Kära vänner, gör nu inte som jag gör, utan som jag säger. Låt mej få berätta en lärorik historia för er och hur det kan gå då man inte gör som man vet att man borde göra!
Min telefon började klaga att minnet är fullt. Jag tog bort lite av det ena och det andra och hankade mej fram ett litet tag. När jag kollade minnet såg jag att det var Galleriet där alla bilder finns, som var bekymret. Det förvånade mej, för alla bilder borde ju automatiskt gå upp till molnet. För säkerhets skull tänkte jag att jag ska flytta alla foton från telefonen till datorn. Men hur det nu var, så sköt jag på det, för jag tyckte att jag aldrig liksom hade den tiden, som behövdes och inte hittade jag den där adaptern jag behövde heller.
Igår samlade jag mod till mej och tänkte att jag kan ju alltid flytta fotona till bisin mins dator och därifrån vidare till ett yttre minne. Lite arbetsdrygt, men nöden har ingen lag. I en halv sekunds tid funderade jag om jag skulle koppla loss min egen bärbara från yttre tangentbord och skärm och på så sätt få USB-C-porten ledig. Men nej, enklare att använda bisin mins dator.
Jag drog fram hans dator, kopplade den till väggkontakten och skulle just slå upp locket och fundera på lösenordet när jag fick syn på en vit sladd, som hängde från vita stickkorgens handtag. Vad sjutton var det för en sladd? Det måste undersökas närmare. Och se på sjutton! Det var ju precis den sladden med den adaptern jag behövde.
Jag övergav bisin mins dator och skuttade glatt iväg till min egen dator, kopplade i sladden i datorn och i telefon och...
... ett väldigt oljud hördes, telefonskärmen fylldes med varningstext. Jag skulle omedelbart dra ut ett främmande föremål från min telefon, för det kunde vara skadligt. Jag drog helt förskräckt ut sladden från telefonen. Jösses, vad skulle jag göra nu? Hmmm...
Jag testade att lägga i sladden på nytt med samma skrikande varning som resultat. Sladden ut på nytt. Kunde det ha fastnat garnludd i kontakten? Sladden hängde ju ändå där på stickkorgens handtag? Jag blåste både i sladdens kontakt och i telefonens uttag. Sedan kopplade jag försiktigt i sladden i telefonen igen.
Tjohooo! Det fungerade! Nu gällde det då att välja överföringsmetod. Skulle jag flytta bilderna via appen Foton eller via Utforskaren?
Via Foton, bestämde jag mej för och startade appen och lät den gå igenom telefonens minne på jakt efter bilder och videon. Efter en timme påstod appen fortfarande att det kan ta några minuter innan den har hittat allt.
Nä, nä, jag har inte tid att vänta så länge, så jag avbröt Foton-appens import och öppnade Utforskaren i stället.
Och det är nu, som det började barka till skogs. Klockan 22 på kvällen ska man inte börja flytta foton från sin telefon till datorn. I synnerhet inte om man upptäcker att det finns 19 000 foton som ska flyttas!!!!
Åh, kära hjärtanes! Jag hade utan att tänka efter desto mera startat överflyttningen och fick meddelande i lilla rutan att det skulle räcka två timmar och 15 minuter. Nå, ingen fara, till midnatt skulle det ju vara fixat.
Det trodde jag alltså! Klockan blev 01.00 och då skulle det endast återstå lite på en timme. Det skulle jag väl klara? När klockan var lite före två på natten visade Microsoft att flyttandet skulle ta 2 timmar och 50 minuter. Morrr! För min del återstod nu inget annat än att lämna på datorn och telefonen.
Halvtre var jag äntligen i säng, uppgiven, men allra, allra mest arg på mej själv. Jag borde ju ha åtgärdat det här för länge sedan och framförallt borde jag ha städat i galleriet. Nu finns alla 19 000 foton i en mapp i datorn. Vem ska städa upp i den?
Kära vänner, vad ni än gör, börja inte med såna här projekt sent på kvällen! Och försök hålla ordning på era foton. Låt inte antalet foton skena iväg, så som jag har gjort! Skrämmande.
Idag har jag lite halvsömnigt ägnat mej åt rutorna i den här tidningen, som jag köpte igår från mataffären. Jag har också hunnit med att sitta i gungstolen och sticka medan bisin min har sett på skidskytte. Och jag har varit iväg tillsammans med äldsta sonen till stora varuhuset i stan och köpt obegripliga burkar till bisin mins bilprojekt. Grundmålning, sprayflaskor, härdare, burkar... tjaa, det verkade ha blivit rätt.
Han beställde också en massa fågelmat och det fick han. Nu är både bisin min och fåglarna glada.
Önskar er alla en bra ny vecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar