Hunnit med mycket

Oj, vet ni, jag har hunnit med mycket. Men nu när jag satte mej här framför datorn, så tog liksom orken och inspirationen slut. Och jag som borde skriva två artiklar. Ack, ack. Jag tycks totalt sakna disciplin.

Igår kväll körde jag norrut till grannkommunen. Där i kyrkan lät jag mej förföras av smäktande toner från en hel skara kostymklädda herrar.

Sångargillet i Lappträsk bjöd på en fin och högtidlig konsert. Finländska musikens dag till ära höll man sig till inhemska tonsättare. Finns det något vackrare så här i juletid än psalmen "Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt"? I synnerhet om den sjungs av en manskör. Jag vet inte varför, men jag har alltid varit lite extra svag för just manskörer. Det är något med den där röstklangen då när den harmoniserar perfekt, som jag helt enkelt inte kan motstå.
Kören dirigerades av Jan-Erik Slätis.

Här avtackas kvällens solister av Sten Frondén: Gunnar Enqvist på cello, Joel Enqvist på violin, Annikka Konttori Gustafsson på piano, Hannes Vickholm solist, tenor, Svetlana Happo på viola, med ryggen hitåt Kaj-Erik Gustafsson på orgel och längst till höger syns lite av solisten Christine Slätis, sopran och dirigenten Janne Slätis.

I dag på förmiddagen hade vi rart besök av lilla M med föräldrar. Hur kan ett barn vara så ljuuuuuvligt? Hon jollrade på som aldrig förr och skrattade glatt när vi lekte med henne. Hon är omgiven av så mycket kärlek att det då och då sticker till i mitt hjärta då jag tänker på alla små som far illa. Det finns inget finare än den där totala oreserverade kärleken. Mitt hjärta blöder för alla dem som aldrig har fått erfara den.

Vi hade också glädjen att få den nästyngsta med sambo på förmiddagskaffe. Så jag hade rätt svårt att slita mej hemifrån, men när man måste så måste man...

Jag körde alltså till stan för att delta i höstens sista bokcafé.

Det gästades av Mikael Crawford.

Han berättade om sin En liten bok om nästan ingenting. Den verkar rätt grabbig, så få se om jag alls kommer att läsa den?

Det var riktig julstämning på caféet. Det var det däremot inte på julmarknaden på torget. Jag rusade dit efter bokcaféet och det blåste en verkligt kylig vind där. Glest var det både med försäljare och köpare. Försäljarna höll på att packa ihop, men jag hann få mina plastpåsar. Och jo, jo, jag vet att man inte ska använda plast, men ibland så...
Jag hann också köpa en fisk och en liten skinkbit, som jag nu skall föra till min mamma för provsmakning. Man ska ju inte köpa grisen i säcken sen till julen.
Förstås köpte jag också marknadskringlor. Men, men ända sedan Tyrisevä gick i konkurs har inte kringlorna smakat som de ska... 

Och nu ska jag iväg igen, jag som borde sitta i fåtöljen och sticka...