På balkongen satt jag och kände mej lite misslyckad på stickfronten. Ingenting har jag fått färdigt och ändå är hushållet helt upp och ner. Inte har ni ju sett nånting annat i stickväg här på de senaste två månaderna än sockparet jag fick av mamma.
Jag kanske ska sluta med stickandet helt och hållet och börja ägna mej åt städning och hushållsarbete istället. Sådär satt jag och funderade och tyckte nästan lite synd om mej själv, vet ni. Sådär gick mina tankar allt medan jag räknade ett två tre fyra, ett två tre fyra då jag stickade mönster över 136 maskor på stickor nummer 2½.
Mitt i mitt räknande kom det väntade telefonsamtalet:
- Hej, dom tar in mej på sjukhuset.
- Okej, vill du att jag ska göra nånting?
- Jo, kan du...
Så bröt verkligheten in där på balkongen och allting återfick igen sina rätta proportioner. Det gör inget om jag stickar endast en maska per dag. Det finns viktigare saker här i livet.
Ett två tre fyra, ett två tre fyra, stickning är bra för blodtrycket, bra för hjärnan, dämpar oro och ett två tre fyra, ett två tre fyra...
Morfar i huset kom ut på den soliga balkongen med en stol i släptåg:
- Och du bara stickar och stickar
- Uhmm
Han började ta bort tyget.
- Här fattas en knapp. Har du sett den?
- Nej, hur skulle jag ha gjort det?
- Va ska jag göra nu då? Jag måste ju få fast tyget tillbaka.
- Äh, du hittar nog på nånting. Du kan ju skruva i en skruv.
Ljudlig fnysning till svar.
- Vänta lite så tar jag ett foto med min telefon, så får du se hur det ska vara sedan när du ska ha på det tillbaka.
Ytterligare en ljudlig fnysning till svar.
- Kan man tvätta det här i maskin månne?
- Vad står det då? Finns det nån tvättlapp?
- Äh, sa han och försvann med tyget ner i källaren till tvättmaskinen.
- Vaaa, hur ska du hinna få det torrt till i moron, hojtade jag så det hördes ända till grannarna.
Alltså, den där karlen! Sånt där ska ju alltid skötas genast och inte sista kvällen förrän stolen skall i användning. ARRRGH!
Ett två tre fyra, ett två tre fyra...
Spruttzz, spruttzz, hördes när morfar i huset återvände till balkongen.
- Vad gör du, frågade jag misstänksamt när en doft av liljor och körsbärsblom spred sig omkring honom.
- Jag ska tvätta bort en brun fläck.
- Men vad har du riktigt för medel?
- Int vet jag. Det är något, som du och din mamma har köpt.
- Får jag siii, sa jag och lade ner stickningen.
- Men det här är ju för textilier, inget rengöringsmedel, utropade jag och skakade förtvivlat på huvudet.
På avstånd hörde jag vällingklockan ljuda. Sommarteateråskådarna kallades tillbaka till vridläktaren. Musik, sång och skratt...
Ett två tre fyra, ett två tre fyra...
Morfar i huset lommade iväg in igen.
Spruttzz, spruttzz, hördes när han återvände till balkongen.
Ett två tre fyra, ett två tre fyra... och jag ska inte titta, jag ska inte titta, jag ska inte lägga mej i, men...
... jag kastade ett getöga på sprayflaskan. Spärrade förvånat upp korpgluggarna. Vätskan var blå och på etiketten kunde jag läsa "ikkuna" (= fönster).
- Men du har ju fönsterputs nu. Int kan du torka med det.
- Varför inte? Det blir ju skinande och blankt.
Ett två tre fyra, ett två tre fyra... det är nog tur ändå att jag har en stickning att hålla mej till. Hur skulle annars vår samlevnad på balkongen arta sig?
Planerna för idag är högst oklara, men jag hoppas att jag hinner med lite stickning i varje fall. Kan vara bra för att hålla mitt förstånd intakt!
Ett två tre fyra, ett två tre fyra...
Ha en riktigt mysig fredag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar