En dyr tidning

- Det blev en dyr tidning, sa far i huset sent på eftermiddagen idag till sin svärmor.
Hon såg en aning konsternerad ut och gav mig ett långt ögonkast. Hade hennes dotter ställt till det nu igen?
- Sitt ner nu så ska jag berätta, fortsatte svärsonen.
Och så kröp det fram att han mycket noggrant hade läst tidningen, Kouvolan Sanomat, som min mor hade gett åt honom i fredags. Han läste till och med annonserna i den och hittade ett fynd. Han berättade om hur jag öm i ryggen gnölade och gnällde i morse när jag steg upp och hur han då omedelbums lovade hjälpa mig. Jag behövde bara ringa och kolla att de ännu fanns kvar och sedan blev det bråttom för erbjudandet gick ut idag.

Själv var jag måttligt intresserad för jag blev tvungen att avstå från mitt besök i stickcaféet och idag var enda chansen för mig. Resten av tisdagseftermiddagarna jobbar jag. Suck! Överhövan glad var jag minsann inte när vi åkte iväg österut. Affärstransaktionen tog knappa fem minuter, sedan fick vi hämta varorna i depån på husets baksida och kunde styra kylaren hemåt igen.

Ikväll har så den äldsta och den yngsta sonen hjälpt till med att bära ut de gamla, städa under sängen och få in de nya. Och gissa om jag kommer att njuta när jag lägger mig ikväll. Äntligen, äntligen nya madrasser. De förra hade resårer som gett upp och det bildades en grop precis där min rygg skulle vila. Far i huset har enbart muttrat när jag påpekat hur obekvämt det är att sova på madrasser som dels saknar resårer och dels har resårer som sticker en.
Sent omsider har jag nu alltså en njutbar säng igen, hoppas jag åtminstone, för tänk om madrasserna är för hårda, för mjuka, för knöliga eller...

Idag har jag haft höstlov. Tänk en hel dag nästan ledig! Och en sovmorgon. Hurrraaa! Den morgonen tog jag vara på genom att stiga upp redan klockan sex och sedan gå på som en duracellkanin. Fick undan både disk, tvätt och datorjobbet innan klockan ens hade hunnit bli 11. Men sedan blev det smått kaotiskt när jag skulle börja följa far i husets tidtabell och han försvann till stan och jag fick börja vänta... vänta.... vänta... Ja, se karlar.

I lördags var det kalas med stort K hemma hos min mor. Min lycka visste inga gränser då vi kunde samla alla fem barn + tre sambos runt mammas köksbord på lördagskvällen. Jag stod för det salta inslaget på festen. Svängde ihop tre smörgåstårtor av formbröd bakat av mamma. 
Hann fota två av kakorna:

Och kvällen var vacker och minnesvärd.

Det ena och det andra

HUPS! Vart försvann september? Månaden rann undan så fort att jag knappt hann med. Endast fyra inlägg på bloggen. Med den här takten finns det en stor risk att jag blir av med de sista trogna läsarna. Suck! Kan inte lova något för framtiden heller eftersom oktober månad ser ännu mera jäktig ut. Suck igen. Jag borde ju uppdatera bloggen minst en gång per vecka enligt alla konstens regler.
Och nu måste jag då igen varna att det här inlägget kommer att bli långt. Tyvärr. Borde kanske delas upp i flera kortare, men nu just kan jag inte hejda min skrivklåda. Ni läsare kan ju dela upp läsandet i etapper för att orka igenom allting! :)

Mycket stickat har det inte heller blivit. Efter 12 h dataundervisning på en dag är jag rätt mör när jag kommer hem efter klockan 21. Nu kan man ju fråga sig vem som har planerat min undervisning när det ser ut så där i kalendern. Till det kan jag inte svara annat än att inte är det rektorn inte. Det verkar faktiskt som om jag själv skulle ha åstadkommit mina överlånga dagar. Att det blir så beror igen i sin tur på att fredag kväll inte är den lämpligaste tidpunkten att ha kvällskurs på. Kvar blir alltså fyra kvällar i veckan varav en är vikt för grannstadens medborgarinstitut. Återstår alltså tre kvällar = finns inte många möjligheter att placera ut kurser!

I torsdags besökte far i huset en lantbrukshandel i grannkommunen. Väl hemma berättade han ivrigt att han träffat en bonde från byn  _ _ _ _ _ om, som höll på att göra sig av med kuddorna (= dialekt för korna).
- Var det Tildas man, frågade jag ivrigt.
- Int vet ja'.
- Hur såg han ut då?
- Nå, som en bonde.
Det var ju då ett synnerligen uttömmande svar. Hur ser bönder ut? Förr i världen var det någorlunda enkelt att identifiera dem för de hade alltid en lippis (= finlandism för keps) på huvudet och leriga stövlar. Om de hade djur så luktade de lagård förstås. Inte hymlade man med varifrån man fick sitt levebröd på den tiden inte. Numera vet man liksom inte. Vilken slipsnisse som helst kan ju vara månskensbonde.
- Vad glor du på, undrade far i huset när min intensiva blick på honom blev besvärande.
- Nå, ja' funderar på hur en bonde ser ut.
Far i huset är ju bonde, men om jag skulle träffa honom inne i stan, skulle jag då kunna se att han är det? Inte går han omkring i vare sig lippis eller stövlar. Att han då och då slarvar med rakningen kan ju innebära att han är högst modern med skäggstubb istället för lite smålat med rakapparaten. I torsdags var han dock nyrakad. Men frågan är, ser han ut som en bonde? En företagare? En fabriksarbetare? Eller en företagsam bonde? Eller ser han ut som en arbetande verkställande direktör?
Kan ni se vem som är bonde? Är det de där äldre gentlemännen som utstrålar en varm trygghet, att de bottnar i sig själva och står stadigt på jorden?
Eller vänta nu, ser man överhuvudtaget på nån vad den sysslar med? Om ni skulle se mig rulta omkring på stan utan att känna mig, skulle ni då kunna säga att jag är en datalärare? Eller skulle ni ta mig för en bondmora?

Apropå OM ännu: Här i vår del av världen är det många som bor i byar vars namn slutar på om. Det gör jag faktiskt själv också och nästan alla grannbyar här slutar på OM förutom den som ligger tvärs över åkrarna när jag ser ut från köksfönstret. Den slutar faktiskt på BY.

Det har varit fullt upp också under veckoslutet. För två veckor sedan var jag iväg tillsammans med min mor och lillebror + hans son och en av hans döttrar, till Vanda på min kusins och hans frus gemensamma 50 års kalas. Jätteroligt hade vi. Till och med min mor var uppe på dansgolvet och rockade loss till alla närvarandes förtjusning. I säng var jag först klockan 3 på morgonen, så det blev inte mycket vettigt gjort följande dag.

Förra lördagen packade vi mor/svärmor i bilen och åkte iväg västerut på födelsedagskalas i Ekenäs. Nästäldsta sonens fästmö hade fyllt 27 och det skulle firas. eller vänta nu fyllde hon rentav 28? Eh... nu har jag tappat räkningen, men vi kvinnor blir väl inte äldre än 25?
På vägen till Ekenäs stannade vi vid ABC i Karis. Jag skulle ha Backers bröd och mamma skulle ha det ena och det andra.
Där i affären hittade jag en för mig helt ny engelsk tidning. Den måste jag förstås ha.

Den innehåller både stickning, virkning, tovning, quiltning och broderi. Tala om mångsidighet.
Ja, och förra veckans lördag var jag hemma vid midnatt! Skönt att vara ledig idag, fast ledig innebär tvätt och snart kommer dotter med sambo på besök.

I veckan anlände senaste numret av tidningen Moda, närmare bestämt i tisdags.

Här var nu inget som jag föll för så där direkt och genast. Sjalar och halsdukar, jo, men har så mycket på gång nu just att jag först vill ha nånting färdigt innan jag tar itu med något nytt.

I tisdags var jag också lös i grannstaden. Gick till kinesen och åt tillsammans med en kollega. Det var trevligt sällskap och god mat och en skön återhämtningspaus mitt i jäktet.
Jag passade på att skaffa mig lite gymnastikredskap när jag nu ändå var ute på stan och hade tid.

Ni ser, här är det fråga om tung hjärngymnastik. Korsordspennor var det jag behövde. Till min stora förskräckelse och hemliga förtjusning hade de rea i den där bokhandeln, -40% på redan nedsatta priser. Jag kämpade verkligen och försökte vara ståndaktig. Tog inte ens en kundkorg vid ingången för jag skulle ju bara ha de där två pennorna, inget annat. Gick med skygglappar på, men plötsligt...

... så var den bara där. Boken Sticka mera småvarmt, som hade kostat 24,95 €, varit nedsatt till 12,95 €. Priset jag betalade var -40% = 7,77 €. Hur skulle jag då ha kunnat lämna kvar boken? Så skärrad blev jag dock att jag inte alls botaniserade bland de finska böckerna. Jag skulle ju bara ha de där två pennorna. Men för att komma dit var jag tvungen att gå genom affären och det fanns så mycket lockande reavaror. Tog faktiskt lite pysselmaterial ifall jag skulle få för mig att i år igen idka julkortsverkstad här hemma. Hmmmm... få se...

Två gånger gick jag förbi den här:

Och hur skulle jag ha kunnat motstå den? Inte en chans i världen. Efter lite funderande gick jag tillbaka och tog den här penalen. Nu var händerna redan så fulla att vintagetygtejpet började rulla iväg. Bäst att skynda till kassan. När jag skulle betala fick jag ytterligare -10% på allt utom boken. Oj, borde jag ha plockat på mig mera kortpysselmaterial? Njaaa, bäst att göra sig av med allt som redan finns i gömmorna här i huset.

I onsdags fick jag sms av min stickväninna som jag inte träffat sedan början av september. Snyft! Det fanns tre exemplar av Simply Crochet nummer tio kvar i mataffären. Åh, och jag som just hade hunnit hem och klätt om mig till sköna utslitna hemmakläder hade ingen som helst lust att ta mig tillbaka till stan. Karlarna i huset skulle iväg till grannstaden efter ett duschskåp och lovade handla mat på hemvägen. Jag bönade och bad att de skulle åka till rätt mataffär i stan och ta den där virktidningen. Men icke då! Och jag som slutade först kl. 20.30 på torsdagen och inte riktigt hann till mataffären då.

I fredags drabbades så äldsta sonen av dåligt samvete och titta vad han hämtade åt mig från mataffären.

Visst var det väl snällt? Som bilaga eller egentligen som gåva följde det med ett litet häfte med mönster till Amigurumivirkning. Hittade ett och annat här som skulle vara intressant, men lägger allting på is och vägrar börja på något nytt innan jag får åtminstone nånting halvfärdigt ur händerna. Funderar dock allvarligt på att prenumerera på den här tidningen och skippa Suuri Käsityö istället. Jag kan ju få förhöjt blodtryck om jag varje månad ska oroa mig för att bli utan tidningen. :)

Och för att jag inte ska bli ringrostig behövde jag förstås en arbetsrelaterad tidning också.

 

Två små och tre stora

- Blir du inte stressad av att ha blogg, frågade några damer för någon vecka sedan. Och vad ska jag svara på det? Både ja och nej. Skulle ju vilja skriva så mycket, men datorjobbet gör att jag på fritiden skyr apparaten. Och till på köpet så åstadkommer jag ju inte så mycket nuförtiden på stick- och virkfronten. Och vad kan det bero på? Slöhet? Idétorka?

Idag har jag dock haft en del energi fastän klockan var tre i morse innan jag lade örat på kudden. Var på en trevlig 50 + 50 fest i Vanda igår. Har hunnit med både tvätt, disk och nystat.

Förra måndagen fick vi besök av svägerskan med son. Det var dags för jultidningarna. Det är roligt att bläddra i dem och kolla lite vad som är på gång. Självklart finns det massor av DVD-skivor, tidningar och böcker som skulle vara trevliga att ha, men...
Ja, jag var alltså förnuftig och avhöll mig från det mesta. Lite julklappar hittade jag dock, så...

Av gästerna fick jag en påse med underbart goda plommon från deras trädgård och två små nystan.

Tänkte först att jag kunde sticka en väska av de här + de jag har inhandlat själv tidigare i somras. Men garnet är så mjukt och skönt att det känns som rena rama slöseriet, så jag måste kanske tänka om? En topp? En sjal? Hmmmm.... Och så är jag tillbaka i min obeslutsamhet igen. Ett velande hit och dit....
Ända sedan mars månad har jag umgåtts med tanken på att testa på "tappade maskor". Hade t o m sett ut garn ur mitt digra lager. Idag tog jag äntligen tag i saken och nystade upp tre härvor...

...svart Venezia-garn från Novita, inhandlat nån gång på 1980-talet! Satte redan upp sex maskor och började med en sjalsnibb. Har ökat så att jag nu har hela 11 maskor på stickorna och nu börjar jag våndas lite grann. Tänk om jag ändå skulle göra en Baktus istället... hmmm...
Men jag vill ju faktiskt pröva på de där tappade maskorna. Skärpning!

Jag deltar i The English Bookclub, en mi-kurs, och beställde litteraturen från Adlibris (förlåt mig att jag inte utnyttjade den lokala bokhandeln, men...)
Hur som helst, i paketet med engelska klassiska böcker, bara tre stycken, råkade den här engelska boken också slinka med. Kan ni förstå hur sånt går till?

Jag föll förstås för det där med love och sedan "simple projects to knit". Måste ju ha enkla saker att sticka som kanske, kanske skulle bli färdiga!

Och till sist dagens favoritställning! Själv har jag inte varit i vågrätt ställning på hela dagen utan fick så mycket energi från gårdagens fest att jag snott på som en tätting.

 

Konstaterar liksom jag gjort tidigare: Visst skulle det vara skönt att vara en katt!
Ja, och förresten, det skulle vara skönt att ligga i far husets famn också!

Smått frustrerad

I fredags på kvällen när jag satt i allsköns ro och stickade stormar far i huset in klockan 18.45 och säger:
- Fort nu. Vi ska till Hooooden efter kattmat.
Jag suckar och stönar:
- Måst ja?
- Jooo.
Mycket motvilligt lämnar jag min stickning därhän och är sedan omklädd och beredd efter fyra minuter. Det är bråttom, för Robin Hood stänger klockan 20 och det är över 25 kilometer att köra.

Tråkigt är det i affären för jag får ju inte köpa någonting roligt som garn eller tidningar. Nej, nej, kattmat är det som gäller samt tvättmedel till bilen. På rent trots köper jag senaste numret av Lyckokrysset. Motion måste man ju ha för alla kroppsdelar, inte sant? Sen rusar jag omkring som en tätting i affären och till sist står jag nästan framme vid kassorna och väntar och väntar och väntar... Men ingen far i huset syns till. Jag blir så frustrerad att jag fördriver tiden med en titt i sminkhyllorna!!! Och smink är alltså inte min grej, inte alls. Räcker om jag har handkräm, kräm för fnasiga kinder, tandkräm, duschkräm och schampo. Men vad göra när det tar sån evig tid för far i huset att snurra runt på verktygsavdelningen?
 
Resultatet av min väntan blev det här:

Vad jag ska göra med den här lilla flaskan vet jag inte? Att använda nagellack och knåda deg är inte precis min melodi det heller. Kan ju trösta mig med att jag ska på 100 års kalas, 50+50, i lördag. Kanske hög tid att snofsa till mig lite grand då?

Desperat jakt på inspiration

Vi har redan hunnit fram till andra veckan i september månad, två veckor av höstterminen är bakom och solen lyser som aldrig förr. Och här sitter jag framför datorn fredagen den 13:e, lite smådeppig. Jag vill ju inte vara här utan på stickläger i Jakobstad. Djuuuuup suck! Så varför är jag inte där då? Är det inte jag själv som bestämmer? Jo, nej, som dom säger i västra delen av Nyland.
Dels skulle det ha varit nästan omöjligt på grund av jobbet och dels är det en hel del annat inom familjen, som... Ja och då ställer jag ju förstås upp och... osv.
Det är alltid svårt i valsituationer för hur man än gör så har man rumpan där bak och i kompromisser är det ju alltid nån som får ge sig. Tröstar mig med att det ju bara måste ordnas fler stickläger och tids nog blir det min tur. Hoppas stickboomen inte går över innan dess. allting går ju i cykler liksom, så man vet ju aldrig. Men visst är vi ju nu just så pass många stickare/virkare/garnarbetare där ute i världen att det kommer att vara svårt att hejda oss?

Lite deppad är jag också över att jag faktiskt inte har stickat en endaste maska, inte virkat heller för den delen, sedan förra tisdagen i stickcaféet. Helt hopplöst alltså. Det här kommer ju inte att bli till någonting. Suck och dubbelsuck. Ingen inspiration, ingen lust och en massa halvfärdiga UFO-projekt som upptar hela mitt skrivbord. Fem födelsedagar den här månaden och INGEN av dem kommer att få någonting handgjort av mig.

Min jakt på inspiration börjar ta alltmera desperata drag. Förra veckan damp det ner hela tre sticktidningar i postlådan och faktiskt också en vävtidning! Den sistnämnda gör jag inget med just nu, så den ska avbeställas, måste bara komma ihåg att faktiskt göra det den här gången!

Den här tidningen, Interweave Knits, kom först med posten. Den är från USA och har alltid trevliga modeller. Fyra nummer per år, prenumerationen en födelsedagsgåva av dottern, som nu efter fyra år tar slut. Och jag tänker INTE prenumerera på den längre. Jag gillar den skarpt, men på fyra år har jag inte stickat en enda modell från en endaste av de här tidningarna, så...
Inspiration har jag hittat och en massa nyttiga Internetadresser, men...

Sedan dök de här båda tidningarna upp. Dem har jag prenumererat på helt själv. Och jag ska säga upp Suuri Käsityö för där finns för mycket sömnad för min smak. Dessutom har jag inte stickat någonting därifrån på jag vet inte när. Den utkommer 11 gånger per år och kostar därefter.
Moda däremot är jag fortfarande förtjust i. Dessutom kommer det numera flera nummer per år än tidigare för samma prenumerationspris, så jag tackar och tar emot.
Nu hade jag då bläddrat i tre av mina egna tidningar, men inte hittat någonting som omedelbart skulle ha fått mig att rota i garnlagret och sedan sätta fart på stickor eller virknål.

Så från affären kom jag först hem med de här två tunna tidningarna. Den till vänster innehåller modeller för kvinnor och i den andra hittas mönster på mössor och tillbehör såsom halsdukar, väskor mm. Tidningen till höger innehöll ett och annat guldkorn, men fortfarande hittade jag ingen inspiration.

Så jag kom hem med ytterligare en sticktidning, den här gången på svenska. Men se nej, inte heller här fanns det nånting som fick fart på mina stickor.

Dags alltså för ett nytt försök, den här gången på finska. Också den här innehåller ett och annat kul och jag gillar tidningen för att det alltid ingår virkmönster i den. Ett och annat lösnummer brukar alltså hamna i köpvagnen då jag handlar mat. Den utkommer sex gånger per år + specialnummer på sommaren, hösten och till jul.

Och den här är ju bara ett måste. Alltid lika orolig att jag skall bli utan, men hittills har det alltid lyckats att få med den hem. Gåvoknapparna är verkligen snygga. Tidningen innehåller många trevliga modeller, men nu just känner jag inte varmt för att virka så...

Köpte också Allers förra veckan. Med den följde en 16 sidors stickbilaga. Har bläddrat lite håglöst i bilagan, men fastnade i A-korsordet istället för att sticka.

Min alltmer desperata jakt på inspiration börjar ta sig smått oroande uttryck. Inte nog med att jag suttit timtals framför datorn och letat mönster på Ravelry, jag har också registrerat mig som medlem på diverse garnfabrikörers hemsidor, bland annat på Bergere de France. Därifrån beställde jag deras katalog för år 2013 - 2014. Också den damp ner i postlådan förra veckan.

Broschyren innehåller en del garnprover så här har jag suttit och klappat lite nya garnsorter.

Och visst skulle jag vilja ha det där ljuvliga Angel-garnet, men alla vet ju att jag INTE ska ha mera garn. Så det så!

Nu när jag gnällt och gnölat här så kan jag ändå berätta att jag kanske, kanske får min bil idag. Jippiii! Har varit billös i två veckors tid nu och det är inte lätt när man bor på landet. Har till all tur haft hjälp av far i huset och snälla söner som skjutsat mig till och från jobbet. Insåg dock häromdagen att det finns en uppenbar risk för att människor kommer att tro att jag har mist mitt körkort! Huuu! Så nu skulle det vara hög tid att jag skulle få min bil i skick... Illasinnade rykten kommer så lätt i svang, tyvärr. Men jag är alltså för tillfället UTAN bil och inget annat. Vad den här reparationen går löst på vågar jag inte ens tänka på. Det blir nog vare sig garn- eller mönstertidningsinköp på jätte, jättelänge.

Äntligen, äntligen

I tisdags startade äntligen stickcafé i stan. Vi var 10 stickglada/virkglada damer på plats. Nåja, stickglad och stickglad. Själv satt jag mest och bläddrade i stick- och virkböcker på jakt efter den stora inspirationen med stort I. Jag har fastnat i en UFO från år 2011 och det går trögt, mycket trögt framåt. Några varv hann jag dock med i alla fall.
Det var härligt att träffa alla igen efter sommarpausen. Tyvärr blir det igen paus med stickcaféet för min del eftersom jag kommer att jobba i grannstaden på tisdagar. Som vanligt stör alltså jobbet fritiden. Men jag klagar inte för jag har världens bästa jobb.

I veckan har det inte blivit mycket stickat. Har startat upp fyra nya datakurser och varit på lärarmöte i grannstaden. Och mellan verserna jobbat på datorn hemifrån. Nu har alltså höstterminen kört igång för min del.

I tisdags höstade jag dock in husmorspoäng när jag bakade. Det blev en mycket enkel rör-ihop-blåbärskaka. Far i huset gruffade. Han ska ha blåbärsbulle och inget annat. Receptet hittade jag på Allt om mats sida. Jag öste på ordentligt med blåbär så min kaka ser lite annorlunda ut.

Förbjudna hyllorna

Ungefär en gång i veckan besöker far i huset och undertecknad Robin Hood. Detta för att bunkra upp kattmat. Jag tycker det är lite trist att gå där för oftast ska jag inte ha nånting och det är endast de två förbjudna hyllorna som intresserar mig.

- Du går inte sen till tidningshyllan, säger far i huset med bestämd röst i dörröppningen.
- Nej, nej, svarar jag, seglar iväg och stannar förstås vid tidningshyllan. Där står jag sedan en god stund och bara tittar. Sällan plockar jag något på mig, bortsett från Lyckokrysset. Igår norpade jag senaste numret av Allers och den här gången berodde det inte på att det stod stickat på pärmen. Nej, jag ville ha lite gymnastik för de små grå och valet föll den här gången på Allers A-korsord. Far i huset muttrade och grälade:
- Det finns ju ingenting att läsa i den där.
Gissa vem som sprang runt som en galning ikväll och sökte just tidningen Allers?

För två veckor sedan när vi var i Robin Hood bleknade till och med äldsta sonen, som den gången följde med. Jag drog nämligen iväg med en dam direkt till garnhyllan. Hon var ute efter sockgarn och undrade var garnet fanns. Haaa, det var ju som ett rop på hjälp och inte kan jag ju lämna en stickande dam i nöd. Så där stod vi vid garnhyllan (synnerligen förbjuden hylla för mig!) med huvudena ihop. Vi jämförde pris och kvalitet. Och jag berättade, visade och viftade.
- Jag stickar bara sockor, sa hon då jag visade luddiga garner. Vad då bara? Det är ju skickligt och bra att sticka sockor. Hon värmer ju barnbarnens fötter. Hon fick sina nystan i rätta färger och rätt kvalitet och vandrade nöjd därifrån. Äldsta sonen skakade betänksamt på huvudet och tyckte att mamma var galnare än vanligt.

Förra veckan när jag igen tvingades till Robin Hood av far i huset uppmuntrade faktiskt äldsta sonen mig att köpa 7-bröder. Man fick två nystan á 150 g för 7,50 €. Och jag köpte faktiskt fastän jag INTE skall ha mera garn.

De här naturvita nystanen ska bli sockor, kanske som julklapp. Måste lägga upp en ny sockstickning, för i ett mycket svagt ögonblick lovade jag svägerskan att jag nog någon kväll kan komma och lära henne att sticka hälen. Haaa, har ni hört någonting så galet? Sticka, jag?

Kattpannlapp

- Så fin, den där kan inte bli en pannlapp, utropade min mor för några veckor sedan då jag höll på med ett UFO-projekt. Det blev faktiskt färdigt förra veckans torsdag och eftersom jag idag fick frågan:
- Stickar du ännu, när jag var och åt lunch i stan, så insåg jag att nu är det hög tid att lägga ut lite bevis på bloggen, för visst stickar jag ju ibland.
Och nu just med stark betoning på ibland. Min mor fick sig nämligen ett gott skratt idag (igen) på min bekostnad.
- Va? Har du tappat en stickning? Nu igen, skrattade hon hjärtligt. Jo, just det, jag skulle vilja ha sjalen färdig och blockad och i användning inkommande tisdag, men... Ja, stickningen är totalt borta. Nu har jag dock inte vågat gräva så jättedjupt på mitt överbelamrade skrivbord. Tänk om det kommer bortglömda UFO-projekt emot? Hujedamej! Jag som bara vill ha den där lila sjalen färdig så jag kan börja på någonting helt annat. Ja, och städa vill jag då absolut inte alls göra. Suck!

Kattpannlappen var också ett UFO, som jag påbörjade redan den 10.6.2011. Tänk att det tog ända till 15.8.2013 innan den var färdig. Jag är en synnerligen långsam stickerska. Det här är alltså ett KYH-projekt från år 2011, som aldrig liksom blev färdigt.

I det här projektet fick jag köra med man-tager-vad-man-haver i bästa Kajsa Wargh anda. Huruvida hon nu på riktigt har myntat det där uttrycket vågar jag inte gå ed på.
Men jag fick i varje fall ta till sockgarn sommaren 2011 eftersom jag saknade bomullsgarn.

Modell: Kattpannlapp modell nr 47 från tidningen Kauneimmat joulun käsityöt nr 2/2007

Garn: 7 bröder från Novita

Åtgång: 78 g

Verktyg: Rundsticka nr 3 och virknål nr 2½

Skuld till sparbössan: 7,50 €

Den här pannlappen är verkligen tjock på grund av sockgarnet och så är den dubbel. Ja, och så finns det ju en massa mönstertrådar som löper inuti grytlappen.

Baksidan ser alltså likadan ut som framsidan, om man nu kan tala om bak- eller framsida på det här projektet. Jag är inte riktigt nöjd med den virkade uddkanten. Borde inte ha följt beskrivningen till punkt och pricka utan använt någon egen variant.

I veckan hittade jag samma grytlappsbeskrivning i den här boken

Vad jag nu gör med en sådan här bok i blått vet jag inte, men....

... kattpannlappen ser onekligen bättre ut i bomullsgarn, liksom tunnare och smidigare. Tjaaa, huvudsaken är ju dock att ingen bränner sig när de använder grytlappen. Så kanske den får vara lite tjockare?

Surf and Sand

Vad göra då det återstår ett litet restgarnsnystan på 52 gram från förra årets sockstickning?
Nå, förstås hitta på någonting för att bli av med garnet, men vad?
Tja, jag har ju varit rätt vilsen i handarbetsvärlden och har inte fått någonting ur händerna så jag beslöt att satsa på någonting relativt enkelt. Och simsalabim, så blev det en mössa och ännu en julklapp är färdig.

Modell: Mössa, modell Surf and Sand från Knitting Calendar 2013

Garn: 7 bröder sinisorsa (gräsand) och Oi, villasukka (det enfärgade garnet)

Åtgång: 54 g
Stickor: Nr 3½

Skuld till sparbössan: 4,50 €

Jag gillar mönstret även om det inte framträder så tydligt i den här randningen. Och om jag nu tillåts skryta lite? Ja, så tycker jag att avslutningen på den här mössan är riktigt snygg.

Och jag tycker om det här randiga garnet. Det är piggt och snyggt. Undrar om det ännu finns i sortimentet? Här ser ni förresten att det är två aviga maskor ibland. Det gör ytan mera levande.

Nu ska jag fästa lite trådar på mitt UFO-projekt och sedan börja virka kanten på den pannlappen, även det en blivande julklapp. Vädret är idag perfekt för lite inomhuspyssel.

Garnåtgång juli 2013

Lite värdelös(?) statistik från förra månaden i brist på större inspiration. I morgon återgång till arbetet efter ett skönt och innehållsrikt sommarlov.

Juli månad var inte särskilt god med tanke på färdiga alster. Jag kan säkert skylla på hettan, eller hur?

En och annan disktrasa hann jag ju med:

• Hallonröd disktrasa                                 22 g

• Tre virkade bokmärken                           16 g

• Liten dödskallesjal                                  50 g

• Naturvit disktrasa                                    20 g

• Spräcklig disktrasa                                  24 g 

• Ännu en vit disktrasa                              18 g

• Ännu en spräcklig disktrasa                   26 g

Inalles: 176 g
           

Bloggisbesök

Förra måndagen (29.7) träffade jag en bloggvän, Elovena Virrpanna, i stan. Det var jätteroligt och faktiskt lite spännande. Jag har ju själv övergett bloggen.fi till förmån för wordpress.com och trots att man läser varandras bloggar kan man ju aldrig veta om kontakten fungerar eller ej.

Själv började jag blogga redan år 2004 här på blogger och det var mest å yrkets vägnar. Måste ju hålla mig uppdaterad. På den tiden skrev jag kort och koncist och mest om olika roliga grejer jag hittat på nätet. Från och till tänkte jag lägga ner hela projektet. På hösten år 2005 återupplivade jag mitt handarbetande och småningom omvandlade jag den här bloggen till något mera hantverkslikt. Ett bra sätt att hålla lite ordning på både projekt och garn.

I tiderna när den finlandssvenska bloggen.fi uppstod var jag förstås aktivt med även där. Det var kul, som en liten ankdamm. Jag fick följa med bloggar om föräldrar som förlorat sina barn, människor som gick i väggen, var deprimerade, tränade inför maraton, hade cancer, endometrios, diabetes, människor som bodde utomlands, människor som var hemma med barn, jobbade som företagare, renoverade hus osv, osv. Det var verkligt intressant och givande och tog förstås mycket tid i anspråk. Jag satt framför skärmen och skrattade och grät om vartannat. Det gav en bra inblick i finlandssvenskars liv runt om i bygderna.
Och bloggträffar ordnades ofta i Österbotten och jag minns att jag var liten avundsjuk då. Tänk så roligt det skulle ha varit att få träffas. På något sätt verkar dock Österbotten som sååå lååångt borta. Hur kan det komma sig?

Sedan för tre år sedan kraschade bloggen.fi. Alla mina texter, bilder, länkar och alla kommentarer jag fått försvann på ett ögonblick. Eftersom jag nu inte är helt tappad bakom en vagn när det gäller datateknik insåg jag att det skulle ha gått att rädda åtminstone en del av blogginläggen. MEN då satt jag ute i en liten stuga i Borgå skärgård och det fanns inte skuggan av en chans att hinna med nån räddningsoperation värt namnet. Så adjö med bloggen.fi.

Förra sommaren var jag ju faktiskt på bloggträff i grannstaden och det var jättetrevligt. Så lite vana kan man ju säga att jag har nu.

Förra måndagen guidade jag alltså runt Elovena och vi gick in i stans små trevliga affärer. Det finns alltid allt möjligt kul och intressant att köpa, men ju äldre jag blir desto mindre bryr jag mig om prylar. Och tyvärr kan jag inte just inreda med nånting snitsigt eller vackert för då kommer en hel drös med katter och förstör.

Vi gjorde en runda i stans ena loppis och jag fyndade förstås garn. Ingen fara dock, det här är enbart 86 gram bomullsgarn och jag behöver det faktiskt till ett projekt så... ja, och så kan ni trösta er med att jag lät bli flera kilo garn. Så det så.
Och det att jag sen tog omvägen via mataffären när jag körde hem är ju en helt annan historia.

Det andra jag fyndade var den här boken för 2 €. Och njaaa, knappast behöver jag den väl, men... ja här finns faktiskt ett och annat intressant. Och så är ju katten där på pärmen så söt...

Vi var också inne i en leksaksaffär och därifrån köpte vi varsin Lilla My-necessär. Min innehåller viktiga små saker som läppstift, kam, sax, glasögonputsduk o.dyl och finns i min svarta handväska.

På stick- virkfronten fortfarande inget nytt. Desto flitigare har jag varit i köket.

Hann före

För en gångs skull hann jag före!
Igår var jag iväg med min hulda mor och handlade. Vi avverkade både apoteket, torget och mataffären. I den sistnämnda hittade jag Simply Crochet nummer 8.

Och min glädje visste inga gränser. Här finns mycket som lockar att ta fram virknålen. Med tidningen följde ett extra häfte innehållande sex olika mönster. Kul.

När jag hade installerat min mor hemma hos henne och fått in alla matvaror i kyl och skafferi skickade jag sms åt min stickväninna och berättade att nu finns virktidningen i S-market. Fick omgående svar att hon står vid tidningshyllan och skulle just messa mig om samma sak. Det ni! Tänk att jag för en gångs skull hann före henne!

Igår lade vi in gurkor tillsammans med min mor. Det gick snabbt och behändigt för hon skivade medan jag tillredde lagen. Misstänker att jag kom lättare undan?

Så här långt har jag kommit med min kattpannlapp. Nu borde nån fästa alla trådändar och sedan virka uddkanten och "hängaren". Men kvicksilvret visar + 41 i solen idag, så vete sjutton om jag orkar. Kanske bäst att jobba lite framför datorn istället? Ja och då ha en fläkt som blåser på mig och svalkar lite grann. 

- 30%

- Dom hade garn i S-market för - 30%, sa min svägerska i lördags för en vecka sedan.
- Va då för garn? Sockgarn? Bomullsgarn? Luddigt garn?
- Ja' vet int'. Ja' förstår mej int' på sånt. Ja' borde kanske int' ha sagt nånting, svarade hon och kastade en ängslig blick på sin lillebror.

Klart att jag som så sällan är i affärer måste få information, inte sant? Men inte åkte jag iväg till S-market i stan den lördagen (27.7), inte heller på söndagen. Nej, det gick ända till förra måndagen (29.7) innan jag åkte till S-market och det för att köpa mat och inget annat. Ja, det trodde ni och far i huset! Nåja, han visste överhuvudtaget inte riktigt var jag befann mig då eftersom jag hade förlöpt hemmet.

Mitt garnradarsikte gjorde att min kundvagn automatiskt körde iväg till korgen med garn för - 30%. Tacka svägerskan för det. Och så började jag lassa i min vagn. Huh! För att inte riktigt skämma ut mig i den lokala mataffären var jag förstås tvungen att gömma garnen under tomater, gurka, sallad, grönsaker och bröd. Snart såg man knappt en endaste liten garntåt en gång och jag kunde lugnt fortsätta med mina matuppköp.

Det började lite oskyldigt med fyra nystan Hanko i en grön nyans. Måste ju bara ha dem till... hmmm... ja, till vad? Men, min stickväninna har ju massor av Hanko och roliga projekt för det garnet, så...

Tyvärr fanns det bara ett gult nystan kvar. De gråa nystanen vet jag vad jag skall göra av. De ska kombineras med...

... de här rosa nystanen. För övrigt så bläddrade jag häromdagen i lite olika mönstertidningar i jakt på den stora inspirationen, som fortfarande lyser med sin frånvaro. Hittade en så härlig spetsstickad pläd just i Hankogarn, men till den behövs 1 600 g, alltså 16 nystan i samma färg och det har jag ju då inte. Hmmm... men nej, jag behöver INTE mera garn!

Fast lite virkgarn kan ju alltid vara bra att ha, inte sant?

Kunde också tänka mig ett annat plädprojekt med ränder i sicksack i olika färger, men de här sex Usva-nystanen räcker nog inte till det heller. Kan jag faktiskt ha köpt för lite garn?
Tror att det skulle bli snyggt att randa med svart, men idag är det för hett att ta itu med sådant och snart är min semester slut, så...

Såg rött

Igår såg jag bokstavligt talat rött!

Tyvärr har jag ingen avbytare, som vissa andra! Ändå skulle jag ju behöva en precis just nu. Här finns både katter och karlar att ta hand om. För att nu inte tala om alla bär. Suck! Till all tur regnar det nu just så jag kan inte plocka. Men jag borde kanske safta?

Stagnation

Förra lördagen var det nära ögat. Jag höll totalt på att bli utan Simply Crochet nr 7 2013!

När jag alltså äntligen tog mig till matbutiken fanns det endast två tidningsexemplar kvar. Puuuh, jag hann få det nästsista.

Inte för att det tyvärr har hjälpt mig så mycket. Jag har hamnat i total stagnation. Suck! Ingen inspiration, ingen lust att vare sig sticka eller virka. Hittar inte rätt garn från lagret till önskat projekt. Och när jag hittar rätt garn vågar jag inte ge mig in på något nytt projekt. Allting verkar för svårt och invecklat. Året Runts mysteriestickning gav jag upp efter tre tappra försök. Har köpt alla lösnummer till och med nr 31. En vacker skapelse blev resultatet, men jag fegade som sagt ur totalt. Tyckte att jag aldrig fick den där spetskanten snygg och kom liksom inte längre.
Mamma har försökt trösta mig:
- Int' behöver du sticka hela tiden. Ta en bok och njut istället.
Borde kanske satsa på det? Nu just tragglar jag med ett UFO, en kattgrytlapp. Har ungefär 20 varv kvar, men...
Idag satsade jag på lite bakning istället.

Västerut

- Va, när hann du med det där, frågade svägerskan igår i Robin Hood i Mäntsälä, där vi stannade på vår väg västerut.
Nå, som jag konstaterat förut. Jag är snabb och bestämd framför garnhyllan, i synnerhet som jag ju inte skall köpa garn överhuvudtaget.
Far i huset suckade när han såg vad jag lyckades smuggla ner i köpkorgen. Men det var ju så förmånligt att jag var bara tvungen.

Glittriga Säde för 2 €/nystan. Tog för säkerhets skull hela sex stycken, trots att projektet jag behöver garnet för kräver fem nystan. Tyckte mig minnas att jag läst någonstans i nån Novita-tidning eller på deras hemsida att Säde-garnet är ett så kallat säsongsgarn. Om det alltså ska försvinna är det nog bäst att reservera ett nystan extra för säkerhets skull.
Som ni ser har jag varit mycket förståndig och satsat på svart. Om det skulle ha funnits rosa nystan kvar skulle ju nog den färgen varit mitt första val.

Dom här Teddy-nystanen var alldeles ensamma och övergivna i sin hylla. Kunde ju inte lämna kvar dem. 3 €/100 g. Rena rama fyndet alltså.

Tips till er som råkar ha vägarna förbi eller i närheten av Robin Hood i Mäntsälä: Fanns många andra garnsorter rejält nedsatta. Lönar sig alltså att fynda. Jag var dock mycket förståndig och avhöll mig från total garngalenskap.

Från Mäntsälä fortsatte vi tre västerut, via matpaus i Ekenäs, till kvällstorget i Hangö. Om ni aldrig har varit där så ska ni nog göra ett besök. Kvällstorget är öppet på onsdagar under sommaren från klockan 16 och samlar massor av både besökare och försäljare i hamnen. Här kan du fynda allt från antikviteter till fisk och grönsaker. Här finns böcker, serietidningar, lp:n, hantverk, skor, väskor, märkeskläder, marknadsbröd, fisk, grönsaker, godis, kort, ostar både italienska och holländska osv, osv.
Svägerskan ville se på precis allt så vi vandrade omkring och stannade vid vartenda försäljningsställe. Själv fick jag det jag var ute efter, nånting som ska bli en namnsdagspresent nästa vecka så det är lite hysch-pysch. Lite besviken blev jag över utbudet av svenska böcker. Hittade endast två deckare åt mig. Suck!
Skulle jättegärna ha velat kolla utbudet i den holländska ostvagnen, men det var inte far i huset det minsta intresserad av. Nervös blev han också då jag stannade vid en alpackaodlares överfulla bord. Så fort mina fingrar sträcktes mot alpackagarnet började far i huset gnälla om att vi måste iväg. Suck igen! Fast jag ska ju inte ha garn så...
Svägerksan var i alla fall nöjd med sina fem fina tomater från Bjärnå och en ny fin tygväska för tio euro.

Det var sol ett varv igår kväll innan molnen igen skockade sig över Hangö.

Ser ni den lilla sightseeingbåten som tuffar ut ur hamnen. Den hade jag gärna velat åka med. Tyvärr hann den avgå innan vi hann fram till kajen. Måste göra en Hangöresa nästa sommar igen.

En skog av master.

Det är något visst med båtar och havet, i synnerhet för en landkrabba.

Klockan 11.30 startade vi igår och hemma var vi klockan 23. En trevlig dag med perfekt väder att köra i = molnigt. Hann träffa både min farbror och nästäldsta sonen med sambo samt hennes mor och syster. Skönt med lite omväxling i vardagslunken. Nu fattas bara inspiration att sticka eller virka lite. För att nu inte tala om att städa...