Den stora utställningen

I augusti förra året, köpte jag tidningen Femina för att det följde med en bok. Jag hade både tidningen och boken Den stora utställningen, med som reserv på kryssningen till Stockholm då i augusti. Boken hann jag aldrig börja på då, men läste den sedan senare på hösten. Författaren, Marie Hermanson, har jag läst förut, då var det boken Mannen under trappan. Jag har inga tydliga minnen av den boken annat än att den var annorlunda och spännande.

Den stora utställningen, handling:
Det är 1923 och i Göteborg pågår den stora jubileumsutställningen. Staden står på tröskeln till den moderna tiden och sväller av optimism och stolthet.
Nittonåriga Ellen Grönblad har fått ett journalistjobb på utställningens egen tidning. Hon blir vittne till en hemlig sammankomst och vänder sig till Nils Gunnarsson, en ung detektivkonstapel, för hjälp.
Nere i Berlin sitter Albert Einstein i sitt tornrum. Hans privatliv är tilltrasslat och ekonomin dålig. Han är mordhotad av högerextremister och måste åka till Göteborg för att hålla sitt Nobeltal, annars får han inte ut sina prispengar.

______

I boken vävs fakta och fiktion, ibland verkar inte mycket ha hänt under historiens gång fram till idag. Män med makt tafsar fortfarande på unga flickor, pengar styr fortfarande i världen och den politiska undfallenheten är stor. Det är bäst att hålla sig väl med dem som är starkare och bestämmer. Osannolikt nog, får en åsna nästan huvudrollen!

Hermanson har fått bra kritik för sin bok. Mej lyckas hon dock inte dra in i handlingen så att jag skulle glömma tid och rum. Boken inleds med att Otto minns 2002 hur det var när det begav sig 1923. Vi får följa med de olika personerna kapitelvis, vilket å ena sidan gör boken lätt att läsa. Men å andra sidan blir det lite hoppigt och förvirrande ibland. Vänta nu, är jag i Göteborg eller Berlin?

Språket flyter lätt och ledigt. Vissa av personerna i boken är autentiska och har alltså funnits på riktigt, bland annat Kurt Johansson/Hamilton. Andra såsom Paul Weyland befann sig i Stockholm och inte i Göteborg.
Hermanson har gett ut två böcker till om Ellen Grönblad och Nils Gunnarsson, men de får nog vara olästa för min del om de inte råkar komma emot mej i någon bokbytarhylla.
________

Idag har här stormat hela dagen. Solen har lyst så lockande, men väl utomhus har det varit rejält kallt. Inte ens katterna har velat vara ute.
Jag har lagat mat tillsammans med äldsta sonen, mos och ugnskorv. Och jodå, mosen är gjord på potatis, inte utblandad från en påse. Jag minns ännu hur förvånad mr J blev en gång då han såg hur vi kockade:
– Gör ni riktig mos?
– Jo, förstås.
Sen åt han med god aptit, för hemma hos honom är det mospulver, som gäller.

Nu ska jag tömma kameran, för den behöver jag i morgon, ta hand om disken och därefter sätta mej och sticka. Igår upptäckte jag att min rektangel är två centimeter för liten på bredden, så få se nu hur det går, töja ut den eller se om nån av flickorna vill ha den?

Önskar er alla en fin söndag.