I morse då jag vaknade halvnio, hade jag inga bestämda planer alls för dagen. Och det är riktigt, riktigt skönt, för då går det att lugnt flyta med och vara öppen för det som kommer i ens väg.
Förmiddagen gick åt till att röja tillsammans med äldsta sonen. Äntligen hade vi fått vårt skräpkärl tömt och kunde föra ut rosket. Äldsta sonen tömde också kylskåpet på överårig mat och jag röjde lite på köksbordet och ett skåp. Hur kan det samlas så mycket allt möjligt gammalt och onödigt? Och varje gång jag får syn på de där grejerna tänker jag att nu, nu ska jag minsann få bort dem. Jag antar att man efter ett tag blir blind för dem.
Plötsligt ringde bisin mins telefon. Den var på laddning på köksskåpet och själv satt han i traktorn i grannbyn. Tveksamt svarade jag, för det var ju inte mycket jag kunde göra annat än att ta emot ett ringbud. Nå, det visade sig vara en dam som ville ha vägen till sin familjs hus plogad, för en person behövde komma fram till dem. Kunde jag hälsa bisin min det?
Jo, förstås, men hade hon sett honom i byn med traktorn? På det fick jag inget ordentligt svar, så jag visste ju inte var bisin min befann sig på den väg han har lovat hålla öppen på vintern.
En halv sekund funderade jag på hur jag skulle göra. Genast skippade jag idén om att jag skulle ta bilen och köra iväg till grannbyn. Troligtvis skulle jag ha varit mera i vägen än till någon nytta.
Jag ringde nästyngsta sonen, men fick inte tag på honom, så jag ringde yngsta sonen istället. Han var lite yrvaken, men skulle ut på sin dagliga länk och lovade framföra budskapet åt sin far. Vi beslöt att vi sedan skulle åka in till stan på lunch och matuppköp.
Jag hann få disken i maskin och starta den samt klä om mej innan han var här.
Vi hamnade på Fylla, där jag inte har varit på nån månad. Vi började med en Frittiplatter. Sedan valde jag Fish and chips, riktigt gott. Dessvärre orkade jag inte äta upp hela portionen. Lite knepigt det där då man inte själv får välja hur mycket man vill ha på tallriken.
Från restaurangen iväg till mataffären varifrån jag endast skulle ha bananer och mjölk. Jag hittade färskt rågbröd från Bra Brö, så det nappade jag med mej, likaså två paket bacon. Någonting ska vi ju äta i morgon också.
Fort hem, packa upp, byta om och så ringa till nästyngsta sonen, för jag hade lovat ta hand om Lilleman när jag kommit hem. Vi hade riktigt trevligt här medan föräldrarna var i stan. Lilleman ger upp såna härliga glädjetjut nuförtiden. Farfar blev lite förskräckt först innan han insåg att det är skillnad på glädje och gråt.
Lilleman gillar musik, så vi lyssnade på Traktor Alban, men bara en gång, för vi hade så mycket annat att prata om.
I kväll fick vi posso till kvällsteet. Den köpte jag igår i Prisma. I TV-programmet Häng med (Hengaillaan), finska motsvarigheten till På spåret, så visste de tävlande inte vad munkgrisen kallas i Kotka. Tänk, det visste jag! Det kanske sorterar under rubriken "Värdelöst vetande"? I det där frågesportsprogrammet skulle jag i varje fall ha fått ett poäng med den kunskapen. Alltid något.
Önskar er alla en fin söndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar