Igår förivrade jag mej rejält när jag var iväg till västra grannstaden. Jag sörjer verkligen det att teeteeshop försvinner. Jag kan förstås inte säga att jag varit en superkund, men nog har jag handlat där alltid. Ensam kan inte ens jag hålla liv i en garnaffär!
Nå igår då jag besökte teeteeshop var det mesta redan slut och jag höll mej riktigt ordentligt till ursprungsplanen, det vill säga gult bomullsgarn:
En förpackning gult blandgarn, 50 % bomull och 50 % akryl, supermjukt och skönt, perfekt för baby- och barnkläder. Jag köpte allt det gula som fanns, 11 nystan, 550 gram.
Den här lila färgen passar bra ihop med den där gula, så 500 gram hittade till min köpkorg.
Och inte kunde jag överge det här stackars ensamma nystanet! 50 gram.
De här bomullsnystanen i glada vårfärger, följde med i bara farten! 300 gram.
Och tro mej, julen kommer snabbare än ni tror, bäst att vara förberedd. De två nedersta nystanen är inte precis julfärger, men man fick köpa det som fanns. 150 gram.
De här vinröda nystanen passar kanske till julen? 200 gram bomullsgarn.
Kan man ha för mycket virkgarner? Nå, jo förstås, om man inte virkar, lite så där som jag! Men det var sådana här garner, som fanns kvar. 1 000 gram.
Inalles alltså 2 750 gram. På tok för mycket garn om ni frågar mej!
Utan verktyg klarar man ju sig inte, så jag passade på att förse mej, så där för säkerhets skull liksom, 150 cm lång kabel. Det ska väl räcka?
Den här virkboken hade kostat 36,90 och nu fick jag den för 11 euro, förstås kunde inte den få bli kvar i butiken!
Igår kväll när jag var till mataffären med äldsta sonen, så träffade jag på en hel del karlar. Det började redan vid ingången där det stod en ung snygg man, nyss hemförlovad från armén. Han log så rart och hälsade så glatt. Jag minns ännu hur han önskade sig hemstickade sockor till sin sju årsdag i juli och jag satt och svettades och stickade. Numera sköter hans stora syster om sockstickandet.
Sen när jag stod och letade efter datum på en brieost ställde sig en för mej främmande karl, bredvid mej och frågade om han kunde hjälpa. Och så kom vi i samspråk om hur omöjligt det kan vara att hitta de där bäst före datumen. Vi var båda ganska överens om att de görs svårläsliga med avsikt samt byter ställen. Det borde vara lag på att datumen ska vara stora och lättlästa och alltid finnas på samma plats.
I kassakön stod en kille bakom mej och småsjöng för sig själv. Jag tyckte att det var då konstigt, men vågade inte vända mej helt om, för han hade mörk hudfärg. Jag ville ju inte direkt verka stirrande. När det sedan var hans tur och han kom närmare, kände jag hur det kom en pust av promilleandedräkt. Han hade inga identitetshandlingar på sig, så killen i kassan vägrade sälja det fåtal ölburkar kunden ville ha. Undrar om han kom tillbaka med idkort.
Äldsta sonen var riktigt nervös när han gick genom kassan. Han hörde hur nånting skramlade i extra plastkassen, som jag brukar ha med. Han trodde att nu hade jag glömt varor från en annan butik i plastkassen och nu kommer kassakillen tro att vi försöker snatta.
Stackars son. Det var ju bara min burk med magnesiumtabletter!
Önskar er alla en skön fredag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar