Hoppas att alla andra också har haft en fin helg.
Hos oss har det hänt massor med saker.
- Vad är det där för bil, frågade morfar i huset i fredags, då en grå bil backade in på vår gårdsplan.
- Jag vet inte, svarade jag som yrade omkring och försökte plocka undan och inte hade ett enda fönster åt det hållet.
- Det är en grå paketbil. Vad ska den hit? Den har nog kört fel.
- Men gå nu ut och sii då. Dom kanske behöver hjälp.
Ut gick morfar i huset och jag tassade nyfiket efter och ställde mej på tröskeln.
- Du har kört fel, började morfar i huset utan omsvep.
- Är inte det här adressen: XXX
- Jo, men vi har inte beställt nånting.
- Men den här adressen sku ha...
- Eller ha du beställt nånting, frågade morfar i huset och vände sig om alltmedan han misstänksamt spände blicken i mej.
- Nej, det har jag inte gjort, svarade jag med bestämd röst.
Leveranskillen tröttnade på oss och gick till framsätet, tog ut forsedeln och sa att paketet var beställt av fru X.
- Det är svärmor, utbrast svärsonen förskräckt.
- Va, ha hon nu hitta på, fortsatte han.
- Oj, en julklapp utbrast jag förtjust och hoppade otåligt upp och ner på tröskeln.
- Vi borde nog skicka paketet till henne, muttrade morfar i huset.
- Nå, int kan vi göra så, svarade jag med min lenaste röst alltmedan leveranskillen stod och trampade på vår snöiga gräsmatta.
- Kan vi ta ut det nu då. Jag sku måsta vidare.
- Va ha du sagt åt din mamma?
- Ingenting, svarade jag sanningsenligt.
- Men hur...
- Hon tycker ju om att överraska.
Morfar i huset stönade.
- Nu blir det problem, muttrade han.
- Men pojkarna kommer ju...
- Nå, int vet du hur sent dom kommer. Int kan vi lämna ut paketet ända till kvällen.
- Men...
Sedan visade morfar i huset både sin styrka och sin envishet. Han drog paketet med sig ända till trappan, beordrade mej att assistera och in kom paketet. Ungefär 40 minuter senare dök den äldsta och den yngsta upp.
- Vad är det där, frågade de i korus.
- Ett kylskåp, svarade fadern, som vid det laget hade hunnit kolla den saken. På tremanhand fick de sedan bort skyddshöljet och kylskåpet inbaxat i köket. Och då blev det trångt. Ensam baxade morfar i huset ut det gamla kylskåpet och städade bakom det. Han fick också med hjälp in det nya kylskåpet.
På lördagen hjälpte sedan den äldsta sonen mej att få allting överflyttat från det gamla kylskåpet till det nya. Vi hittade minst tre burkar med lite kvarbliven gurksallad i bottnen. Så på julaftonsmorgonen serverade jag varma smörgåsar med gurksallad, salami och riven ost istället för risgrynsgröt. Mycket husmoderaktigt ordentligt, inte sant?
Morfar i huset baxade ner det gamla kylskåpet till källaren. Den äldsta hjälpte till i trapporna.
Tänk att min hulda moder kunde köpa ett kylskåp åt oss så där bara och att det passade in. Visst är hon vidunderligt skicklig, inte sant?
På julaftonsmorgonen var här fullt kaos.
Lilla M anlände med föräldrarna redan vid 9.30-tiden och då fanns det ju inte tid för annat än bara umgås med henne. Hon fick mat, torr blöja och en julröd klänning på innan familjen åkte vidare på grötfest och julrunda.
På eftermiddagen var både osten och makaronilådan färdig. Lilla M hade återvänt tillsammans med föräldrarna. Dottern fixade efterrätten medan undertecknad hann duscha.
Min hulda moder hämtades till oss och julmiddagen inleddes i år med ett glas bubbelvatten.
Vi blev förstås proppmätta så det var svårt att få ner efterrätten. Gissa, förresten vem som fick första julklappen? Just det, lilla M! Hon var gladast över papperskassen. Den lekte hon och morfar med hela kvällen. Båda tyckte nog att det var roligt med allt prasslet.
Lilla M fick kläder. Allra gladast blev hon över en klänning från Marocko.
På juldagen återvände den äldsta och den yngsta hem till sitt. De var fullastade med julklappar och jag sände med lite jultårtor och makaronilåda med dem. Den äldsta fick dessutom lov att ta hem det sista av morotslådan.
Vet ni vad jag sedan gjorde hela juldagen? Jo, jag satt och stickade, stickade, stickade. Det var så sköööönt.
Julannandag upprepades mönstret från julafton. Lilla M anlände på morgonen tillsammans med föräldrarna. Hon fick mat och så åkte de iväg vidare. De återvände sedan hit mitt på dagen.
- Har du diskat undan allt redan, frågade dottern förvånat.
- Förstås, svarade jag, som precis hade gått upp extra tidigt på morgonen för att få bort alla glas, som skulle handdiskas.
- Måste det vara så många glas, stönade morfar i huset.
- Förstås, svarade jag och fortsatte:
- Ett champagneglas, ett vinglas, ett vattenglas och ett glas för konjak/whisky/likör.
- Men man kan ju skölja ur emellan.
- Nä, det kan man inte. Det är jul endast en gång per år, så det så.
Hur som helst, glasen var rena och fina och tillbaka i skåpen.
Den nästäldsta med fru anlände och min hulda moder söktes för en ny omgång julmat. Denna gång utan morotslåda, som äldsta sonen hade fått och leverlådan, som jag åt upp på juldagen. Den nästyngsta med sambo anlände när vi redan var inne på kaffet, så de fick värma lådorna på nytt. Och skönt nog så tog alla lådor utom makaronilådan slut. Det gjorde den varmrökta laxen och bondosten också. Kvar finns nu smetanasillen och supermormors röra, en variant av gubbröra. Men småningom tar väl också det slut får vi hoppas. Inte för att nu morfar i huset äter vare sig sill eller röra, men någon måste uppoffra sig då, inte sant?
Det blev förstås ny julklappsutdelning och det var riktigt, riktigt roligt. Det finns inget härligare än att få ge, så är det nu bara.
Vi hann på kvällen spela en omgång Vem vet mest innan de nybadade gästerna från grannbyn återvände till sitt. Vi spelade ännu sedan en finalomgång bara för att det är så roligt. Jösses, vad mycket man lär sig. Det var den nästäldsta med fru, som hade hittat den perfekta julklappen åt oss då de var i Sverige i augusti i år. Rörd och glad av omtanken är jag. Nu skulle jag bara behöva spelsällskap för morfar i huset vägrar.
- Äh, du vinner bara ändå, säger han buttert.
- Men hur kan du veta det? Det kan ju komma en massa sportfrågor och dom är jag urdålig på.
- Men du har så gott minne.
Suck! Inga lustigheter med tjo och spel här inte.
Förresten, igår då vi såg på Vem vet mest i tv:n, så kom det faktiskt två frågor som vi kände igen från vårt spelande. Kul!
Igår på eftermiddagen var jag omkring med den nästäldsta med fru. Vi startade på Servicehuset Esplanad, fortsatte via guldsmedsaffären till skoaffären där svärdottern fyndade nya vinterkängor åt sig. Sedan hann vi ännu med ett reavarv i klädbutiken. Men prisen förskräckte oss fattiga knegare. Dessutom gnagde hungern i våra magar så vi åkte iväg till grillen.
- Varför har du inte sagt att det finns en sådan här i stan, frågade han något förnärmad.
- Jag har ju försökt, men du sku ju alltid iväg till ditt ställe.
- Men hur länge har den här funnits i stan då?
- Sedan 2015 sku jag säga. Pitapotatisarna kom senare, men jag minns inte när.
Mätta och belåtna körde vi vidare till Tokmanni, men den där rocken som svärdottern hade bespetsat sig på fanns inte här i stan. Så det fick bli bastuöl, chips, kattmat, choklad och lite kaffebröd innan vi fortsatte vår färd till min hulda moder.
På återvägen begav vi oss på jakt efter bastuved. Vi hittade lite av den varan i grannbyn innan vi återvände hit och fick eld i bastun. Utan bastu är det ju inte heller någon jul, så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar