Fantastiskt stickcafé

Vad kan man göra på sin lediga sportlovsdag, då det regnar ute?
Jo, man kan förstås fastna i arbetet på datorn inomhus. Men det är strängt taget inte att rekommendera, för lov borde ju betyda ledighet inte sant?
Så, på eftermiddagen åkte jag iväg till stan med stickväninnan B till stickcaféet. Vi var endast fyra damer där, så det ser inte riktigt bra ut. Men det är inte kvantiteten utan kvaliteten, som räknas, eller hur?

Kvalitet är det också på det här sockskaftet, som ena deltagaren stickat efter modell från Marthornas 120 års jubileums socka. Hon har dock gjort lite egna ändringar i mönstret. Snyggt, inte sant?

På själva caféet har det hänt saker sedan senast. Till den supergoda citronmarängpajen får man numera vaniljsåsen i en liten kanna, så att man själv kan bestämma hur mycket man vill ösa på sin kak- eller pajbit. Smart, eller hur?

Det som gjorde dagens stickcafé så fantastiskt är förstås deltagarna. Tack för att ni finns! Och ett alldeles särskilt tack till min chaufför och till stickväninnan M, som delade med sig av sin fantastiska livshistoria. Tänk att ha seglat jorden runt hela tre gånger. Det ni!
Hoppas att hon snart ger ut en bok om sina äventyr.