Igår kväll var jag på konsert och var annars än i Liljendal? Just det! Där landade turnén Visor på väg med sex olika artister, som bjöd på allt från opera och country till just visor.
Att sjunga kräver en hel del dricka, som ni ser.
Helene Nyberg bjöd både på egna visor, men gav mej också en nostalgitripp då hon sjöng Snövit och de sju dvärgarna. Vem minns inte Barnens gåva i toner, som spelades i radion på söndagsförmiddagar förr i världen? Och kan ni tänka er, jag kom ihåg alla ord i texten! Det betyder ju nog att låten spelades en hel del på 1960- till 70-talet (slutet och början liksom).
Andra artister som uppträdde var Therese Karlsson, skönsjungande sopran från Åland, Scoog, Nina Lassander, som bland annat tolkade två av Björn Afzelius sånger på ett helt underbart sätt och så förstås Thomas Lundin.
I orkestern spelade Emma Strömbäck, cello, Elina Grekula, violin och nyckelharpa, Krista Kairaneva, violin och flöjt, Popp Gustafsson, steelgitarr och Thomas Enroth, piano. Han fungerade också som orkesterledare.
Konsertens huvudartist var Mats Rådberg från Sverige. Han avslutade hela konserten med att sjunga Peta in en pinne i brasan. Och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den sången. Särskilt kvinnovänlig är ju inte texten precis. Men den är nog gjord med glimten i ögat, eller vad tror ni? Man ska nog inte ta allting på alltför stort allvar, eller hur?
En riktigt trevlig torsdagskväll i juni, trots att det inte blev någon balkongstickning igår. Vädret skulle för en gångs skull ha varit perfekt för en stickstund utomhus.
Det bästa av allt igår kväll var förstås alla trevliga människor jag träffade, både stadsbor, liljendalbor, lappträskbor och några till.
2 kommentarer:
Hej!
Så nostalgiskt att lyssna på Snövit-sången, som jag minns från barndomen! Agneta och barnen sjunger den så fint! Precis som du sjöng jag också med i sången :)
H: stickväninnan V
Det är faktiskt inte alls dumt med nostalgi!
Och tänk att den hade fallit ur mitt minne totalt och så när Helene sjöng den där på scenen, så kom precis alla orden tillbaka. Så konstig är vår människohjärna.
Skicka en kommentar