Igår vet ni lyckades jag nästan med det omöjliga. Jag samlade alla barn med nästan alla respektive samt min moder till brunch på förmiddagen. Endast en sambo saknades.
Och vet ni vad? Jo världens underbaraste, ljuvligaste och goaste lilla varelse var på sitt första besök någonsin. Under hela brunchen låg hon tyst och sov på golvet. Vår katt Lurvinge gjorde stora omvägar runt baby M, medan Tufsen å sin sida var mera intresserad av dofterna på filten. Men babyn var det nog bäst att hålla sig på avstånd från.
Om ni tror att den tre veckor gamla tösen stal showen, så då tror ni alldeles rätt. Hon gick från famn till famn och varenda en som höll henne fick ett saligt uttryck i ansiktet. Säga vad man vill, men nog är den lilla ett litet underverk.
Och varenda gång hon sträckte på sig i sömnen eller gjorde någon min åkte kamerorna och telefonerna fram! :)
Vi fick också nu ett foto av fyra generationer kvinnor. Inte illa!
Och vad bjöd jag på då? Jo, på en hel ugnsplåt med köttfärspaj (hann tyvärr inte fota den innan de hungriga gästerna högg in på den) grönsallad, dipp, bröd, pålägg, juicer, kaffe, öl, frukt, lax, olika sorters gurkor, paprika, tomater, chips, salladssåser, tsatsiki med rädisor osv, osv.
Och mamma hade beställt en innehållsrik och god smörgåstårta av en dam i Liljendal. Smaskens! Resterna delade jag ut idag åt min ena svägerska och åt mamma.
Och förstås blev det jordgubbstårta till efterrätt. Vad annat? Här är två ljusa rulltårtsbottnar och en choklad dito. Jordgubbar och grädde emellan förutom det ena lagret som bestod av lemoncurd, citronkvarg utblandat med vispgrädde och så jordgubbar. Lite syrlig snärt i allt det söta. Minstingen skivade jordgubbarna med ett av de bästa verktygen jag har i köket: Jordgubbsskivaren!
Sent på eftermiddagen blev det tyst och stilla i huset när alla återvänt till sitt. På kvällen var jag rätt trött efter att ha fått på diskmaskinen. Men lycklig, så lycklig. Det finns inget bättre än att få ha alla de sina samlade på ett och samma ställe samtidigt. Det sker inte så ofta för alla har så mycket med sitt eget liv, jobb osv. Det här är ett minne att leva länge på...
Stort TACK till alla, som deltog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar