Baktus

Inser till min förfäran att det mesta är ouppdaterat här på bloggen och snart är året slut och...
Har dessvärre inte riktigt hållit vare sig ordning eller räknat allting heller. Det enda jag har hållit ett vakande öga på är garnlagret, men det är en annan historia.
Har också en hel del alster som slunkit genom fingrarna utan att jag vare sig fotat eller vägt dem. Men så är det när man är ivrig att glädja sina icke-stickande medmänniskor!

I höstas, närmare bestämt i oktober, fick jag i varje fall min Baktus-sjal(halsduk?) färdig. Den har väckt oproportionerligt stor beundran med tanke på att det enbart är fråga om rätstickning och att garnet randar sig självt. Men det är kanske färgerna som gjort det, alltså väckt beundran?
Varm och skön är den och har kommit väl till pass i de kyliga höstvindarna. Ja, alltså den är min och bara min! Äntligen nåt åt mig också.
Påbörjade den som ett KYH-projekt den 22.6 så det var ju verkligen på tiden att få sjalen färdig.

Modell: Rätstickad Baktussjal

Garn: 7 bröder Raita (=Rand) från Novita

Åtgång: 300 g

Stickor: Nr 4

Om du själv vill testa på en sådan här sjal/halsduk är det mycket lätt. Lägg upp tre maskor, sticka rätstickning, öka vart 4:e varv tills första nystanet på 150 g är slut. Nu börjar du istället minsta vart 4:e varv och simsalabimsala så är sjalen färdig. 7 bröder-garnet består av 75% ull och 25% polyamid = slitstarkt. Går att tvätta i maskin. Ett nystan på 150 g ger 300 m.

 

Julen kom och gick...

... några klappar vi i säcken fick!
OOPS! Julrimmandet är över för i år liksom helgen. Hoppas att ni alla haft en riktigt skön jul och hunnit njuta. Hos oss har det varit full rulle, kravlöst och stressfritt (nästan). Ingen julstädning förrän idag då dottern på sin lediga dag fick fnatt och städade en stor del av våra köksskåp innan hon åkte hem igen till sitt i grannstaden. En ödmjuk moder tackar och tar emot och förstår inte alls varifrån dottern har ärvt sina ordentlighetsgener? Kanske hon blev miljöskadad i det råddiga barndomshemmet?

Det bästa med julen för mig är utan tvekan att barnen kommer på besök och att få ge julklappar. Det är en sån glädje att klura ut vad ens nära och kära kanske vill ha, eller kan ha nytta av, eller njuta av, eller att överraska dem.
I år var det tyvärr sällsynt få som fick hemgjorda klappar. Har helt enkelt inte haft tid. I år lyckades jag förstås igen gömma en julklapp så jag omöjligt kunde hitta den. Suck!
Men upp med hakan. Nu är i alla fall födelsedagspresenten färdig för i vår. Men vänta nu, var lade jag gåvan nu igen?

På juldagen överfölls jag av ett enormt sug att få sitta ner och sticka lite. Strumpor skulle ju vara nyttigt och bra. Hittade lämpligt garnnystan på nolltid. Men fyrans strumpstickor gick inte att finna. Ack och ve. Började på en halsduk istället. Tänkte att då har jag åtminstone en julklapp klar i tid år 2013.
Men idag då jag städade i sovrummet hittade jag ett helt annat nystan, som också skulle kunna bli en halsduk. Ack, alla dessa val...

Pysslade julkorten själv i år igen och blev väldigt glad när jag/vi fick ett sådant här av svägerskan med familj:

Som gjort för mig, eller hur?

Att njuta är en konst som husets fyrfotade minsann kan, eller vad sägs om Lurvinges stil?

Julkalender

Är så glad åt DROPS årliga julkalender. Men även detta år kommer jag INTE att hinna göra något därifrån. Kalendern borde vara i november eller kanske ännu hellre i oktober så att jag skulle hinna med. :)

Lillajul

Har varit på jobb idag. Fryser och är rätt trött. Förlorade ett långt inlägg i cyberrymden. Jäkla nollor och ettor som stal min text!
Hur som helst;  
En riktigt trevlig lillajul till er allihopa!

Mässresan till Tammerfors

Igår var jag på julmarknad i ungdomsföreningslokalen i grannbyn. Förutom att jag införskaffade en hel del jullådor och en bit toscakaka, som vi festade på igår då minstingen nu uppnått en ålder av 21 år, så träffade jag en hel del vänner, kolleger, bekanta, grannar osv. Fick reda på att jag saknas i stickcaféet och att mina skriverier också saknas. Sånt värmer, så jag lovade bot och bättring och hoppas att jag hinner hålla det löftet också. Men det är inte många gånger kvar av stickcaféet och jag har inte åstadkommit nånting i stickväg så det finns liksom inte så mycket att fota och skriva om. Till råga på allt har jag varit ytterst avhållsam och hållit garnlagret på diet.

Förra söndagen begav jag mig dock iväg till grannstaden tillsammans med en annan lovisadam. Vi hann med ett nödrop. Bussen skulle avgå klockan 9 och två före var vi på plats. Puust. När vi klev in i bussen såg vi till vår stora förvåning en michelspiltombo bakom ratten. Den stora världen är allt bra liten ändå. För er som inte är bevandrade i den östnyländska geografin kan jag berätta att Michelspiltom är en by i Liljendal, som tidigare var en självständig kommun, men nu ingår i staden Lovisa.

Jag hade inget handarbete med mig i bussen. Hann aldrig med att lägga upp en sockstickning, som jag hade tänkt. Men resan gick ändå fort i trevligt sällskap. På mässområdet hade vi endast tre timmar på oss och det är lite i minsta laget med tanke på storleken av hantverksmässan i Tammerfors. Den här gången passade det dock mig riktigt bra för jag skall ju inte ha något garn. Icke då, nä OM jag inte hittar det eller det... :)

Mitt sällskap skulle enbart ha rävsvansar och gick därför snällt med mig, som förstås klappade lite garn här och lite garn där. Länge höll jag i vissa specialgarn som jag längtat efter när jag sett dem presenteras. Men för en gångs skull överöste förnuftets röst mig. Kan man tänka? Jag kanske håller på att bli förståndig?

Det här 100 grams nystanet slank ner i min ryggsäck riktigt i misstag. Jag såg en så vacker sjalmodell hos Lankatalo Priima. Det garnet jag ville ha för sjalen kostade "enbart" 18 euro/100 g och det var liksom lite väl saftigt så jag nöjde mig med det här nystanet, som är både mera praktiskt och betydligt förmånligare. Först i bussen på vägen hem kom jag på att sjalen inte kommer att bli sån som jag vill just på grund av att garnet inte är samma. Hmm, trevligt. Det blir väl pyttipanna av det här?

Sockgarn kan man ju aldrig ha för mycket av, eller hur? Det här garnet är så tunt att det passar också till annat än sockor. Måste väl sticka en provbit och kolla hur ränderna tar sig. 200 g

Och det här paljettgarnet måste jag ju bara ha. Tyvärr tog jag två nystan för lite till den sjal jag tänkte virka. Så där är det när man tänker alltför förståndigt och inte alls shoppar loss. Säljaren var från Kronoby så det är väl bara att sätta sig i plåtlådan och börja åka. Tyvärr gav hon inget kort åt mig, så jag vet inte vad affären heter. 150 g Eller så får det bli nån sorts fin halsduk istället, eller...
 
En liten kabel på 60 cm för de mindre stickningarna eller mest för mina två-ärmar-på-en-gång stickningar. Och så reflexband som alltid är bra att ha.

Och sen, ja sen höll det på att gå alldeles på tok för jag hittade Vihreä Vyyhti och där gick det att fynda vad som helst.

Hur skulle jag ha kunnat lämna denna läckra påse på 500 g åt sitt öde? Garnet är en blandning av bomull och viscose. Silkigt, slinkigt, härligt Meloa, bara 500 g, till nästa sommarprojekt.

Och den här läckra färgen kunde jag inte heller motstå. Candy är 100% egyptisk bomull. Också den här påsen innehåller 500 g. Huhuh, så mycket spännande och intressant det fanns på mässan. Tur att jag kom hem helskinnad och fick allt att rymmas i ryggsäcken.

Jätteduktig var jag för inte en endaste en bok köpte jag. Men den här Debbie Bliss årets vintertidning kunde jag helt enkelt inte motstå. Och så köpte jag två virknålar med greppvänligt skaft. KnitPros förstås.

Och sist, men inte minst, de här fina handskarna. Äkta finskt läderarbete till det facila priset av 25 euro. Nu påstod ju mitt sällskap att man kan sy sina skinnvantar själv, men... ja, alltså jag kan det då inte.
Det har varit svårt att fota i novemberskymningen, men i lördags var jag ledig och då fick jag äntligen en strimma dagsljus och klarade av att få bilder. Medan jag höll på drog ett fågelsträck över mitt huvud.

Och katten Hector undrade vad jag riktigt höll på med när jag trixade med kameran.

 
 

Fantastiskt!

Äntligen, äntligen tid och inspiration för en uppdatering här. Nej, jag har alltså inte övergett er mina kära bloggvänner. Hoppas att ni har fördragsamhet med min tystnad. Arbetet har slukat mig med hull och hår och det har inte funnits så mycket energi över för annat än det absolut nödvändigaste. Tiden bara rusar iväg och det känns som om jag inte alls hinner med allt det roliga. Jag har inte stickat en endaste maska på två veckor!!! Kvällsjobb, möten, resa kors och tvärs i södra Finland. Allt sånt tar tid. För mycket tid om ni frågar mig. Lusten att sitta framför datorn på fritiden, efter åtta timmars undervisning, är som ni kan förstå, mycket liten. Era bloggar har jag läst, men inte kommenterat så mycket, tyvärr. Önskar att jag kunde lova bot och bättring efter den sista intensiva arbetsveckan i november. Men glöm det, jag har extra kurser i december. Smart inte sant? Men vad gör man inte då man älskar sitt jobb?

Och nu till det fantastiska. Det som förutom jobbet gör mig så glad och extatisk. Ja barnen förstås, men framförallt min fantastiska man, far i huset. Och förlåt om detta verkar som skryt, men tro mig, det är alldeles sant.
Och ja, nu ska barnen sluta läsa här, för inlägget är BARNFÖRBJUDET!

Som sagt: Jag har inte hunnit med så mycket annat än arbetet, träffa mamma, barnen och andra trevliga släktingar. Far i huset har fått sköta om besöken på återvinningscentralen helt ensam.
Vecka 44, den veckan då oktober övergick i november, hade vi faktiskt en liten dispyt om när min plåtlåda skulle få sina filtstövlar under. Tisdagen den 30.10 skulle jag iväg till grannstaden på jobb som vanligt och slutade först klockan 21. Noggrant hade jag kollat på yr och sett att det skulle bli snöväder på kvällen. Trots detta vägrade far i huset byta däck.
- Men det blir ju sju grader plus, var hans ursäkt.
Hrmpfff! Jag å min sida vägrade köra iväg med sommardäcken och skulle ta bussen när han meddelade att han hade ärenden i grannstaden och kunde skjutsa mig. Det var ju snällt så jag tackade och tog emot.

Jag jobbade på och hade som vanligt trevligt. Far i huset utförde sina ärenden och plockade sedan upp mig på kvällen. Det var skönt att inte behöva köra. Men särskilt glad var jag inte då vi plötsligt befann oss i snösörja mitt på motorvägen. Mutter, butter var mitt gensvar på far i husets glada kvitter. Han var uppåt värre alltmedan min uppsyn mörknade. Blev inte mycket annat diskuterat än däcksbytet. Och jag ansträngde mig verkligen för att låta mild och len i tonen, inte undslippa mig något aggressivt, inga svordomar och framförallt inte tjata. Men svårt var det och jag kan inte precis skryta med resultatet.

Väl hemma, ja vi kom lyckligt fram, var far i huset mycket hemlighetsfull och samtidigt upprymd.
- Kom med, du ska få din julklapp, sa han och ledde iväg med mig till firmans hall. Lite modstulet, men framförallt trött gick jag med på att stappla fram efter honom i ficklampans sken. I huvudet tumlade tankarna om i expressfart: Vad sjutton hade han nu hittat på?
Framför dörren till "det övergivna rummet" fanns ett hinder, som han snabbt röjde ur vägen. Sen fick jag hålla fast ögonen tills han öppnat dörren och fått på takbelysningen.
Och....
milda makaroner...
helt förstummad...
totalt förbluffad...
stirrade jag...
så ögonen trängde sig ur sina hålor...
innan de fylldes av tårar...
och jag kramade honom hårt, hårt...
och visste inte hur jag skulle kunna tacka honom.

Tre proppfulla plastsäckar med matt-trikå!!! Helt ofattbart. Han hittade säckarna på återvinningscentralen och förstod att det här det skulle frugan gilla. Han betalade 30 euro för rubbet och värdet på materialet är betydligt högre, ligger väl på en sisådär 1 400 om man skulle köpa det från till exempel Toika. Och allt det här fick jag i julklapp!

Som ni förstår blev det svårt att sova den natten. Helst hade jag ju velat sätta mig på golvet och rada ut de stora nystanen och kombinera färger och planera projekt. På morgonen var jag fortfarande alldeles exalterad och då hämtade far i huset in några stora nystan så jag fick provvirka några maskor.
Visst är han helt fantastisk, far i huset?

Många på en gång

Trots sol och dagens spridda skurar känner jag mig lite nere idag. Saknar inspiration och det stressar mig en aning, men bara en aning. Faktum är att det finns en massa UFO:n att ta itu med och jag grävde fram ett projekt från förra året, en virkad sjal. Allt var bra, jag virkade på med sällan skådad iver, ända tills garnet tog slut. Jag vet att jag hade många nystan, minst tio av det garnet. MEN nu hänger inte kassen där jag senast såg garnet. Och nu hjälper inte min fina garntabell (skapad i Excel) heller, för det står att kassen skall hänga precis där vid Lundiahyllan som är fullproppad med sticktidningar och böcker. Precis dit gick jag och sträckte ut min hand och möttes av tomhet. Ingen kasse, inget garn. Vem kan ha farit iväg med de där nystanen? Tror ni far i huset har behövt kassen och slängt nystanen på nåt "säkert ställe"? Eller kan jag själv ha drabbats av nåt städdille förra året och satt nystanen på nåt bra gömställe? Tydligen så bra att jag själv inte ens hittar det längre. Suck och stön.

Igår vandrade jag omkring i huset som en osalig ande för att försöka få ens tillstymmelse till en ledtråd. Men nada, inget ljus gick upp för mig. Jag tittade med förskräckelse på alla plastlådor fulla med garn. Försökte sätta röntgenblicken i min "darth-vader"-hylla och utröna om nystanen kunde vara där. Blev alldeles matt och darrig i knävecken när jag tänkte på att jag borde dra ut alla garnnystan och kolla. Kallsvetten bröt fram i pannan och jag fick iklä mig mina egenhändigt kontstickade yllesockor och mitt sköna flanellnattlinne och krypa ner under täcket.
Stickning och virkning tar på. Egentligen skulle jag ju oktober månad till ära vilja sticka och virka i rosa, men...

I tisdag för två veckor sedan var jag också lite nere, eller nja, mest arg på mig själv. Hade lovat göra en grej som skulle ta max 1½ timme, sen gick det som det gick och det tog förstås en hel timme längre. Och det var helt oberoende av mig. Nu försöker jag igen pränta i mig det lilla viktiga ordet NEJ! Även om jag kan göra vissa saker så ska jag inte göra det. Och nu skakar jag energiskt och bestämt på huvudet. NEJ, NEJ, NEJ för att i samma ögonblick minnas att ajjo, jag lovade ju i fredag att...

Hur som var ju tvungen att trösta mig en smula då den där tisdagen för två veckor sedan och eftersom jag på eftermiddagen befann mig i grannstaden så gick jag på loppis i Vårberga. Och visst lyste jag ju upp som Hangö kex när jag fann den här:

10 euro fick jag betala för det här underbara "uppslagsverket" med både modeller och teknik i de mest skiftande slag. Vävning, stickning, virkning, tovning, broderi, lappteknik osv, osv.

Jag hittade också en Eevaneule från år 1981 och eftersom äldsta sonen är född just då var jag ju bara tvungen att ta den med.

Den skulle ha kostat 20 cent, men när kassören drog bort lappen blev det som ni ser en ful repa så jag fick den gratis. Tack, tack.
I matbutiken fick jag syn på Hemmets Journal. Med stora bokstäver skrek den ju köp mig, köp mig för där fanns/finns 10 sidor med stickspecial. Och ser ni vips kändes det ju betydligt bättre. Nu är jag dock lite orolig. Tänk om det kommer att bli så här att jag börjar tröstköpa varje gång jag tappar den rosa inspirationstråden?

Förra veckan damp de här ner i postlådan:

Den här boken är helt underbar. 
Förra veckan hann jag på ett snabbt besök på stickcaféet, men hade inget handarbete med mig. Imorgon är det jobb som vanligt = inget stickcafé.

Ajjo, i lördags träffade jag Tilda på den lokala höstmarknaden. När hon fick syn på mig och min kameraväska ropade hon genast att jag skulle fota henne för hon var nyfriserad och fin i håret. Och vad tror ni händer när jag tar fram kameran och får bort linsskyddet?

Jo, hon springer undan! Inte mycket jag hann fånga innan hon försvann. Funderar allvarligt på att skaffa mig en liten behändig spionkamera. Ni vet en sån där som de har i glasögonen i filmerna. Då ni! :)

Pysselverkstad

I torsdags för två veckor sedan deltog jag i Lovisa Mi:s pysselverkstad, en kurs som går varannan torsdagskväll och där avsikten är att tillverka små julklappar. Vi började med järntråd och pärlor och jag var inte alls lika produktiv som de övriga. Järn är nog inte riktigt för mig. Jag saknar både böjelse och talang.

I morgon kväll står tovning, både våt och nål, på programmet. Om du vill delta går det bra att dyka upp kl. 18 i Textilhuset imorgon (torsdag) kväll. Välkommen med!

Själv har jag fnattat runt som ett torrt skinn och försökt få in en del extra grejer i kalendern. Men vad gör det när man har en så underbar karl som far i huset. I måndags lagade han middag åt mig och så mycket att jag ännu hade lunch på tisdagen. I går kväll då jag kom hem, stod fyllda lingonsyltsburkar i snygga rader på köksbordet. Jihaaa! Han hade kokat 10 liter lingonsylt.
I dag på eftermiddagen när jag kom hem bjöd han på middag igen med mycket grönt till. Kan en arbetsam dam ha det bättre?

En utmärkelse

Har fått en fin utmärkelse av Bettan. Den både värmer mitt hjärta och vållar mig lite huvudbry. Hur ska jag kunna plocka ut enbart fem bloggar att ge den vidare till? Det finns så många fina bloggar värda att uppmärksammas. När man själv bloggar inser man hur mycket tid människor sätter på att dela med sig både av sitt liv, men framförallt av sina hobbies. Tacksamt tar jag emot och låter mig inspireras. Tack för alla fina inlägg med vackra bilder.

Regler för utmärkelsen är :

1 Tacka bloggaren som gett utmärkelsen till dej och lägg ut länken till den som gav dej den.

2. GE utmärkelsen vidare till 5 favoritbloggar och berätta för dem med en kommentar.

3.Kopiera post it-lappen och sätt den på din blogg.

 

Utmärkelsen går till:

Tilda

Hennes blogg är alltid lika trevlig att läsa och hon bjuder fördomsfritt på sig själv. Jag tycker om hennes robusta humor och att följa med slitet, men också glädjen med kuddorna. Helt ställd är jag av hennes energi, kreativitet och konsten att njuta av livet.

Bitte

Inte utan orsak har hon blivit nominerad till stora finlandssvenska bloggpriset. Synd att hon blivit förbigången. Den här bloggen har jag följt med sedan den såg dagens ljus. Hon skriver skickligt och äkta om sitt liv. För mig som redan har alla fem barn utflugna ur boet är det en ynnest att på nära håll få följa med småbarnslivet igen.

 

Black Iris

Med stor spänning läser jag alltid den här bloggen. Vad har hon nu hittat på månne? Många fina inspirerande alster presenteras med vackra bilder. Tack för det!

Soili

Hon stickar, virkar och pärlor så det sår härliga till. Ofta blir jag lite avundsjuk: När hinner hon med allt?

Smyckas blogg

Vi blev bekanta via ett garnbyte hos Stickamera och sedan dess blev jag fast. Här finns både stickning, virkning och loppisfynd. Vi är även vänner på Facebook.

Tack än en gång till Bettan! Tack också till alla som bloggar och alla som läser just min blogg.

Nya fynd

- Du tar sen int nån tidning, sa far i huset mycket strängt åt mig igår då vi gick in i Robin Hood för att göra vår veckovisa påfyllning med kattmat.
- Nej, nej, kvittrade jag glatt som en lärka i den blåaste blå vårsky.
Innan han hann blinka hade jag nappat åt mig senaste numret av Allers. Den tidningshyllan finns precis före ingången till vänster så det gick i ett huj. Kände att jag ju inte kan vara sämre än Tilda och ifall jag skulle ha varit tvungen att städa under veckoslutet, skulle jag lugnt ha hänvisat till att A-korsordet fortfarande var olöst.

Hann inte många meter förrän min falkblick hade fått syn på följande tidning. Höstens nummer av Kreativ stickning bara måste jag ha. På första sidan hittade jag nämligen hönsestrik. Nån av er som kommer ihåg 1970-talets färggranna fria stickning? Själv minns jag de där fantastiska skapelserna. De var säkert Kaffe Fassetts föregångare.

När far i huset lämnade shoppingvagnen obevakad, smög jag in tidningarna mellan annat matnyttigt. Innan han riktigt hann fatta vad som höll på att hända lyckades jag dessutom knöla ner 2 nystan med 7 bröder garn (= 300 g) ett rosa och ett mörkare grått. Nu kan jag alltså lugnt börja kroka de där vantarna. :)
Och så tyckte jag att jag kunde behöva lite tovningsnålar ifall andan skulle falla på. Även det är Tildas "fel". Det är farligt att läsa hennes blogg.
Visst tycker ni lite synd om min karl nu? I kassan vågade han ju inte börja bråka utan fick finna sig i både nålar, nystan och de förbjudna tidningarna.

När vi nu ändå var så nära grannstaden som i Gammelby beslöt vi oss för att åka dit. Där startade vi med att stärka vår lekamen med en sen lunch på vårt stamställe. Och sedan var det förstås dags för en tur till Uusiokeskus (återvinningscentralen). Den här veckan tyvärr inget fynd, för far i huset vägrade låta mig få en ytterst skön och ryggvänlig fåtölj.
- Den är ful, sa han. Jo, det kanske den faktiskt var, men vad gör det när den var så skön? Han började kika på en urgammal videoprojektor och skulle nog väldans gärna ha velat ha den. Men den här gången satte jag foten hårt ner i golvet och sade:
- Nix, ingen projektor om inte jag får stolen.
Jag började redan underhandla om priset för hela paketet med personalen medan far i huset besviket lommade iväg till utgången. Summa summarum, endast två böcker hittade vi åt min mamma.

Väl ute på gården beslöt vi oss för att besöka Kevätkirppis (ett loppis) där vi aldrig varit tidigare.
- Vi ska sen inte ha nånting, vi ser bara, började far i huset igen gå igång.
- Ja, ja, försökte jag övertyga alltmedan jag förstås tog en kärra att handla i och inte en liten korg.

Långsamt och metodiskt gick jag gången fram mellan hyllorna/båsen alltmedan far i huset höll på att springa över mig. Jag hittade ett en hel del pocketböcker åt mamma och en virkbok för en euro åt mig.
Loppiset är helt okay, mycket barnprylar förstås och en hel del böcker. Priserna varierade rejält. Far i huset blev jätteivrig när han hittade en Seiko gitarrstämningsgrej. Plötsligt var rollerna ombytta. Far i huset gick noggrant igenom vartenda bås medan jag höll på att köra över honom med vagnen. Till slut gav jag vagnen åt honom och började titta på möbler i stället.
 
När han äntligen hann upp mig och såg mig stå och stirra på en spinnrock ropade han på långt håll:
- Vi har redan en sån där nånstans på vinden.
Vet inte om jag tror på det där, för varifrån skulle den där spinnrocken då vara som B har i vardagsrummet? Hennes svärmors?
Men Tilda var ju inne på feng shui och då ska jag ju inte börja samla på mera grejer såsom spinnrockar, utan tvärtom göra mig av med det mesta. Kunde ju sälja grejerna på loppis! :)
Vi hittade en grön "bil" åt min mamma och var överlag riktigt nöjda med fynden.

Nytt och gammalt sida vid sida.

 

Visst är den härlig den här ponchon i hönsestrik-teknik?

Boken Virkade dukar och löpare ingår i Sy och Handarbeta biblioteket, som nummer 20. Här finns både traditionella mönster, men också trevliga lite extra mönster, inalles 47 olika. Boken är tryckt år 1981, så den har en hel del år på nacken.

Godiset vid kaffekoppen till vänster tycker jag precis ser ut som Tupla.

När far i huset och undertecknad sent omsider kom hem efter att ha hunnit med ett besök hos min mor och ryckt ut på Rädda-Skodan-operation, som förde oss ända till Valkom, så gissa vem som genast lade beslag på Allers-tidningen?

Nära ögat

Puuust! I går fick jag trådändarna fästade i ett par sockor. Det var nära ögat att det skulle ha blivit ett nytt UFO-projekt. Det tog över fem veckor att få de här färdigt stickade. Höll på att drabbas av svårartat Second Sock Syndrom. Undvek till all tur Startitis, som också är svår att bemästra. Tänkte att det får vara nog med ofärdiga projekt och höll mig till de jag redan har. Det blev så mycket över från sommarens KYH-omgång. Suck! Jag skulle ju vilja börja på något nytt. Har hört mig själv lova svägerskan att jag skulle testa på korgvirkning i lite olika material. Hmmmm.
I fredags hörde jag mig dessutom säga att jag skulle vilja kroka ett par vantar. Haaaa!

- Det där är inte hans fot, utropade min mor när hon fick syn på sockorna. 

Tja, far i huset får skylla sig själv för han vägrade först prova dem. Till sist stod han inte ut med mitt tjat och drog på sig sockan och då var lilltån gömd för länge sen. Ja, se karlar.

Modell: Helt vanlig grundsocksmodell med förstärkt häl
Garn: Novitas 7 bröder (den gröna) och 7 bröder Sinisorsa (den randiga)
Åtgång: 152 g
Stickor: Nr 4, KnitPro:s Cubic trästickor, helt underbara att sticka med.

Igår när vi var till mamma på bastu, klagade jag över att randningen inte gick jämnt ut. Då skakade hon medlidsamt på huvudet och konstaterade att det borde ju jag veta som stickat så mycket då hon t o m visste att det inte går.
Nå, tåspetsarna är inte samma färg, trots att jag verkligen försökte. Men vad gör det blott sockorna värmer far i husets fossingar.

Onsdagens fynd

I onsdags såg jag att Tilda hade varit på loppis och fyndat. Då jag blev ledig från jobbet en hel timme tidigare än beräknat, beslöt jag mig modigt för att själv gå på loppiset. Det var inget enkelt beslut, som vanligt satt det en vit ängel på vänstra axeln och en röd djävul på den högra. De eldade på varandra tills jag blev riktigt konfys. Nej, nej, inte skulle jag ju ha mera garn, men... till sist blev jag tvungen att ryta åt dem att vara tysta och så föste jag ned dem från mina axlar. Tänkte nästan trampa på dem i ilskan över deras sätt att lägga sig i, men hejdade mig i sista stund då jag insåg att den röda figuren kan vara bra att ha då jag ibland känner mig feg och rädd. Då behövs minsann lite f_n anamma! Och den vita behövs ju för att balansera och för att hålla mig i tyglarna ifall jag skenar iväg. 

På loppiset fanns förstås massor att fynda. Det första jag lade vantarna på var en CD-skiva med Sås och Kopp. Sångerna är från dåvarande FST:s julkalender år 1995 och det fanns t o m en dedikation med Sås och Kopps autograf. Musiken gör mig barnsligt glad för jag älskar deras ordsvängningar. Tänk att nån har kunnat avstå från den här skivan.

På min fortsatta vandring stötte jag på de där garnen jag redan har köpt av. Dem gick jag förbi för att vid ett annat bord hitta intressanta garnhärvor innehållande ull och hår. Klappade t o m på de här härvorna. Men beslöt mycket klokt att låta bli dem. I ett annat bord fanns det broderigarner i parti och minut och ramar och motiv och... Tur att jag inte är en broderimänniska! Men borde kanske pröva igen på nåt litet motiv? Hur som helst, gick även förbi det bordet och hamnade mot slutet vid det bordet som hade sålt mohairgarn. Där fanns några påsar kvar. Hade dem i handen, tittade, klämde, kände, övervägde. Men nej, jag skall INTE ha mera garn!

Vad köpte jag då? Jo böcker, en hel plastkasse full med romantiska pocketböcker åt min mamma, Harlequin, Vita serien, Allers, Lady thriller osv. De passar perfekt som sömnmedicin de nätter vakenheten tar över. De är lätta att hålla i och slår inte knockout på henne om hon råkar tappa dem i huvudet. Jätteglad att jag hittade svenskspråkiga lätta pocketböcker, för att inte tala om hur glad mamma blev.
Eftersom jag var fokuserad på böcker så hittade jag också en dyrgrip för mig:

En ljuvlig virkbok från år 1970. Tur att Tilda hade missat den! Här finns många vackra mönster bland annat en virkad ruta från landskapet Nyland.

Buller och bång

Till buller och bång vaknade jag motvilligt i morse. Hade tänkt utnyttja min sovmorgon och pseudolediga dag till att ligga i sängen lääääääänge. Men tji fick jag som vanligt. Åskan mullrade, visserligen på avstånd, men jag skuttade upp ur sängen och ropade åt far i huset:
- Opp, det är åska och klockan är redan kvart över åtta.
- Äh, de spränger bara vid vägbygget, mumlade han sömndrucket. Till skillnad från undertecknad kan han minsann ligga och dra sig nästan hur länge som helst.
Men inte var det nån sprängning, inte. Nej, åskbuller, men på behörigt avstånd, så jag kunde både koka tevatten och duscha.

Igår blev jag smått deprimerad. Inte på grund av jobbet eller far i huset, nej, det var min egen oförmåga som var orsaken till min nedstämdhet. På två veckor har jag varken stickat eller virkat en endaste maska! Katastrof!!!! Tur att det är stickcafé idag så då hinner jag väl få några maskor stickade i varje fall.

Nåja, nu tycker förstås ni förnuftiga att det inte är nån fara, men, men, det blir så många påbörjade arbeten ogjorda. Suck! Inget jag gillar. Varje dag har jag muttrat: "Jag ska ta mig i kragen, jag ska ta mig i kragen". Men sen när kvällen kommer ska jag bara en sista gång kolla e-post, Facebook, hemsidan, bloggar osv. och dit for den lediga tiden. Måste skärpa mig, bara måste. Det kan ju inte få ta över en månad att t ex sticka ett par sockor. Nu fryser ju far i huset om sina små fossingar. Stackaren, som får vänta och vänta.

Nog gnällt nu. Jag har ju inte enbart suttit framför datorn eller jobbat. Jag har ju faktiskt varit ute på vift också. Klokt nog hoppade jag över  veckoslutets Hantverkarmässa i Gamla hamnen. Tycker att mitt garnlager inte ska växa när jag för tillfället ändå inte gör nånting med alla nystan.
 
Mitt lager med sticktidningar har däremot växt rejält. Efter köpfredagen i grannstaden blev lördagen den 1.9 minst sagt, hektisk. Det började med att far i huset ryckte upp sovrumsdörren och hojtade:
- Opp, vi har gäster.
Sömndrucket stapplade jag upp och mumlade om det strikta väckningsförbud jag gett far i huset kvällen innan. Men i köket satt yngsta sonen och då sken jag ju upp och log från öra till öra. Han hann knappt försvinna och jag påbörja frukosten innan nästa son, den nästyngsta, steg in i köket. Så tidigt de hade kommit ända från Ekenäs! Jösses, allt jag planerat att hinna med blev omkullkastat.

Mitt på dagen åkte de (= son och sambo) västerut och far i huset och undertecknad åkte iväg med LT:n (firmans gamla rostiga paketbil) till grannstaden. Han hade ringt på en hörnsoffa som fanns utannonserad på lördagsmarknaden i den lokala tidningen. Den skulle vi åka och titta på för här måste till en förändring i vardagsrummet. Förstås var vi ju tvungna att först ta ett varv via Uusiokeskus (återvinningscentralen). Själv hittade jag inget, men far i huset kom med en bunt tidningar åt mig.

Den största och äldsta är från år 1948!!

Jakobsdals sticktidning nr 6 från år 1955 och Feminas stickbok från år 1956.

Och de här två Stickat-tidningarna är från år 1963.

Gissa om jag blev glad över de här fynden. Även om jag aldrig skulle sticka enligt ett endaste mönster från de här tidningarna är det kul att se hur modellerna har utvecklats.

Min svägerska som bläddrade i tidningarna tyckte att det fanns många modeller som såg riktigt moderna ut och som skulle gå bra att sticka även idag. Hon siktade in sig på bland annat mössor och vantar medan jag tänkte att den här schaletten borde vara liten och behändig och kanske till och med skulle gå att få färdig.

Guld värda

Mina stickvänner är guld värda, ja, alla andra vänner också förstås. Men det krävs en stickerska för att prioriteringarna i livet ska vara samstämmiga. Oj, nu blev jag allt lite högtidlig där. Vi tar en ny början.

Tjolahopp, beklagar att ni igen fått vänta på inlägg i en veckas tid, men fullt upp på jobbet och däremellan disk, tvätt, mamma, barn och fynd.
För att återgå till det jag inledde med: För en vecka sedan fick jag ett sms av min stickvän: "Garn, garn, garn på suurkirppis bord nr 98". (Suurkirppis = stans största loppis) En liten panikunge slog rot i mitt bröst. Hur skulle jag hinna dit innan garnet tog slut. Tänk om jag blev utan?
Nåja, jag har ju nog garn så det räcker, men...

Förra torsdagen var jag i alla fall iväg till stan med mamma och då kurvade jag via loppiset. Mamma vägrade komma med in. Hon skulle minsann inte ha nåt därifrån.
- Jag har så det räcker där hemma, sa hon.
Jag rusade iväg till bord nr 98 och kära nån....

... resultatet av mitt rusande väger bara 1 034 gram. Det vita längst till vänster har lite glitter i sig och verkar vara passande till nån sjal eller halsduk. Det där i mörkrött och lila verkar vara nånting som går att tova. Undrar så vem som kan avstå från sådana här ljuvligheter.

På vägen ut hann jag ännu nappa en påse med restgarner för 2 euro:

Väger endast 320 gram! :) Kan användas både till sockor, men hej hallå, sockor? Nä, passar utmärkt för att virka pannlappar. Fortfarande tycker jag att det är konstigt att andras restgarner är intressantare än de egna.
Från samma bord nappade jag också en påse full med broderigarn för en euro. En sådan där bra att ha påse.

På fredagen styrde min stickvän och jag Adam plåtlådans kylare mot grannstaden. Köpnatten lockade. Själv har jag inte deltagit i dylika jippon förut eftersom de lokala köpmännen nästan alltid brukar ordna sin nattshopping på köp-inget-dagen. Och lite moral har jag ändå, trots allt. Ju äldre jag blir desto mera karaktärsfast, eller nåja, vete fåglarna om det ändå är så. :) Men alltså vissa principer sitter fastmurade i ryggmärgen.

Vi startade ute i Kungsporten. Min stickvän är duktig med symaskinen och behövde sånt tyg hon inte fick tag på här i stan. Så vi gjorde som Lady Gaga, steg in i Eurokangas. Och så började fröjden. Vi grävde och undersökte och fyndade. Jag hittade nog en massa ljuvliga tyger, men jag vidhåller att jag INTE kan sy. Skippade alltså den där vita fleecebiten för 10 euro/kg fast den skulle ha blivit en riktigt bra filt. Skippade också det där ljuuuuvliga Nalle Puh-tyget i rosa flanell för vem skulle ha sytt ett nattlinne av det åt mig? Tog däremot en färdigt fållad bit med poppana för 10 euro/kg = fick en ny liten löpare i vitt och lila för 2,72!! Rena rama fyndet alltså.
Riktigt på skoj köpte jag en bit tunt svart tyg fullt med spindelnät i silver. Det fick nästyngsta sonens sambo i lördags. Hon tänker sy en kjol till Halloween av den biten. Bra att jag blev av med den innan jag skulle gjort mig olycklig på den! :)

Istället för tyg köpte jag en påse med vadd för fem euro, lite röd spets och en vit prydnadskudde för 5,90. Tänkte att den sista kan vara bra att virka runt. Få se...
Det fanns så mycket att se och känna på och vi var så ivriga, planerade och funderade. När vi såg provdockorna svepta i nya hösttyger tänkte vi ännu lite fingra också på de nya tygerna, bl a ett stickat tyg som kunde användas som halsduk eller poncho direkt, men...
Ve och fasa. Affären hade stängt för 20 minuter sedan och där stod vi fortfarande. Stackars, stackars biträde som inte vågade säga ifrån tidigare.

Från tyg till ljuslyktor och kattmat i Hong Kong. Och sedan riktigt på skoj en tur till Hemtex. Och se på sjutton: Garn!!! :) Bomullsgarn för 2,95/50 gram, ta tre betala för två. Måste ju bara låta sex nystan följa med hem. Egentligen borde vi tömt hela korgen och sedan virkat både disktrasor och pannlappar. Rundstickor och strumpstickor i nåt trämaterial för 2,95 och likaledes ta tre betala för två. Hann grabba tag i tre olika rundstickor och sedan rusa till kassan för även här var det stängningsdags.

Upplivade åkte vi in till grannstaden, cirklade lite för att få tag på en parkeringsplats och vandrade sedan iväg till Café Fanny för att få oss något i magen. Att shoppa loss tar på krafterna, i synnerhet om man är lika ovan som jag.

Medan vi njöt av vårt rågbröd utomhus kunde vi se på brankkare (karlar från frivilliga brandkåren).

Hur jag än försökte övertala min stickvän att sätta sig bakom ratten på brandbilen så vägrade hon blankt. Verkligt synd för nu missade jag ju årets scoop! I motsats till henne tror jag att man aldrig kan bli för gammal för brandbilar eller för brandmän med för den delen! :)

Vi kunde också lyssna till vacker och medryckande musik, bl a Abba-låtar.

När vi gick mot Ågatan stötte vi på dottern med sambo + deras tre kompisar. Dottern varnade mig i stränga ordalag:
- Gå inte in i farliga affären.
- Nej, nej, bedyrade jag.
Min stickvän som däremot hade ärende till teeteeShop, hennes mamma skulle nämligen ha sockgarn, hade förklarat för sin mamma att jag måste nog då stå utanför affären och vänta. Hennes mamma förstod ingenting. Skönt, då är ryktet om min garngalenskap inte ännu ute på stan.

På vägen till garnaffären såg vi Inge Löök och där var jag ju bara tvungen att stanna till och köpa två julklappar med hennes autograf på.

Från garnaffären skulle jag egentligen inte ha annat än en tidningen Designer Knitting, alltså en sticktidning.

Nå, det blev nu inte bara en utan det blev...

...hela tre. I det här skedet borde jag ju snällt ha gått till kassan, betalat och gått ut. Men det var ju så jättelång kö och medan jag väntade vandrade jag lite planlöst runt och hittade förstås de där korgarna med förmånligt garn. Ack och ve...

Hur skulle jag ha kunnat motstå det här "baby cashmere merino silk"-garnet? Så lent och fint.

Garnet Spray har jag varit på jakt efter. Tänkte sticka en sommarkofta. Får nu bli till nästa år, men nu har jag då garnet färdigt i lager. Tvekade mellan ljusblått och det här mörkblå när min stickvän kom till undsättning och påpekade:
- Det där mörka passar bra till jeans.
Alltså mörkblått fick det bli. Tur att jag har såna vänner som har öga för färger.

Ja, och nu borde det ju ha varit nog. Här hade jag ändå två påsar på 500 g/förpackning.
MEN... det fanns ju den där 10 euros påsen med ett så intressant innehåll:

Fanns inte en chans i världen att jag skulle ha lämnat den här efter mig. :) Det ljusblåa, svarta och orange är alla Sandnes Duett och det lilamelerade, som det fanns två nystan av är Batika.
Håhåjaa, nu hade jag bara 1 550 g garn till. Hjääälp, jag drunknar i garn...

15 000!

Nej, tyvärr jag har inte vunnit på lotto och inte har jag räknat alla mina garnnystan heller. Siffran handlar om ett nytt rekord. Under veckoslutet gick ju Lovisa Historiska Hus av stapeln och evenemanget besöktes av 15 000 personer. Det är nästan lika många människor som det bor här. Befolkningen fördubblades alltså.

Nu är det inte bara hus man kan gå in och beundra. Torget och bakgårdar är fulla av loppmarknader, för att inte tala om antikmarknaden, hantverkarmarknaden och producenttorget, samlarmässan och vintage. Är man inte intresserad av det där så finns det fina konserter och utställningar. På söndagen kunde man dessutom åka tåg draget av ett ånglok.

Hela stan levde upp under detta soliga superveckoslut.

Några bloggisar var också på besök. Tyvärr var jag på lördagen så upptagen av att jaga en karl att jag missade Sanne. Däremot hade jag betydligt bättre tur på söndagen. När jag lite dröjande vandrade tvärs över torget och försökte ta in loppis mångfalden, vem möter jag inte där? Jo, Tant Vit&Beige och hon hade minsann fyndat.

Själv kom jag tomhänt från torget. Blev på något sätt övermätt. Fanns alldeles för mycket. Smet in på gamla apotekets bakgård och skulle nog ha velat ha en massa grejer, men...

 

Så många vackra saker och läckert uppställda. Skulle inte alls ha något emot de här grejerna. Men ståndaktig som jag var grävde jag inte ens i lådan med en euros grejer. Det ni!
Och förstås ångrar jag mig nu. Skulle väldans gärna ha velat ha en sådan där stor brun apoteksflaska. Far i huset påstår att vi redan har sådana. Bah! Inte har han kunnat plocka fram nån sådan så jag misstänker att det hela är bluff och båg.

Jag vandrade på producenttorget ITU. Plockade på mig den innehållsrika Närmatskatalogen.

En jättefin katalog. Jag visste inte att vi har så många producenter som säljer direkt. Duktiga och påhittiga människor. Tack för att ni orkar.
Matvaror inhandlade jag, mest i brödväg, men de här burkarna fick komma hem med mig:

Mums filibabba. Den största och starkaste burken fick yngsta sonen, som också älskar chili.

Och försäljarna Bernt och Märtha är jättetrevliga. Vindruvorna har de odlat själv. Det är nog bäst att inte smaka på de här sylterna och geléerna för innan man vet ordet av är man beroende. Undrar om jag borde pröva lite på rågflingegröten?

Idag när jag hade lite småtråkigt och hade tröttnat på att sitta framför datorn och arbeta funderade jag lite slött på vad jag skulle ta mig till. Vågade inte börja vare sig sticka eller virka för jag skulle iväg på jobb senare på eftermiddagen och kvällen. Lyssnade till regnets skval och började fundera.
Går det att fota regn?

 Syns det att det regnar?