Lila sjalkrage

Sådär ja, nu har jag överlevt ytterligare en jul. Puuuh! Idag känns huset igen tomt och tyst. Inga söner att tala med och ingen svärdotter att kolla in mönster på stickade strumpor, med. Suck! Känner mej lite lessen. Saknaden blir alltid svår så här efteråt. Stunderna tillsammans är alltid för korta.

Far i huset har försvunnit till grannbyn och lika så bra det. Idag började han nämligen kritisera: Skinkan var inte tillräckligt saftig och bondosten var inte som hans mammas. Suck! Och jag som hade tänkt koka ny ost till nyåret för att sönerna uppskattar den. Men nu tror jag bestämt att jag låter bli. Klart att min bondost aldrig kommer att bli som svärmors var. Jag har ingen ladugård med egna kor i! Och dessutom kokar jag osten på laktosfri mjölk. Så det så!

Apropå nyåret, vet ni vad jag hörde mej själv säga? "Jooo, det kan nog bli texmex-middag i lördag. Vilken tid passar för er?" 
Alltså... jag måste tejpa fast munnen... men texmex låter mumsigt nu efter alla jullådor med diverse tillbehör.

Under julhelgen har jag roat mej med ytterst enkel stickning, en ny sjalkrage (eller heter det halskrage? halsskydd? fuskpolo?) såg dagens ljus:

Modell: Mönster från garnbanderollens baksida Garn: Touch från Sirdar Åtgång: 100 g (= ett nystan) Stickor: Nr 10

Skönt med sådant som går enkelt och fort. Men nu, vad ska jag göra nu då? Hmm... kanske bäst att fortsätta på halsduken.