- Ska vi, frågade jag
- Nej, absolut inte.
- Jo, men jag vill.
- Nä, det passar sig inte så här på söndan.
- Varför det?
- Nå, för att det nu inte bara passar.
- Men jag har en sådan lust.
- Det går nog om snart.
Djup suck! Aldrig får jag som jag vill och jag som hade en sådan lust. En lust att göra sådant, som går bra nu när vi är ensamma i huset med två katter.
Men morfar i huset är ståndaktig som en tennsoldat.
- Men jag vill ju, försöker jag ännu en gång.
- Nej, absolut inte har jag ju sagt, fräser morfar i huset och jag inser att nu är det slut diskuterat. Finns inte mycket annat jag kan göra än att ge upp.
Men igår hade jag sådan lust...
... sådan lust att ta mej till ett stort varuhus och bara sitta och se på alla människor, som rusar runt.
Idag har jag själv släntrat omkring i (S)Tokmanni här i stan. Och det var riktigt intressant ska jag säga. Mest för att jag mötte så många bekanta. Jag hade till all tur ingen brådska och det verkade ingen annan heller ha. De två viktigaste sakerna kan jag för övrigt nu kruxa bort från "måste-ha-till-julen"-listan: Gröna kulor och rödkål! Båda varorna har jag hemma. Förra året fanns det ingen rödkål längre i affären dagarna före julafton. Då räddade minstingen oss, tack och lov.
Ja, ja, lugn bara lugn, jag har nog en burk med gröna ärter också. Men inge skinka...
Idag har vi för övrigt sett solen här och genast blev alla på gott humör.
Snart ska jag för övrigt iväg igen. Ingen rast och ro här inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar