Rusig av lycka

Idag styrdes Adam plåtlådans kylare österut. Efter 26 minuter (det är vår Astrid, som håller reda på den exakta tiden) anlände vi hit:

Alltså till Kotka sjukhus. Ända till åttonde våningen tog vi hissen och sedan, ja sedan fick vi träffa henne, vårt första barnbarn! Hon föddes igår och allting gick bra, så nu kan en orolig och okoncentrerad mormor äntligen sova lugnt på nätterna! Hon är förstås världens ljuvligaste, underbaraste, finaste, vackraste och härligaste lilla baby.
Tyvärr, tyvärr, ni får nöja er med min partiska utsaga och helt enkelt tro på den, för jag respekterar dotterns önskan om att inte lägga upp bilder på babyn.

Den lilla familjen befinner sig i ett familjerum och faderns semester börjar lämpligt nog i morgon. Måste säga att det är bra planerat! :)

Från familjerummet är det havsutsikt. Inte alls illa.

Medan jag fick hålla den lilla, åååh vet ni, jag satt nästan en hel timme med henne i famnen, alltmedan hennes föräldrar åt och sedan vilade sig lite grann. Och jag skulle nog ha kunnat sitta där resten av dagen och bara njuta, rusig av lycka.
Men med sista resterna av mitt förnuft så insåg jag ju att babyns föräldrar också måste få njuta av den lilla ljuva. Dessutom skulle farföräldrarna också komma på besök till sitt första barnbarn, så det var bara att ge den lilla åt fadern och rusta sig iväg västerut igen.

Morfar roade sig med helt andra saker och kollade på vindkraft istället. Han vågade inte alls hålla den lilla.
- Hon kan ju få baciller, sa han.
Lite fegt, eller hur?

Från Kotka körde vi direkt hem till gammelmormor, eller kanske hellre supermormor. Som mormor har hon 9 barnbarn + ett bonusbarnbarn och nu då också ett barnbarnsbarn. Som farmor har hon fyra barnbarn. Mycket att hålla reda på där.

Här hos oss blommar tallarna så det sprids ett moln av tunt grönt mjöl. Det ser ut som dimma.

Och det lägger sig precis överallt, på bilarna, på balkongmöblemanget osv.

En alpros har tittat fram så här långt, men flera är på kommande.

Ikväll kom unga husbonden med sambo hit och bjöd på god lökpaj/skinkpaj och en alldeles underbart god jordgubbstårta. Tack!

Och nu, nu ska jag verkligen försöka koncentrera mej på skrivjobb en stund och sedan sluta le så där idiotiskt för mej själv!