Tomten på loftet

Idag har jag varit iväg med morfar i huset på julmarknad ända till Malmgård. Han var i ärlighetens namn inte riktigt med på noterna.
- Måste jag följa med. Du klarar ju nog dej ändå, gnällde han.
- Nä, jag kan inte åka dit ensam. Jag vet ju inte vart jag ska parkera, svarade jag helt förskräckt. 
-Tänk om jag måste gå jättelånga vägar sedan, fortsatte jag.
- Nå, du säger bara att du är från pressen och ska släpa på kameran.
- Nä, det går int. Tänk om jag hamnar på nåt riktigt trångt ställe då, svarade jag med min ynkligaste röst och framhävde alla faror med en gumma som inte kan parkera och inte kan backa och ja, knappt ens kan köra bil!

Han suckade djupt och muttrade och sent omsider kom vi iväg.
- Se nu kommer alla bilar dit ifrån redan, utropade jag då vi mötte stora fina tyska bilar; mercor, bmw, VW och ja två helt vanliga oplar också.
- Tänk om dit inte alls är folk mera nu när vi är så sena.
Morfar i huset bara fnyste åt mej. Till saken hör att jag vill vara ute i god tid medan han tar det olovligt lugnt. Så hos oss är det kvinnan som väntar på mannen eftersom jag alltid är färdig på en sekund medan han söker efter det ena plagget och det andra.

Fram kom vi och både försäljare och köpare fanns ännu kvar. Och inte behövde vi gå många meter innan vi träffade både på bekanta och grannar. Och det blev mycket samtal och så fanns det så mycket att se på att jag blev nästan yr i huvudet.
- Vi ska int sen ha nånting, var morfar i husets mantra. Morrr! Hans fel att jag kom hem utan Malmgårds goda skorpor. Vad ska jag nu äta till kvällsteet?

Det första jag fick syn på var den här annorlunda granen. Tycker inte ni som jag att morfar i huset skulle kunna snickra ihop en sån här åt mej? Den kunde få hänga här ute.
- Nä, det går int, avfärdade han genast.
- När det blåser slår den mot väggen.
- Men då kan vi ju ha den inomhus. Tänk nu om vi skulle hänga den där upp i taket, så...
Morfar i huset bara suckade.
- Kom nu så går vi.
Han var rädd att jag skulle satsa på något av de där vackra skärbrädena. Och jo, det där ljusa i askträ var verkligt vackert och enligt tillverkaren Mikko Fagerlund här från vår hemby, så håller just ask extra bra. Det skulle ju ha blivit en perfekt julklapp.

Hantverkarna är flitiga. Ställer upp med demonstrationer och försöker sälja sina produkter. Varje år försöker man på Malmgård ha någon smidesdemonstration. I år var det Tiia-Riitta Lahti från Ruukinsepät, som stod och smidde spikar. Hon frös åtminstone inte.

De här smyckena av återvinningsmaterial, tillverkade av Petriina Wäre från Askola, är riktigt fina.

Dekorativa korgar på den vackert slitna stallväggen. Havrekärvarna hade god åtgång.

Inne i stallet fanns nästan vad som helst till salu. Sockor, mössor, vantar, skinnprodukter, kort, bröd, pepparkakshus, ljuslyktor, tomtar, väskor, pannlappar, stickat, virkat, sytt, vävt och snickrat. Ett sånt överflöd att jag blev alldeles matt. Och ni gissar väl vad morfar i huset gick omkring och muttrade?
Jo, just precis:
- Vi ska int ha nånting sen.
Äsch, och jag som skulle köpa av det där goda skärgårdsbrödet, som bakas här i hembyn. Men den där karlen blandade bort mina tankar.
Så vet ni vad jag gjorde istället? Jo, jag talade barnbarn med en försäljare, som var salig av lycka för att hon skulle få sitt första barnbarn, 3 månader gammalt, på besök imorgon. Så där stod vi "den äldre generationen" och förundrade oss över livets underbara gåva.

Tomten på loftet övervakade att allting gick rätt till. Det är fint när det satsas på dekorationer så det blir en fin julstämning.
Och jag uppskattar utbudet på marknaden för där finns enbart hemgjort och inget "krääsä" (= massproducerat tingel-tangel).

Trots morfar i husets negativa inställning till köpandet hann jag smita iväg till liljendaldamen och köpa både semlor (frallor) och hembakade wilhelminakex. I julklapp fick vi en god äppelbullsbit. Morfar i huset tänkte först inte alls ta emot den.
- Nu är du tyst och säger tack, sa jag bestämt ifrån åt honom. Och under över alla under. Han lydde mej faktiskt. Så här har vi festat på godsaker under sena eftermiddagen idag.

Inne på barsidan i gårdsboden hann jag smita ifrån min överrock så mycket att jag kunde handla handgjorda chokladpraliner av Petri.
- Vi ska int ha, fick jag höra igen.
- Nä inte vi, men jag måste nog hjälpa julgubben lite grann kvittrade jag glatt.

Längsta köerna var det till de olika korvstånden.

 Själv skulle jag gärna ha velat ha en hotdog från Sääkär korv. Men det gick ju inte heller för sig.
- Vi ska hem och äta köttbullar.
Suck!

Det härligaste med att besöka marknaden är nog ändå det att få träffa alla trevliga människor. Så trots att morfar i huset inte riktigt ville, var han jättenöjd att han hade följt med.

Och parkerandet då? Jo, det gick alldeles lysande. Vi fick plats precis invid marknadsstånden, så bättre hade det inte kunnat bli.

Och några köttbullar blev det inte för min del, för den nästyngsta med sambo dök upp här på eftermiddagen och de bjöd på hönsfilé och eldade i bastun. Men det är en helt annan historia det.

Nu önskar jag er alla en riktigt bra start på den nya veckan. Ta det lugnt och stressa inte!