Kalsonger och hallonbåtar

Idag har det varit en bra dag! För första gången på länge känns det mera normalt med min andning. Jag flåsar liksom inte längre och låter inte heller som en blåsbälg. Jag hoppas innerligt att det nu börjar gå åt rätt håll. Håll tummarna!

Den här bra dagen började med att jag sov hela natten i natt. Kan ni tänka! Jag var inte uppe en endast en gång på toan. En särskilt lugn natt var det väl inte med tanke på hur jag lyckats knöla till både lakan och täcke. Jag har nog snurrat som en snuribuss (alltså en snurra som åtminstone jag lekte med som barn) i sängen, men utan att det stört min sömn. Tjohoo! 

Mitt blodtryck var riktigt bra i morse och medan jag satt där och väntade med manschetten på armen lyckades jag lösa några knepiga korsord där endast de svåra rutorna väntade.

Och tjolahopp! Jag klarade galant av att köra till stan, jag som inte har kört på nästan två månader! Rena rama lyxen att ha tillgång till bil igen.

Deltog i stickcaféet hos C. Härligt att få träffa alla stickglada igen eftersom jag missat två senaste veckors stickträff. C bjöd på fyllda croissanter och...

... supergod drömtårta. Vi nästan smackade när vi åt av den goda smörkrämen.

Och som ni redan vet, så är stickdamerna supersnälla.

Jag kom hem med ett par kalsonger åt Lilleman! Eller egentligen en solskyddsbyxa, som jag fick av C. Tack!

Och fyra påsar hallonbåtar, som stickvännen V köpte åt mej då hon var i tyska butiken. Så snällt av henne att ringa mej och fråga om jag vill ha och att sedan köpa dem åt mej. Tack för omtanken och förstås ska jag betala dem, fattas bara annat. 

När jag kom hem från stickcaféet väntade äldsta sonen på mej. Han ville ha mej med till stan och handla. Så jag bytte skor, klädde på mej ytterkläderna igen och så iväg. Vi inledde med att besöka stora varuhuset i stan. Och vet ni, jag höll ju på att bli lite köpgalen, för jag har ju inte varit i ett varuhus, sen jag vet inte när. Och nu fanns det massor, massor att köpa, både sånt vi behövde och sånt som inte alls var nödvändigt, men lite roligt, liksom. Och jag flåsade inte alls då jag återvände till bilen! Tjohoo!

Sen iväg till mataffären och jag köpte lite tomater, fil, reilu bröd och youghurt. Jag kollade också utbudet i frysdisken och hittade en rotsakssoppa som var hjärtmärkt. Det var tyvärr inte spenatsoppan, som jag hade siktat in mej på, så jag kom hem helt utan soppa. Fil får räcka som lunch tills vidare.

Nu ska jag ta blodtrycket igen och sen njuta av sockstickning! Just nu känns det som om jag är inne i ett flowtillstånd med min stickning. Hoppas att det håller i sig länge än!

Önskar er alla en skön torsdag!