Bilar, bilar, bilar

Kära nån, så fort tiden igen har runnit iväg och inget inlägg har jag hunnit med trots att jag har hur mycket som helst att berätta. Och nu ber jag färdigt om ursäkt, detta inlägg handlar allra mest om bilar. Inget om vare sig stickning eller virkning, tyvärr. Och det blir ett långt inlägg. 
Så nu läser ni vidare på egen risk!

I lördags var jag än en gång iväg till Strömfors Bruk.

Vädret var perfekt för en sådan utflykt. I Bruket ordnades Picnic så där träffades motorister av alla de slag med sina hobbyfordon. Över 300 bilar kunde man beskåda och långt över tusen människor passade på att göra just det. Så många fina bilar att titta på, så jag blev alldeles yr i huvudet. Och ack vad jag saknade minstingen, som skulle ha kunnat guida mej runt bland de olika bilmodellerna. Tyvärr har inte ägarna vänligt lagt en lapp med info om märke, årsmodell, motor osv i vindrutan. Några hade gjort det. Och dessvärre är ägarna inte heller alltid på plats och kan berätta om sitt fordon. Visserligen mötte jag en motorkunnig man med familjen i släptåg, men jag kunde ingalunda haka på dem. Den karlen måste ju få träffa sina likasinnade. Det är ju det hela Picnic-grejen går ut på. Han kör själv en Chevrolet Nova, så han ville förstås träffa andra Chevrolet-ägare!

Och Chevroletbilar fanns det gott om. Här en röd årsmodell mycket gammal!

Här en gul, årsmodell 1950-talet? Här är det nog raka rör och ös till bäng som gäller. 

Här är min favorit Cheva från i lördags, en Bel Air. Den ser liksom ut så som bilar ska göra, inte sant?
Det fanns också åtminstone en svart Cheva Bel Air på området. Den brukar glida omkring i stan. Så nu om ni ser den vet ni att det är en Bel Air årsmodell 1959. Och eftersom det är en 59:a har den lite större vingar baktill än den här röda. Hoppas att ni nu kan briljera med era kunskaper om ni får syn på den svarta bilen i stan.

Chevan kan ju se ut lite hur som helst. I förgrunden har ni här en Ford och pickupen är en Chevrolet. Och Picnic betyder ju just picknick, så filtar, stolar och matsäckar framför eller bakom bilarna var det på många ställen.

Och visst fanns det ju andra bilar än Chevrolet. Här en Dodge pickup, en Cadillac osv.

Här en Plymouth, Cadillac osv...

... och här en Mercury.   

Och här en Plymouth i häftig färg med lika häftig Hemi-motor.

Rött tycktes annars vara favoritfärg på årets amerikanare. I bakgrunden orkestern, som underhöll med rockabillymusik.

Mitt bland alla stora amerikanare stod den här Toyota Corollan parkerad. 

Själv dras jag nog mera mot de smäckra och vackra engelska bilmodellerna. Här en skön Jaguar...

... en snygg Triumph...

... och så min absoluta favorit, en MG.

Skulle nog vara häftigt att susa omkring i den här. Men kanske inte precis idag då himlen är täckt av hotfulla mörka regnmoln. Här gäller det nog dessutom att ha knän och ryggen i skick om man skall lyckas komma in och ut ur bilen. Kanske inget för en mormor ändå?

Till min stora glädje hittade jag också en Adam-plåtlåda, en Opel Kapitän! Skulle inte alls vara dumt att ha en sådan här. Visst är det här en riktig mommobil? :) 
Fast det tror jag inte precis att Galenskaparna håller med om.

Den har ju också en liten antydan till vingar där bak. Undrar vad det är för årsmodell?

För övrigt så passade till och med korvvagnen Sääkär korv (Varma nakki på finska) in i stilen. En citikka importerad från Frankrike. Härligt med människor, som vågar satsa.

Det såldes förstås annat än korv, dricka och snabbmat. Klänningar i 1950-tals stil. Visst skulle det vara häftigt med en sådan här röd klänning? Den skulle åtminstone passa ihop med MG:n, men min kroppshydda passar inte ihop med klänningen! :)

På fabriksområdet var det loppisföräsljning (Rompetori på finska). Till det området var det skilt inträde, vilket gjorde att många vände om och inte alls gick in och fyndade. Själv gick jag en runda långt från alla loppisbord för jag ska INTE ha nånting! Nu kan det förstås hända att jag missade årets fynd, men då gjorde jag det. Huvudsaken är att jag kom tomhänt hem.

Utanför området mittemot restaurangen fanns den här svarta skönheten. Jag är inte tvärsäker på bilmärket, så det lämnar jag öppet, men det här är en häftig modell. Baktill fanns det två bänkar så att man kan sitta mitt emot varandra, häftigt alltså.

Sådana här fina ekipage med tidsenliga husvagnar fanns också i Bruket.

Här är den sista lilla bilen jag fotade innan jag slet mej ifrån Bruket. Vet inte heller vad det här är för bilmärke. Morfar i huset tycker att den ser bekant ut och funderade om det är en öststatsbil, men som sagt, vet ej.

Om ni inte fick nog av bilar ännu, så kan ni titta in i Picnics Facebookgrupp. Där finns över 100 foton till! Och det gör väl inget att den är på finska, för det är ju bilbilderna vi vill titta på, inte sant?

- Skulle inte vi också kunna ha en sådan där sommarbil, frågade jag morfar i huset häromdan.
- Det går inte. Du skulle ändå aldrig städa den, fnyste han hånfullt och kastade menande blickar på mina små tidningshögar, som fortfarande ligger på matbordet.
Suck, aldrig får man ha något roligt. Å andra sidan är det väl inget roligt för morfar i huset och Mr J att redan serva den nuvarande bilparken. Och i ärlighetens namn, om jag måste välja mellan stickning och bilvaxning, gissa vad som vinner?

Lördagen avslutade jag med att gå på läsarfest. Och trots att jag representerade tidningen med namnskylt och allt, så ville de flesta prata datorer med mej. 
Det roligaste med de här festerna är att få träffa alla härliga människor. Det var som sagt fint väder under veckoslutet och det verkade som om alla hade krupit fram ur vinteridet. Jag avslutade kvällen med att träffa barnens gamla skolkompisar, deras far och faster samt en av mina före detta lärare. Mycket trevligt, men när klockan var 22 var det dags för mej att bryta upp. Jag trodde nämligen att jag hade kommit överens med far i huset om skjuts hem vid den tiden. Det visade sig att han då hade suttit på parkeringen och väntat på mej i en timmes tid. Han hade som vanligt hört precis det han själv ville, så han hörde nio när jag sa tio. Det är tydligen någonting som haltar i vår kommunikation. Härefter kommer jag för säkerhets skull att skriva en lapp. Om det är till någon tröst så kan jag berätta att det inte enbart är med mej kommunikationen haltar. När han i lördags skulle vara klockan 12 på en plats, så trodde han att det var den 12.7 han skulle vara någonstans. Den gången räddades han av sin lillsyrra. Håhåjaa...