det att hon får sina hemstickade strumpor redan från annat håll. Hon är min hjälte, liksom far i huset. Han igen använder redan alla sina sockor, förutom det där ena paret som han tycker att är extra vackert. De strumporna har han gömt i bokhyllan.

Och så ett viktigt meddelande till er, som köpt Novitas nya garn Usva, färg 800. Om ni har fått partinr 4083 är det fel på garnet, hälsade Novitas kvalitetstjänst. En av stickcafé-deltagarna blev grymt besviken när hon drog ut garn från mitten av nystanet och hittade tunna konstiga trådar istället för samma melerade garn som fanns ovanpå nystanet. Men Novita redde tjänstvilligt och vänligt upp det hela och nya nystan är på väg till den drabbade.
EDIT: Enligt Novita är inte alla nystan från det där partiet förstörda. Så kolla alltså inne i nystanet hur det ser ut.