Igår drabbades jag av akut krysspanik och det var helt och hållet mitt eget fel! Jag löste nämligen alla korsord i Mästarkrysset nr 5 2025, till och med kryptot. I ärlighetens namn är jag inte särskilt förtjust i krypto, för så fort du har listat ut vilka bokstäver som hör ihop med vilka siffror är resten rena rama fylleriuppgiften. Ett mekaniskt skrivande liksom. Nog för att jag har fått lära mej att "riktiga" krysslösare löser barnkorsord då de behöver få vila hjärnan mellan varven, men det är inte riktigt min melodi. Då lämnar jag hellre korsorden och ägnar mej åt stickning eller till och med diskar istället.
Äldsta sonen ville ha med mej till affären igår på eftermiddagen. Då kom jag på den strålande idén att jag kan ju skicka in Mästarkrysset när ju nu en gång har löst det. Så in i kuvert med hela tidningen, skriva adressen till Stockholm och numren på alla kryss jag löst. När det var fixat drabbades jag av krysspaniken. Nästa Mästarkryss kommer först i november. Hur ska jag överleva så länge utan korsord? De har varit perfekta nu då jag suttit 15 minuter med manschetten på armen i väntan på att kunna ta blodtrycket.
Jag följde alltså villigt med till mataffären igår. När alla matvaror låg i kundvagnen stegade jag iväg till tidningshyllan. Men, men, men... besvikelsens besvikelse, där fanns inget Lyckokryss och de andra korsordstidningarna visste jag inte riktigt vad de innehöll för kryss. Så det fick bli så här:
Tur att två proppfulla kassar med mina gamla veckotidningar igår for iväg söderut till svägerskan. Hur skulle jag annars ha vågat köpa nya?
Och så gick det förstås på tok, jag köpte också årets julmagasin. Helt i onödan, jo, jo, för ska jag sticka julsockorna? Nej. Ska jag använda recepten? Nej, för här i huset duger endast de bakverk vi alltid haft till julen, nämligen jultårtorna. Jag ska inte heller göra kransar, sticka oktröjorna eller dekorera med blommor. Men hur som helst jag har nu köpt årets julmagasin ändå.
Tänk, nu har jag redan varit till affären två gånger den här veckan. Rekord efter sjukhusvistelsen!
Till all tur ringde nästyngsta sonen och frågade om jag kunde och ville komma och leka med Lilleman. Bra att kunna smita från syltburkar och disk. Såklart jag ville och kunde. Hastigt på med skor och ytterkläder och så iväg. Han är för go den lilla, ja alltså förstås är pappa också go, men inte på samma sätt. Lilleman tycker om att klättra, så man får passa på och se till att han inte faller.
Idag var storasyster och mamma ut på äventyr med mommo, så de var inte hemma. När Lilleman skulle sova dagssömn lämnade jag grannbyn och återvände hem. Och jag var riktigt upplivad av besöket. Sånt här lever jag länge på. 💕
Här hemma blev det genast kökskommendering, för jag hjälpte äldsta sonen att tillreda söndagsmiddagen. Idag blev det mos och ugnsstekt korv. Han tog hand om moset och jag preparerade korven. Bisin mins korvhalva piggades upp med äppelskivor och undertecknad och sonen fick gratinerad ugnskorv. Den här gången hade jag gräslök i blandningen av riven ost, ketchup och senap, för vi hade inte gul lök hemma. Visserligen sa bisin min att det kunde finnas nån lök kvar i trädgårdslandet. Men ingen av oss hade tid längre i det skedet att börja gräva efter lök i trädgårdslandet.
Antagligen borde jag nu ta hand om disken, men den får snällt vänta till i morgon, för jag tror bestämt att jag måste sticka lite innan jag lägger mej.
Önskar er alla en bra ny vecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar