– Den där kransen ska bort, sa bisin min igår kväll med darrande stämma då han kom innanför dörren. Jag hörde på hans röst att det inte var det vanliga knarrandet utan någonting värre, så jag rusade och mötte honom. Han var riktigt skakis hela han. Jag drog fram köksstolen och bad honom sitta ner och andas lugnt in och ut, in och ut...
Hans hjärta galopperade fortare än en Formel-1 bil och småningom fick jag veta varför.
Han kom alltså hem i skymningen/mörkret och utelampan vid ingången lyste inte. Precis när han skulle ta i dörrhandtaget fladdrade nånting förbi hans ansikte. Det var en liten stackars fågel, som hade tagit skydd i kransen. Jag tycker förstås inte att man ska ta bort kransen från dörren om den ger skydd åt småfåglarna. Jag tycker att bisin min ska komma ihåg att tända utelampan istället. Få se nu sen hur det går. Visst kan kransen få hänga kvar där till mars, eller hur?
Vet ni, det är farligt att ha tillgång till bil. Idag hittade jag hux flux på att sticka iväg till västra grannstaden för en sista titt i teeteeshop innan de stänger i fredag. Nu var de garn, som fanns kvar nedsatta med -70%. Men jag skulle ju bara ha lite påskgult bomullsgarn. Jag skulle gärna ha köpt Salla sockgarn också, men eftersom jag inte genast lade det i korgen, så blev jag utan. Om ni frågar om det lönade sig för mej att köra till västra grannstaden, så är svaret förstås nej. Jag borde ha gjort lite annat där också, men jag hade bråttom till stan, för det var ju stickcafé idag. Tjohooo!
Och inte nog med det, det var ju supergod lunch också! Äntligen, äntligen serverades...
Det var inte enbart vi stickflickor som lockades av den goda lunchen. Nej, det var riktigt fullt på Bistro Kronan. Så fullt att vi fick sitta i "bakrummet" och äta. Till all tur blev vårt ordinarie bord ledigt, så att vi fick sådan belysning, att vi såg att sticka. Härligt att Bistro Kronan hade många lunchgäster!
Och framför allt härligt att idag var vi alla åtta stickflickor på plats. Jippii! Och så mycket vi igen hade att prata om. Minnen från skoltiden i folkskolan, hur vi ska klara oss nu när teeteeshop försvinner och Novita flyttar produktionen från Koria till Storbritannien. Mycket för oss stickflickor att fundera på där, för vart ska vi nu vända oss?
Efterrätten är alltid viktig. Hur skulle man annars få balans i matintaget? Idag fick det bli grönt te och en runebergstårta för min del.
I kväll hann jag ännu iväg till stan och veckohandla tillsammans med äldsta sonen. Och det var bra att jag följde med honom, fastän jag först tänkte att han klarar nog av att köpa mjölk, senap och gräddpotatis, allt det som bisin min beställde. Bröd och yoghurt samt torrjäst var sånt som jag igen ville ha. Och tur, verkligen tur, att jag kom ihåg att min magnesiumpillerburk var tom. Nu kunde jag lugnt vandra in i apoteket först och skaffa mej en ny burk. Vete fåglarna om det är bra eller illa att äta magnesium, men jag fortsätter nu av bara farten och hoppas på att det är hälsosamt! Det finns förstås en hel del andra saker man kan gör för att motarbeta sendragen, alltså muskelkramperna. Men som sagt, det får nu bli piller den här gången. Och nej, jag har inte, peppar, peppar, haft sendrag sen den där hattifnattnatten.
Önskar er alla en riktigt fin torsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar