Apropå backhoppningen ännu, så undrade jag förstås var i hela världen de där hopparna befann sig. Dubbelmorfar kunde inte svara på en så svår fråga, men jag som hade stickat hade ju koncentrerat mej och visste att hoppen utfördes i backen i Engelberg i Schweiz.
– Finns det inte en sångare som heter nånting liknande i förnamn, frågade dubbelmorfar.
– Jo, han den där Humperdinck, men vad heter han riktigt i förnamn.
Ingen av oss kom ihåg med säkerhet, så jag fick ta fram telefonen och googla. Tänk så fantastiskt, på nån minut hade jag svaret i min hand! Utvecklingen har verkligen gått framåt sen 1990-talet. Då skulle jag först ha varit tvungen att starta datorn, koppla i ADSL-modemet via telefonen och ringa upp. Det skulle ha gett ett högt ljud, som katterna inte alls gillade. Sen skulle det ha tagit sin lilla tid innan jag varit ute på nätet och kanske eller kanske inte fått svar. Om det är en utveckling till det bättre eller sämre må vara osagt. Nu finns i varje fall all världens information, både riktig och desinformation, inom räckhåll på nån sekund.
– Han heter Engelbert, hojtade jag glatt.
– Jag tror att jag fick en skiva med honom då jag köpte min första skivspelare från affären i stan, sa dubbelmorfar.
– Va, en skiva med en smörsångare?
– Ja och så en med Ray Coniff.
– Vet du vad jag fick för c-kassett då vi köpte en radio med kassettbandspelare?
– Nä.
– Jag fick Slayed med Slade. Och pappa fick en kassett med Streaplers.
– Vem är Streaplers?
– Alltså du skojar, ett svenskt dansband som grundades 1959.
– Mmm, jaha, jaha, muttrade dubbelmorfar, som har nollkoll på svensk musik och absolut minst koll på dansbandsmusik. Det är endast ett fåtal svenska artister han känner till; Jussi Björling, Evert Taube, Lisa Ekdahl, Lasse Berghagen, Lill-Babs, Alice Babs. Povel Ramel...Ja och så förstås Abba. Och så har jag upplyst honom om vem Sven-Ingvars är och likaså Bo Kaspers Orkester. Men det betyder inte att han ändå vet vem som spelar om han hör en låt från nån av de här två grupperna i radio.
Sent igår kväll då dubbelmorfar satt och såg på TV och jag stickade sa han plötsligt:
– Du har inte varit ute på hela dagen.
– Aj, nej jag har inte hunnit.
– Nå, vad har du gjort då?
– Öööh, stammade jag fram och försökte fundera. Vad hade jag egentligen gjort? Inte mycket, men ändå fått hela söndagen att gå. Tömt ett bord, fått på en tvättmaskin, stickat, rantat runt med diverse saker, som inte har nån plats alls i vårt hus, sorterat lite papper, bläddrat i mönstertidningar, trots att det nog inte hinns med fler stickningar eller virkningar nu inför jul, dragit fram strykbrädet och stryklodet och försökt, märk väl, försökt stryka en julduk och så har jag nu då lätt ångat eller pressat de där olycksaliga sockorna, som nu kan paketeras in. Ja och så tog jag fram keramikjultomten och julugglan och placerade dem på den nystrukna julduken på det förut tomma bordet. För övrigt så bara njöt jag av söndagen och det ska jag säga er att inte är helt fel.
Social media kan vara farlig, det vet ni ju? Dels är det mycket lurendrejeri där och dels så ska man ju inte jämföra sig med alla andra, ni vet, alla de där duktiga människorna, som verkar hinna med vad som helst. På Instagram har jag sett hur den ena och den andra har färdigställt årets halvfärdiga projekt och/eller försökt använda slut allt garn från sitt lager. Huuu, jag baxnar.
Nå, för en vecka sedan beslöt jag mej för att vara modig och kolla lite i diverse projektväskor. Jag öppnade helt tufft dörren till hobbyrummet, sträckte ut vänster hand till vänster och grabbade tag i alla svarta projektväskor, som hänger där på en konstig stor knopp, som dubbelmorfar har monterat. Jag tog ett djupt andetag och öppnade väskorna en efter en och...
... inget halvfärdigt projekt alls! Däremot 2 nystan reflexgarn och så lite andra granrester. Puuh, nu kunde jag andas ut. Hittade inte nån vettig användning för något av garnen så där på rak arm, men ville ändå göra nånting, så i måndags för en vecka sedan blev den här lilla virkningen färdig:
Själv ska jag julklappsrimma lite grand...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar