Blodigt i Lojo

Vad kan man göra då sportlovsveckan fortsätter med regnigt, grått och trist väder?
Jo, man kan sätta sig i bilen och åka västerut!
Så gjorde jag idag med morfar i huset. Han körde iväg till den västra delen av vårt landskap. Där träffade vi för oss viktiga människor.❤️

Och nu, nu ska alla känsliga människor sluta läsa för resten kommer att bli en blodig historia!

På hemvägen handlade vi i S-market i Lojo, eftersom det låg precis invid vägen och var lätt att nå. Morfar i huset var lite tveksam om han alls skulle komma med in. Till all tur följde han med, för jag hade knappt hunnit innanför dörrarna då jag kände att nu börjar det rinna... blod...
Fort fram med näsdukar, gräva i min handväska efter min nödvadd (eller bomull, om ni vill kalla det för just bomull istället för vadd). På påsen står det faktiskt bomullsvadd!
Men alltså jag hade med mej vaddet i en liten plastlåda för säkerhets skull liksom. Och nu behövdes det minsann. Jag kände mej utsatt och olycklig och hade totalt glömt bort allting om tryck mot näsvingarna i 20 minuter. Jag ville ju handla frukt, grönsaker, bröd, ost, mjölk osv.
Och så blev jag rejält rädd, så här kan det ju inte få fortsätta! Det måste bli ett slut på det här blödandet!

- Vi far till Lojo sjukhus, ulkade jag ynkligt fram medan jag böt vadd i näsborrarna för minst sjuttioelfte gången. Morfar i huset stirrade på mej, som om jag blivit helt galen.
- Nå, int kan vi nu fara dit.
- Jooo, det hör ju till HUS.
- Nä, vi måste nog till Hyvinge ska du se.
- Men det är ju långt dit, då kan vi lika gärna åka till Borgå.
- Det slutar nog blöda snart ska du se, försökte morfar i huset uppmuntra och stöda.
- Ja, men så här kan det inte få fortsätta. Jag måste ju få reda på vad det är för fel.
- Men vi kan inte sitta timtalet på en poliklinik och vänta, muttrade morfar i huset.
- Men vad är det för skillnad om vi gör det nu ikväll eller imorgon på dagen, frågade jag uppbragt.
Morfar i huset skruvade besvärat på sig:
- Men katterna kan inte vara ensamma så länge...
- Åh, du milde! Är katterna viktigare än mitt hälsotillstånd?
- Nä, men visst har det slutat blöda nu?
- Nä, det fortsätter.
- Men snart slutar det nog, sade morfar i huset enträget.
- Jo, jo, suckade jag och vandrade vidare med vaddtussar i var sin näsborre och en blodig näsduk i högsta hugg. Människorna stirrade hejvilt på mej och gjorde sedan stora lovar runt mej.

Vi hade tänkt åka in till Lojo och hitta något mysigt ställe att äta på. Men på grund av min blödande näsa fick vi skippa den tanken och åka raka vägen hem istället.

Det går inte så bra att äta med sådana här i näsan!

På hemvägen ringde jag bland annat till vår yngsta son, som konstaterade att jag måste iväg till läkare. Efter att ha funderat lite grann, frågat om jag vilat tillräckligt osv, så kom han på att jag kanske lider av järnbrist.
Nu har jag då googlat orsakerna till näsblod och det ser inte särdeles bra ut:

• för tunna blodkärl
• för torr slemhinna i näsan
• för mycket petande i näsan
• C-vitamin brist
• blodförtunnande mediciner
• för högt blodtryck
• leukemi
• leversjukdom
• osv, osv.

Så ja, inte blev jag precis klokare, snarare räddare. 
I morgon är en ny dag. Hoppas att den är blodfri! Jag ska ta mej till apoteket och köpa järntabletter. Kanske bäst att börja där. Och varför inte blodplättar från mataffären? C-vitamin har jag ju ätit i parti och minut, så knappast lider jag av sådan brist.