Ännu ett veckoslut

Så har ännu ett veckoslut ilat förbi och det känns som om jag inte gjort annat än haft roligt. Och vad är bättre än det?

Det började redan i fredags. Då var det dags för rektorns pensionsfest. Efter tio år i Mi och Vako var det dags för henne att kasta loss och njuta av den frihet pensionärstiden ger. Festen gick av stapeln i Degerby Gille, som är stans äldsta hus och hur mysigt som helst. Och framförallt så är maten god.

Vi stod utanför i gränden och väntade på rektorn, som anlände i vit limousin.

Inomhus började det med en skål i bubbelvatten. Det fanns både med alkohol i och utan alkohol.

Det blev både tal och musik innan det var dags att hugga in på det salta tilltugget. 

Det bestod av en pajbit av något slag och en laxklämma. Mumsigt gott! Mycket blev det inte kvar av det salta. Och kolla, hantverk, stickade julkulor, hänger där i kvistarna.

Pausmusik, körsång och tacktal och gratulationer innan det var dags att dricka kaffe/te...

... och sätta tänderna i en härligt fräsch och god tårta.

Allting i Degerby Gille är så tilltalande och fint.

Här är kaffe- och teskåpet.

Inne i ena salen finns det här hörnskåpet.

Festborden var vackert dukade med sådana här buketter.

Och förstås finns det en julgran också i den här salen. Men lägg märke till den där gamla dörren, som står lutad mot väggen!

Det blev förstås en hel del blomsterbuketter, men också många spännande kuvert.

Inomhus var det varm och glädjefylld stämning. Utanför snöade det och hela världen målades i vitt.

Levande ljus är utan tvekan en stämningsförhöjare. Men man ska ha respekt för elden.

Så här vackert var det dukat i stora salen inför kvällens julfest.

Gissa vem som var hovfotograf på pensionsfesten?
Nu är vi då rektorslösa och hoppas på att få en ny så fort som möjligt. En bra en, som orkar dra lasset, dra upp riktlinjer och ha kreativa visioner, så att instituten kan erbjuda bra kurser även i framtiden.

Igår var jag iväg med morfar i huset till Bruket. Och där träffade jag ju på en verkligt mysig gubbe!  Det var jul i Bruket med hantverksförsäljare och människor, som sålde både bakverk och förfriskningar av olika slag.

Bruket visade sig i sin bästa vinterskrud.

Men jag personligen var inte särskilt glad över den här isgatan, som gjorde att man måste trippa fram så försiktigt, så försiktigt.

Morfar i huset stack genast iväg på egna vägar.

 

Han har nämligen aldrig varit inne i Strömfors kyrka, så det var ju nu verkligen på tiden.

Här finns bland annat en intressant kamin...

... en fin orgel...

... och framförallt, altartavlan målad av Helene Schjerfbeck.

Utanför kyrkan, på samma backe, ligger hjältegravarna. De kommer att få både ljus och hedersvakt nu i onsdag då Finland firar sina 100 år av självständighet.

Själv kollade jag in lite hantverk, men bara lite!

Det fanns kransar i alla upptänkliga färger och former, men de fick allt bli kvar där.

Uppe på stallvinden var det fullt av försäljare, så dit fick morfar i huset traska riktigt ensam. Jag skulle ju inte ha nånting!

Nere i ladugården fanns det också försäljare.

Seppälän lammastila (Seppäläs fårgård) hade ett långt bord och till och med garn! Men jag gick tufft förbi med blicken riktad åt ett helt annat håll. Tur att jag inte snubblade!

På andra sidan uppfarten till skullbron fanns också garn till försäljning, nämligen alpackagarn. Tror ni att garnen förföljer mej?

Men nu hade jag minsann inte tid med garn för jag blev störtförälskad i den här varelsen. En sån goding!

Bruket har en spännande historia och det är bra att det har bevarats, tycker jag.

Virginia af Forselles drev järnbruket, då hon blev änka, under åren 1790 - 1847. Och det kan inte ha varit lätt, för på den tiden var ju kvinnorna underställda männen. Hon var nog en riktig tuffing!

 

Det var en riktigt stämningsfull och mysig förmiddag utomhus i lagom kyligt väder. Det enda vi kom hem med var det supergoda rågbrödet, som Robin Bäckman bakar. Och det brödet är redan slut. Snyft!

 

Hemma hos oss väntade tre vrålhungriga söner, så undertecknad fick trolla fram mat på nolltid.

 

Det fick bli en lasagnette. Den hade god åtgång. Och jag säger bara det: Tur att morfar i huset hade tagit upp kött från frysen och att jag varit och handlat på fredagseftermiddagen. Hur skulle det annars ha slutat?

 

Det blev en riktigt trevlig lillajul. Sent på kvällen försökte jag ännu virka ett julhjärta av restgarner i bomull. Riktigt nöjd blev jag inte. Med den här takten blir det nog ingen bantning. 

 

Idag på förmiddagen har vi varit iväg till grannstaden och hälsat på lilla M. Vi blev bjudna på nybakta semlor (frallor) och god bondost.

 Fotot är värdparets!

 

Dottern har kokat sitt livs första bondost och hon lyckades direkt. Skönt att den konsten nu har gått i arv. Ordentlig som hon är bakade hon alltså på den kvarblivna vasslan och vi fick med oss hem en hel påse med de goda semlorna. Vi fick också mjuk pepparkaka med frosting på. Tack!

 

Trevligt med umgänge en sådan här regntrist och grå dag. All vår snö har nu regnat bort igen. Suck!

 

Och nu, nu måste jag hänga en maskin med tvätt innan jag börjar redigera en videofilm och sedan välja ut foton från en samling på 190 stycken. Stööön! Order till mej själv: Ta INTE så många foton!

 

Önskar er alla en bra start på inkommande vecka.