Med ett brak

I går kväll var jag så trött efter matlagningen och middagen att jag satt mej ner i gungstolen och stickade. Då och då slumrade jag till, utan att tappa maskor från stickningen, tack och lov. Bisin min lade sig på soffan och drog täcket över öronen. Det tog förstås inte lång stund innan han snarkade. Återstod inget annat för mej att göra än att dra till sovrummet och lägga mej i sängen.

Men, jag fick inte tag på John Blund. Nu var jag plötsligt klarvaken med en massa "dåliga" tankar snurrande i huvudet. Jag knäppte på nattlampan och började läsa. Det är alltid lite riskabelt, för plötsligt är jag så inne i boken att jag inte alls vill släcka lampan och sluta läsa. Nå, det klarade sig i natt. Mina ögon gick i kors och jag somnade. Skönt!

I morse vaknade jag till ett häftigt brak. Jag kämpade för att komma mej upp och se att bisin min inte hade ramlat ur soffan. Jag trasslade in mej i täcket och höll själv på att falla med ett brak, innan jag fick ordning på både ben, fötter och täcke. Jag rusade ut ur sovrummet samtidigt som jag tampades med min morgonrock och försökte få på den.
– Vad var det, flämtade jag när jag fick syn på bisin min i köket.
– Det var din (och så ett fult ord här) vatuflaska som föll från kylskåpsdörren, morrade bisin min.

Jag retirerade försiktigt ut ur köket och tog min tillflykt till vessan. Jo, alltså jag har två halvliters flaskor i vårt kylskåp, för jag vill hålla koll på om jag dricker tillräckligt mycket vatten. Och jo, jag vet att man helst inte ska dricka kylskåpskallt vatten, men det är något av det godaste jag vet. Allt skulle ha gått bra i morse, men bisin min slängde upp kylskåpsdörren med sån fart att det är ett under att ingenting annat ramlade ut.

Idag har jag äntligen, äntligen besökt stickcafé i stan.

Och vet ni, jag var så ordentlig att jag valde grönsaksbiffar till lunch där på Bistro Kronan, veckans vegerätt. Det är allt bra att vara lite ordentlig när man väljer sin lunch.

Och när jag var så ordentlig visavi varmrätten, så kunde jag allt satsa på efterrätten, tjinuskipaj med äpplen. Tjinuski = kola.

Jag hade med mej lite grejer till stickcaféet, som jag delade ut till höger och vänster. Skönt att de kommer till nytta i ett nytt hem. Och det är härligt att kunna ge.

Trevligt att äntligen träffas på stickcaféet. Jag har saknat "stickflickorna".

Nu måste jag småningom börja tänka på refrängen, för i morgon väntar ett nytt uppdrag.

Önskar er alla en fin torsdag.