Sisu och Burana

- Går det bra, frågade hon med jämna mellanrum i morse när hon lutade sig över mej.
- Mrfmmm, svarade jag grötigt och avhöll mej till all tur från att nicka. Vem vet hur det skulle ha slutat.

I över en veckas tid har jag hankat mej fram på rena rama sisun och värkmedicinen Burana. Sisu har jag och är van med, men Burana är en helt annan sak. Det värsta var att den där vanliga receptfria på 400 mg inte räckte nånstans alls och värken bara fortsatte för inte vågade jag ju ta flera än det stod att man fick ta. Så jag försökte räkna ut intervallerna och när jag absolut skulle behöva tabletterna. Men sen fanns det ju en massa annat jag inte hade koll på, till exempel att det tar en halvtimme innan medicinen verkar mot värken!

- Har det ilat, frågade tandläkaren i morse.
- Nej, inte längre, men det har dragit och värkt här i vänstra örat.
- Ja, nerven går där, så det kan kännas som öronvärk.

Oj, då, skulle jag ha vetat det mycket, mycket tidigare så hade jag inte behövt stå ut med så mycket tandvärk, som jag nu gjorde innan jag tidigt på morgonen i torsdags äntligen beställde tid via nätet. Till min förvåning hamnade jag att vänta många långa dagar innan jag i morse kunde sätta mej ner i tandläkarstolen i grannkommunen. Den här gången var jag inte ens nervös trots att jag hamnade hos en för mej ny tandis. Jag hade redan bestämt mej för att hela eländet skulle dras ut. Men nej, nej, det lönade sig att lappa tanden. Så nu har jag rotbehandling på gång med en tillfällig vass plomb och fortfarande känns det som om jag har öronvärk. Måste väl ta en Burana för bedövningen har släppt för länge sedan. Nästa vecka skall jag på nytt och borras. Det blir dyrt, så nu kära barn, tyvärr blir det inga julklappar för er i år. Dom är nergrävda i min tand som jag tappade en bit från tidigare i höstas...

Hjäääälp! Far i huset julstädar i köksskåpen. Jättebra tycker ni och kanske kastar en och annan förgrymmad blick på er äkta hälft. Men kära ni, varen icke avundsjuka. Min äkta hälfts julstädande går ut på att slänga allting, som han själv inte äter! Så nu finns det inga konservburkar kvar mera. Till all lycka hann jag stampa lite och kräva att han låter mitt te vara innan han skulle ha slängt det i komposten. Puuuh!
När jag snällt bad honom att också torka skåpen på utsidan såg han helt oförstående på mej. Varför skulle han behöva torka nånting? Han hade ju redan städat skåpen...
Suck!
Men jag ska inte klaga, nu just steker han plättar åt oss. Mums! Tur att jag får äta nu. När vi besökte mamma på förmiddagen kunde jag endast sörpla i mej lite vatten genom sugrör.

Igår var jag på julfest igen, den här gången i grannstaden. Vi fick en liten portionspaj med nånting grönt och fetaost, samt en himmelskt god chokladtrifle. Sedan fick vi se Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv. Den fick precis ett fint pris. Och jo, den är riktigt sevärd.

Jag hann ännu på hemvägen besöka biblioteket i stan.

Där träffade jag på den här godingen, Findus. Pettsson och Findus är helt ljuuuuvliga barnböcker. Aldrig att man tröttnade på att läsa dem och så fanns det så mycket att titta på i de fina bilderna.